Meriter

Leslie, Alexander, f omkr 1580, d 4 april 1661 på Balgonie, Fife, Skottland. Föräldrar: George L, slottsbefälh på Blair, Athole, o Ann Margaret Steward. I sv tjänst 08, löjtn vid Holifer Poplers reg 11, guvernör i Pillau okt 20, överstelöjtn vid Patrick Ruthwens småländska reg 22, överste 12 aug 22, chef för det av Södermanlands, Närkes o Värmlands krigsfolk bildade storreg 23, kommendant i Pillau 26, chef för Närke-Värmlandsdelen av storreg 27—29, befälh över den sv undsättningshären till Stralsund 28, generalmajor ("sergeant generalmajor") 28 april 31, generalmajor vid Åke Totts armé i de nedersachsiska o westfaliska kretsarna 27 nov 31, kommendant i Stralsund 12 jan 32, fältmarskalk o generalkommendant över armén i Westfalen 9 febr 36, avsked ur sv tjänst 14 aug 38, överbefälh (lord general) för skotska covenant-armén 9 maj 39, Privy Councillor 41, ståth på Edinburghs fästn 41, earl of Leven o lord Balgonie 6 nov 41.

G m Agnes Renton, d 26 juni 51, dtr till godsäg David Renton i Billy, Berwickshire.

Biografi

L, som fick en bristfällig undervisning i hemmet, gick i unga år i utländsk krigstjänst, först vid ett av de skotska kompanierna i Nederländerna o 1608 i svenske kungens armé. Han deltog i striderna i öster o medföljde Jakob De la Gardie på hans tåg mot Moskva. 23 blev han överste o chef för ett av de nybildade landskapsregementena, rekryterat från Södermanland, Närke o Värmland o förlagt i garnison på Älvsborg. L medföljde Gustav II Adolf på fälttåget mot Preussen sommaren 26 o kvarblev som kommendant på Pillau med uppgift att befästa denna ort.

I juli 1628 fick L befälet över den hjälpkår som sändes till Stralsund för att försvara den belägrade staden mot Wallenstein o belönades sedan rikligt av borgarna för att han räddat staden. Våren 30 förberedde han den sv landstigningen i Tyskland genom att besätta skansen Altefähr o rensa Rügen från kejserliga trupper. Sommaren 31 sändes han till London för att värva trupper o övervaka den kår av engelska o skotska soldater, som markisen av Hamilton överförde till Pommern. Efter återkomsten utsågs L till generalmajor o befälhavare i de nedersachsiska o westfaliska kretsarna o kommendant i Stralsund. Under belägringen av staden Buxtehude blev han svårt sårad av ett skott i vänstra foten o fördes till Hamburg. Läkarbehandlingen tog lång tid — i ett brev till Axel Oxenstierna i maj klagar han över svårigheten att röra sig. Först på hösten var han så återställd att han kunde delta i striderna i Nedersachsen o slaget vid Lützen.

Under de följande åren var L huvudsakligen kommenderad för bevakning av området mellan Weser o Elbe, o efter Dodo von Knyphausens död i jan 36 utsågs han till fältmarskalk o dennes efterträdare som chef för armén i Westfalen. Strax före slaget vid Wittstock i sept s å kallades han med en stor del av sina trupper till huvudarmén, o under slaget gjorde han en verksam insats som chef för centern o stöd åt Johan Baners högra flygel. L som hade ett utmärkt samarbete med den lynnige sv överbefälhavaren följde honom året efteråt till Torgau o under reträtten till Stettin.

I aug 38 begärde o fick L avsked ur sv tjänst på grund av opasslighet o ålderskrämpor o tilldelades en årlig pension på 800 rdr. Drottning Kristina förärade honom dessutom 2 kanoner o 2 000 musköter. L hade i unga år gift sig med Agnes Renton, som stannat kvar i Skottland men ofta besökt honom i lägret. Vid ett besök i Skottland 35 köpte han godset Balgonie i Fife, där han nu slog sig ner. Sina goda förbindelser med Axel Oxenstierna fortsatte han att uppehålla genom en lång brevväxling. L var en trogen anhängare av de skotska s k covenanterna (skotska presbyterianer) o blev våren 39 befälhavare för den armé de satte upp mot Karl I. L beskrivs då som en "old, little, crooked soldier" o åtnjöt ett högt anseende bland skottarna — han satt med hatten på vid bordsändan o alla de andra barhuvade, sägs det. Sin armé rekryterade han med hemvändande trupper från Tyskland. Sommaren 40 gick han över gränsen o intog Newcastle. Sedan fred slutits med kungen i aug 41, gynnades han av denne o utsågs till earl of Leven o ståthållare på Edinburghs slott. I det inbördeskrig som året efteråt utbröt i England stödde L parlamentet mot kungen. Han drog in i England o deltog i slaget vid Marston Moor i juli 44, då de kungliga trupperna besegrades. L, som kvarstod som befälhavare för den skotska armén, mottog i maj 45 den flyende Karl I i sitt läger i Newcastle o deltog i förhandlingarna om dennes utlämnande till engelsmännen.

L motsatte sig den skotska invasionen i England 48 o drog sig tillbaka till sitt slott, men när Oliver Cromwell sommaren 50 inföll i Skottland, återtog L befälet över armén. I sept besegrades han vid Dunbar, togs till fånga av Cromwell i aug 51 o insattes på Towern i London. Här satt han fängslad till våren 54, då han på drottning Kristinas intervention sattes på fri fot. Sina sista år tillbragte han på Balgonie.

L åtnjöt ett stort förtroende bland sina soldater. Som krigare var han tapper, beslutsam o taktiskt skicklig. Personligen beskrivs han som humoristisk, enkel o mänsklig. Han var starkt förbunden med Sverige o hade lätt att vinna vänner bland både officerare o civila.

Författare

Alf Åberg

Arkivuppgifter

L:s brev till Axel Oxenstierna tr se nedan. Brev från L till James Hamilton i "the Hamilton papers" förvaras i the Scottish Record Office (A Guide to the materials for Swedish historical research in Great Britain. Medd från KrA 5, 1958).

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: Brev till . . . Axel Oxenstierna (AOSB, afd 2, bd 9, Sthlm 1898, s 399—516, 986—988).

Källor och litteratur

Källor o litt: Skr till konungen (Gustav II Adolf), RA. Rullor, KrA.

N Ahnlund, Axei Oxenstierna intill Gustav Adolfs död (1940); B Broomé, Nils Stiern-sköld (1950); W Fraser, The Melvilles earls of Melville and the Leslies earls of Leven, 1—3 (Edinburgh 1890); Generalstaben, Sveriges krig 1611—1632, 2 (1936); Historical Manuscripts Commission, ser 21 (London 1887); S Lundgren, Johan Adler Salvius (1945); D Norrman, Gustav Adolfs politik ... 1630—32 (1943); H Paton, A L (The Dictionary of National Biography, 11, nytr 1937—38); B Steckzén, Johan Baner (1939); dens, James, l:ste hertig av Hamilton (i dens, Svenskt o brittiskt, 1959); K Södermanlands reg:s hist, ed K K:son Leijonhufvud (1919); C S Terry, The life and campaigns of A L (London 1899). — G Björlin, Johan Baner, 1—3 (1908—10).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Alexander Leslie, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11240, Svenskt biografiskt lexikon (art av Alf Åberg), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11240
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Alexander Leslie, urn:sbl:11240, Svenskt biografiskt lexikon (art av Alf Åberg), hämtad 2024-04-26.