Meriter

Holmström, Karl Wiktor, f 30 maj 1868 i Hällestad, Ög, d 30 juli 1948 i Sthlm, Joh. Föräldrar: befallningsmannen Anders Magnus Jansson o Clara Benktsdtr. Metallarbetare vid bl a Finspongs metallverks ab, led av styr för Sv metallindustriarbetareförb 95— 97 o 04—20 (sekr 07—13, förtroendeman från 13), anställd vid ab Bofors kanonverkstäder, vid Nya ab Atlas 03—07, led av LO:s representantskap 10—22 o dess landssekretariat 17—22, av SAP:s verkst utsk 17—21, av sociala rådet 18—26 o 28—37, av arbetsrådet 19—38, av statens arbetslöshetskommission 21—26, av AK 21—28, pensionsstyr:s ombud 27—30.

G 1) 28 april 93 i Sthlm, Maria, m Hilda Erika Danielsson, f 7 dec 71 i Fresta, Sth, d 28 jan 16 i Sthlm, Joh, dtr till statdrängen Johan Fredric D o Emilie Persdtr; 2) 26 febr 36 i Sthlm, Joh, m Signe Viktoria Bergström, f 3 febr 89 i Västanfors, Vm, d 10 aug 52 i Sthlm, Joh, dtr till gruvarbetaren Jan Erik B o Jonetta Hansina Johansson.

Biografi

Sveriges socialdemokratiska arbetareparti (SAP) hade just avslutat sitt första verksamhetsår, när Wiktor H 1 juni 1890 beviljades inträde i partiet. Samma dag anslöt han sig också till fackföreningsrörelsen genom Sthlms norra järnarbetarfackförening, som senare och alltjämt är registrerad som avdelning 1 av Sv metallindustriarbetareförbundet. Redan 1892 invaldes han som en av de aktiva i föreningens styrelse. Året därpå blev han kontrollant i förbundets styrelse och 1895 ledamot. Efter några års anställning vid Bofors började han vid Nya ab Atlas (Atlas Diesel) och spelade där en roll i verkstadsklubben, först som kassör och senare som ordf. 1907—13 var han funktionär i förbundet och bestred posten som sekreterare. Sistnämnda år valdes han till förbundets förtroendeman och fick säte och stämma i LO:s representantskap. Åren 1917 —22 var han som representant för LO:s största medlemsorganisation verksam jämväl i landssekretariatet (som är LO:s styrelse). Som riksdagsman i AK motionerade han bland annat om arbetstidens begränsning till sex timmar för gruvarbetare under jord. En av motionen föranledd utredning resulterade dock inte i några åtgärder.

Vid sidan om kravet på en rösträttsreform hade arbetarorganisationerna i majdemonstrationerna alltifrån 1890 framfört anspråket på arbetsdagens begränsning till åtta timmar. Från arbetsgivarna hävdades genom åren, att en dylik reform skulle ställa den sv exportindustrin i ett besvärande läge på utlandsmarknaden. Detta skäl förlorade i tyngd sedan Nationernas Förbund vid sitt konstituerande sammanträde i Washington 1919 i en för medlemsländerna förpliktande konvention uttalade sig för arbetstidens begränsning till 48 timmar per vecka. Redan dessförinnan hade emellertid oron i krigs- slutets och revolutionernas spår föranlett regeringen att tillsätta en utredning rörande arbetstidsfrågorna. Som en målmedveten förkämpe för 8-timmarskravet kallades H att medverka i utredningen, benämnd arbetstidskommittén. I en proposition som i allt väsentligt grundades på kommitténs förarbeten hemställde regeringen 18 mars 1919, att riksdagen måtte besluta om en begränsning av arbetstiden till 48 timmar per vecka. Kamrarna stannade vid olika beslut, då AK biföll propositionen och FK sade nej, vilket föranledde riksdagens upplösning och nyval. Den nya riksdagen antog 17 okt 1919 regeringens förslag, och lagen trädde i kraft 1 juli 1920 vid företag med kontinuerlig drift.

I lagen bestämdes att ett råd, kallat arbetsrådet, skulle tillsättas med huvudsaklig uppgift att bestämma i vad mån undantag kunde komma ifråga vid lagens tillämpning. Rådet ägde också att meddela tillstånd för övertidsarbete inom i lagen angivna former. H utnämndes till medlem av rådet och kvarstod i denna befattning till 1938, då han av åldersskäl drog sig tillbaka.

H var även ledamot av statens arbetslöshetskommission och lämnade denna institution 1926 i samband med en uppmärksammad politisk kris, föranledd av att kommissionens majoritet beslöt hänvisa arbetslösa till av en facklig organisation blockerat arbete vid Stripa gruvfält i Västmanland. När arbetarna vägrade, avfördes de ur arbetslöshetsregistren och förlorade rätten till understöd och nya arbetsanvisningar. Då ärendet behandlades i riksdagen, ställde sig de borgerliga med två undantag på kommissionsmajoritetens sida, vilket föranledde den socialdemokratiska regeringen under Rickard Sandler att inge sin avskedsansökan. Kommissionens två socialdemokrater avgick också, och LO vägrade att i fortsättningen, trots den nya regeringens påstötningar, ställa andra personer till förfogande.

H var vidare under två decennier ledamot av sociala rådet, en avdelning paritetiskt sammansatt av representanter för arbetare och arbetsgivare med uppgift att biträda vid handläggningen av arbetsmarknadsfrågor inom socialstyrelsen.

H uppfattades av samtida i skilda läger som en redbar och insiktsfull person.

Författare

Ragnar Casparsson

Källor och litteratur

Källor o litt: R Casparsson, LO under fem årtionden, 2 (1951); J Lindgren m fl, Sv metallindustriarbetareförb :s hist, 1—2 (1938 —48); Sv folkrörelser, 1 (1936); J Wester-ståhl, Sv fackföreningsrörelse (1945).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
K Wiktor Holmström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13774, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ragnar Casparsson), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13774
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
K Wiktor Holmström, urn:sbl:13774, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ragnar Casparsson), hämtad 2024-04-18.