Hans O H Hildebrand

Född:1842-04-05 – Maria Magdalena församling, Stockholms län
Död:1913-02-02 – Oscars församling, Stockholms län

Skriftställare, Fornforskare


Band 19 (1971-1973), sida 43.

Meriter

2 Hildebrand, Hans Olof Hildebrand, son till H 1, f 5 april 1842 i Sthlm, Maria, d 2 febr 1913 där, Osc. Elev vid Maria skola o Sthlms gymn, inskr vid UU 14 maj 60, FK där 30 maj 65, tjänstgjorde under studietiden i Statens hist mus, eo amanuens hos VHAA 21 juni 65, disp pro gradu vid UU 12 maj 65, FD där 31 maj 66, förste amanuens hos VHAA 71, riksantikvarie, garde des médailles o VHAA:s ständige sekr 31 dec 79—6 sept 07, vetensk biträde vid vården av riksbankens mynt- o medaljsaml 84, inspektor för riksmuseets etnograf avd 08— 13. — LSkS 66 (sekr 66—96), LVHAA 74, HedLVVS 81, LVS 90, LVA 91 (preses 09—10), LSA 95 (sekr hösten 12), Hed-LFrKA 02.

G 9 okt 67 i Sthlm, Skeppsh, m Elin Maria Charlotta Martin, f 18 jan 45 där, ibid, d 23 mars 22 där, Engelbr, dtr till hovrättsnotarien v häradsh Carl Ludvig M o Nelly Charlotta Palmborg.

Biografi

Hans H var uppkallad efter faderns vän och beskyddare Hans Järta. Tidigt fick han följa med till fornsaksmuseet och se sin far, som denne uttryckte det, "nedmyllad mellan pergamentsbrev och slantar". 1860 blev H student i Uppsala, där han läste språk och medeltidshistoria. Breven till fadern vittnar om sprudlande och bländande vitalitet. Sommaren 1865 blev han eo amanuens hos Vitterhetsakademin, dvs vid Statens historiska museum. För doktorsavhandlingen våren 1866, Svenska folket under hednatiden, fick H Geijerska priset och promoverades som primus. Dess huvudtes, en efter P A Hummel antagen etnisk olikhet mellan svear och götar, som skulle ha invandrat vid olika tider, är ohållbar, men metodiskt fick den stor betydelse både för arkeologin och i sin 2:a upplaga (1872; tysk övers 1873) också för numismatiken, där den särskilt påverkat tysk forskning. H framhåller på tal om t ex Snorres uppgifter nödvändigheten av källvärdering. För verklig kunskap hänvisar han till fornfynden som primärkällor. Redan här finns spår av vad han 1873 namngav som typologi — formernas utbildning ur varandra inom samma fornsaksgrupp. Islandsforskningen fångade också hans intresse, och 1867 utgav han Lifvet på Island under sagotiden. I sin översättning av Snorres Konungasagor (1869—71) skrev han kritiska exkurser.

Av stor betydelse för Ff:s utbildning blev hans stora resa 1870—71 som letterstedtsk stipendiat. Vägen gick över Khvn till Krakow, Wien och Budapest. I München blev han vän med den berömde rättshistorikern K von Maurer. Över Augsburg reste han till Belgien, knöt förbindelser med bollandisterna och kom därefter till Rom och Florens, Bologna och Venedig. Våren 1871 blev H förste och O Montelius andre amanuens vid museet i Sthlm. Gustaf Retzius fäste H:s uppmärksamhet på Darwins utvecklingslära, vilket blev av betydelse för typologin. Han studerade nu spännenas utveckling från dessa synpunkter. Resultatet blev Bidrag till spännets historia (1872—73 i Antiqvarisk tidskr). Samtidigt arbetade Montelius med en liknande metod. En viktig insats gjorde H genom att påpeka, att alla tekniskt fulländade fornsaker ingalunda måste vara importgods söder- eller österifrån.

Under 1870-talet och 1880-talets förra del utvecklade H ett vetenskapligt författarskap av häpnadsväckande omfång. Hans skrifter rörde arkeologi, egyptologi, myntforskning, etnografi, antropologi, religionshistoria, språkvetenskap och runologi, konst- och kyrkohistoria, heraldik, sfragistik, historia — även modernare sådan — samt kulturhistoria, biografi och lärdomshistoria. "Du är en av nutidens flitigaste författare, om ej till och med den allra flitigaste", skrev gamle Sven Nilsson (9 dec 1873). H publicerade ofta uppsatser i Antiqvarisk tidskrift men skapade ett eget, populärare organ, Vitterhetsakademins månadsblad, i vilket han inalles (från starten 1872 till dess nedläggande in på 1900-talet) skrev 209 bidrag. Att H var sin tids ledande förhistoriske arkeolog framgår även av hans omfattande korrespondens. En rad viktiga korrespondenter, särskilt tyskar, fransmän och italienare, tillkom efter resan 1870—71. Med nordiska forskare, t ex Sophus Bugge, hade H givetvis nära förbindelser. Vid den internationella arkeologkongressen i Sthlm 1874 var han generalsekreterare. I en skrift 1873, Den vetenskapliga fornforskningen, hennes uppgift, behof och rätt, hävdade H behovet av universitetsundervisning i fornkunskap. S å började han sitt häftesvis utgivna arbete De förhistoriska folken i Europa, en handbok i jämförande fornkunskap (fullbordad 1880). H var kritisk mot bl a tysk nationalistisk inställning, mot Sven Nilssons idéer om att bronsålderskulturen förts hit av fenicierna och även mot en del av Montelius teorier. Inom den förromerska järnåldern utsöndrade H grupperna Hallstattkultur och La Téne-kultur, och termerna vann burskap. Den europeiska stenålderns uppdelande i provinser torde vara det vetenskapligt mest betydande av H:s nya inlägg (B Salin). I Antropologiska sällskapet, som bildades 1873 (från 1877 Sv sällskapet för antropologi och geografi), deltog H ivrigt och hörde till kretsarna kring A Nordenskiöld. Han var 1878—79 sekreterare, 1888 ordf och 1895 v ordf i sällskapet. I serien Ur vår tids forskning skrev H bl a om Folkens tro om sina döda (1874). Vid inträdet i Vitterhetsakademin 1875 talade han om djurtyper i den äldre europeiska ornamentiken. Stilhistoriska iakttagelser gjorde han även i sin engelska handbok 1883 The industrial arts of Scandinavia in the pagan time. Vid geografiska utställningen i Venedig 1881 var H sv kommissarie.

H Schliemann hade 1870—71 börjat sina grävningar vid Hissarlik i Troas, Mindre Asien, och 1876—77 undersökt de guldrika kungagravarna i Mykene. En stor, förut okänd kultur började stiga fram. H följde intensivt denna forskning och utgav 1878 Fynden i Troas och Homeros' Troja.

B E Hildebrand avgick som riksantikvarie i dec 1879. Till hans efterträdare utnämndes H. Då hans kolleger Montelius och Stolpe endast önskade syssla med förhistoria, måste H koncentrera sig på medeltiden. I museet övertog Montelius sten- och bronsåldersavdelningen, Stolpe järnåldern, H medeltiden. Han hade redan 1873 utgivit museets första katalog. Principiellt önskade han samla ej blott de yppersta alstren av medeltidens konst, utan också de torftiga föremålen. Vid flyttningen 1865 fanns i Statens historiska museum ingen plats för större föremål från medeltiden. Under H:s egen tid utvecklades medeltidsavdelningen genom köp och depositioner till att inta "en rangplats bland dylika samlingar" (Roosval). Han skapade 1880 även Antikvarisk-topografiska arkivet i Vitterhetsakademin, "en arkeologisk jordebok över Sverige, ordnad efter landskap, härad och socknar". I Månadsbladet förde H en oavlåtlig kamp för bättre förhållanden på fornvårdens område, mot vandalism och oförstånd. Ännu undandrogs de större kyrkorestaureringarna den arkeologiska kontrollen. Roosval har om H sagt, att "orädd kämpade han, drabbande det lättfärdiga hemmarestaurerandet med sina telegrafiska inställningsorder, en vitskäggig, viggslungande Zeus".

I museifrågan framkom med tiden vissa motsättningar. B E Hildebrand och H var centralmuseitankens självfallna förkämpar. De misstrodde den 1869 bildade Sv fornminnesföreningen. När Montelius med deras goda minne blivit sekreterare där, hade H tydligen likväl ej fullt förtroende för honom. Detta gällde också den krets till vilken Nils Månsson Mandelgren, G O Hyltén-Cavallius och G Stephens hörde, och särskilt blev motsättningen stark till Mandelgren, som 1876 utgav en pamflett mot de båda Hildebränderna. Dessa hade även svårt att komma överens med A Hazelius — hans verksamhet gjorde, att de nödgades överge sin plan att göra Statens historiska museum till ett arkeologiskt-historiskt-kulturellt universalmuseum. När P P Waldenström i ovist nit uppträdde i dessa frågor, svarade H på en gång skarpt och bittert och beklagade bl a riksdagens njugghet mot det statliga museet. Förhållandet till Montelius blev olyckligt. H blev alltmer överhopad med arbete och uppdrag och fick genom sin totala brist på affärssinne en ytterst svag ekonomi och stora skulder. Montelius förstod att genom koncentrering till det rent arkeologiska skapa sig ett namn inom foraforskningen, som småningom undanträngde H:s.

Ett av H:s stora intressen gällde runorna. Tidigt upptog han förbindelsen med runologen G Stephens. 1880 meddelade H denne, att han ordnade "en liggare för våra runskrifter" •— det var förberedelser till det stora runverket. När tullförvaltaren C W Berger donerat sin förmögenhet till VHAA, föreslog H, att räntemedlen skulle användas för runverket. Särskilt samarbetade H i dessa frågor med Sven Söderberg i Lund.

Numismatiken var ett av H:s älsklingsämnen liksom det varit för fadern, och båda insåg myntens betydelse för den arkeologiska vetenskapen. H skrev 1882 om Solidus-importen till Sverige under den tidigare järnåldern. Vid internationella numismatikkongressen i Bruxelles 1891 yttrade sig H i solidusfrågan samt skrev om De öster- och västerländska mynten i Sveriges jord i festskriften till C G Malmström 1897. H:s främsta numismatiska insats gäller de sv medeltidsmynten. Han var även chef för Riksbankens myntkabinett och skrev om samlingarna där.

Under 1800-talets senare del fördes en europeisk diskussion om förhållandet mellan historia och kulturhistoria. Redan 1873 hade H fört kulturhistoriens talan. 1880 började han utsända häftena om Sveriges medeltid. Första häftet av August Strindbergs Svenska folket i helg och socken (1881) aktualiserade principfrågan. Han skrev nu uppsatsen Historia och kulturhistoria (HT 1882). Han framhöll att kulturhistorien har berättigande ej blott för de förhistoriska epokerna utan även för historisk tid.

H:s huvudarbete Sveriges medeltid är uppdelat i 5 böcker och omfattar 3 125 sidor. Det började 1880 men lämnades 1903 ofullbordat. Ett senare utgivet register är nu en utmärkt och nödvändig nyckel till denna rika skattkammare. H behandlar allmogen och städerna, de ledande stånden, krigsväsendet och kyrkan (om planen Sc 1943, s 139 f). Han behärskade ett ofantligt material, tryckt och otryckt, och genomarbetade detta självständigt, under kritisk granskning av litteraturen och källpublikationerna. H behärskade även den rättshistoriska litteraturen samt den språkvetenskapliga. Vad som brast i hans verk var efterkontrollen. H har i hög grad berikat sv historia med sitt arbete. Hans sammanfattning rörande mynten är banbrytande, och han gav även ett utkast till penningväsendets och prisbildningens historia (Thordeman). Banbrytande är H här också som heraldiker. H är den siste av riksantikvarierna som på en gång behärskade föremåls- och urkundsmaterialet. I K Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia var H sekreterare i 30 år, 1866—96. Han åstadkom där 71 föredrag, referat, meddelanden och förevisningar med ämnen från urtiden till gustaviansk tid. H tog i K Samfundet också initiativet till utgivning av Sthlms medeltida stadsböcker. Han började själv att utge jorde- och skotteböckerna. Tyvärr visar skottebokseditionen talrika inadvertenser. H tog 1901 initiativet till Ortnamnskommittén.

H gjorde också en insats i kvinnorörelsens historia som ordf i två decennier (1884— 1903) i det av Sophie Adlersparre stiftade Fredrika Bremer-förbundet. Han undertecknade även förbundets vädjan 1899 till K M:t om kvinnans rösträtt. Också i Sv turistföreningen nedlade han ett stort arbete som ordf i över 20 år (1887—1909). I sällskapet Idun var han en känd talare.

Av den rike finländaren H F Antell bjöds H på en resa till Egypten 1892 — Antells vänskap ledde sedan till hans donation av 100 000 kr till Vitterhetsakademin. I Assuan 1892 mötte H kronprinsessan, sedermera drottning Victoria, som blev en personlig vän till honom. På Öland råkades de om somrarna och kvar finns konceptet av H:s hand till kronprinsessans tal vid invigningen av Solliden 1900.

I Vetenskapsakademin, där H invalts 1891, var han preses 1909—10. Han höll minnestal över G J Adlerbeth och presidietal om myntväsendets uppkomst och dess utveckling under romerska kejsartiden. 1895 blev H tillika en av de aderton efter F A Dahlgren. När akademin fått till uppgift att utdela det litterära Nobelpriset, deltog H livligt i diskussionerna. I akademins Handlingar tecknade han Olaus Magnus, Birgitta och Johannes Bureus.

På det historiska fältet följde H tidigt och med stort intresse forskningarna i det 1881 öppnade Vatikanarkivet. I den nya upplagan av Sveriges historia, redigerad av brodern Emil, skrev H hela medeltidsdelen (1905). I akademien och riksantikvarieämbetet började H tröttna efter sitt måttlösa arbete under årtionden. Det klagades över att han ej besvarade post och att han försummade publikationerna. Samtidigt ville Montelius till varje pris bli riksantikvarie. H avgick hösten 1907 vid 65 års ålder till föjd av vissa intriger (jfr A Lindblom, De gyllene åren, 1952, s 66). Det blev en lättnad för honom att nu kunna ägna sig mera ostört åt författarskap. Av Sveriges medeltid medhann han efter 1903 ingenting, men de lärda biografierna, om vilka ovan talats, utkom. Han arbetade också på en myntbok, ett större översiktsarbete (ofullbordat ms i Myntkabinettet). I Post- och inrikes tidningar skrev han artiklar och recensioner i förhistoriska frågor.

H var mångsidigt begåvad, uppslags- och initiativrik, med imponerande intressevidd och lärdom. Splittringen i hans produktion och gärning, bristen på exakthet i många fall — ehuru den ibland överdrivits — är blott avigsidan av intresset för allt och den enormt snabba arbetstakten. För sin familj gav H anledning till bekymmer genom vårdslösandet av sin ekonomi. Betänkligt var att han gav sig in i affärsföretag, som han ej kunde bedöma, gick i borgen för andra och blev skuldsatt. På hans sjuttioårsdag betalade dottern och magen, Hedvig och Axel Carlander, alla hans skulder (omkr 45 000 kr).

H blev starkt ordensprydd; ett fotografi med samtliga dekorationer gick i familjen under namnet "kröningshästen". Hans yttre var imponerande. Med sin kraftiga kroppsbyggnad och sitt stora skägg var han en uppmärksammad gestalt i internationella vetenskapliga kretsar och i Sthlms sällskapsliv. Hans breda bildning, vänliga humor och välvilliga inställning till andra gjorde honom mycket populär.

Författare

Bengt Hildebrand



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Huvuddelen av H :s arkiv i VHAA (stora brevsviter från bl a Sophie Adlersparre, O M F Björnstjerna, G Brusewitz, N G Bruzelius, Sophus Bugge, E Eckhoff, G Hambraeus, F Läffler, O Montelius, Sven Nilsson, G Retzius, H Stolpe, Sven Söderberg o K F Söderwall). Delar av familjekorrespondensen kvar i familjen. Brev från H bl a till I Af-zelius, O M F Björnstjerna o E Hildebrand i RA, till E W Dahlgren, R Haglund, N Linder o F Läffler i KB, till G Annerstedt o H H Hildebrandsson i UUB, till Sven Nilsson o Sven Söderberg i LUB, till O Montelius i VHAA o till G Retzius i VA. — H :s bibliotek, skänkt av arvingar, hålles samlat i särskilt rum i VHAA.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Svenska folket under hednatiden. Ethnografisk afhandling [Uppsala]. Sthlm 1866. 146 s. 2. omarb o ill uppl: ... hedna tiden. 1872. XI, 242 s. Tysk övers: Das heidnische Zeitalter in Schweden. Hamburg 1873. XII, 228 s, 1 karta. — Inre tillståndet i Sverige vid medeltidens början [sign H-d] (Läsning för folket, årg 32, 1866, Sthlm, s 151—165). — Lifvet på Island under sagotiden. Sthlm 1867. 159 s. 2. omarb uppl 1883. 318 s. — Afrika i våra dagar. Sthlm 1868. 56 s. (Vår tids vetenskap i populära afhandlingar, 5.)

— Några ord om vår hednatids handverka-re (Läsn för folket, 35, 1869, s 274—288).

— Den svenska missionskyrkan, 1—2 (Förr och nu, bd 1, Sthlm 1870, s 2—5, 39—42, 62). — Les fibules de 1'åge du bronze, grou-pées. Apergu provisoire tiré des préparations pour un ouvrage sur la civilisation de 1'åge du bronze. Sthlm 1871. 5 pl. — Lärobok i gamla tidens historia. Sthlm 1873. 107 s. — Statens historiska museum och Kongl. myntkabinettet. Sthlm 1873. 185 s. (Nationalmuseum och Statens historiska museum, handbok för besökande . . ., 1*.) — Den vetenskapliga fornforskningen, hennes uppgift, be-hof och rätt. Sthlm 1873. 39 s. — Tor (Läsn för folket, 39, 1873, s 1—15). — Teckningar ur svenska statens historiska museum. H 1—3 = Serie 4—6*. Sthlm 1873—83. Fol. [Föret; medarb åt B E Hildebrand.] 1. Ser 4.

1873. (6), 6 s, 10 pl. 2. Ser 6. 1878. 12 s, 10 pl. 3. Ser 5. 1883. 12 s, 5 pl. — Folkens tro om sina döda. Sthlm 1874. 142 s, 1 pl. (Ur vår tids forskning, populära skildringar utg af A Key och G Retzius, 8.) — Från Sveriges medeltid. 1—2 (Förr och nu, 4,

1874, sp 212—220, 690—696, 741—745). — Den kyrkliga konsten under Sveriges medeltid. En kortfattad öfversigt. Sthlm 1875. 152 s. 2. omarb uppl 1907. 195 s. — Germaner-nes framträdande på historiens skådeplats (Illustrerad verldshistoria utg af E Wallis, d 2 : Det romerska folkets historia, Sthlm 1876, s 410—417; 2. uppl 1882, [ny uppl] Chicago [1894], övers Kristiania 1877, Kristiania & Khvn 1893). — Sveriges medeltid, senare skedet, från år 1350 till år 1521. Sthlm 18[76—]77. 502 s. (O Montelius m fl, Sveriges historia från äldsta tid till våra dagar, d 2.) [Ny uppl] Minneapolis, Minn., 1900. —¦ Fynden i Troas och Homeros' Tröja. Sthlm 1878. 120 s. (Ur vår tids forskning, 24.) — Om Sveriges skatteväsende under medeltiden (National-ekonomiska föreningens förhandlingar år 1879, Sthlm, 2, s 22—29).

— Sveriges medeltid, kulturhistorisk skildring. D 1—3. Sthlm 1879—1903. 4:o. 1. 1879—94]. III, 1025, VI s. 2. 1884—98, 984 s. 3. 1898—1903. 1116 s. [4. Register . . . utg 1953.] — De förhistoriska folken i Europa, en handbok i jämförande fornkunskap. Sthlm 18[73—]80. 688, XII s. — Från äldre tider. Kulturvetenskapliga och historiska studier. Sthlm 1882. 264 s. — Om fynd af nordiska fornsaker i Ryssland (Ur vår tids forskning . . . utg af stiftelsen Lars Hiertas minne, 30: V L P Thomsen, Ryska rikets grundläggning genom skandinaverna, Sthlm 1882, s 131—141). — Om handelsförhållandena i Sverige under medeltiden (Nationalekon fören förhandl 1882, tr 1883, s 122—135). — The industrial arts of Scan-dinavia in the pagan time. London 1883. VIII, 150 s. New ed 1892. — De lägre naturfolkens konst (A E Nordenskiöld, Studier och forskningar föranledda af mina resor i höga Norden, Sthlm 1883[—84], s 305—402, 1 pl [ = nr 5]). — Värnhems cistercienser kyrka [omsl; titelpl: klosterkyrka]. Etsningar af R Haglund. Sthlm 1884. 4:o. 5 pl, VIII s. — Medeltidens vägar och resor i Sverige (Pressade blad utg till förmån för Guten-bergska stiftelsen, Sthlm 1884, s 161—173).

— Skara domkyrka. Sthlm 1885. 4:o. 7 s, 4 pl. [Anon; för riksdagsmännen.] — Om de djurtyper som förekomma i den europeiska ornamentiken under den förkristna tiden och medeltiden. Inträdestal [1875] (VHAAH, d 28, = N F, d 8, Sthlm 1885—1925, s 131— 192 [1885]). — K. vitterhets historie och antiqvitets akademiens hundraårsfest den 2 april 1886. Sthlm 1886. 100 s, 1 tab. [Anon.] (Ibid, N F, d 11: 2.) — Sveriges mynt under medeltiden. Af tryck ur Sveriges medeltid. Sthlm 1887. 160 s. — Hvad är fornnordisk stil? (Meddelanden från Svenska slöjdföreningen år 1888, Sthlm, s 60—87). — Samlingen af svenska mynt i Riksbankens myntkabinett. Sthlm 1889. V, 432 s. [Föret; ge-nomarb o utg efter B E Hildebrands ms.] — Sous d'or Ostrogoths frappés en Pannonie et trouvés en Suéde (Congrés international de numismatique, organise et réuni å Bruxelles . . ., Procés verbaux et mémoires . . ., Bruxelles 1891, s 421—427). — Visby och dess minnesmärken. Med 8 etsningar och 89 teckningar af R Haglund. Sthlm 18[92—]93. 4:o. 136 s, 8 pl. — L'art ancien de la Suéde (Le mobilier, revue artistique hebdomadaire, 1, 1893, Bruxelles, 4:o, nr 1, s 5 f). — En svensk nationaldag. Föredrag . . . Sthlm 1894. 19 s. (Svenska nationalföreningens skrifter, 4.) — Fredrik August Dahlgren. Minnesteckning .. . 1895. Sthlm 1896. 64 s. [Ur SAH.]

— Swedish types. 1—16. U o [1896]. 4:o. 16 pl. [Anon; ill till föreläsn i Edinburgh.] ¦— De öster- och västerländska mynten i Sveriges jord. [Sthlm 1897.] 18 s. (Historiska studier. Festskrift tillägnad Carl Gustaf Malmström den 2 november 1897 [:2].) — Stockholm under medeltiden och vasatiden, kort framställning . . . jemte förare genom Gamla Stockholm. [Omsl: Gamla Stockholm.] Sthlm 1897. 102 s, 1 karta. (Tills med F Lilljekvist, G Upmark o F. U. Wrangel.) — The monuments of the island of Oeland. By dr. Hans Hildebrandt[!] (Saga-book of the Viking club: or Orkney, Shetland, and Northern society, vol 1, London [1897], s 370—373). — Minne af Olaus Magni. Sthlm 1898. 190 s. [Anon; ur SAH.] — Sven Söderberg (Nordisk universitetstidskrift, årg 2, 1901—02, Gbg, Khvn, Kristiania (tr Gbg), s 117— 120). — Medeltiden. Sthlm 19[04—]05. II, 610 s, 8 pl + textbl. (Sveriges historia intill tjugonde seklet . . . utg af E Hildebrand, afd 2.) — Heliga Birgitta. Minnesteckning. Sthlm 1906. 277 s. [Ur SAH.] — Blomsholms fornminnen. Föredrag vid Götiska förbundets utfärd till Strömstad och Blomsholm . . . Sthlm 1910. 22 s. — Minne af riksantikvarien Johannes Bureus. Sthlm 1910. 379 s. [Ur SAH.]

— Sedelsamlingen i Riksbankens myntkabinett beskrifven . . . med en historisk öfver-sikt af O Montelius. Sthlm 1915. 195, 80 s.

— Bidrag i bl a: Svensk literaturtidskrift, 3, 1867, Upsala, 5, 1869, Sthlm . . ., Antiqvarisk tidskrift för Sverige, bd 2—9, 15, 1869 —1906, Svensk tidskrift, 1872, 1875, VHAA:s månadsblad, årg 1—34, 1872—1905 (209 art, varav många även finns sep, uppräknas i reg ibid, årg 32—34, tr 1907, s 478—483), Numismatiska meddelanden, 1, 1874, Ur folkens häfder, 1874—76, 1879, Bidrag till kännedom om Göteborgs och Bohusläns fornminnen och historia . . ., bd 1, 1874—79, bd 3, 1886, Tidskrift för bildande konst och konstindustri, årg 2, 1876, Historiskt bibliotek, bd 3, 1877, bd 5, 1879, Svenska sällskapet för antropologi och geografi, Antropologiska sektionens tidskrift, bd 1, 1878—81, Svenska fornminnesföreningens tidskrift, bd 4—8, 1879—1891, Ny svensk tidskrift, 1882, Lund, 1888, Sthlm, Ymer, 1—33, 1881— 1913 (reg tom 1910 i Ymer . . ., Person-, sak- och kartregister . . ., 1914, s 15), HT, 1882, 1884 f, 1891, SAH ifrån år 1886, d 10, 12, 14, 19, 23, 24, tr 1896—1912, UFT, bd 3, 1894—96, Uppsala, Fornv, 1906; vanl Sthlm; vidare i Verhandlungen der Berliner Gesellschaft fiir Anthropologie, Ethnologie und Urgeschichte, 1873, 1874, 1886, Berlin, The Athenaeum journal of literature, science . . ., july to dec 1878, London, samt i Congrés international d'anthropologie et d'archéolo-gie préhistoriques. Gompte rendu . . ., för sessionerna i Bologna 1871, Bryssel 1872, Stockholm 1874, Budapest 1876 och Lissabon 1880, tr 1873—1884. Titlarna utom för art i VHAA :s månadsblad se bibliogr i VAÅ 1917, Sthlm (tr Upps), s 294—297.

Utgivit (redigerat): Kongl. vitterhets historie och antiqvitets akademiens månadsblad. Bd 1—10 = årg 1—34, 1872—1905. Sthlm 1872—1907. [Inneh bl a Riksantikvariens årsberättelse för 1890, tr 1891, tom 1901, tr 1902.] — Congrés international d'anthro-pologie & d'archéologie préhistoriques. Comp-te-rendu de la 7e session, Stockholm, 1874. T 1—2. Sthlm 1876. V, 584 s, 3 pl, s 585— 1019, 5 tab. [Föret; red.] — Stockholms stads jordebok 1420—1474. Sthlm 1876. 458 s. (De svenska stadsböckerna från äldre tid, 1. [Stockholms stadsböcker från äldre tid, ser 1: Jordeböcker, 1.] [Utg av SkS.]) — Antiqvarisk tidskrift för Sverige. D 5[:h 4]—17. Sthlm 18[78]—1907. [Red.] — Kungl. vitterhets historie och antikvitets akademiens handlingar. D 28—33. Sthlm 1884—1901. [Anon. D 28 o 33 senare fullbordade.] — Stockholms stads jordebok 1474—1498. Sthlm [1889 —]1914 [omsl]. 322 s. [Utg avslutad av L M Bååth.] (Stockholms stadsböcker från äldre tid, ser i : Jordeböcker, 2.) — Stockholms stads skottebok 1501—1510. Sthlm [1889 —]1915. 360 s. [Avslutad av L M Bååth.] (Ibid, ser 3: Räkenskaper, 2.) — E Dahlberg, Svecia antiqua & hodierna. Opus cele-berrimum dirigente H H . . . denuo ediderunt Wahlstroem & Widstrand. T 1—3. Holmiae [1898—]1900. Tv-fol. 352 pl, 84 s text. — Världshistoria. Människosläktets utveckling i stat och samhälle, i kultur och vetenskap. 1— 6. Sthlm 1913—21. 4.-o. (20), 659, (28), 717, (22), 676, (29), 663 (23), 682, (36), 645 s jämte pl o kartor. (Utg tills med H Hjärne [2—6] och J v Pflugk-Harttung.)

Översatt: Snorre Sturleson, Konunga-bo-ken eller sagor om Ynglingarne och Norges konungar intill 1177. öfvers o förkl. D 1—3. [Sthlm, tr] Örebro 1869—71. V, LXXII, 324, 341, 291 s, 1 karta. (Böcker för hemmet, 2.) [Ny uppl:] Konungasagor. Sagor om Ynglingarne . . . Utg. 2. uppl af Snorre Sturle-sons Konungabok. 1889. 715 s. — E Na-ville, Det eviga lifvet. Sju föredrag. Sthlm 1870. 247 s. — G Birdwood, Indiens konstslöjd. En kortfattad skildring. På svenska utg. Sthlm 1882. 130 s, 1 karta.

Källor och litteratur

Källor o litt: Emil Hildebrands dagböcker, RA.

T J Arne, H H som förhistoriker (OoB 1908); dens, H H som förhistoriker. Anförande i Sv fornminnesfören den 4 okt 1934 (Fornv 1934); M-L Bachman, Studier i VHAA:s hist (VHAAH, Hist ser 14, 1969); E Beskow, Minnesord vid H H :s jordfästn . . . (1913); E Grenholm, Din tillgivna Ebba (1955); S Hedin, Inträdes-tal i SA den 20 dec 1913 (SAH 25, 1911—13, 1914); B Hildebrand, H H. Ett sekelminne 1842—1942 (Fornv 1943); dens, H H. Till hundraårsminnet (Sc 1943); S Hildebrandsson, Tal. . . i Svea orden öfver ... H H den 27 febr 1913 (1913); A Kock, H H (VAÅ 1917); J Roosval, H H o den sv medeltidskonsten (OoB 1908); B Salin, nekr över H (Ymer 1913); B Schnittger, H H [nekr] (Praehisto-rische Zeitschrift, 5, 1913, s 599—601); B Thordeman, H H som medeltidsforskare (Fornv 1934); R Torstendahl, Källkritik o vetenskapssyn i sv hist forskn 1820—1920 (1964); H Wieselgren, H H. På sextioårsda-gen (Idun. 14. 1902).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Hans O H Hildebrand, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13584, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand), hämtad 2018-11-14.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13584
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Hans O H Hildebrand, urn:sbl:13584, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand), hämtad 2018-11-14.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se