Meriter

Åke Gerhard Ekstrand, f. 28 dec. 1846 i Gränna, d. 9 april 1933 i Stockholm (Ad. Fredr.). Föräldrar: prosten Johan Ekstrand och Martha Maria Soop. Förberedande skola i Gränna; elev vid Jönköpings läroverk 1857, mogenhetsex. där 26 maj 1865; student vid Uppsala univ. 18 sept. s. å.; fil. kand. där 29 maj 1872; amanuens vid univ:s kemiska laboratorium i Uppsala 1874, vt. 1875 och från 1878; disp. pro gradu 5 maj 1875; docent i kemi 12 maj s. å.–1889; fil. doktor (primus) 31 maj 1875.; erhöll byzantinska resestipendiet i maj 1876, studier i Schweiz, Tyskland och Paris 1877–78; av Uppsala stad förordnad som handelskemist och föreståndare för stadens fläskbesiktningsbyrå 1879–84; tf. laborator vid kemiska institutionen i Uppsala 1883–85; tf. professor i allmän och åkerbrukskemi några månader under 1886; förordnad lärare i kemi vid Chalmers tekniska läroanstalt i Göteborg dec. 1889; byråingenjör vid Finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå 7 febr. 1890; uppförd i andra förslagsrummet till professuren i kemisk teknologi vid Tekniska högskolan 1890; Generaltullstyrelsens kemiskt-tekniska biträde 1891; sekr. i maltdrycks- och sockerbeskattningskommittén 1892; led. av sockerbeskattningskommittén 1902, av tobakskommittén 1903; medl. av industriutskottet och jurymän vid industriutställningen i Stockholm 1897; juryman vid Parisutställningen 1900; överingenjör i Kontroll- och justeringsstyrelsen 1907; överingenjör i Kontrollstyrelsen 1909–13. Sekr. i Kemistsamfundet 1893–1913, ordf. 1913–25, red. av Svensk kemisk tidskrift 1893–1919; led. av Vetenskapsakademiens Nobelkommitté för kemi 1913–24; led. av Nobelfullmäktige 1914–24, deras ordf. 1923–24. LLA 1896; RVO 1900; LVA 1903 (preses 1920–21); RNO 1905; innehade utländsk orden och tillhörde även utländska lärda sällskap.

G. 8 aug. 1883 i Hjärtums sn (Göt. o. B.) m. Hulda Johanna Fredrika Mellgren, f. 24 sept. 1860 i Göteborg, d. 14 mars 1935 i Lidingö, dotter av tobaksfabrikören Johan August Mellgren och Hulda Christina Lovisa Hanson.

Biografi

Gerhard E. tänkte ursprungligen bliva läkare, hans intresse fångades redan i början av hans akademiska studier så starkt av kemi och även fysik och matematik, att han beslöt slå om och läsa på filosofiska graden. Efter avlagd kandidatexamen valde han för sitt doktorsarbete en uppgift, som han hoppades skulle bringa honom i beröring med praktiska problem.Vid tjäroljefabrikationen erhålles som biprodukt en substans, vilken på grund av sin konsistens och användbarhet som smörjmedel benämnes tjärtalg. Denna syntes E. »stå i samma förhållande till trätjära som naftalin till stenkolstjära», och han beslöt därför närmare studera dess kemi. Tjärtalgen består väsentligen av kolvätet reten, och E:s doktorsavhandling kom därför att handla om »Retén och några dess derivater». Den efterföljdes sedermera av ytterligare några arbeten på samma område. Dessa undersökningar, som genomfördes med stor omsorg, ha verksamt bidragit att öka kännedomen om reten och dess derivat, men det blev efterföljande forskare förbehållet att lösa frågan om detta kolvätes konstitution. Dess rationella tekniska exploatering är en uppgift, som alltjämt bearbetas och som ännu ej kunnat bemästras.

Under studier hos V. Merz i Zürich och A. von Baeyer i München kom E. in på färgämnessyntesernas område, som vid denna tid stod i förgrunden för forskarintresset inom organiska kemien. Han framställde i Zürich ett dittills okänt derivat av naftol, trinitronaftol eller naftopikrinsyra, som färgade siden vackert guldgult och därför av Merz kallades »heliokrysin». Det nya färgämnet har emellertid ej blivit av någon teknisk betydelse, I München arbetade E. med ftaleiner, särskilt hydrokinonftalein.

Efter återkomsten till Uppsala utförde E. en serie vackra arbeten över naftoësyrorna och deras derivat. Från botaniskt håll intresserades han även för undersökningar över inulinartade kolhydrat, förekommande i vissa växters, t. ex. timotejens, rotknölar.

E:s intresse för tillämpad kemi kom under Uppsalaåren till uttryck på flera sätt. Han införde tvåltillverkning vid Henrik Gahns aseptinfabrik, medverkade till anläggning av en pressjästfabrik vid Uppsala ångkvarns bränneri, grundade ett företag för snustillverkning och deltog verksamt i anläggningen av Uppsala-Ekeby kakelfabrik.

Efter E:s överflyttning till Stockholm togos hans administrativa duglighet och hans insikter i kemiens praktiska tillämpningar i anspråk på mångahanda sätt. Trots sina tjänsteåligganden och många offentliga uppdrag fick han dock tid över för sin verksamhet inom Kemistsamfundet, som nog var honom kärast och på vilken han nedlade ett synnerligen energiskt och fruktbringande arbete. Kort innan han blev redaktör för Svensk kemisk tidskrift, hade föreslagits, att tidskriften skulle nedläggas. Tack vare den energi E. nedlade på dess skötsel, kom den dock lyckligtvis att fortbestå. Under årens lopp publicerade han i tidskriften en rad välskrivna artiklar, dels original, dels även översättningar i allmänna kemiska frågor. Genom sitt entusiastiska intresse och arbete för Kemistsamfundet satte E. i hög grad sin prägel på detsamma. Han var en blid och vänlig människa och därför allmänt avhållen av samfundets medlemmar. Hans uppträdande var sirligt och förbindligt, och han var en utmärkt talare, som gärna uppträdde. Under hans ledarskap var trevnaden stor vid sammanträden och samkväm, som voro talrikt besökta. Han kom sålunda att effektivt befordra Kemistsamfundets viktigaste uppgift, att sammanföra Sveriges kemister av olika fack till utbyte av erfarenheter och till kamratligt umgänge. Som tack härför överlämnade samfundet till honom vid hans avgång från ordförandeposten sin Nordblad–Ekstrand-medalj i guld med inskriften: För gagnrik verksamhet i kemiens tjänst.

Författare

Arne Westgren.

Arkivuppgifter

Strödda brev från E. finnas i Uppsala universitetsbibliotek.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Ketén och några dess derivater. Akad. afh. Ups. 1875. 1 hl., 54 s. – Bidrag till kännedomen om reténs sulfonsyror (VA öfversigt, Årg. 33, 187G (tr. 1877), N:o 7, s. 63—75). – Om några nitronaftoesyror (ibid., Årg. 36, 1879, N:o 7, s. 15–20). – Om utsträckningen och arten af menniskans kunskap om naturen (Ny svensk tidskr., 1880, s. 21–33). – Några retenderivat (VA öfversigt, Årg. 41, 1884, N:o 4, s. 17–27). – Några naftalinderivat (ibid., N:o 7, s. 3–16). – Om mononitro-a-naftoesyror (ibid., Årg. 42, 1885, N:o 2, s. 11–21). – Om niononitro-/9-naftoésyror (ibid., N:o 5, s. 3–13). – Om konstitutionen hos några naftalinderivat (ibid., N:o 0, s. 5–12). — Om naftoesyror. 1—7 (ibid., Årg. 43, 1886, s. 143–155; 44, 1887, s. 67–89 ; 45, 1888, s. 317—331, 625—637; 46, 1889, s. S5–99, 509–521, 609–618). – Om a- och yS-naftamidoxim (ibid., Årg. 44, 1887, s. 91–97). – Om nafthydroxamsyror (ibid., s. 315–328). – Bidrag till kännedomen om kolhydraten. 1–2 (ibid., Årg. 44, 1887, s. 667—679 ; 45, 1888, s. 119–129; tills, med C. J. Johanson). – Konstsmör (margarinsmör), dess tillverkning, användbarhet och sanitära bedömande samt medlen att skilja det från natursmör. Sthm (tr. Karlshamn) 1887. 61 s., 1 bl. (Allmännyttigt handbibliotek, N:o 128). – Några naftostyrilderivat (VA öfversigt, Årg. 45, 1888, s. 13–25). – Om molekularvigten hos maltos och några inulinartade kolhydrat (ibid., Årg. 46, 18S9, s. 157–168; tills, med K. Mauzelius). – Om sockerskatt. Sthm 1891. 10 s. – Betänkande och förslag angående beskattning af hvitbetssockertillverkningen i riket, afgifvet den 7 april 1892 af dertill i nåder förordnade komiterade. Sthm 1892. 94 s„ 1 bl., 2 tab. (TJndert. föret, såsom sekr.) – Underdånigt utlåtande i fråga om lämpligaste sättet för bestämmandet af en gräns mellan svag-dricka, å ena, samt starkare maltdrycker, å andra sidan, afgifvet af Kongl. finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå. Sthm 1892.1 bl., 44 s. (Undert.; tills, med K. Lindeberg). – Jämförelse mellan svenska riksprototypen för kilogrammet och några statens institutioner tillhöriga hufvudlikare och normal-vigter. Sthm 1895. 4:o 34 s. (VA Handl., N. F„ Bd 27, N;o 5; tills, med K. Ångström). – Om melassens användning. Anförande vid Kongl. Landtbruks-akade-miens sammankomst den 20 april 1898 (LA Handl. och tidskr., Årg. 35, 1896, s. 222–239). – Utvecklingen af landtbrukets tekniska binäringar under de sista 25 åren (ibid., Årg. 37, 1898, s. 203–246). – Brännvins- och spritindustri (Uppfinningarnas bok. Ny, fullst. omarb. uppl., utg. af A. Berglund, 4, 1899, s. 549–576). – Närings- och njutningsmedel (Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Officiel berättelse utg under red. af L. Looström, D. 2, 1900, s. 727–754). – [Exposés des groupes 3–7, 10, 13, 14] (Exposition universelle de 1900, å Paris. Suéde. Catalogue special, réd. par H. Elmquist, 1900, s. 132–168, 184–191, 222–240; även utg. i häften med egen pag.; eng. och tysk uppl. s. å.). – Officiell berättelse till finansdepartementet angående den danska ölskattelagen och kroneölet. Sthm 1901. 10 s. (Sep. ur Svenska bryggareföreningens månadsblad 1901). —¦ Tillverkningsindustri (Sveriges land och folk. Historisk-statistisk handbok ... utg. af Gustav Sundbärg, 1901, s. 696—830; med bidrag av andra förf.; fransk uppl. 1900, engelsk uppl. 1904). — Kemiska industrier. Inledning; A. Murbruk och cement; B. Alkalier och syror (Uppfinningarnas bok. Ny fullst. omarb. uppl., utg. af A. Berglund, 7, 1903, s. 302–402; till stor del bearb. från tyska). – Närings- och njutningsmedel (Industri- och slöjd-utställningen i Gefle 1901. Officiell berättelse... utg. af C. L. Bendix, 1903, s. 367–413). – Beseberättelse, afgifven till den af Kungl. Maj :t den 31 oktober 1902 tillsatta kommittén för utredning och afgifvande af förslag rörande beskattningen af hvitbetssockertillverkningen. Sthm 1903. 80 s. (tills, med H. J. Juhlin-Dannfelt). – Betänkande och förslag i fråga om ökad beskattning å tobak och tobaksfabrikat, afgifna den 26 jan. 1904 af särskildt utsedde kommitterade. Sthm 1904. 315 s., 2 kartbl. (Undert. föret, såsom kommittéledamot.) – Betänkande med förslag angående beskattning af hvitbetssockertillverkningen, afgifvet den 17 maj 1904 af därtill i nåder förordnade kommitterade. Sthm 1904. 224 s. (Undert. föret, såsom kommittéledamot.) – Andra jämförelsen mellan svenska riksprototypen för kilogrammet och finansdepartementets hufvudlikare. Upps. & Sthm (tr. Upps.) 1905. 4:o 11 s. (VA Handl., N. F., Bd 39, N:o 3; tills, med K. Ångström. – Exposition universelle de Liége 1905. Suéde. Catalogue special. Avec le conconrs de plusieurs spécialistes eminents. Sthm [1905] XXV, 146 s. – Hvilket beskattningssystem för vår sockerindustri kan för närvarande anses vara för våra förhållanden det bästa? (LA Handl. och tidskr., Årg. 44, 1905, s. 238–254). – Om torfsprit (Förhandl. vid Fjärde allm. sv. teknikermötet... 1906 ..., 1907, s. 129–132). – Lars Fredrik Nilson. Minnesteckning . . . (VA Levnadsteckningar, 6, 1921–32, s. 1–104,1 portr.; även sep. Sthm 1921). – Avhandlingar och uppsatser i: a) Svensk kemisk tidskr., Årg. 1–2,1889–90; 4–31, 1892—1919 ; 34–35, 1922–23 (mer än ett hundratal, utom notiser, meddelanden m. m.) ; Svenska bryggareföreningens månadsblad, Årg. 16–17, 1901–02; 21, 1908; 25, 1910; Tekn. tidskr., Årg. 19, 1SS9 ; 27, 1897 ; 36–37, 1906–07 ; Upsala läkarefören:s förhandl. Bd 21–22, 1885–87; – b) Berichte der Deutschen cbem. Gesellschaft, Jahrg. 11–13, 1878–80; 17–19,1884–86; Chemiker-Zeitung, Jahrg. 13,1889; Journal fur prakt. Chemie, N. IT., Bd 38, 1888; 42-^3, 1890–91; Justus Liebig's Annalen der Chemie, Bd 185, 1877; Der Seifenfabrikant, Jahrg. 4, 18S4.

Översatt: M. Maercker, Handledning i bränvinsbränning. öfvers. och delvis bearb. för svenska förhållanden. Sthm 1899, XII, 164 s., 1 bl.

Utgivit: Svensk kemisk tidskrift. Årg. 5–31. Sthm 1893–1919. – Signatur: Å. G. E.

Källor och litteratur

Källor: Å. G. Ekstrands självbiografiska anteckningar (till 19031 i VA:s arkiv. – C. Porsstrand, Å. G. Ekstrand 75 år (Sv. dagbl. 27 dec. 1921); Sv. teknologföreningen 1861–1936, red. av G. Indebetou & E. Hylander, 1 (1937); L. Tingsten, Hågkomster (1938); Upsala universitets matrikel, utg. af L. Bygden (1883); A. Westgren, Åke Gerhard Ekstrand (VA Årsbok, 1934). – Meddel. från konteramiralen Yngve Ekstrand.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Åke Gerhard Ekstrand, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15906, Svenskt biografiskt lexikon (art av Arne Westgren.), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15906
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Åke Gerhard Ekstrand, urn:sbl:15906, Svenskt biografiskt lexikon (art av Arne Westgren.), hämtad 2024-04-25.