Meriter

Eriksson, Pehr, f. 8 sept. 1799 i Stavnäs sn (Värml.), d. 30 okt. 1872 på Nysäter, Gillberga sn (Värml.). Föräldrar: hemmansägaren Eric Olsson och Ingeborg Hansdotter. Skrivare på kronofogdekontor 1818–25; vice länsman i Gillbergs härad 1827; inköpte s. å. Nysäters hemman; erhöll kommunala uppdrag; riksdagsman i bondeståndet för Näs och Gillbergs härader i Värmland vid riksdagarna 1834–35, 1840–41, 1844–45, 1847–48, 1853–54, 1856–58 samt för Gillbergs härad 1859–60, 1862–63 och 1865–66 (led. av bankoutskottet 1840–41, av konstitutionsutskottet från 1844); statsrevisor 1840 och 1858; vice talman i bondeståndet 21 jan. 1840–1841.

G. 13 okt. 1825 i Gillberga m. Cajsa Svensdotter, f. 27 nov. 1804 i Gillberga, d. 10 mars 1877 på Nysäter, dotter av nämndemannen Sven Svensson i Nysäter och Karin Larsdotter.

Biografi

E., känd som Pehr E. i Nysäter eller P. E. från Värmland, fick sin utbildning genom skrivararbete på kronofogdekontor samt gick därpå sedvanlig väg över kommunala uppdrag till riksdagen. I denna insattes han 1834 och kvarstannade sedan som riksdagsman hela ståndsriksdagarnas tid ut. I riksdagen slöt han sig snabbt till oppositionen. Av betydelse blev, att E. i maj 1835 flyttade som rumskamrat till den inflytelserike bondeledaren Hans Jansson, som var från grannlandskapet Dalsland. Jansson, som rönt kritik från sin förre rumskamrat, skrev till sin hustru om E., att han »ej förlorat på bytet». Det var icke långt mellan Janssons och E:s gårdar, och efter riksdagen 1834–35 brevväxlade de. E:s inlagor och riksdagsmemorial 1834 röra dels hemorten, t. ex. angående postkontor i Arvika och den värmländska hästaveln, dels principfrågor som skjutsväsendet och brännvinsbränningen. Därjämte intresserade sig emellertid Pehr E. livligt för representationsfrågan och avgav vid riksdagen 1834 en motion, som ofta, men med orätt, anges ha haft Hans Jansson till upphovsman (Härnelius). Däremot instämde Jansson och tre andra bönder i motionen, och den var tillika ett troget uttryck för Janssons tankar i representationsfrågan. Motionen innehöll förnämligast kritik av rådande statsskick och yrkande på införande av enkammarsystem efter norskt mönster. Däremot innehöll den icke något detaljutformat förslag till representation. Motionen, som avstyrktes av konstitutionsutskottet, kom aldrig under debatt i stånden.

Vid den betydelsefulla riksdagen 1840–41 hade oppositionen makten bland bönderna. De förra ledarna, Anders Danielsson och Nils Månsson, hade dött. När försöken att förmå Hans Jansson att åtaga sig talmanskapet strandade på hans starka motstånd, bestämde han i stället talmanstillsättningarna i ståndet. Han genomdrev nämligen, att till talman utsågs Anders Ericsson i Östra Kärne (jfr ovan s. 136) och till vice talman Pehr E., således båda Janssons intima vänner. Den 21 jan. 1840 tillkännagåvos utnämningarna.

E. har icke spelat någon avgörande roll vid riksdagarna men värdesattes för sin omutliga redbarhet och sitt vanligen stilla och anspråkslösa väsen. Emellertid kunde han även vara som »en vredgad Thor» mot ståndsbröderna, då någon begått en dumhet, ett fel eller yttrat något opassande (Nya Wermlands-Tidningen 1872). Efter att 1840–41 ha suttit i bankoutskottet blev han 1844 insatt i konstitutionsutskottet och omvaldes sedan ständigt som ledamot där sin bana ut. När frågan om avskaffande av husbehovsbränningen kom upp vid 1853–54 års riksdag, intog E. en mellanställning. Han önskade stävja fylleriet men engagerade sig ej direkt i nykterhetsrörelsen och ansåg inte, att staten skulle ha inkomster av bränningen och därmed göra sig beroende av rusdryckshanteringen. Däremot motionerade han i nykterhetens intresse om förbud mot att sälja brännvin vid vissa folksamlingar, t. ex. marknader (Larsson). Ett betydelsefullt initiativ tog E. 1856, då han föreslog, att skjutsväsendet skulle övertagas och regleras av staten. I Värmlands intresse yrkade han 1861 på telegrafförbindelser i landskapet. Som debattör var han enkel, flärdfri och utan självförhävelse.

Efter ståndsriksdagarnas slut drog sig E. tillbaka till sitt Nysäter, vackert beläget strax vid Gillbergaälvens utlopp. Hans släkt kvarblev i åtminstone två generationer i Nysäter, där sonen Sven Edvard E. (f. 1826) var byggmästare och sonsonen Thorsten E. kamrer.

Författare

C. G. LlNDELL.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Anföranden och motioner i bondeståndet.

Källor och litteratur

Källor: Gillberga förs :s födelsebok 1804 och vigselbok 1825, Landsarkivet i Göteborg; Gillberga kyrkoarkiv (hos förs.) – Bondeståndets protokoll 1834–60. – G. Z. Hedenström, Sveriges bondestånd 1809–1866,1* (1922) ; A. Härnelius, Bondeledaren Hans Jansson (1926), s. 49, 186, 205, 250, 276, 278, 353, 367, 375, 442; T. Larsson, Reformen i brännvinslagstiftningen 1853–1854. [1.] Förhistorien. [2.] Riksdagsbehandlingen odh dess förspel (1945, 1947); C. Stenhammar, Bilder nr riksdags- och hufvudstadslifvet, 2 (1903), s. 9. – Nekrolog i Nya Wermlands-Tidningen 2 nov. 1872.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Pehr Eriksson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15438, Svenskt biografiskt lexikon (art av C. G. LlNDELL.), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15438
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Pehr Eriksson, urn:sbl:15438, Svenskt biografiskt lexikon (art av C. G. LlNDELL.), hämtad 2024-04-24.