Biografi

Clodt von Jürgensburg, baltisk adelssläkt, enligt uppgift härstammande från Johan von Clodt till Nortelen i Westfalen, vilken skall ha varit farfar till den bekante Jost C. von Jürgensburg (d 1572). Denne framträder först som syndikus i Reval och arbetade i denna egenskap för att staden skulle söka danskt protektorat. Då Reval anslöt sig till Sverige, blev han kansler hos ordensmästaren, sedermera hertigen av Kurland Gotthard Kettler och var slutligen sekreterare hos polske konungen. Han har skildrats som en stor, vittblickande statsman. Han var, har det sagts, en bland de män, vilka i främsta ledet och med uppbjudande av all sin förmåga sökte hindra den lifländska självständighetens undergång. Och då detta ej lyckades, var det med full inre konsekvens, han hänvisade till den närmast liggande utvägen, en konfederation med Östeuropas då mäktigaste stat, Polen. Vare sig denna, tolkning av Jost C:s politiska gärning är idealiserad eller ej, står det fast, att han var en konsekvent motståndare till Sverige. Mot bakgrunden härav har man att se Erik XIV:s bekanta brev till Klas Kursell 10 apr. 1567, som ålägger denne att bereda Jost C. en förrädares ändalykt på grund av hans stämplingar i Reval och den hänsynslöshet, varmed han »ock eljest alltid uti sine förädelige skrivelser fast groveligen och otillbörligen förolämpat oss». Publicerat i Den swenska fataburen 1767, föranledde detta brev ett temperamentsfullt försvar för stamfaderns heder av dennes sonsons sonson, den nedannämnde friherre Gustav Nils C. — Efter revolutionen i Sverige sändes Jost C. 1568 till Johan III och deltog sedermera som polskt sändebud i fredskongressen i Stettin 1570.

Jost C. är grundläggaren av släktens godsbesittning. Genom ordensmästarens donationer erhöll han 1 sept. 1552 Walkull i Estland och 22 mars 1561 Jürgensburg i Lifland, som han utvidgade genom inköp av Bershof. Därjämte skrev han sig till Allasch i Lifland. Walküll innehades jämte en annan estländsk egendom, Peuth i Wesenbergs socken, av Jost C: s sonson Jost C. (d 1621). Denne, som alltså var svensk undersåte, inträdde 1611 i krigstjänst och erhöll samtidigt Vaksala häradsrätt till sitt underhåll. Av Gustav Adolf användes han 1616 vid ett försök att anknyta förbindelser i Kurland. Hans tjänster belönades 15 juli 1618 med en ganska betydande förläning (45 1/2 hakar land m. m.) i Estland. Åtminstone hans arvingar innehade jämväl det lifländska stamgodset Jürgensburg. Befordrad till överste och överstefältvaktmästare, stupade han under Rigas belägring 1621, träffad av en kanonkula vid Gustav Adolfs sida. Den yngre Jost C:s son, Gustaf Adolph C. (f. 1621, d 1681), herre till Peuth i Estland, Jürgensburg, Bershof, Festen och Somel i Lifland samt Lauck på Dagö, inträdde liksom fadern i svensk krigstjänst och var 1645—48 kapten vid liv- och hovregementet. Sedermera blev han underlandshövding i Åbo (1648) och slottshauptman i Riga (1649) men drog sig snart tillbaka från statstjänsten för att leva som provinsmagnat på sina gods. Han blev år 1663 lantråd i Estland och var även lantmarskalk i Lifland. År 1666 deltog han i förhandlingar vid ryska gränsen. Av sin son Johan Adolph har han skildrats som en fint bildad ädling med vidsträckta och mångsidiga intressen.

En av Gustaf Adolph C: s söner, A) översten Carl Gustaf C. (f. 1654, d 1723), blev efter den svenska tiden lantråd i Lifland och president i lifländska överkonsistoriet. Den från honom utgående ättegrenen innehade Jürgensburg till slutet av 1700-talet, då det från denna grens siste manlige ättling övergick till en måg. Översten Carl Gustaf C:s yngre broder B) generallöjtnanten Johan Adolph C. (se nedan) upphöjdes i friherrligt stånd 15 febr. 1714 och blev stamfader för ättens enda nu fortlevande gren. Två av hans söner, a) majoren Christian Benedikt C. (f. 1690, d ogift genom drunkning 1734) och b) kaptenen Gustaf Adolph C. (f. 1692, d 1738) blevo liksom fadern krigsfångar i Ryssland. Av den sistnämndes söner var kaptenen Bernt Johan C. (f. 1726, d 1771) den siste av ätten i Sverige, medan en broder till honom, löjtnanten Johan Adolph C. (f. 1727, d 1803) återflyttade till Lifland, där hans ättegren dock snart utdog. Nu levande släktmedlemmar härstamma från generallöjtnanten Johan Adolph C: s son c) kaptenen Carl Wilhelm C. (f. 1707, d 1740), vilken inne- hade det estländska släktgodset Peuth samt Vogelsang i Ummerns socken, i Estland. Bland hans talrika efterkommande märkas flera höga ryska militärer, bland dem generalmajoren Carl Gustaf C. (f. 1765, d 1822), bekant för sina geodetiska arbeten, samt några konstnärer, av vilka den berömde bildhuggaren Peter Jacob C. (f. 1805, d 1867) och den framstående landskapsmålaren Mikael C. (f. 1832, d 1902), båda professorer vid Konstakademien i Petersburg, torde vara de mest bekanta. — En fjärde son till generallöjtnanten Johan Adolph C. var d). majoren Gustaf Nils C. (f. 1712, d 1770), vilken 1764 erhöll överintendents titel. Han förvärvade genom gifte Yxtaholm i Södermanland och omskapade genom en ivrig nybyggnadsverksamhet alldeles denna natursköna egendom.

Författare

B. Boëthius.

Källor och litteratur

Källor: Den swenska fatburen, 1767, s. 174, 2:a öpningen, 1767—68; s. 42 o. följ., 148; J. A. Almquist, Den civila lokalförvaltningen i Sverige 1523 —1630, 2—4 (1919—23); Cl. Annerstedt, Grundläggningen af svenska väldet i Livland 1558—1563 (1868); O. Eneroth, Herregårdar uti Södermanland (1869); W. Greiffenhagen, Jost Clodt als Staatsman und Diplomat (Baltische Monatsschrift, Bd 36, 1889); H. von Hagemeister, Materialien zu einer Geschichte der Landgiiter Livlands, 1—2 (1836—37); A. Seraphim, Die Geschichte des Herzogtums Kurland (E. Seraphim, Livländische Geschichte, 3, 1904); E. Seraphim, Der Kurländer Wolmar Farensbach (E. & A. Seraphim, Aus der kurländischen Vergangenheit, 1893); C. R. af Ugglas, Yxtaholm (Svenska slott och herresäten vid 1900-talets början, Södermanland, 1908).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Clodt von Jürgensburg, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14894, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. Boëthius.), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14894
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Clodt von Jürgensburg, släkt, urn:sbl:14894, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. Boëthius.), hämtad 2024-04-26.