Meriter

1 Klemming, Gustaf Edvard, f 5 sept 1823 i Sthlm, Klara, d 31 aug 1893 (enl Sthlm, Hedv El) på Kesäter, V Vingåker, Söd. Föräldrar: bleckslagaråldermannen Carl Gustaf K o Ulrika Maria Holmström. Elev vid Sthlms gymn 38–41, inskr vid UU 15 okt 41, anställd vid KB utan lön jan–sept 44, juli–sept 45 o juli 46–febr 47, kansliex vid UU 11 juni 46, eo amanuens vid KB 23 febr 47, SA:s bibliotekarie 51–90, eo amanuens vid Myntkabinettet 6 febr 55–58, tf amanuens vid KB 31 maj 56, amanuens där 16 april 58, amanuens vid Myntkabinettet 4 juni 58–31 dec 72, tf vice bibliotekarie vid KB 22 juli 58, vice bibliotekarie 18 febr 59, tf chef 16 nov 60, chef med titeln k bibliotekarie 27 okt 65, med titeln överbibliotekarie 7 dec 77, avgick med pension 10 okt 90, ordf i Sv fornskriftsällsk 78–93 (led av styr 50–58, skattmästare 58–78). — LSkS 56, LVHAA 58, SA:s Karl Johans-pris 68, fil hedersdr vid LU 29 maj 68.

G 16 aug 63 (enl Sthlm, Klara) i Husaby, Skar, m Clara Louise Schönberg, f 17 aug 33 i Sthlm, Maria, d 30 april 13 där, Ad Fredr, dtr till sjötullvaktmästaren Fredrik Reinhold S o Christina Catharina Öberg.

Biografi

Gustaf K skaffade sig aldrig mer skol- o universitetsutbildning än nödvändigt. Efter några skolår hos "fru Orre" o "magister Pil" fick han till informator Johan Dahlstein, som var inackorderad i föräldrahemmet. När denne utnämndes till garnisonspastor i Karlsborg, följde K med o stannade där till 1838, då han skrevs in vid Sthlms gymnasium. Våren 41 reste han till Uppsala för att bli student, men en majkväll återvände han till Sthlm med den lakoniska förklaringen: "Tar studentexamen i höst; bokauktion i morgon." Efter studentexamen siktade han mot anställning vid Kungl biblioteket, därtill animerad av G O Hyltén-Cavallius. Först 46 avlade han den erforderliga kansliexamen. Han var då sedan länge hemtam i biblioteksmiljön o hade redan 20 dec 45 uppburit ett litet arvode. Sina resurser satsade han på böcker o mynt o levde i övrigt ytterst spartanskt.

Som student hade K träffat fornskriftsforskaren, engelsmannen George Stephens på KB. Därmed grundlades en livslång vänskap. Hur mycket denna betydde för K kan man ana, i det att han ända till sin död kallade Stephens "min dyre fader", trots att åldersskillnaden bara var tio år. Det är möjligt, att Stephens även till utseendet blev K:s förebild. I likhet med honom skaffade sig K så småningom yvigt skägg o långt hår. Med sin resliga gestalt o vitnad redan i femtioårsåldern kom han att bli en välkänd figur i Sthlmslivet.

Stephens ägde stor förmåga att entusiasmera andra. Samtidigt som han själv forskade bland KB:s äldre handskrifter, lärde han upp de yngre tjänstemännen i konsten att förstå o tolka dessa. Påverkad av honom hade Hyltén-Cavallius börjat att studera den sv medeltida litteraturen, o K smittades att dela detta intresse. 43 bildades på Stephens initiativ Sv fornskriftsällskapet, vars huvudändamål var att ge ut sådana äldre handskrifter som inte publicerades av andra samfund eller av staten. Den 20-årige K rönte hedern att 44 få inleda sällskapets publikationsverksamhet med utgivandet av Flores och Blanzeflor, en av Eufemia-visorna. Detta var hans första tryckta alster. Han skulle senare ge ut sammanlagt 28 band i denna serie.

K var autodidakt som handskriftstolkare, o hans amatörskap märktes främst i kommentarerna. Hans starka sida var noggrannhet o sinne för detaljer, vilket fick Christian Molbech att betygsätta hans utgåva av prosaromanen Namnlös och Valentin (46) som "fortrinlig". Sentida språkforskare har diskuterat K:s val av textunderlag o kritiserat hans förkärlek för att dra fram kuriösa detaljer, men de har samtidigt erkänt hans betydelsefulla o grundläggande insats. Ännu hos en modern auktoritet som C I Ståhle väcker K:s akribi som textåtergivare beundran. När Emil Olson 1921 gav ut en ny upplaga av Flores och Blanzeflor, fick K:s version följande dom: "variantapparaten är mycket ofullständigt o mycket godtyckligt hopställd o ... därför oanvändbar för varje närmare studium". Men det är egentligen endast hans edition av Heliga Birgittas uppenbarelser (57–84), gjord på grundval av skilda handskrifter, som nu anses vara helt otillfredsställande.

Moderna språk var däremot K:s svaga punkt. Deltagandet i studenttågen till Khvn 48 o Kristiania 52 var veterligen hans enda resor utomlands. Senare i livet fick K hjälp av sina mera språkkunniga kolleger med utländsk korrespondens. Om utlänningar kom på besök till biblioteket, gömde han sig. Det blev därför naturligt, att han koncentrerade sitt intresse till det sv språkets alster.

Sedan slutet av 1700-talet hade det blivit allt vanligare bland boksamlare att försöka bringa ihop sitt lands hela litteratur. Man eftersträvade kvantitet mer än kvalitet. Även inom Europas större bibliotek började man vid denna tid föra samman den nationella litteraturen. K hade en liknande ambition, när han vid 12 års ålder började att köpa böcker på auktion. 50 erbjöd han KB sin "samling av minst 10 000 band, dels sv tryck o dels tryck om Sverige", vilken överlämnades 56. Denna donation beredde väg för hans fortsatta karriär. 59 blev han v bibliotekarie o gick därvid förbi Hyltén-Cavallius. Följande år tillförordnades han att uppehålla k bibliotekarien J E Rydqvists tjänst under dennes sjukdom. 65 blev K hans efterträdare, fr o m 1 jan 78 med titeln överbibliotekarie.

Rydqvist o Hyltén-Cavallius hade börjat att bryta ut den sv litteraturen ur bokbeståndet för att skapa en särskild avdelning o för att med denna presenssamling av sv tryck göra KB till Sveriges nationalbibliotek. Detta arbete kom att fullföljas av K. Hos honom låg nationalbiblioteksidén så djupt att han 70 t o m ville införa titeln "Riksbiblioteket" på sin institution. Omorganisationen av dess samlingar underlättades genom möjligheten att flytta in i en nybyggnad hösten 77. De gamla lokalerna i k slottet hade länge varit hälsovådliga o olidligt trångbodda. Med utgångspunkt från idéer, som presenterats av F W Scholander på 40-talet — inga stora boksalar, bokhyllor utrustade med ett flyttbart hyllsystem, trappor o hisstrummor inom lokalen, inga monumentala entréer — gjorde K upp byggnadsplanerna i samarbete med Harald Wieselgren o husets blivande arkitekt F G A Dahl. Den chefsegenskap hos K som Elof Tegnér senare karakteriserade som släpphänthet bör snarare benämnas fyndig anpassningsförmåga, när det gäller K:s handhavande av bibliotekets byggnadsärenden. Hans drastiska argumenteringar vid förhandlingarna med riksdagen gjorde intryck o kom bygget till godo, även om stora inskränkningar måste göras. Uppförandet av huset i Humlegården kom att ske under en byggnadsteknisk brytningstid. K var snabbt redo att pröva tekniska nyheter o förordade t ex införandet av elektricitet tidigare än mången dåtida verkschef. När de nya lokalerna öppnades 2 jan 78, ansågs de även internationellt sett vara mönstergilla. K:s chefsrum låg rätt undangömt, en trappa upp, intill magasinet med den sv litteraturen. Därifrån kommunicerade han med sina närmaste män genom en dörrlucka. På grund av sin tilltagande astma kom han från 79 att vistas där dygnet runt i molnen från sina Aspic-cigarretter o specialgjorda rökgubbar. Inte bara hans hälsa utan även förhållandet till personalen blev så småningom allt sämre.

Så länge som K förvarade sin boksamling i föräldrahemmet (o dess vedbod) på Drottninggatan 40, bodde han där. När den överlämnats till KB, hyrde han ett rum i närheten. Att han då redan var far till en dotter, f 55, visste få om. K, som var mycket svag för sötsaker, hade på ett konditori träffat Louise Schönberg, som var 10 år yngre än han. Hon skulle föda honom tre döttrar till, innan K förmåddes att gifta sig. De vigdes i aug 63 av K:s informator Dahlstein, som nu var kyrkoherde i Husaby. Familjen bodde sedan tillsammans på Östermalm, till dess att astman band K vid arbetsstolen i biblioteket, där han fann — enligt årsberättelsen för 79 — på en gång sitt "nöje, behov o huvudsakliga medicin".

Fyrtiofem år av sitt liv ägnade han KB, varav i princip trettio som chef. Hans långa tjänstetid kombinerad med hans stora flit har satt spår på snart sagt allt äldre sv tryck i biblioteket i form av annotationer om proveniens, upplagor m m. Det som till en början var den idoge antikvariats- o auktionskundens lärospån blev till slut den bibliografiska grund på vilken vi bygger vår kunskap om äldre sv litteratur o boktryckerihistoria.

K:s första skrift i denna genre var auktionskatalogen 47 över Esasias Tegnérs bibliotek. Han kom att redigera flera dylika kataloger, bl a 74 den över Ludvig Manderströms boksamling. 49 hade K givit ut Tobias Comedia tillsammans med Manderström. I samband härmed gav denne K i uppdrag att katalogisera o formera hans samling av sv dramatik. Resultatet blev K:s första grundläggande bibliografi: Sveriges dramatiska litteratur t o m 1875 (63–79). Genom Manderströms förmedling kunde K också genomföra en del betydelsefulla byten med utländska bibliotek. Sålunda återskaffades 63 från Bodleian Library i Oxford det exemplar av Rudbecks Campi Elysii, som i början av 1700-talet ägts av UUB men därifrån utlånats till England. När volymen väl återvänt, föranstaltade K genast ett fotolitografiskt faksimil av första delen i 20 ex taget efter det enda kompletta exemplaret i Leufsta fideikommissbibliotek, medan det ursprungliga Uppsala-lånet införlivades med KB:s samlingar — med nationalbibliotekets rätt enligt K.

Mötet med Manderströms unge släkting Carl Snoilsky blev också mycket fruktbärande för båda parter. Då K höll på med sin Förteckning öfver Kongl bibliothekets samling af samtida berättelser om Sveriges krig (1:a uppl 67), fick Snoilsky hjälpa till med katalogiseringen. Hans bistånd utnyttjades även för 2:a uppl (tr 88–91); 92 gav Snoilsky ut ett supplement under eget namn. Han bidrog även till K:s bibliografi Samtida skrifter rörande Sveriges förhållanden till fremmande magter (81–83), vars supplement av Snoilsky trycktes 92. Denna katalogisering kom Snoilsky att åberopa som meritering för överbibliotekarieposten efter K, o den spelade även en viktig roll för hans sena historiska diktning. Under det decennium från 79, då Snoilsky var bosatt i Tyskland, bevakade han antikvariats- o auktionsmarknaden där åt K. De bådas köp- o bytesaffärer kan följas i den 1919 tr brevväxlingen.

Under åren 64–86 hade KB från olika håll förvärvat drygt 60 000 volymer, bland vilka det fanns många dupletter. Med dessa idkade K livlig byteshandel o många såldes på offentlig auktion 74 o 82. En stor del av K:s korrespondens gäller dylika transaktioner, vartill han engagerade inte bara privatsamlare utan även övervakarna av landets gamla stifts- o gymnasiebibliotek. Dessa åtgärder anses idag vara rätt diskutabla, men onekligen räddade K därigenom många verk som annars kanske skulle ha förfarits. Däremot kan man inte försvara hans bryska "slaktningar" av samlingsband. Även K:s samtida reagerade mot hans bristande känsla för det kulturhistoriska värdet i personligt sammanställda, vackert bundna kolligatband med intressant proveniens. K spolierade bl a bibliotekets unika redaktionsexemplar av Stockholms-Posten.

Även om K åtminstone fram till 80 ägde en mindre privat boksamling, var hans verksamhet helt inriktad på att förkovra sv avdelningen i KB. Han lät bl a trycka desideratalistor, som distribuerades runt i Sverige o utomlands. Hans förslagenhet för att uppnå sitt mål har givit upphov till åtskilliga historier o även funnit återslag i litteraturen, t ex i Fredrik Bööks berättelse om Den brottslige bokälskaren magister Tinius (Ögonvittnen, 1926). Det uppges, att konsthandlaren Bukowski brukade ta ett varmt, omfamnande avsked av K för att känna efter att inte en bok "oavsiktligt" kommit med vid besöket.

K gjorde byten främst med sv samlare o institutioner men även med forskare i de nordiska länderna. Ibland sträckte han sig utanför denna krets. Den franske medeltidsforskaren Paul Riant bidrog exempelvis med gravyrer i utbyte mot böcker. Den största affären gjordes dock 78 med den mähriske historikern Beda Dudik o denna gång på högsta politiska nivå. KB lämnade över till österrikiska regeringen som "restitution (gåva)" — K:s ord — 21 böhmiska handskrifter, tagna av sv trupper under 30-åriga kriget, medan biblioteket fick i utbyte 32 praktverk. Av korrespondensen kring denna affär framgår det, att K var anhängare av tanken, att gammalt krigsbyte borde återföras till sitt ursprungsland. Han hyste även högtflygande planer på att man med påvens o den österrikiske kejsarens bistånd skulle kunna få tillbaka drottning Kristinas böcker från Rom.

K saknade annars intresse för utländsk litteratur. Hans ambition var att få in allt sv o sv-amerikanskt tryck till KB, o då inte bara täcka luckorna i det äldre beståndet. Till stor del genom hans åtgärder började tryckerierna fr o m 66 att leverera sitt tryck direkt till KB o universitetsbiblioteken i stället för till RA. Därigenom skärptes kontrollen över boktryckarnas leveranser. Däremot lyckades han inte lika väl driva in litografernas alster. K var inte ointresserad av deras verk, snarare tvärtom. Han lät trycka i fotolitografiskt faksimil inte bara Campi Elysii utan även Rudbecks Atland, del 4 (60), Någer stycker aff then Danske Cröneke (63), Incipit vita Katherine (69), Incipit Vita Beati Brynolphi (70), Dialogus creaturarum (83), o flera av Paul Grijs Uppsalatryck. Dessutom ordnade han med faksimil av Andreas Bureus Lapplandskarta (66), Johannes Bureus runtavla (81) o Olaus Magnus Carta marina (87). K intresserade sig för bibliotekets kartor o planscher. På grundval, av detta material lyckades han göra en översikt över 1600-talets kopparstickare i Sverige som är en pionjärgärning. Den trycktes i K:s Ur en antecknares samlingar (68–73, ny uppl 80–82), som är en sammanställning av smärre bidrag i Sv bokhandelstidning 63–73. Denna bok innehåller litet av varje, väsentligheter blandade med kuriosa, som så ofta hos K. 86 gav han under titeln Ur en samlares anteckningar ut andra uppsatser, varav de flesta hämtats ur Samlaren 83–86. K hade förkärlek för lustigheter o ordlekar, vilket bl a tog sig uttryck i att han ofta undertecknade sina brev med ord som både innehöll hans initialer o gav en självkarakteristik, t ex GamlE boKmalen, GubbEn oKunnig, GemenE Karlen, GamlE Kuriöse, GråhårigE Klåparen, GudarnEs älsKling.

I början av 60-talet gick K i Kammarkollegiets arkiv igenom en mängd räkenskaper från äldre vasatid, inbundna i blad från medeltida missaler, breviarier o manualer. Från dessa avsöndrades då de gamla pergamentomslag, som han ansåg vara av värde för KB:s samlingar. Av dessa omslag lyckades han sammansätta mer eller mindre fullständiga exemplar av Missale Upsalense 1483, Missale Strengnense 1487, Missale Aboense 1488, Graduale Svecanum 1490, Psalterium Latinum, tryckt av Fust o Schöffer 1457, m fl arbeten. De pergamentblad som räkenskaperna berövades ersattes med enkla pappersomslag, i likhet med det förfarande som K utsatte bibliotekets kolligatband för. Vad K "här möjligen förbrutit, försonas dock genom de oerhört viktiga tjänster han å andra sidan gjort vår äldsta boktryckerihistoria o bibliografi" (Collijn).

I ett par artiklar i Nordisk boktryckeritidning 69–77 lade K fram sina första Försök till historia om Sveriges boktryckerier, sedermera utgivna i bokform 71–77. I samarbete med Norstedt-tryckeriets lärde faktor J G Nordin gav K 83 ut en ny uppl av denna bok under titeln Svensk boktryckerihistoria 1483–1883 med anledning av firandet av boktryckarkonstens 400-åriga tillvaro i Sverige. Denna historik blev genast ett viktigt referensverk o har så förblivit. Till de ännu idag bestående bibliografierna hör även Sveriges kalendariska litteratur (78–79), som K gav ut tillsammans med sin matematiskt kunnige unge kollega Gustaf Eneström, o Sveriges äldre liturgiska litteratur (79), vars delupplaga K "tryfferade" med originalblad ur gamla svenska kultböcker till de samtida bibliofilernas glädje.

Det som K under sina verksamma decennier drog fram av äldre sv tryck o många gånger publicerade i små exklusiva upplagor blev spritt till den stora allmänheten genom Henrik Schück, då denne gav ut första delen av sin litteraturhistoria (90), varvid han i hög grad baserade sina uppgifter på K:s upptäckter. Senare kom Schück visserligen att korrigera en del, men huvudparten bestod. Isak Collijn kom att göra liknande erfarenheter. K hade tillsammans med sin Uppsala-kollega Aksel Andersson 89 börjat att ge ut Sveriges bibliografi 1481–1600, men endast fyra häften blev färdiga, o det sista, utgivet av Andersson 92, slutade med år 1530. Collijn ämnade först fortsätta sin bibliografi direkt därefter, men då han 1938 slutfört detta verk, var K:s o Anderssons bok helt omarbetad. Denna bibliografi var orsaken till att KB fick en särskild avdelning för sv tryck "Före 1700". K avsåg även att bryta ut det sv 1700-talstrycket, men denna plan utfördes aldrig. Bland KB:s unga tjänstemän befann sig 74–82 August Strindberg. Han omtalade i en intervju (Bonniers månadshäften 1909, omtr i Efterslåtter), att K tillhörde de personer som gjort det allra största intrycket på honom. De båda förenades bl a i intresset för mysticism, o denna sida hos K speglas i Strindbergs En blå bok. K var frimurare o avancerade till Karl XII:sriddare. Under 80-talet drogs han mot spiritism, o det gick många historier om hans seanser på kvällarna i biblioteket. Folks fantasi eggades också upp av det faktum att K i källaren förvarade en korg, tänkt som luftig kista i händelse av skendöd. Vid sidan av sin exhibitionistiska läggning hade K ett behov av mystifikationer. Han tyckte om trollkonster lika väl som praktiska, tekniska ting. Han var en av tillskyndarna av Eldbegängelseföreningen, men hans likkistekorg visade sig vara för stor för krematoriets ugn. Hans bisarrerier tilltog med åren, vilket kan förklara det bistra yttrande som statsrådet Herman Wikblad fällde i ett brev till Snoilsky (30 mars 90, KB): "Det är min fulla tro att K är en mycket klen karl på sin plats. Hans allmänna bildningsnivå är ungefär en konstförvants med tillägg av en ovanligt vidsträckt kännedom av åtskillige kuriosa. Hans personliga egenheter o svagheter äro därjämte så betydliga, delvis monstruösa, att det är alldeles omöjligt, att han kan vara en lämplig chef. Biblioteket har säkerligen lidit o lider mycket därpå."

Wikblads skarpa omdöme betingades delvis av vänskapen med Snoilsky, som vid denna tid hade drabbats av den proteststorm som hans kandidatur till överbibliotekarieposten efter K hade framkallat. K hade egentligen begärt sitt avsked redan 88, men innerst inne misstyckte han nog inte, att det drog ut på tiden med tillsättandet av efterträdaren. I samband med sin avgång i okt 90 lät han slå en medalj över sig själv med en inskrift på latin, som anvisade, att han vigt sitt liv åt böckerna i KB. I nypräglad form delas denna ut av biblioteket som belöningsmedalj sedan 1962. Därmed förenas bibliofili o numismatik, som var K:s livsintressen.

Som krön på sitt liv fick K uppleva, att den första festskrift som givits ut i Sverige till en enskild man ägnades honom. Aksel Andersson, Snoilsky, Schück, C Silfverstolpe o Claes Annerstedt förenade sig i en bok, vars tryckning bekostades av H Bukowski: Ur några antecknares samlingar, gärd af tacksamhet och vänskap till mästaren i svensk bokkunskap (91). Som slutord efter K:s bibliografi har Andersson fogat följande: "Det kan med sanning sägas, att ingen svensk man någonsin inlagt så stora förtjänster om den svenska litteraturens vårdande o bevarande som överbibliotekarien Klemming".

Författare

Ulla Ehrensvärd

Arkivuppgifter

K:s ämbetsskrivelser liksom ms o huvudparten av hans omfattande brevsaml i KB (stora brevserier från bl a J A Ahlstrand, Aksel Andersson, C Annerstedt, G W Bergman, W Molér, B A Rappe, J E Rydqvist, C Snoilsky, G Steffen, G Stephens, C G Styffe, K F Söderwall, Elof Tegnér o L C Wiede). I KB även K:s brewäxl med B Dudik samt brev från K till bl a G Djurklou, A F Kurck, V Rydberg, H Schück, C Snoilsky o H Stråle. Brev från K i RA (bl a till G Burenstam i Sjöholmsarkivet o till C J Bonde i Ericsbergs-arkivet), i GUB (bl a till S A Hedlund o G Steffen), i LUB (bl a till V E Lidforss, K F Söderwall o Elof Tegnér), i UUB (bl a till Aksel Andersson, G Annerstedt, C W Bergman, J H Schröder o C Säve), i SA (bl a till Schück o Rydqvist) o i VHAA (bl a till H Hildebrand), i Örebro läns mus (till G Djurklou) o strödda brev i stifts- o landsbiblioteken i Linköping, Västerås o Växjö o i Strängnäs domkyrkobibl. Brev från K till L C Wiede hos dir C Ridderstad, Nyköping. Brev från K även i utländska arkiv o bibl, bl a i Hfors UB (till bl a W Bolin o G V Vasenius), Oslo RA o Oslo UB, Det kgl Bibliotek, Khvn, o Bibliothéque Sainte Geneviéve, Paris, o i Yale Univ library, New Haven (i de båda sistn bibl till Paul Riant).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Se Aksel Andersson, Bi-bliographia Klemmingiana 1844—1889 (Ur några antecknares samlingar, gärd af tacksamhet och vänskap till mästaren i svensk bokkunskap G. E. Klemming, Upsala 1891, 4:o, s 1—-40). Dessutom: Förteckning öfver framl. biskopens i Vexiö, herr Doctor Esaias Tegnérs efterlemnade boksamling . . . Vexiö 1847. 66 s. [Anon.] — [Kongl. bibliotekets samling af samtida berättelser om Sveriges krig.] [Omsl:] H 2—3. Sthlm 1890—91. S 129 —339. [Anon.] (Ur Kongl. bibliotekets handlingar, 12—13.) — Sveriges bibliografi 1481—1600. Bd 1. 1481—1530. [Omsl:] H 2—4. Upps 1890—92, 4:o. S 81—216. [Titel o register tr 1927. H 3—4 = s 121—216, 1892: Red o utg af Aksel Andersson (omsl).] (Skrifter utg af Svenska literatursällskapet [10:2—4].) — Svenska medeltids-postillor efter gamla handskrifter utg. D 3. Sthlm 1890—94. 533 s. (SFSS [23, d 3, omsl:] h 101, 102, 106].) — Carl Snoilskys och G. E. Klemmings brefväxling. Sthlm 1919. 339 s. — Svensk boktryckeri-historia . . . 1883, s 260— 263, omtr som kommentar i Staffansvisan, Skara 1847, faksimiluppl Göteborg 1962, 8, (9) s.

Källor och litteratur

Källor o litt: Profana byggnader i Sthlm, F I ab, KB, vol 45—46, i Överintendentsämb:s arkiv, RA; Ämbetsarkivet, KB.

M-L Bachman, Studier i VHAA:s hist (1969); R Bergström, Från G E K:s ungdomsår (OoB 1894); B v Beskows o J E Rydqvists brevväxl [1826—59] (SAH ifrån 1886, nr 57, 59, 61—63, 1947—54); Bibl o hist. Festskr till U Willers (1971); Bokvandringar, ed J V Johansson (1945); C Burman, Minnen (1904); Carlander; I Collijn, Sv fornskriftsällsk 1843—1943 (1944); E W Dahlgren, levnadsteckn:ar över Johan August Ahlstrand o Elof Kristofer Tegnér (Lefnads-teckn:ar öfver VA:s efter år 1854 aflidna le-d:er, bd 4, 1912); U Ehrensvärd, A fragment of library history (Otium et negotium. Studies ... to O v Feilitzen, 1973); dens, Bibliofili o numismatik (Notiser från riksbibliotekarien 1975); H Elliot, Gustaf Holdo Stråle (1971); G Forsstrand, Vid sjuttio år (1924); R Geete, Till August Strindbergs ungdomshist (OoB 1919); B E Hyckert o V E Lilienberg, Minnespenningar öfver ensk sv män o kvinnor, 2 (Numismat meddel, 17: 2, 1915); G O Hyl-tén-Cavallius, Ur mitt framfarna lif (1929); J V Johansson, Försvar för boksamlaren (1943, 1958); S Klemming, Släkten K:s hist (1952); G G Laurin, Minnen, 2, 1888—1898 (1930); A Lilliestam, Gustaf Steffen (1960); S G Lindberg, KB:s blomstringstider (1964); H Lindström, Hjärnornas kamp (1952); C Mol-bech, Breweksling med svenske forfattere og videnskapsnraend, 3 (1956); P A Munch, Lasrde Brev fraa og till P A Munch, 1—3 (1924—71); E Norlander, Rännstensungar o storborgare (1924); B Olsson, Sv klassiska bi-bliografer (1957); J E Rydqvist, Bidr till Kongl bibliothekets hist under min tjenstetid, ed E Sundström (1926); H Schück, nekr över K (HT 1893); dens, Den sv förlagsbokhandelns hist, 1—2 (1923); B Schöldström, I kikaren (1890); dens, Mörkt o ljust (1893); G O Sommar, Boksamlare o deras jaktmarker (1968); P Sundberg, Ministärerna Bildt o Åkerhielm (1961); E Tegnér, Minnen o sil-houetter (1974); T Tottie, När KB flyttade till Humlegården (Biblis 1961); L Tynell, G E K:s norska förbindelser (Bibliotek og forskning 1963); H Wieselgren, nekr över K (Svea 1894); U Willers, Från slottsflygeln till Humlegården (1962); Västeråsbiblioteket [inneh bl a korresp mellan G E K o W Molér 1881— 91] (1975).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gustaf E Klemming, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11582, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ulla Ehrensvärd), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11582
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gustaf E Klemming, urn:sbl:11582, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ulla Ehrensvärd), hämtad 2024-04-20.