Meriter

2 Kjellman, Gustaf Hilding, son till K 1, f 22 maj 1885 i Uppsala, d 17 juli 1953 i Tylösand, Hall (enl db för Uppsala, Domk). Mogenhetsex vid Uppsala h a l 4 juni 03, inskr vid UU 17 juni 03, FK 31 jan 05, FL 15 sept 08, bildade Uppsala studenters idrottsfören 08 (ordf 08—13), disp 1 febr 13, doc i romanska språk vid UU 9 febr 13, FD 31 maj 13, ordf i Sveriges akad idrottsförb 13—15, sekr i International amateur athletic federation 14—30, led av styr för Sv turistfören från 14 (sekr 14—19, v ordf 29—50, ordf från 50), lektor i franska vid H lärarinnesem i Sthlm 24 okt 19 (tilltr ht 20)—23, lär vid Anna Sandströms h lärarinnesem där 20—22, vid Privata h lärarinnesem där ht 21—ht 23, prof i romanska språk vid GH 21 dec 23^35, ordf i Alliance francaise i Gbg 25—35, statens förlikn:man i arbetstvister i v fjärde distr 27—35, led av styr för Gbgs botan trädgård 29—35, prorektor vid GH 1 sept 31—9 mars 35, landsh i Hallands län 1 juli 35—30 sept 43, ordf i Hallands läns hushålln:sällsk 35—43, i Samf för hembygdsvård från 37, i fritidsutredn maj 37—nov 46, i Riksförb för naturvärn från 38, landsh i Uppsala län 1 okt 43—31 mars 52, ordf i Upplands fornminnesfören 43—52, i Uppsala läns krets av fören Norden 43—52, i komm ang partiellt arbetsföra okt 43—49, i styr för Lantbrukshögsk 1 jan 45—52, i Uppsala läns hushålln:sällsk 44—52, i styr för fortsättn:skolan för dövstumma i Broby från 46, i Uppsala läns lantbruksnämnd 48—52. — LVVS 28, LHVU 44, LLA 48, HedLVS 52, LGAA 52.

G 12 jan 10 i Uppsala m Dagmar Karell, f 14 aug 86 där, dtr till handl Anders Gustaf K o Anna Eugenia Pettersson.

Biografi

Uppvuxen i en synnerligen studievänlig kulturmiljö, vetenskapligt begåvad o utrustad med en järnhård flit var Hilding K predestinerad till en snabb akademisk karriär. Efter mogenhetsexamen vid 18 års ålder fullbordade han sin grundexamen på tre terminer, ehuru den omfattade så tunga huvudämnen som engelska, franska o tyska. Tre o ett halvt år senare avlade han lic:examen i romanska språk med högsta betyget. Efter ytterligare fyra o ett halvt år disputerade han för doktorsgraden efter att under tiden ha gått provar, varit extralärare två läsår, förste kurator i Värmlands nation 1908—09 o studentkårens ordf 11—12.

K:s stora doktorsavhandling La construction de I'infinitif dépendant d'une locution impersonnelle en français des origines au XVe siécle ledde omedelbart till docentur i romanska språk. Hos detta arbete, vars ämne hämtats från franskans historiska syntax, ligger förtjänsterna dels i det synnerligen omfattande o värdefulla, välordnade o statistiskt bearbetade materialet, dels i den kritiska skärpa som K visar genom många riktiga o fina iakttagelser. Han har i allt väsentligt påvisat, vilka faktorer som inverkat på infinitivens utseende (ren infinitiv, styrd av å eller de). K fullföljde sina historiskt syntaktiska forskningar angående infinitiven fram till 1700 i arbetet La construction möderne de l'infinitif dit sujet logique en frangais (19); i uppsatsen Om den opersonliga satsens natur (20) utvecklade o kompletterade han sin doktorsavhandling. Han påvisade där bl a med full evidens, att vad man i opersonliga uttryck allmänt tidigare kallat egentligt subjekt i själva verket i stor utsträckning uttrycker ett slags objektsförhållande. De tre nu nämnda arbetena är förtjänstfulla verk i historisk syntax. De visar vidsträckt beläsenhet i den medeltidsfranska litteraturen o förtrogenhet med den franska filologins skilda områden o med allmänna syntaktiska problem.

Det andra området, inom vilket en stor del av K:s arbeten ligger, är textutgivningens. K har utgivit fyra medeltidsfranska texter o en medeltida provensalsk. Sakkunskapen har inte alltid delat hans uppfattning av manuskriptens text (rena avskrivarfel har ibland av K tolkats som ett fonetiskt fenomen), ej heller alltid biträtt hans interpunktering eller tolkning av texten, men man har varit enig om, att klassificeringen av handskrifterna varit vederhäftig o att det varit en stor vetenskaplig förtjänst att ha publicerat dessa texter.

K:s vetenskapliga gärning sträcker sig emellertid över många andra områden. Han har behandlat viktiga uppgifter inom betydelseläran, äldre o nyare ordbildningslära på både nord- o sydfranskt gebit, dialektologi på språkgeografisk grundval, litteraturhistoriska undersökningar, exeges m m. På semantiskt område, delvis på språkgeografisk grundval, har han publicerat uppsatsen Calere au sens de 'il faut' en provengal (20), där han påvisar hur genom det officiella Frankrikes inflytande verbet 'fallere' (falloir) gjort intrång på det provensalska området för 'calere' långt tidigare än man dittills ansett. Inom fransk lexikografi o ordbildningslära faller avhandlingen Mots abrégés et tendances d'abréviation en frangais (20), där K undersöker i modern franska förekommande ordförkortningar; han förklarar deras uppkomst o slår fast, att de är av tre olika slag: förkortning genom apokope eller aferes (metro = métropolitain, phoniste = téléphoniste), förkortning förbunden med reduplikation (faire) dodo = do (rmir) samt — den moderna tidens plåga — förkortning medelst initialer (FFFA = Federation frangaise de Football Association). Slutligen kan nämnas, att K gjort den nyprovensalska rörelsen känd för en större allmänhet genom sin bok Ur Frankrikes kulturvärld. Den nyprovengalska rörelsen under 1800-talet (27).

Då K vt 24 tillträdde den professur i romanska språk vid GH, till vilken han av de sakkunniga enhälligt förordnats, var han utomordentligt väl rustad för denna uppgift. Han kunde inte blott uppvisa en imponerande vetenskaplig produktion; han hade även en god pedagogisk utbildning o erfarenhet. Redan 13 hade han energiskt kämpat för att i flick- o samskolorna franskan skulle vara det andra, ej det tredje moderna språket, ty i det senare fallet bleve den åt franskan utmätta tiden — endast de tre sista läsåren — alldeles otillräcklig. Med hänsyn till ämnets svårighetsgrad skulle många elever därför välja bort ämnet. Endast de två först lästa språken skulle nämligen enl den dåv läroverksöverstyrelsens förslag vara obligatoriska. Under de elva o ett halvt år som Gbgs högskola fick behålla K utvecklade han en enastående aktivitet inom sitt ämnesområde, o han sörjde väl för undervisningen på såväl låg- som högstadiet. Denna omfattade så gott som samtliga romanska språk o i alla skeden av deras utveckling. K var en enastående pedagog o mycket högt skattad av studenterna. Han bröt med den gamla inrotade traditionen, att föreläsningarna endast skulle avlyssnas. Liksom på seminarieövningarna skedde här ofta en dialog till nytta för eleverna. Som examinator var han noggrann utan att vara obillig. Sina elever visade han stor generositet o hjälpsamhet. Även som studentkårens proinspektor o sedermera inspektor gjorde han mycket för studenterna. Särskilt bör nämnas hans energiska insats vid tillkomsten av studentkårens eget kårhus 32. — Då K 27 blev en av statens förlikningsmän i arbetstvister, hämmade detta självfallet hans egna forskningar men ej hans verksamhet som akademisk lärare. Han visade sig sällsynt skickad som förhandlare o medlare. Hans lugn o balans — dubbelt beundransvärda genom den kontroll över ett starkt temperament han därigenom visade — hans klara förstånd, hans förmåga att klart o tydligt ge uttryck för sin uppfattning o att bestämt säga ifrån åt båda hållen gjorde honom till en ypperlig förlikningsman.

K utnämndes 35 till landshövding i Hallands län. Det var inte blott verksamheten som förlikningsman som meriterat honom för denna post. Stor administrativ erfarenhet hade han redan tidigare förvärvat dels som sekreterare i Sv turistföreningen o föreståndare för dess byrå i Sthlm, dels som sekreterare i International amateur athletic federation. Då Sigfrid Edström 13 var med om att grunda internationella idrottsförbundet, förmådde han K, som var idrottsintresserad o utövat olika idrottsgrenar, att inträda som dess sekreterare. I denna funktion föll det på hans lott att bidraga till organiserandet av de olympiska spelen i Antwerpen 20, Paris 24 o Amsterdam 28. Under sin tid i Halmstad blev K förutom ordf eller medlem i flera stora förlikningskommissioner ordf i den s k fritidsutredningen, vilken avslutade sitt arbete först sedan K blivit landshövding i Uppsala. Det delbetänkande som omfattade den s k strandlagen framkallade en livlig debatt. Fritidsutredningen föreslog nämligen, att inom en 500-meterszon från strandkanten bebyggelse finge äga rum endast efter särskilt tillstånd från länsstyrelsen. Utanför byggnadsområdena inom kustzonen finge ej heller för framkomsten hinderliga stängsel uppsättas. Genom att bebyggelsen starkt tilltagit o inskränkt de fria strandområdena, hade tillgången till stränderna beskurits. Förslaget var samtidigt en naturskyddslag o gällde i hög grad just Halland med dess långa badstränder. För naturskydd o fornminnesvård arbetade K energiskt både som landshövding i Halmstad o Uppsala. Som ordf i Hallands hembygdsförbund lyckades han bl a rädda den märkliga Larsagården i Lustorp, Köinge. Han nedlade också mycken omsorg på att utveckla modernäringen både i Hallands o Uppsala län. Då han vid sin avgång som landshövding lämnade ordförandeskapet i Lantbrukshögskolans styrelse, förlänades han illis quorum av 12:e storleken. Som landshövding i Uppsala arbetade han även på att genomföra sjöregleringen o förbättra kommunikationerna i länet.

Under sin mångåriga verksamhet i Sv turistföreningen strävade K efter att göra den sv naturen tillgänglig för alla. Nya leder öppnades i de jämtländsk-härjedalska fjällen, där en hel del stugor anlades. Vid flera fjällsjöar i Lappland, liksom t ex i Luleälven, ordnades båtar o vid vandringsvägarna byggdes hyddor o broar. På så sätt kom även interskandinaviska leder mellan Nordlappland o Norge till stånd. K arbetade energiskt för nordisk samverkan inom turistväsendet. Hotellens byggnadssätt o inredning borde samordnas. Man borde skapa ett nordiskt turisttrafikförbund o arbeta för ömsesidiga besök, allt för att stärka banden mellan länderna. Även som landshövding lade K ner mycket arbete på att befrämja turistväsendet o klargöra för myndigheter o kommuner turistnäringens ekonomiska betydelse.

Efter sin pensionering hade K hoppats att få återvända till vetenskapens källor — on revient toujours à ses premières amours. Ett oblitt öde vägrade honom detta, men bakom sig hade han redan ett livsverk av en mera sällan skådad omfattning. Få svenskar torde ha funnits som varit så besjälade som K av vad fransmännen kallar 'l'esprit civique'!

Författare

Eric Dahlén

Arkivuppgifter

K:s efterlämnade ppr i UUB. Brev från K till E Walberg (14 st) i LUB o strödda brev i KB, RA o UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Se J Tuneld, Landshövdingen professor Hilding Kjellmans tryckta skrifter (GAA:s minnesbok 1942—1957, Upps 1958, s 351—358).

Källor och litteratur

Källor o litt: ED:s konseljakter 21 dec 1923, nr 26 (med bif sakkunnigutlåtanden). GAA:s minnesbok 1942—1957, ed J Sahl- gren (1958); S Hallberg, GHM 1916—1941 (GHÅ 1942:6); JV Johansson, Minnestal hållna i VVS . . . 1953—1957 (Minnestal i VVS, ser från 1938, 4, 1957); LA:s tidskr 1954, s 36 f; STF:s årsskr 1920, s 308 f, o 1954, s 299—301; SvD:s årsb 1953, s 259 f; Uppland 1953, s 97 f, o 1954, s 157; UUM ht 1916 (1917). — Nekr:er i UNT 18 juli 1953.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
G Hilding Kjellman, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11549, Svenskt biografiskt lexikon (art av Eric Dahlén), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11549
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
G Hilding Kjellman, urn:sbl:11549, Svenskt biografiskt lexikon (art av Eric Dahlén), hämtad 2024-04-25.