Gunilla Bielke

Född:1568-06-25
Död:1597-06-25 – Dagsbergs församling, Östergötlands län (i Bråborg)

Drottning


Band 17 (1967-1969), sida 419.

Meriter

Gunilla Bielke, f 25 juni 1568, d 25 juni 1597 på Bråborg, Dagsberg (Ög), begr 21 jan 1598 i Gustavianska gravkoret i Uppsala domkyrka. Föräldrar: ståth o riksrådet Johan Axelsson Bielke o Margareta Posse. Krönt till drottning av Sverige i Västerås 22 febr 85.

G 21 febr 85 i Västerås m sin fars kusin konung Johan III, f 21 dec 37 på Stegeborg (Ög), d 17 nov 92 på Sthlms slott o förut g m Katarina av Polen (d 16 sept 83).

Biografi

När sorgeåret efter drottning Katarina Jagellonica 1584 gått till ända, såg sig kung Johan om efter en ny gemål »för många orsakers skull och besynnerligen till att undfly tillstundande sjukdomar och ohälse så ock månge melankoliske affekter, store, djupe tanker och annat mycket bekymmer som utav ensörjenhet [änklingsstånd] följe och förorsakes kunde». Dessa och ytterligare synpunkter i ämnet lät kungen framlägga i en P M (dat 30 dec 1584) inför ett rådsmöte i Söderköping. Giftermål med någon utländsk furstinna avvisades med motiveringen att få lämpliga funnes att välja på, att olikheter i religion vore ett hinder, att beskickningar och överenskommelse om morgongåva skulle ställa sig kostsamma och att förhandlingarna skulle ta lång tid. En annan för kungen väsentlig synpunkt var också, att någon visshet om vederbörandes utseende var svår att få genom ett porträtt, varför han ansåg nyttigast och bäst, att »tage sig en sådane person inrikes som H K M känner både till dygd, seder, låter och sinne, vilkens dejlighet ock H K M själv sett haver». I marginalen har tillagts: »som är den ädle, välborne och högdygdesamme Gunnel Bielke». Johan III hade i själva verket senhösten 1584 redan bestämt sig för den sextonåriga och föräldralösa G, som kungen kände väl till från sin gemåls och dotters hov. Hon hade i varje fall från tioårsåldern under längre perioder vistats där. Med kungens dotter prinsessan Anna var hon jämnårig. Enligt traditionen skulle G redan ha lovat sin tro åt en ung adelsman, Per Jonsson (Lilliesparre), senare k stallmästare, men efter påtryckningar från släktens sida övertalats till giftet.

Det planerade giftermålet väckte starkt missnöje bland kungens syskon, framför allt hos äldsta systern grevinnan Katarina av Ostfriesland och hos hertig Karl. I ett brev (18 dec 1585) till sin syster hertiginnan Elisabet av Mecklenburg bemöter Johan temperamentsfullt syskonens anmärkningar och påpekar, att G:s anor var lika goda som deras egna. Han hade givetvis särskilt irriterats av Katarinas yttrande, som han själv citerar, att »djävulen slet mångt par skor sönder», förrän G »skulle komma till den höghet». Bröllopsinbjudningar till medlemmar av adeln är daterade 4 jan 1585, medan däremot inbjudningsbrevet till hertig Karl är daterat först den 14. Kungen tar även där upp frågan om sin tillämnade gemåls börd och säger bl a, att han följt faderns exempel. Hertig Karl svarade avböjande till bröllopsinvitationen och beklagade, att han på grund av den knappa tiden ej hann bereda sig till en kunglig högtid av detta slag. Han skulle ha unnat brodern ett förnämligare gifte men önskade honom nu lycka och välsignelse. Genom brev från prinsessan Anna till hertig Karls gemål sökte man få hertigen att ändra sitt beslut, då den broderliga endräkten »egenom sådane tillfällen lätteligen kunne förkolne». En skärpning av det redan spända förhållandet mellan bröderna inträdde.

Bröllopet kom att äga rum angiven dag (21 febr) utan hertigparets närvaro. Det av Karl sända speciella ombudet, kusinen Mauritz Stensson (Lewenhaupt), synes ej ens ha mottagits av kungen. Denne hade gjort stora anstalter för bröllopet och var mycket mån om sin unga bruds ståndsmässiga utstyrsel. Specificerade anvisningar om de särskilt för ändamålet tillverkade kröningsregalierna, om guldkedjor, juvel- och pärlbesatta kläder utfärdades. Förutom tronföljaren Sigismund och hans syster Anna, änkedrottning Katarina Stenbock och kungens syster hertiginnan Sofia av Sachsen-Lauenburg med sin son Gustav var särskilt den med Vasahuset och Bielkefamiljen befryndade högadeln talrikt representerad. Vigseln förrättades i domkyrkan av ärkebiskop Andreas Laurentii (Björnram). I samband med bröllopet anordnades tornérspel, som hertig Sigismund skickat ut inbjudningar till och där den nyblivna drottningen delade ut prisen. En latinsk hyllningsdikt på hexameter hade av Ericus Jacobi Skinnerus författats till bröllopet.

G anses ha påverkat sin make i protestantisk riktning. Hon tog ett flertal gånger parti för förföljda antiliturgistiska präster. Överhuvudtaget synes hon ha ingripit för att hjälpa behovssökande och idkade själv stor välgörenhet. Ett exempel på hennes praktiska hjälpverksamhet är inrättandet av ett barnhus i Uppsala. Suppliker av vitt skilda slag har ställts till henne, och kungen villfor ofta önskemål med motiveringen »för vår älskelige käre husfru drottningens förbön». Den bielkeska familjekretsens önskningar tillgodosågs väl. I jan 1588 bekostade kungen i Kalmar ett ståtligt dubbelbröllop för två systrar till G. Hennes släkt skulle emellertid ingalunda undgå den onåd som drabbade rådsadeln efter Revalmötet 1589. Hon hade haft tillfälle att iaktta konfliktens upp-segling på nära håll, eftersom hon med sin endast ett par månader gamle son Johan fått följa sin make till Reval. I de många försök som gjordes till försoning mellan kungen och de avsatta rådsherrarna spelade G en viktig roll som förmedlare. För sin förre förmyndare Hogenskild Bielke lyckades hon efter en tid utverka benådning. Ett påfallande stort antal brev har utfärdats i drottningens namn (namnteckning »Gun-nell») med märkbar ökning under kungens sista levnadsår.

Enligt kungens själasörjares berättelse skall G ha ömt vårdat sin make under hans sista sjukdom. Hon bodde efter makens död, mot hertig Karls önskan, kvar på Sthlms slott i avvaktan på Sigismunds ankomst från Polen och på makens begravning. Hertig Karl utspred, att hon ett par dagar förtigit kungens död, beskyllde henne för undanhållande av arvegods och lät inventera husgerådskammaren. I hans eget kalendarium kan man dock dag för dag följa, hur noga underrättad han var om broderns tillstånd. Beträffande arvet begärde G undersökning inför Sigismund och visade sin åtkomsträtt med Johans gåvobrev. Troligen har G i görligaste mån tillgodosett sina egna intressen. Sigismunds drottning, den österrikiska prinsessan Anna, klagade över att hon fann Sthlms slott obekvämt och av G berövat det nödvändigaste.

Under Sigismunds vistelse i Sverige sökte G erhålla konfirmation på sitt livgeding och på makens donationer till henne. Hertig Karl ansåg i ett betänkande i frågan (april 1594) en del av dessa försäkringar och donationer alltför stora och delvis olagliga. Sigismund lät dock i huvudsak konfirmera dem 18 maj s å, och under sommaren flyttade G från Sthlms slott till Benhammars gård (nu Benhamra, Upps), som Johan III 1588 inköpt för hennes räkning och som tidigare tillhört Bielke-släkten. Denna donation reglerades genom flera brev och kom att omfatta 95 gårdar och 14 torp. Senhösten 1595 flyttade hon till det lilla slottet Bråborg (Brånäs gård, ög), som då blivit färdigställt för hennes räkning. Det låg invid Bråviken som residens för hennes östgötska morgongåvogods i Dagsbergs, Konungsunds och ö Stenby socknar. Genom makens donation hade hon i Östergötland ytterligare ett godskomplex som knöts till hennes ärvda barndomshem Liljestad i Skönberga. Till hennes livgeding hörde omfattande finska förläningar, Björneborgs stad och gård med sammanlagt 3 000 hemman. Enligt morgongåvobrevet tillförsäkrades hon också ett kontantbelopp på 30 000 dir. Många av de utlovade förmånerna kom aldrig G till godo. Efter misslyckade försök att få ut sina räntor med hertig Karls bistånd vände hon sig till Sigismund. För sonens räkning hade hon besvärliga förhandlingar med hertigen om arvegods. Under sin makes sista regeringstid försträckte hon avsevärda belopp till »krigssakerne»; enligt egen utsago 1596 hade hon då 6 000 dir att fordra av kronan.

I sitt testamente bestämde Johan III, att G skulle ta hand om sonens uppfostran, »efter det ingen mere och bättre kan låte varde sig om barnet, helst efter faderns frånfälle, än som moderen». G levde som änka tillbakadraget. Hon avled på sin 29-årsdag efter sex veckors sjukdom i »hetsig febris».

Undersökningen av G:s grav i Uppsala ger ingen ledning beträffande hennes utseende. Längden har beräknats till c:a 157 cm. Bevarade porträtt av G är stela och stereotypa. Hon lär enligt samtida vittnesbörd liksom sina systrar ha varit en stor skönhet.

Författare

Birgitta Lager



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Egenhändiga eller av G underskrivna brev i K arkiv (till Maria av Pfalz o i vol 6), i Bielkesaml, Posseska saml o Oxenstiernska saml, RA. Några brev från G även i KB o UUB.

Källor och litteratur

Källor o litt: Fil dr Artur Bygdens stora excerptsaml (även manuskriptutkast) rörande G, dep hos SBL; RR, HKR, K arkiv 6, Rådets handhar o brev, 6—7, RA; RKB, G:s bouppteckn okt 1597 i Adeln o dess gods, 2 (Bielke av Åkerö), Sandbergska saml X 1225 —29, KA; G:s testamente dat 25 juni 1597 (N 167), UUB. — Abraham Brahe, Tidebok (1920); Calendaria Caroli IX (1903); O v Dalin, Svea rikes hist, 3:2 (1761—62); Frälseg, 1—3 (1931—47); H Hermerén. Uppsala möte 1593 (1944); H Holmquist, Sv kyrkans hist, 3:2 (1933); Konung Carl den IX:des rim-chrönika. . . jämte bil, ed B Bergius (1759); S Ljung, Uppsala stads hist, 2 (1954); Lokalf, 1—4 (1917—23); J Messenius, Scondia illustrata, T 7 (1700), s 73; R Ohlsson, Abraham Angermannus (1946); Samuel Kiechels resa i Sverige 1586 (HT 1892), s 349 f; SRA 2 (1899); Vasagraven i Uppsala domkyrka, red av Martin Olsson (1956), särsk kap 16 o 17; J Wer-wing, Konung Sigismunds o konung Carl den IX:des historier, 1 (1746); Ätten Posse, 2 (1960).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gunilla Bielke, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13306, Svenskt biografiskt lexikon (art av Birgitta Lager), hämtad 2018-11-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13306
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gunilla Bielke, urn:sbl:13306, Svenskt biografiskt lexikon (art av Birgitta Lager), hämtad 2018-11-16.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se