Meriter

Johansson, Levi Manasse, f 6 dec 1880 i Stornäset, Vilhelmina, Vb, d 1 april 1955 i Fränsta, Torp, Vnl. Föräldrar: jordbrukaren Johan J o Sofia Charlotta Eriksdtr. Småskollärarex i Östersund 19 dec 99, lär vid Sjout-näsets folkskola i Frostviken, Jämtl, 00—02, folkskollärarex i Härnösand 8 juni 06, ord folkskollär i Hammerdal, Jämtl, 06—09, i Fränsta, Torp, Vnl, 10—11, i Söderfors, Upps, 11—20, i Ragunda, Jämtl, 20—21, i Fränsta 21—41. — HedL av Samf för hembygdsvård 43, KorrespLGAA 44, fil he-dersdr vid UU 31 maj 49. — Folkminnesforskare.

G 1) 4 aug 12 i Torp, m Anna Svensdtr, f 3 nov 79 i Otterstad, Skar, d 13 jan 16 i Söderfors, dtr till arrendatorn Sven Andersson o Emma Kristina Gustafsdtr; 2) 30 sept 18 i Piteå m Gerda Antonia Grass, f 25 mars 79 där, d 16 juli 59 i Torp, dtr till skräddaren Johan Brynolf Lundström o Hilda Maria Arnqvist.

Biografi

Levi J växte upp under fattiga och strävsamma förhållanden. Hans föräldrar var inte gifta, fadern övergav modern och J uppfostrades av morföräldrarna tills han var på åttonde året, då han flyttades till Rauka- sjön i Frostviken i nordligaste Jämtland, där modem gift sig med en änkling. Under de närmaste åren fick J ta tjänst som getare och lilldräng på olika platser. Den hårda behandling han där ofta fick utstå har han i sin självbiografi En byskollärares minnen betecknat som den bästa "hjälp framåt i rätt riktning", såtillvida som den gav honom kraft att bryta sig ut ur sin miljö och börja studera till folkskollärare.

J:s insatser som lärare blev inte av den betydelse han själv ursprungligen tänkt sig. Han skrev dock i Sv läraretidning en serie uppmärksammade artiklar om slöjdundervisningen och konstruerade slipapparaten Malgo — ett lättmanövrerat komplementverktyg till den vanliga runda slipstenen — som inköptes till över 300 skolor, spridda över hela landet. Också hans 1921 utgivna handledning Verktygsskötsel fyllde ett behov inom skolslöjden.

J:s huvudintresse blev i stället det etnografiska forskningsområdet. Redan 1905, under sina sista sommarferier vid seminariet i Härnösand, började han på Nordiska museets styresman Bernhard Salins inrådan att göra uppteckningar om folkminnen och vilhelminadialekten i sin födelsetrakt vid Kultsjön. De båda närmast följande somrarna uppträdde han sedan med framgång som berättare på landsmål på Skansen i Sthlm, både i Bollnässtugan och på Jöddes sten. Sommaren 1908 fick han för museets räkning göra folkloristiska uppteckningar i Medelpad, och därmed kom han som han själv sagt "definitivt in i folkminnesarbetet för alltid".

På detta område gjorde J betydande insatser, utförda under sommarferier men ibland också under tjänstledighet från skolan och med anslag från Längmanska kulturfonden. Utom från Medelpad gjorde han uppteckningar från Ångermanland, norra Jämtland, södra Lappland och två socknar i Västergötland. Hans viktigaste uppdragsgivare vid sidan av Nordiska museet var Norrlands kulturhistoriska museum i Härnösand och Landsmåls- och folkminnesarkivet i Uppsala. I det senare, där Dag Strömbäck var ett inspirerande stöd för hans forskningar, förvaras J:s både till kvalitet och kvantitet betydelsefullaste samlingar — de från hemsocknen Frostviken. De är grundade på mångåriga studier och rymmer både språkligt, folkloristiskt och etnologiskt material, bl a en ordsamling med omkring 16 000 uppslagsord, många försedda med förtydligande teckningar, och dessutom detaljerade utredningar om traktens hela folkliga kultur. Uppteckningarnas värde ligger främst i att J genom sin goda kontakt med gamla infödda och minnesgoda personer lyckats levandegöra en avlägsen bygd med bibehållen ålderdomlig prägel. Utan falsk blygsamhet har han om detta "räddningsarbete" själv yttrat: "Något tillnärmelsevis likvärdigt skulle i våra dagar icke kunna åstadkommas av någon, ty de gamla förhållandena äro till största delen likasom bortblåsta och den kvarlevande traditionen om dem endast fragmentarisk och osäker."

J skrev även en mängd uppsatser om sina iakttagelser på fältet, bl a i Östersunds-posten, där hans första folkminnesartikel var införd redan 1907 och där han under årens lopp publicerade många uppmärksammade bidrag om t ex nybyggarliv, vidskepelse och hälsokurer i Jämtland. Han framträdde också i flera hembygdspublikationer, framför allt i Jämten, där han en lång tid var en av de flitigaste medarbetarna. Många av uppsatserna behandlade förhållanden i Frostviken och blev på så vis förstudier till hans stora verk Bebyggelse och folkliv i det gamla Frostviken (1947), som med sina noggranna och betecknande sakuppgifter å ena sidan och sitt bevarande av folktraditionens sägner å den andra har blivit ett av de intressantaste verken i sv hembygdslitteratur. Två år efter dess utgivande blev han fil hedersdoktor.

J gjorde sig även känd som fängslande föreläsare — också i radio — och har betecknats som en "gudabenådad berättare". Själv sade han sig vara "en oregelbunden mångsiding". Till mångsidigheten hörde ett konstnärligt uttrycksbehov i framför allt trä och metall. Prov på hans förnämliga konstsmide för kyrkligt bruk i form av ljuskronor, lampetter och ljusstakar finns bl a i Ankarede kapell.

Författare

Ragnar Amenius

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Lucia och de underjordiska i norrländsk folksägen (Fataburen, 1906, Sthlm, s 193—197, 1908, s 241). — Den gamla ladugårdspigans berättelser. Norrländskt ladugårdsskrock sammanställt i berättelseform. [Omsl.] [Lundved, tr] Östersund 1914. 19 s. ¦— Hälsa och sjukdom enligt de gamlas föreställningar och bruk. En norrländsk studie. Östersund 1916. 61 s. [Ur Östersunds-posten s å.] — Verktygsskötsel. En handledning i snickeriverktygens iordningställande och vård för slöjdlärare och amatörer. Sthlm 1921. 39 s. 2. omarb o tillökade uppl 1936. 56 s. 3., omarb o tillökade uppl 1939. 61 s. — På en storbondes gård i Frostviken i mitten av 1800-talet (Arkiv för norrländsk hembygdsforskning, [årg 8,] 1924— 1925, Härnösand 1925, s 57—96). — "Kungen i Jorm" [Jöns Jonson i Jorm] (ibid, [9,] 1926—1927, tr 1927, s 21—27; även sep, 7 s), — Om renlighetsförhållanden i Frostviken (Jämtland) (Svenska landsmål och svenskt folkliv, 1927, Sthlm (tr Upps), s 119—138). — Människan i norrländsk folktro. Folkloristiska studier (Folkminnen och folktankar, bd 16, Göteborg 1929, s 1—7, 77—90, 178—190). — Fäbodar i en jämtlandssocken. En historik över Frostvikens fäbodväsen (Fataburen, 1933, s 189—206). — "Malgo"-metoden i slipning. Fränsta (tr Östersund) 1934. 7 s. — En nordjämtsk jul i gammaldags stil. Strömsund 1936. 7 s. [Ur Ströms hembygdsförenings årspublikation s å.] — Ur det dagliga livet bland ett skidornas folk (Årsskrift 1941. Föreningen för skidlöpningens och friluftslivets främjande i Sverige. [Omsl:] På skidor. 1941. Skidfrämjandets årsskrift, Sthlm 1940, s 26—47). — Om äldre tiders jordbruk i Torp (Torps socken. Årsbok utg av Torps hembygdsförening, nr 4, 1942, [Torp, tr] Sundsvall, s 33—49). — En by-skollärares minnen. Sthlm (tr Nässjö) 1944. 208 s. (ÅSU, n:o 70 = Hågkomster från folkskola och folkundervisning. Utg av B R Hall. D 6 = årg 24, 1944 [: halvbd 2].) — Prosten Johannes Dillner i Östervåla och hans psalmodikon (Fataburen, 1944, s 19—36). — Bebyggelse och folkliv i det gamla Frostviken. Uppsala 1947. VII, 360 s, 1 kartbl. (Skrifter utg genom Landsmåls- och folkminnesarkivet i Uppsala. Serie B: 3.) 2. tr [pärm: Frostviken] utg genom Frostvikens hembygdsförening. Gäddede (tr Falköping) 1967. — Från norra Jämtlands fjällvärld (Folk-liv, tom 10, 1947, Sthlm, 4:o, s 5—21, pl 1—4). — En märklig lappländsk nybyggare [Jon Andersson] (Bygd och natur. Tidskrift för hembygdsvård. Utg av Samfundet för hembygdsvård, årg 28, 1947, Sthlm, s 19—28). — "De ofödda barnen" och "Utbölingen". Drag ur ångerman-ländsk folktro (Arkiv för norrl hembygds-forskn, 12, 1948, tr 1949, s 82—93). — Frostvikens kyrkor och kapell. [Omsl.] Östersund (tr Upps) 1950. 40 s. (Jämtlands kyrkor, 2; ur Jämten så.) — Kyrkosymboler i Ankarede kapell. Föredrag . . . [Rubr.] Östersund (tr Upps) 1950. 15 s. [Ur Jämten 1939.] — Frostviken under 200 år. Försök till en historisk översikt (Frostviken under 200 år. En bok om en socken för en socken av en socken, [Frostviken, tr] Östersund 1950, s 33— 71, 262 f). — Bidrag i bl a Jämten, årg 2—3, 1908—1909, tr 1907—08, 5—6, 1911—1912, tr 1910—11, 8, 1914, 10—11, 1916—1917, 15—16, 1921—1922, 20, 1926, 22, 1928, 24, 1930, 28—29, 1934—1935, 31—34, 1937 —1940, 36, 1942, 39—50, 1945—1956, [Heimbygdas tidskrift, 2,] Östersund (tr Upps), Fornvårdaren, bd 3, 1928,5—6, 1933 —1938, 8, 1941, [ibid, 1] Östersund (tr Upps), Ströms hembygdsförenings årspubli-kation, årg 4—8, 1934—1938, 9, 1941, [Strömsund, tr] Östersund, Svensk läraretidning, Sthlm, 4:o, samt i dagspressen.

Källor och litteratur

Källor o litt: Belönade hembygdsvårdare (Medelpad 1944); L Björkquist, L J in me-moriam (Jämten 1955); Inbjudn till drspro-motionerna vid UU 31 maj 1949; D Strömbäck, L J 1880—1955 (Sv landsmål o sv folkliv 1957). — Nekrrer i dagspressen.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Levi M Johansson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12159, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ragnar Amenius), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12159
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Levi M Johansson, urn:sbl:12159, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ragnar Amenius), hämtad 2024-04-24.