Meriter

11. Otto Sigfrid (Sigge) Cronstedt, den föregåendes brorson, f. 16 juli 1869 i Karlskrona. Föräldrar: kabinettskammarherren greve Otto Kasimir Cronstedt och Ebba Maria Amalia Tamm. Elev vid Uppsala h. allmänna läroverk ht. 1880, vid norra latinläroverket i Stockholm ht. 1883, vid h. realläroverket därstädes ht. 1884—vt. 1885, vid tekniska byggnadsyrkesskolan därstädes 1886—90, vid tekniska högskolans fackskola för arkitektur 1890 —92 och vid Konstakademiens läroverks avdelning för byggnadskonst 24 sept. 1892—30 maj 1895; har företagit ett flertal utländska studieresor, bl. a. till Danmark 1888, till England 1889 och 1892, till Tyskland och Italien 1894, till Frankrike 1900, till Ryssland 1912, till England och Tyskland 1914 samt till Förenta staterna 1919, 1921 och 1925. Anställd hos hovintendenten A. Kumlien, arkitekten F. Boberg och slottsarkitekten F. Lilljekvist under åren 1892—97; startade eget arkitektkontor i Stockholm 1897; arkitekt i överintendentsämbetet (från 31 dec. 1917 K. byggnadsstyrelsen) 16 maj 1905; ledamot av styrelsen för Värmdö järnvägs a.-b. 1907 —08 och av styrelsen för Sunnerdahls hemskolor på landet 1908 —21; enligt K. M:ts beslut 13 jan. 1911 en av sakkunnige i järnvägsstyrelsen angående ett mera ekonomiskt husbyggande för be- fattningshavande 28 febr.— 26 sept. 1911. RVO 1901; erhöll medaljen Litteris et artibus 1906.

Gift 5 nov. 1895 med Frances Graham, f. 20 juni 1870, dotter till grosshandlanden Patrick Graham på Grahamston i Hangvars socken.

Biografi

C. erhöll sitt egentligen första självständiga uppdrag vid industriutställningen i Stockholm 1897, då han som chef för monteringen fick utföra de olika firmornas skyltanordningar. I stället för det gamla systemet att anhopa föremålen i montrer lät han dem i stället anordnas efter dekorativa grunder. Hans intresse för utställningar väcktes nu, och han har under årens lopp i stor utsträckning anlitats som utställningsarkitekt. Det största uppdrag, han som sådan utfört, var för lantbruksmötet samt industri- och slöjdutställningen i Gävle 1901. För detta arbete erhöll han mycket erkännande, särskilt med hänsyn till den klara och goda plandispositionen. Vid allmänna lantbruksutställningen i Norrköping år 1906 samt i Västerås 1907 var C. likaså arkitekt. Vid utställningar i utlandet ha svenska paviljonger uppförts efter C:s ritningar i Düsseldorf 1902 samt vid jaktutställningen i Wien 1910 och internationella turist- och sportutställningen i Berlin 1911. Särskilt utställningsbyggnaden i Wien, ett stort rödmålat hus med vita knutar i svensk allmogestil, ansågs mycket lyckad.

För offentliga byggnader samt för fabriks- och järnvägsbyggnader har C. likaledes i stor utsträckning anlitats. Bland de förstnämnda kunna nämnas ombyggnaden av residensen i Falun, Göteborg och Jönköping samt riksbankshusen i Halmstad och Kalmar. Landsstathuset i Göteborg (1923) anslår lyckligt den riktiga lokaltonen, som här skapats av arkitekterna Carlberg på 1700-talet. Bland offentliga byggnader böra också nämnas lotsverkets byggnader på Djurgården, där även den gamla, fordrande omgivningen fått sätta sin prägel på husens ytterarkitektur. C. har vidare ombesörjt restaureringar eller ombyggningar av många kyrkor, t. ex. Tveta, Rådmansö, Nyköping, Villberga, Södertälje, Frötuna och Tärna. Kyrkan i Hagalund nybyggdes efter C: s ritningar och invigdes 1906. Den är en enskeppig byggnad med litet klocktorn. Av ekonomiska skäl uppfördes kyrkan med ytterst låga murar och höga därifrån uppstigande takstolar, vilka göra en utmärkt effekt. Vid Drottningholm har C. byggt ett helt komplex små byggnader, stallar, magasin m. m., grupperade kring en större gård. Ett av hans senaste arbeten har varit restaureringen av Ulriksdals slott för kronprinsparet, påbörjad 1916. Ett samma år framlagt förslag till tillbyggnad med låga flyglar till Gävle slott har ej kommit till utförande.

För en konstnärligare utformning av kraftstationer och fabriksbyggnader har C. gjort en stor insats. De elektriska kraftstationerna i Avesta Lillfors (1899), Lärnbo i Norrbärke (1899), Bergvik (1901—02), Forshultforsen (1912), Krakerud och Uddeholm äro samtliga tunga, massiva byggnader, uppförda av oputsat tegel, och tillgodose på ett tidigt stadium det sedermera allt starkare framträdande kravet på äkthet och ärlighet i material och komposition. Samma synpunkter utmärka även C:s fabriksbyggnader, där han också skickligt sammanjämkar de estetiska och praktiska intressena. Sporrongs första fabriksanläggning i Stockholm 1898, Ludvika elektriska verkstäder (1890-talet), Köpmanholmens sulfitfabrik, Essingen Lux, Örvikens sulfitfabrik 1907 med verkningsfullt komponerade fasader, Umeå massafabrik och träsliperi 1909, fabriker i Skellefteå, Bergvik och Mörby äro goda prov på denna sida av C: s omfattande verksamhet.

För järnvägarnas räkning har C. uppfört en mängd stationshus o. dyl., främst i samband med utställningen i Gävle den totala ombyggnaden av därvarande centralstation med tillhörande ilgods-magasin och verkstäder 1901, stationshus på linjen Uppsala—Gävle, Gävle—Dala samt Rimbobanan, däribland stationshuset i Stocksund (1907). Stationshusen vid bergbanan i Åre uppfördes av C. 1908 och i samband därmed en hotellbyggnad Fjällgården, utomordentligt skickligt inpassad i terrängen. Större hotellbyggnader av C. äro också Falsterbohus samt den av trä uppförda, nu brunna stora sommarrestaurangen Rindöbaden.

Men det som legat C:s hjärta närmast är kanske ändå bostadshuset på landet och i staden. I mångfaldiga tidningsartiklar och föredrag har han gjort propaganda för trädgårdsstaden och det egna hemmet i form av villa. För naturens bevarande åt storstäderna har han också ivrat. Vid Lidingöns exploaterande var han med från början vid planerandet av den blivande bebyggelsen, likaså vid Råsunda, där han ritade stadsplanen och flera boningshus. Till stadsplanerna vid Mölna och Mörby är C. likaså upphovsman. En del av stadsplanen i Norrköping i trakten av lasarettet har han planerat för bebyggelse med omväxlande större och mindre bostadshus i syfte att effektivt utnyttja  tomterna, solen och naturen.

C:s bostadsbyggnader äro icke resultat av större uppdrag, som medgivit mera intressanta arkitektoniska lösningar, utan äro spridda i hela landet. Dock märkes ett undantag, det väldiga bostadskomplexet å kvarteret Vattuormen vid Kungsholmstorg i Stockholm. Icke mindre än fem stora hyreshus med nummer 2—10 vid Kungsholmstorg äro här sammanförda till en helhet av synnerligen imponerande verkan. Åren 1905—08 utfördes arbetet för ingenjör P. Grahams räkning, stilen visar särskilt i ornamentiken stor frändskap med »Bobergsstilen», helt naturligt då C. varit anställd å Ferdinand Bobergs arkitektkontor och l'art nouveau-stilen då i stort sett behärskade arkitekturen. Av en helt annan typ är ett mindre bostadshus i Stockholm vid Davidbagaresgatan, kvarteret Österbotten n: o 7, som med en strängare klassicerande arkitektur är ett exempel på en annan sida av C:s mångskiftande arkitekturuppfattning. Såsom en tredje typ kan nämnas C:s eget vackra hus, Nedre Skinnarviksringen n: o 6, som erinrar om en herrgårdsbyggnad i 1700-talsstil och väl går in i den gamla bebyggelsen och naturen på Södermalm. C:s stora intresse för vår svenska herrgårdsarkitektur dokumenteras även i många andra privatbostäder.

C:s verksamhet omfattar en lång tidrymd från slutet av 1880-talet fram till 1920-talet och återspeglar naturligtvis de stilskiftningar, som rört sig i tiden. Dock har han ständigt på ett fullt personligt sätt använt sig av för handen varande strömningar i arkitekturen och i en del fall varit föregångsman. Särskilt gäller detta i fråga om fabriks- och kraftstationsbyggnader, åt vilka han med användande av tegel som material förstått giva en konstnärlig form. I teori och praktik har han ivrat för trädgårdsstäderna och bevarandet av det mesta möjliga av naturen inne i städerna. Utmärkande för hans verksamhet, oberoende av i vilken stil han arbetat, är det starka nationella drag, som överallt spåras, den kärlek till gångna tiders svenska byggnadskonst, som han ofta tagit intryck av men som han alltid sökt omsmälta i en form, passande nutidens människor och krav. I sitt hem har C. en vacker konstsamling, delvis härstammande från de stora samlingar, som av familjen Grill hopbragtes på 1700-talet. Nämnas bör ock, att han anslutit sig till Christian-science-rörelsen och inom denna spelar en framskjuten roll.

Författare

Åke Stavenow.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor: Muntliga meddelanden; ritningar och fotografier samt tidningsurklipp hos C.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
O S (Sigge) Cronstedt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15702, Svenskt biografiskt lexikon (art av Åke Stavenow.), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15702
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
O S (Sigge) Cronstedt, urn:sbl:15702, Svenskt biografiskt lexikon (art av Åke Stavenow.), hämtad 2024-04-24.