Meriter

2. Barthold Hartwig von Bülow, f. 4 apr. 1611 Tyskland, d. 19 okt. 1667 i Wolgast, Pommern. Föräldrar: domdekanen i Ratzeburg friherre Detleff von Bülow och Margareta von Schack. Företog som ung page en längre utrikes resa. Gick i krigstjänst under hertig Bernhard av Weimar; kapten; fången i slaget vid Nördlingen 1634; gick efter frigivandet först i dansk och därefter i svensk krigstjänst; var överstelöjtnant 1642, överste 1644 och kommendant i Nördlingen 1647; deltog i exekutionskongressen i Nürnberg 1649—50; erhöll svensk pension; återinträdde i svensk krigstjänst våren 1655; generalmajor 1655; kommendant i Warschau juli—18 aug. 1656 och i Thorn 10 okt. 1656—julen 1658; generallöjtnant av infanteriet 27 juni 1659; befälhavare jämte Lorens von der Linde över armén i Preussen 19 aug. s. å.; generalkommendör över militien i Skåne, Halland och Blekinge samt kommendant i Malmö 19 mars 1661; erhöll donation å hemmanet Gillebo i Östra Vemmerlövs socken 12 juli 1662 (förbättrat 31 aug. 1661); v. guvernör i Pommern 6 apr. 1664; general av infanteriet 31 aug. s. å.

Gift 1654 med Abel Sofi von Plessen, d. 1695, av huset Steinhusen i Mecklenburg.

Biografi

B. blev page vid unga år och företog resor genom flera europeiska länder samt ingick därefter vid hertig Bernhards av Weimar armé. Fånge i slaget vid Nordlingen 1634, återfick han dock snart friheten, till en del tack vare sin släkting majoren i kejserlig tjänst Ulrich Friedrich von Bülow, och fortsatte därpå att tjäna i de protestantiska arméerna, först den danska, sedan ånyo den svenska. I den sistnämnda utmärkte han sig särskilt vid erövringen av fästningen Dömitz från de kejserliga (1644) samt genom det tappra försvaret av Nördlingen, där han var kommendant (1647). Även vid exekutionskongressen i Nürnberg (1649—50) fann han användning, men då han därefter besökte Sverige, avdankades han med pension och bosatte sig sedan på sitt fädernegods Hundorf i Tyskland. Han var dock ej färdig att slå sig till ro. Då svensk-polska kriget utbröt, underrättade B. genom H. K. von Königsmarck Karl X Gustav, att han var sinnad att återinträda i svensk tjänst (mars 1655). Kort därefter erhöll han av den svenske konungen i uppdrag att uppsätta ett värvat rytteriregemente samt utnämndes till generalmajor. Han deltog sedan livligt i fälttågen och bataljerna. Så t. ex. ledde han brobyggnadsarbetet över floden San vid det tillfälle, då svenska armén var instängd i vinkeln mellan denna flod och Weichsel (mars 1656), och han deltog i Jaroslavskimarschen på våren 1656. Vid intagandet av fästningen Golanice visade han prov på humanitet, i det att på hans befallning kvinnorna skonades från all skymflig behandling och fördes till svenska lägret, där de släpptes utan lösen. Under tredagarsslaget vid Warschau (juli 1656) deltog B. i andra dagens slaktning, då han jämte generalmajor Horn med två brigader fotfolk och några regementen rytteri åtföljde konungen. Han stannade, sedan en tid kvar i Warschau som kommendant och fick befallning att nedriva murarna och förstöra försvarsverken samt bortföra ammunition, gevär, kanoner, spannmål och annat av värde. I övrigt upp trädde han även här skonsamt. Någon tid därefter utnämndes B. av Karl Gustav till kommendant i Thom (10 okt. 1656), vid vars försvar han gjorde sin största insats under detta krig. Med endast 2,000 mans besättning lyckades han under mer än ett år (1657—58) icke blott avvärja en rad fientliga anfall utan även göra flera lyckade utfall, såsom då han i slutet av 1657 på befallning av generalissimus i Preussen hertig Adolf Johan körde ut polackerna ur Kulmska palatinatet. Men så småningom blev fiendens övermakt så stor och dess angrepp så häftiga, att motståndet måste uppgivas. Vid jultiden 1658 kapitulerade B. mot fritt avtag och begav sig till Marienburg. Av Karl Gustav berömdes han för »die tapfere imd vigilante conduite», som han visat under belägringen; tack vare fästningens sega försvar hade polackerna och österrikarna hindrats att översvämma det värnlösa svenska Pommern. Efter fredsslutet 1660 var B. verksam vid truppernas avdankning och hemskickning; han förde de främmande regementena till Lifland och reste därefter över till Sveriget Sedan han under några år skött befattningen som befälhavare för infanteriet och militien i Skåne och som kommendant i Malmö, förordnades han, under åberopande av »de goda och trogna krigstjänster» han bevisat svenska kronan, till vice guvernör i Pommern,, i vilken egenskap det ålåg honom att under direktion av generalguvernör Karl Gustav Wrangel »föra kommandot över militärstaten och vad därav beror» (1664). I sin residensstad Wolgast dog han några år därefter och begrovs med mycken ståt.

Författare

G. Jacobson.

Arkivuppgifter

Riksarkivet förvarar ett betydande antal delvis outnyttjade brev från B. Hans skrivelser till Karl Gustav och pfalzgreven Adolf Johan återfinnas i Stegeborgsarkivet och bland skrivelser till K. M: t. Skoklosterarkivet gömmer omkring trehundra brev från B. till K. G. .Wrangel (1645—66) samt brev från honom till Per Brahe d. y., Rydboholmsarkivet hans brev till P. F. de la Gardie. Likaså är han representerad i Gustav Otto Stenbocks, Johan Oxenstiernas och. M. G. de la Gardies arkiv samt i kommissariernas vid fredsförhandlingarna i Oliva 1658—60 brevväxling.

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor: B: s i texten nämnda brev till Karl Gustav och Adolf Johan samt brev från B: s änka till P. F. De la Gardie (i Rydboholmssaml.)," riks-registr., biographica och samtida styrkeförslag, allt i RA. — Sv. biogr. lexikon, N. F., 3 (1859—60), s. 334 o. följ.; C. Bennedich, Ur det gamla gardets öden (1926). s. 103—104; P. v. Bülow, Familienbuch der von Bülow (1858): J. L. Carlbom, Tre dagars slaget vid Warschau ... 1656 (1906); dens., Karl X Gustav. Från Weichseln till Bält 1657 (1910), s. 263; F. F. Carlson, Sveriges historia under kon. af pfalziska huset,(1883); A. Fryxell, Berättelser ur sv. historien, 11—12 (1843); S. v. Pufendorf, Sju böcker om kon., Carl X Gustafs bragder, öfvers. af A. Hillman (1913—15); A. A. von Stiernman, Swea och Götha höfdinga-minne, 2 (1835).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Barthold Hartwig Bülow, von, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16223, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Jacobson.), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16223
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Barthold Hartwig Bülow, von, urn:sbl:16223, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Jacobson.), hämtad 2024-04-25.