Meriter

3 Fryxell, Karl Axel, sonson till F 1, f 1 nov 1873 i Karlstad, d 3 juni 1935 i Sthlm (Hedv El). Föräldrar: handlanden Elof F o Johanna (Hanna) Gustafva Groth. Mogenhetsex vid h a l på Södermalm i Sthlm 17 maj 1892, inskr vid Uppsala univ 19 sept s å, fil kand 15 sept 1894, fil lic 27 febr 1899, disp pro gradu 7 maj 1900, fil dr 31 maj s å, jur utr kand 5 april 1902, tingstjänst i Uppsala läns norra domsaga april 1902–aug 1903, amanuens i ED 4 sept 1903, eo tjänsteman i kommerskoll 8 sept s å, notarie i överstyr för rikets allm lärov 2 jan 1905, tf sekr i kommerskoll 1 april 1906, sekr 29 maj 1908, exp:chef i finansdep 20 okt 1910, tf generaldir i kommerskoll 28 sept 1913, generaldir där 25 maj 1915. Sekr i tuberkuloskommittén 1905–08, i Sv nationalfören mot tuberkulos 1905–11, i sammansatta stats- o lagutsk 1908, i särsk utsk nr 2 s å, i kommerskollegiekommittén 1908–10, sakkunnig för bestämmelser rör guld- o silverkontroll 1908, för utlänningslagstiftn 1910–11, ordf i sackarinlagstiftningskommittén 1913–15, led av statens livsmedelskommission 1914–17, v ordf i statens handelskommission 1915–19, sakkunnig rör förbättrade sjöfartsförbindelser med England 1916, ordf i malmkommissionen 1916–23, huvudman för Sv nationalfören mot tuberkulos 1919, v ordf i tull- o traktatkommittén 1919–20, ordf 1920–22, ordf i direktionen för handelshögskolan i Sthlm 1924, i Fören Norden 1925–28, i kommittén för handelstraktat med Frankrike 1927–32, i sjömansutredn 1931–33, i traktatberedn 1932 o i handelskommitterade s å. – RVO 1910, RNO 1911, KNO1kl 1916, förste HedLIVA 1919, KVO1kl 1921, KmstkNO 1924.

G 11 aug 1904 i Filipstad m Elsa Charlotta Öberg, f 2 maj 1880 i Persberg, Färnebo (Värml), d 26 aug 1964 i Filipstad, dtr till bergmästaren fil dr Per Erik Waldemar Ö o Augusta Charlotta Almqvist.

Biografi

F växte upp i Karlstad men kom 1887 till Sthlm, där han tog mogenhetsexamen vid »Södra Latin» 1892. »Han var den ledande i kamratkretsen, var ett gott stöd för rektor och lärare samt bidrog i väsentlig mån till den goda anda, som rådde bland gymnasiiungdomen», säger om honom hans rektor, C v Friesen. Som student i Uppsala idkade han humanistiska studier med historia som huvudämne, avslutade med fil doktorsgrad 1900 på en avhandling om sv biskopsval under medeltiden, som emellertid fick ett ganska snävt bedömande. I studentlivet var F mångsidigt verksam, bl a som förste kurator i Värmlands nation och studentkårens vice ordförande.

F hade starka historiska, kulturella och litterära intressen, stimulerade av arv och tradition. Han ägde också en lyrisk ådra och var en dyrkare av konst och musik. Denna ursprungliga och länge dominerande livsinriktning, som låg bakom hans humanistiska bildningsväg, hade emellertid efter hand undanträngts av en allt starkare håg till en mera aktiv och utåtriktad gärning; han »slog om» och efter en snabb juris kandidatexamen 1902 började han 1903 sin framgångsrika bana i statsförvaltningens tjänst. Enligt tidens sed tjänstgjorde han till en början samtidigt i flera verk. År 1906 förordnades han att uppehålla en sekreteraretjänst i kommerskollegium, vars innehavare han blev 1908. Sistnämnda år antogs F också till sekreterare hos den kommitté, som hade att utarbeta förslag till kommerskollegiums omorganisation, vilket uppdrag kom att bli den närmaste utgångspunkten för hans karriär. Den uppskattning han nu vunnit ledde till att han 1910 kallades till expeditionschef i finansdepartementet för att redan 1913 som tf verkschef återbördas till kommerskollegium för att genomföra den omdaning av verket, vars riktlinjer han varit med om att draga upp. Från 1915 till sin död 1935 var han generaldirektör och chef för kommerskollegium. Han tillträdde sitt ämbete i en lycklig stund, då verket efter en långvarig nedgångstid, varunder dess existensberättigande ifrågasatts, stod inför en epok av stark expansion och ökad betydelse.

F togs tidigt i anspråk för skilda uppdrag. På förslag av Sv nationalföreningen mot tuberkulos tillsattes 1905 den s k tuberkuloskommittén med F som sekreterare. Dess av F utarbetade betänkande kom att ligga till grund för 1908 års riksdags frikostiga anslag till tuberkulosvårdens ordnande. I den s k sackarinlagstiftningskommittén, som hade att föreslå rättslig reglering av införsel, tillverkning och användning av konstgjorda sötningsämnen, var F ordf liksom i den s k malmkommissionen, som skulle utreda utnyttjandet av statens norrländska malmfyndigheter, och senare i den s k sjömansutredningen, som skulle skapa skydd för sjömän i utländska hamnar. Mest betydande blev emellertid F:s insats i det stora komplex av utredningar och kommissioner, som föranleddes av krisläget under första världskriget. Så tillhörde F statens livsmedelskommission, var vice ordf i statens handelskommission och fungerade som vice ordf och senare som ordf i tull- och traktatkommittén, som hade att utreda tullsystemets verkningar och frågor om Sveriges traktatpolitik. I linje med denna verksamhet låg uppdragen som sakkunnig rörande handelstraktat med Frankrike, som ordf i 1932 års handelskommitterade, vilka hade att föreslå åtgärder till främjande av den sv exporten, och som ordf i traktatberedningen, ett centralt interdepartementalt organ med uppgift att förbereda förhandlingar om handelstraktater. Vid Genuakonferensen 1922 fungerade F som handelspolitisk expert.

Livligt intresserad av det nordiska samarbetet gjorde F betydande insatser för främjande av varuutbytet mellan de skandinaviska länderna under första världskriget liksom också för närmandet mellan de nordiska länderna inom närings- och handelspolitiken och näringslagstiftningen. Han var också några år ordf i föreningen Norden. Som ordf i direktionen för handelshögskolan i Sthlm och som högskolans inspektor verkade han för dess utveckling, var en av initiativtagarna till Ingeniörsvetenskapsakademin samt tillhörde ledningen av Tekniska museét och Institutet för sv utlandstjänst.

Huvudlinjen i F:s livsverk blev ledningen av den centrala näringspolitiken – ett område, som åtminstone i början måste ha tett sig främmande för hans läggning och intressen. Till hans begåvning hörde en markant lätthet att snabbt sätta sig in i skilda frågor, att bilda sig en klar uppfattning om människor och situationer. Det blev därför hans styrka att leda överläggningar och förhandlingar, att medla och jämka i meningsskiljaktigheter och kontroverser. Som en de banbrytande idéernas eller de självständiga initiativens man kan F inte sägas ha framträtt, därtill var han för försiktig och smidig, böjd för kompromisser, obenägen att djupare engagera sig eller låta sig entusiasmera. Men hans utomordentliga både sakliga och formella skicklighet, förenad med en högt utvecklad stilistisk förmåga, gjorde honom till en betydande administrativ kapacitet. Med stor auktoritet men med lätt hand utövade han sitt chefskap. Han kunde i tjänsten förefalla sluten och opersonlig, med distans till omgivningen, stundom benägen för en undanvikande attityd, men han kunde också visa personligt vinnande sidor, vänlighet och omsorg.

Författare

Einar Sprinchorn

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Om svenska biskopsval under medeltiden. Akad. afh. Upsala 1900. VIII, 137 s. – Kungl. tuberkuloskommitténs betänkande. (Svenska nationalföreningens mot tuberkulos kvartalsskrift, 2, 1907, Sthlm, s. 79–85; äv. separat). – Öfversikt öfver lagstiftningen mot tuberkulos i vissa främmande länder. Sthlm 1908. 28 s. (Betänkande och förslag . . . för människotuberkulosens bekämpande, 2 [:2].) – I handelsdepartementsfrågan (Det nya Sverige, 2, 1908, Sthlm, s. 334–344). – Handelskammaruppgifter (ibid., 3, 1909, s. 217–225; även separat). – Staten och näringslifvet. Gefle 1909. 13 s. (Handelskammarens i Gefle småskrifter, 1.)

Källor och litteratur

Källor o litt: G De Geer, Genombrottstiden i Bergslagen (1951); G Gerdner, Parlamentarismens kris i Sverige vid 1920-talets början (1954); S Gerentz, Kommerskoll o näringslivet 1651–1951 (1951); H Hamilton, Dagböcker 1911–1916 (1955), 1917–1919 (1956); J Hellner, Minnen o dagböcker (1960); H8D, årg 16 (1914), s 161 f; R Sohlman, K A F (Dödsrunor, utg av S:te Örjens Gille, 9, nr 51, 1936).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Karl Axel Fryxell, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14533, Svenskt biografiskt lexikon (art av Einar Sprinchorn), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14533
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Karl Axel Fryxell, urn:sbl:14533, Svenskt biografiskt lexikon (art av Einar Sprinchorn), hämtad 2024-04-25.