Meriter

5. Johannes Wilhelm Dahlgren, de tre föregåendes syssling, f. 20 jan. 1858 i Hammarö församling. Föräldrar: förvaltaren vid sågen å Skoghall, Hammarö socken, Per Vilhelm Dahlgren och Ida Maria Lindgren. Studerade vid Karlstads h. elementarläroverk 18 jan. 1868—vt. 1875; genomgick ingenjör Hj. Bervvalds förberedande kurs till teknologiska institutet läsåret 1875—76; elev vid mekaniska avdelningen av nyssnämnda institut (från 1877 tekniska högskolan) 14 sept. 1876—10 juni 1880. Ritare hos professor J. E. Cederblom 1880—83; innehar konstruktionsbyrå för värmeledningar och ventilation sedan 1883; värmelednings-inspektör i överstyrelsens för Stockholms stads folkskolor (från 1914 Stockholms folkskoledirektions) expedition i juli 1896-—20 jan. 1928; ledamot av Djursholms kommunalfullmäktige 1906-—13 och av Djursholms stadsfullmäktige 1914—19 och var därunder bl. a. ledamot av elektricitetsverkskommittén 26 nov. 1906—31 dec. 1910 (ordförande 1910), ordförande i elektricitetsverksstyrelsen 1 jan. 1911—11 juli 1918 samt ledamot av kommittén ang. dispositionen av elektricitetsverkets vinst 25 sept. 1916—22 sept. 1917; en av stiftarna av Svenska värmetekniska föreningen (från 1914 Svenska värme- och sanitetstekniska föreningen) 1909 och dess ordförande hösten 1913—hösten 1916 och hösten 1921—hösten 1924; värmeledningstekniker i Stockholms stads stadshusnämnds byggnadskontor 29 nov. 1911—1923; en av stiftarna av Dahlgrens efterföljare, J. E. Jansson, a.-b. 1914 och ledamot av styrelsen för samma bolag 8 juni 1914—11 aug. 1919. RVO 1906; erhöll Ingenjörsvetenskapsakademiens mindre guldmedalj 1922; hedersledamot av Svenska värme- och sanitetstekniska föreningen 1924.

Gift 26 aug. 1897 å Taberg, Nordmarks socken, med Hanna Sofia Matilda Jansson, f. 6 juni 1875 å Taberg, dotter till disponenten Johan Edvard Jansson och Maria Kristina Matilda Dahlgren.

Biografi

Efter avslutade studier och tre års praktik på professor J. E. Cederbloms konstruktionsbyrå för värmeledningsanläggningar startade D. 1883 i Stockholm en egen konstruktionsbyrå för värmelednings- och sanitetsanläggningar, vilken han ännu (1931) innehar. Inom berörda fack hava de senaste decennierna att uppvisa storartade tekniska framsteg. D. har i vårt land varit en föregångsman vid utvecklingen av de olika moderna systemen för uppvärmning och ventilering av bostäder och allmänna byggnader. Vid förra seklets slut specialiserade han sig en tid bl. a. på s. k. kaloriferer (järnkaminer) för uppvärmning särskilt av offentliga byggnader och lanserade därvid bland andra nymodiga konstruktioner en kalorifertyp för varmlufts värmeledningar (»Dahlgrens kalorifer»). Flitigt anlitad, har han under sin långa verksamhet ombesörjt ett mycket stort antal till facket hörande anläggningar i landets alla delar. Bland de större må nämnas de i K. operan, Dramatiska teatern, Riksdagshuset, Riksbanken, Nordiska museet, Stadshuset i Stockholm, Sophiahemmet, Sabbatsbergs sjukhus, de flesta Stockholmsskolorna och flera av kyrkorna i huvudstaden. Framhållas bör även D:s verksamhet under den långa följd av år (1896—1928), han tjänstgjort som värmeledningsinspektör vid Stockholms folkskolor. Betydande insatser har D. gjort i den 1909 under hans medverkan bildade Svenska värmetekniska föreningen, senare ombildad till Svenska värme- och sanitetstekniska föreningen. Både som dess ordförande och eljest har han varit en ledande kraft vid förverkligandet av åtskilliga av föreningens syftemål. I dess Handlingar (senare Tidskrift för värme-, ventilations- och sanitetsteknik) har han även offentliggjort åtskilliga fackartiklar, vilka först i form av föredrag framlagts för föreningen och sedermera delvis återgivits även i Teknisk tidskrift. Ett bland dessa föredrag behandlar ordnandet av nomenklaturen för facket, en fråga, till vars lösning han framgångsrikt bidragit. I Handlingarna (liksom även i kongressens Förhandlingar) återfinnes även D: s uttömmande föredrag vid Baltiska ingenjörskongressen i Malmö 1914 om elektrisk uppvärmning. Främsta rummet bland D: s skrifter intager hans 1922 med Ingenjörsvetenskapsakademiens mindre guldmedalj belönade undersökning »Temperaturkurvor för olika orter i Sverige och deras värmetekniska betydelse». Ett allmännare intresse äga jämväl hans undersökningar om värmebehovet i Stockholm under en lång följd av år (1920—30). En av sina största anläggningar, Stockholms stadshus uppvärmning och ventilation, har han skildrat i minnesskriften över detta bygge (1923). — D. har även verksamt deltagit i kommunallivet i Djursholm, där han sedan en längre tid varit hosatt.

Författare

Erik Vennberg.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor: Kataloger, kalendrar och tidningar; av D. lämnade uppgifter; G. R. Telander, Referat rörande Svenska värme- och sanitetstekmska formningens verksamhet under de gångna 20 åren (Tidskr. för värme-, ventilations- och sanitetsteknik, 1930).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
J. Wilhelm Dahlgren, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15810, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Vennberg.), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15810
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
J. Wilhelm Dahlgren, urn:sbl:15810, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Vennberg.), hämtad 2024-04-24.