Claes Grill

Född:1705-04-19 – Tyska Sankta Gertruds församling, Stockholms län
Död:1767-11-06 – Tyska Sankta Gertruds församling, Stockholms län

Affärsman, Skeppsredare, Mecenat


Band 17 (1967-1969), sida 281.

Meriter

3 Grill, Claes, son till G 2 i hans 1:a g, f tvilling 19 april 1705 i Sthlm (Ty), d 6 nov, begr 11 nov 1767 där (ibid). Handelskontorist på faderns kontor i Sthlm omkr17, grosshandl tills med farbrodern Carlos G (firma Carlos & Claes G) 25, burskap 4 aug 36, innehade ensam firman 36—47, då han upptog halvbrodern J A G (G 4) som  kompanjon, borgarståndets fullm i riksbanken 48—56, direktör vid Sv ostindiska komp 53. Bruksägare. — LVA 40.

G 15 sept 37 i Sthlm (Ty) m sin kusin Anna Johanna G, dp 21 jan 20 där (ibid), d 3 jan 78 där (Klara), dtr till grosshandl Carlos G o Hendrica Meijtens.

Biografi

G utbildades först på sin faders handelskontor. När han efter faderns död inträdde i firman fick denna namnet Carlos & Claes G. Den blev ett av de största och mest ansedda handelshusen i Sthlm. Han övertog ensam firman vid farbroderns död 1736 och gifte sig året därpå med dennes enda barn och arvinge. Släkten G:s kapital var tidigare placerat dels i manufakturer, som glas-, linne- och segelindustri, dels i bergshantering, vidare i skeppsfart, också på Ostindien, dvs Kina, samt i varvsindustri, det då kända Grillens varv eller Terra Nova på Ladugårdslandet. G själv fortsatte ensam inom alla dessa branscher till 1747, då han upptog halvbrodern Johan Abraham G till kompanjon. Familjen var starkt knuten till Holland, och G hade 1731 eller 1732 själv varit utrikes en tid, tydligen också där, för att nå rikare erfarenhet.

Handelshuset Carlos & Claes G hade förbindelser med hundratals handelshus överallt ute i Europa. Det exporterade varor till framför allt Hamburg, Amsterdam och England men även till östersjöområdet och medelhavsländerna. I Amsterdam var den holländska firman G kommissionär åt den svenska och fungerade som central för Sthlmshusets internationella betalningar. G använde även Boué & fils och His & fils i Hamburg. I London ombesörjde den svenskättade firman Lindegren exportförsäljning och skickade engelska varor, skötte assuranser och skeppsklareringar samt försåg fartygen med transitolaster för fart från England till Medelhavet. Som stor upphandlare för engelska statens räkning var även John Mayer i London en viktig importör för firman. I vissa fall samarbetade G med andra firmor: Bedoire samt Anders och Thomas Plomgren.

Carlos & Claes G tjänstgjorde i stor omfattning som utställare av resekreditiv för svenskar i utlandet, bl a för sv sändebud. G sände växlar, dragna på utländska hus, som resenärer och diplomater kunde presentera för inlösen. Bland G:s exportvaror märks framför allt järn och koppar, bräder och tjära. Firman var tidvis Sthlms och därmed Sveriges största exportör. Importen bestod främst av kolonialvaror av alla slag och salt.

Under G:s ledning blev firman en av de stora bruksägarna i landet. 1748 förvärvades Söderfors bruk från hovmarskalken Carl Broman och 1758 Österby stora bruk från hovmarskalken Charles De Geer. Till komplexet av bruk hörde också Iggesund, som inköpts av Abraham G. Genom förvärvet av Österby blev firman delägare i Dannemoragruvan. Härifrån kom den sällsynt rena malm scm var utgångsmaterial för de uppländska vallonbrukens produktion av det efterfrågade »öregrundsjärnet». Gruvbrytningen vållade vid denna tid ökade tekniska och administrativa bekymmer. Ett stort upplagt sjösänkningsförsök gjordes för att underlätta länshållningen i gruvan. Det blev ett långvarigt och kapitalkrävande företag, som blev mycket kostsamt för G. Vid Österby infördes en tillverkning av brännstål, sedan Sven Rinman gjort lyckade experiment med en ny metod. Ståltillverkningen blev dock aldrig av stor omfattning. Produktionen var koncentrerad till stångjärn. Österbys järnstämpel (»the double bullet») hade ett mycket högt anseende i England, där österbyjärnet inte minst utnyttjades för framställning av stål och finare smide i Sheffield. Genom innehavet av Österby hade G en mycket stark ställning inom sv export av kvalitetsjärn.

En ny masugn byggdes 1761 och flera andra nybyggnader gjordes på Österby men framförallt kom G att sätta sin prägel på bruksmiljön genom att påbörja en ny herrgårdsbyggnad. Österby var centrum i det grillska brukskomplexet. I Söderfors kompletterade ett omfattande ankarsmide stångjärnstillverkningen. Iggesund kom på sätt och vis att fungera som filial till Österby. Dannemoramalm sändes på firmans egna fartyg till Iggesund. Där tillverkades både stångjärn och manufakturjärn och sändes sedan tillbaka till Österby.

G skötte sina bruk på gammaldags patriarkaliskt sätt. Varje vecka skrev han till sina förvaltare på respektive gods, med rörande omtanke ej blott om bruket utan också om de anställda. Med tiden hade G ända till 4 000 personer i sin tjänst. På 1730-talet inträdde han som förläggare åt den starkt skuldsatte bruksägaren Sebastian Grave på Fredriksberg i stället för gbgsköpmannen Hans Olofsson Ström — kanske ett led i konkurrensen mellan huvudstaden och västkustmetropolen.

G var en av de ledande i Ostindiska kompaniet under dess andra oktroj 1746—66. Han inträdde där 1753. Ledningen av detta stora och vinstgivande företag hade vid denna tid övergått från Gbg till Sthlm. Härvid kom G:s skeppsvarv Terra Nova väl till pass. Det var beläget där nu Grevmagnigatan mynnar ut i Strandvägen. Under G: s tid drevs varvet i stor skala. Han lämnade upplysningar därom i sitt tal i Vetenskapsakademin 1749 om Sjöfartens nytta och förmån för riket.

I den 1739 bildade Vetenskapsakademin invaldes G redan 1740 på förslag av sin syssling läkaren Evald Ribe. Han passade troligen väl i akademins starkt hattbetonade krets. Hans firma hörde till de export- och redarfirmor, söm gynnades av hattregimens praktiska privilegiering av Sthlms storfinans.

För akademin blev G en stor välgörare, i själva verket dess bankir. Det var han, som räntefritt försträckte de belopp, som fordrades för byggandet av observatoriet i Sthlm, varför akademin 1759 till tack för hans frikostighet hedrade honom med en medalj. Han var även naturvetenskapligt intresserad. Till Uppsala universitets naturaliekabinett förärade han samlingar från Surinam beskrivna av Linné i Surinamensia Grilliana. Han bistod även Linné och brevväxlade med honom.

Sedan Sverige 1745 övergått till pappersmyntfot, steg växelkurserna på Amsterdam och Hamburg i så hög grad att rådet 1747 inrättade ett växelkontor av samma slag som vid frihetstidens början. Kontoret skulle dra växlar på sv tillgodohavanden i utlandet och utbjuda dem i Sthlm för att på så sätt öka tillgången på utländska växlar och därmed hålla kursen nere. Den g:ska firman hade deltagit i det äldsta växelkontoret men tydligen aldrig fått decharge för förvaltningen av detta. Till en början avstod G därför från att gå med i det nya växelkontoret. Först 1750 inträdde han bland de associerade, men synes liksom sin bror J A G inte ha engagerat sig i verksamheten i större utsträckning. Kursregleringen var förvånansvärt framgångsrik under de första åren. Trots stigande priser i Sverige hölls växelkurserna nere. Vid 1750-talets mitt ökade svårigheterna, och växelkontoret ådrog sig mycket stora utländska skulder utan att lyckas hindra att växelkursen steg. Kontoret upplöstes 1756. Ett nytt inrättades 1758 (även i detta deltog G), men någon varaktig förändring lyckades det inte åstadkomma.

Den mycket kraftiga stegring av växelkursen som inträffade under 1760-talets första år och de personliga förmåner som de associerade ansågs ha tillskansat sig ledde till en våldsam kritik från mösspartiet. Sedan detta tagit makten vid riksdagen 1765—66 ställdes växelkontorets deltagare inför rätta. För de närmast ansvariga blev straffen mycket hårda. G kom undan med 1 000 dlr smt i böter och förlust av borgerlig näring under tre år, och för J A G utdömdes böter på 500 dlr smt. Böterna återbördades dock vid nästa partiskifte, och strax före sin död erhöll G nordstjärneorden som tecken på upprättelse.

G var stor konstsamlare och hade över 50 förnämliga målningar av sv och holländska mästare som Lundberg, Roslin, Memling, Teniers, Ruysdael m fl. Om G:s praktfulla hem och inventarier vet man åtskilligt. Berömda är de g:ska ostindiska serviserna, till antalet inte mindre än sex. Av den äldsta och största finns omkring 325 pjäser bevarade.

Ursprungligen bosatt i G:ska huset vid Stortorget köpte G 1764 av riksrådet greve Th G Bielkes arvingar det Torstenssonska palatset vid dåvarande Norrmalmstorg, nuvarande Gustav Adolfs torg, bevarat bakom den tillbyggnad (Arvfurstens palats), som sedan gjordes av prinsessan Sophia Albertina. Vid Svindersvik (numera i Nord mus:s ägo) i Nacka lät G sin vän Hårleman, troligen på 1740-talet, uppföra ett vackert lanthus. C G Tessin vistades gärna där. Han disponerade stället somrarna 1759 och 1769 och har lämnat glimtar därifrån i sina dagboksanteckningar.

Författare

Bengt Hildebrand med bidrag av Staffan Högberg



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Delar av handelshuset Carlos & Claes G:s arkiv samt ägorättshandhar, G:s bouppteckn, m m, Österby bruks arkiv, Gimo. Strödda brev från G i RA. Ett 50-tal brev från honom till G G Tessin i Ericsbergsarkivet (dep i RA).

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: Tal om sjö-fartens nytta och förmån för riket, i synnerhet då han drifves med hembygde och utur egne hamnar utrustade skepp; hållit för Kongl. vetenskaps academien ... då dess presidium aflades den 4. febr. 1749. Sthlm [1749], 20 s. [Uppl med annat titelbl s å.] Ny uppl 1828, 16 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: Under G 2 ovan anförd litt av Anrep, Boëthius, Coliin, Samuelsson o Zethelius. — Bengt Bengtsson, Den G:ska dopskålen (Fataburen 1949); M J Crusenstolpe, Medaljonger o statyetter (1882), s 441 f; Fagerstabrukens hist, 1 (1957), reg hos SBL, 4 (1957); Fataburen 1951; C Forsstrand, Skeppsbroadeln (1916); dens, Malmgårdar o sommarnöjen i gamla Sthlm (1919); E F Heckscher, Sveriges ekonomiska hist, 2:2 (1949), s 757 ff; B Hildebrand, K sv VA (1939); J F Kryger, Åminnelse-tal öfver ... C G (VA:s åminnelsetal 1768); S Leijonhufvud, Carl Gustaf Tessin o hans Åkerökrets (1931); S Lindroth, VA:s hist 1739—1818, 1—2 (1967); C G Malmström, Sveriges polit hist . . ., 4, 5 (1899, 1900); E Olán, Ostind comp:s saga (1920); H Rosman o A Munthe, Släkten Arfwedson (1945); B Schöldström, Brokiga bilder (1892); E Sjöstrand, Mynt o bankpolitik under hattväldet 1738—1764 (1908), s 110, 119, 126, 138, 158; G H Stråle, Alingsås manufakturverk (1884).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Claes Grill, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13196, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand med bidrag av Staffan Högberg), hämtad 2018-11-14.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13196
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Claes Grill, urn:sbl:13196, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand med bidrag av Staffan Högberg), hämtad 2018-11-14.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se