Meriter

2. Johan Reinhold Charleville, den föregåendes kusins son, f. 21 okt. 1855 i Vinnerstads socken. Föräldrar: bruksinspektören Jakob Reinhold Charleville och Matilda Sofia Trybom. Elev vid Skänninge enklassiga pedagogi ht. 1869—vt. 1870; åtnjöt privat undervisning ht. 1870—vt. 1871; elev vid Linköpings h. allmänna läroverk ht. 1871; avlade mogenhetsexamen därstädes 3 juni 1875; praktikant vid Skövde mekaniska verkstad 1875—76; elev vid teknologiska institutet (från 1877 tekniska högskolan) 14 sept. 1876; avgick från dess bergsvetenskapliga avdelning 31 okt. 1879; har företagit ett betydande antal studieresor till Tyskland, Frankrike och England under tiden 1883—1910. Ingenjör hos a.-b. Björneborgs bruksägare 15 okt. 1879—aug. 1894; styrelseledamot i bolaget 1891—94; ingenjör och verkstadsföreståndare hos samma bolags konkursmassa aug. 1894—våren 1895, då bruket, som strax förut inropats på konkursauktion av Värmlands enskilda bank, köptes av a.-b. Bofors-Gullspång; förvaltare och överingenjör vid Björneborg 11 maj 1895; ledamot av kyrko- och skolrådet samt kommunalnämnden i Visnums församling okt. 1895—dec. 1911; disponent och verkställande direktör för Björneborgs järnverks a.-b. 11 nov. 1898; ledamot av samma bolags styrelse 31 jan. 1899— 28 juni 1921; en av stiftarna av Stens bruks a.-b. 1902 och ledamot av dess styrelse 11 mars 1902—1904; ledamot av styrelsen för Kantorps gruve-a.-b. 1903—04; stiftande delägare i Norra Håkanbohls bruk Abelin & c:o 1904; ledamot av styrelsen för a.-b. Lindesbergs manufakturverk 1905—14 febr. 1914; erhöll avsked från disponents- och direktörsbefattningen vid Björneborg 4 juni 1912; tillsyningsman över masugnarna vid Björneborg från 4 juni 1912; en av stiftarna av Björneborgs järnverks nya a.-b. (från 1925 a.-b. Vismen) 1921 och suppleant i dess styrelse 20 juni 1921—

4 juni 1925; erhöll pension av detta bolag från 27 aug. 1924. RNO 1907. — Ogift.

Biografi

C. hör till en grupp tekniskt framstående hyttingenjörer, som utgingo från bergshögskolan på 1870-talet och bland vilka utom honom må nämnas H. Tholander, T. Magnuson, L. Zethelius, J. V. Danielsson. De bidrogo i väsentlig mån till den koncentration på färre och större ugnsenheter, som utmärker vår tackjärnstillverkning under nämnda och följande decennier. Deras och andra samtida metallurgers strävan ha vi ock att tacka för att i praktiken blåsningens ledning och reglering blivit lagd under klara metallurgiskt-vetenskapliga synpunkter och att äldre tiders mera eller mindre mystiska sätt att bedöma gången och tillståndet i masugnen blivit undanträngt. Följden har ock blivit, att de s. k. hyttläkarna, som ännu på 1880-talet i Bergslagen anlitades för påblåsning, beskickningars uppgörande och botande av dålig gång, numera höra till det förgångna. C. kom redan som nybliven bergsingenjör (1879) till Björneborg, och där har sedan hans verksamhet varit och är alltjämt förlagd. Det har varit hans uppgift att blåsa, en mångfald tackjärnssorter, och han är den förste hyttingenjör i Sverige, som fått arbeta med regenerativa varmapparater — Cowpers infördes vid Björneborg år 1884 — och anpassa den höga blästertemperaturen till våra förhållanden. I början av 1890-talet införde han här en regelbunden tillverkning av gjuttackjärn av hög kvalitet för cylindergods, kokillhärdade pjäser etc. Det är C: s förtjänst att hava lagt denna tillverkning under sträng kontroll beträffande analys m. m. samt att hava infört en rationell och noggrann sortering av produkten i ett flertal avgränsade kvalitetsklasser. I båda dessa avseenden har hans arbete vunnit efterföljd vid andra verk och har i avsevärd grad bidragit att öka vår export av specialtackjärn. Mest känd är dock C. genom det efter honom benämnda slutna uppsättningsmålet, en mekanisk apparat för reglering av smältgodsets (malm och träkol) fördelning, som han patenterade år 1884, därmed lösande ett gammalt problem, som på grund av de svenska masugnarnas säregna fordringar dittills trotsat alla uppfinnares försök. Apparaten infördes vid en mängd tackjärnshyttor och torde vid åtskilliga verk vara i användning än i dag. Den är beskriven i Jernkontorets annaler 1891 (s. 157).

Författare

Carl Sahlin.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor: Personliga meddelanden; G. Indebetou. Bergshögskolans elever under dess iörsta 100-årsperiod (1919).'

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
J Reinhold Charleville, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14792, Svenskt biografiskt lexikon (art av Carl Sahlin.), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14792
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
J Reinhold Charleville, urn:sbl:14792, Svenskt biografiskt lexikon (art av Carl Sahlin.), hämtad 2024-04-26.