Meriter

4. Ludvig Magnus Bååth, den föregåendes kusin, son till B. 1, f. 4 mars 1874 å Truve i Skeby socken. Åtnjöt enskild undervisning; avlade mogenhetsexamen vid nya elementarskolan i Stockholm 24 maj 1895; student vid. Uppsala universitet 11 okt. 1895; fil. lic. (utan föregående fil. kand.-examen) 30 maj 1902; disp. 25 maj; 1905; fil. doktor 30 maj 1905; har företagit upprepade utländska studieresor (1904, 1906, 1907, 1911 och 1917 samt för nedannämnda forskningar i Italien). E. o. amanuens i riksarkivet 9 juni 1902 (erhöll arvode 1 sept. 1904); förordnad att biträda vid det i kammararkivet pågående ordningsarbetet i dec. 1902 samt ånyo 21 sept.—10 dec. 1903; excerperade på "uppdrag av ortnamnskommittén ortnamn ur riksarkivets medeltidshandlingar och medeltida jordeböcker 1903—07; e. o. tjänsteman å kommerskollegiets avdelning för näringsstatistik 11 sept. 1906; biträdde inom riksarkivet vid utredningen rörande statens mark och tomter i huvudstaden mars 1907—08; amanuens, från 1910 andre arkivarie i riksarkivet 22 jan. 1909; erhöll uppdrag att utreda frågan om äganderätten till vattnet vid den s. k. Fåfängan (utredningen, dat. jan. 1916, tryckt); förste arkivarie 13 sept. 1918; har, delvis på offentligt uppdrag, bedrivit forskningar i Rom 1920, 1921 —22, 1923, 1925 och 1926 samt sistnämnda år som statens ombud avhämtat drottning Kristinas på hans initiativ inköpta handlingar (K. brev 16 apr. 1926). .LSkS 1910; RDDO 1925.

Gift 28 juli 1904 med Anna Alfrida (Frida) Maria Tersmeden, f. 23 okt. 1872, dotter till godsägaren Karl Adolf Tersmeden.

Biografi

B. tillhör den generation av svenska arkivmän, som först tillägnade sig den inom den moderna arkivvetenskapen härskande ursprungs- eller proveniensprincipen. I överensstämmelse med dess krav har han vid sina ordningsarbeten jämväl nedlagt mycket arbete på ingående organisations- och proveniensutredningar. Han har bl. a. ordnat och förtecknat kanslikollegiets posthandlingar och överpostdirektörens arkiv, efter en av honom själv framlagd plan från grunden nyordnat statskontorets omfattande arkiv 1680— 1909 samt ordnat Maurits Vellingks arkiv och tillika i en i Meddelanden från svenska riksarkivet offentliggjord uppsats (1906) utrett de Vellingkska papperens egendomliga öden. Sina allmänna arkivaliska insikter har B. vidgat även genom besök vid utländska arkiv, varav en förteckning över källor till Sveriges historia i Geheimes staatsarchiv i Berlin är en frukt (upprättad 1906 och 1907). Under senare år har han, vid sidan av de uppgifter, vilka han efter utnämningen till förste arkivarie 1918 upptagit såsom föreståndare för riksarkivets första sektion (omfattande bl. a. väsentliga delar av kansliets och departementens arkiv), huvudsakligen ägnat sin verksamhet åt riksarkivets medeltidsavdelning, där han sedan sitt inträde i riksarkivet arbetat och som han år 1917 erhöll i uppdrag att förestå. För arbetet inom denna avdelning har B. också genom sin vetenskapliga verksamhet skaffat sig särskilda förutsättningar. Efter att i uppsatsen »Till frågan om en eller tvenne redaktioner af Södermannalagen» (Hist. tidskr., 1903) ha underkänt de skäl, som framdragits till stöd för hypotesen om en kodifiering av nämnda lag före 1327 års officiella redaktion, upptog B. ånyo ett rättshistoriskt medeltidsämne i de grundliga »Bidrag till den kanoniska rättens historia i Sverige» (1905), varigenom han förvärvade doktorsgraden. Sin förtrogenhet med det medeltida källmaterialet har han sedermera ytterligare utvidgat och dokumenterat genom omfattande arbeten av mera teknisk art, såsom excerpering av medeltida ortnamn för ortnamnskommitténs räkning, slutredigeringen av det av K. H. Karlsson upprättade registret till de två första banden av »Diplomatarium Suecanum» (1910) samt utarbetandet av tredje upplagan av K. Gr. Styffes bekanta verk »Skandinavien under unionstiden» (1911), som han kompletterade främst med hjälp av de medeltida jordeböckerna i riksarkivet samt med stöd av K. H. Karlssons handskrivna »Biografiska anteckningar för medeltiden» utökade med ett värdefullt personregister. Likaså har han avslutat de av Hans Hildebrand påbörjade editionerna av »Stockholms stads jordebok 1474—1498» (1914) och av »Stockholms stads skottebok 1501—1510» (1915). Hans huvuduppgift inom medeltidsavdelningen har blivit att medverka vid det fortsatta utgivandet av »Svenskt diplomatarium». På hans lott har därvid fallit att revidera de avskrifter, som insamlats genom P. A. Munchs och K. H. Karlssons forskningar i Vatikanarkivet samt att komplettera det tidigare sammanbragta materialet genom nya forskningar. Detta arbete har B. genom upprepade besök i Vatikanarkivet. fullföljt under på hans initiativ igångsatt samarbete med vetenskapsmän från Danmark och Norge samt sedermera även från Finland, vilka konstituerat sig som en skandinavisk expedition för att genom systematisk arbetsfördelning påskynda genomgången av det omfattande källmaterialet. B. har jämväl påbörjat en utredning av de-vatikanska arkivseriernas proveniens. Enligt K. brev av 12 jan. och 27 aug. 1924 skall av det från Vatikanarkivet härrörande källmaterialet närmast utges en samling »Acta cameralia», med vars. redigering B. är sysselsatt.

Ett nytt specialområde har B. sökt sig i stadshistorien. Han har här förbundit sina medeltids- och rättshistoriska intressen med en i arkivtjänsten utbildad förtrogenhet med förvaltningens utveckling, dokumenterad även genom en grundlig skildring av Upplands, förvaltning i samlingsverket »Uppland, skildring af land och folk» (1908). Till Stockholmsforskningen har han bidragit genom uppsatsen »Handritade kartor öfver Stockholm från 1600-talet» (S: t Eriks. årsbok, 1909), en officiell utredning rörande Helgeandsholmen och Norrström (1913), en frukt av hans medverkan i den åt riksarkivet anförtrodda undersökningen rörande statens mark och tomter i Stockholm, samt framför allt genom det stora, med understöd av riksdagen och Samfundet S: t Erik utgivna arbetet »Helgeandsholmen och Norrström», Del 1—2 (1916—18), som ger en bred topografisk-kulturhistorisk skildring från stadens äldsta tider till våra dagar och bl. a. karakteriseras av starkt intresse för de arkitektoniska problemen i stadens centrala delar och de under olika perioder framträdande konstnärliga syftena. I samband härmed står hans intresse för Helgeandsholmens ordnande på ett estetiskt mera tillfredsställande sätt. Efter initiativ av honom anställdes år 1919 en pristävlan, varvid en rad märkliga förslag till omdanande av platsen framför riksdagshuset framkommo. I jan. 1924 väckte B. förslag att markera Norrbros fäste vid Gustav Adolfstorg genom att där uppsätta kopior av ett par i Vatikanska museet befintliga egyptiska lejonskulpturer från fjärde århundradet före Kristus, och sedan medel anskaffats genom enskild donation, ha avgjutningar av dessa lejon i brons i juni 1926 uppställts på den föreslagna platsen.

År 1918 erhöll B. av Hälsingborgs stadsfullmäktige i uppdrag att planlägga, redigera och i lämpliga delar författa ett stort arbete rörande stadens historia, varav en första del omfattande tiden fram till 1250 utkommit 1925. Utgående från i verket upptagna utredningar av fackmän rörande Hälsingborgstraktens geologi, arkeologi och ortnamn har B, här energiskt utnyttjat även det jämförelsematerial, som den rika utländska stadshistoriska litteraturen erbjuder, och lagt en bred grundval för skildringen av stadens öden under tider, då det direkta historiska källmaterialet flyter rikare.

Sedan B. redan år 1900 genom en recension av K. Bildts arbete »Christine de Suéde et le cardinal Azzolino» ådagalagt intresse för Kristinaforskningen, har han under senare år varit ivrigt verksam för att åt Sverige förvärva den del av Kristinas arkiv, som stannat i Azzolinosläktens ägo. I detta syfte insamlade B. på enskild väg över 40,000 kr., och sedan staten bidragit med 5,000 kr. inköptes handlingarna 1926 från de dåvarande innehavarna, markiserna Piero och Guidobaldo Pianetti i Florens. Arkivet förvaras efter överflyttningen till Sverige i riksarkivet och erbjuder ett rikhaltigt material för forskningen rörande drottningens senare år.

Vid sidan av sin tjänst och vetenskapliga verksamhet har B. med intresse deltagit i diskussioner om aktuella frågor. Bland hans inlägg i dylika kunna, jämte hans ovan berörda insatser för Helgeandsholmens ordnande, nämnas artiklar i kungsådrefrågan, vilka avse att hävda statens rätt att vid meddelande av koncession å kungsfådefrågan överbyggnad uppställa av nationalekonomiska och statsfinansiella ändamål betingade villkor (avtryckta i den av H. von Sydow redigerade samlingen »Aktstyckena i striden om kungsådran 1911—mars 1913», Jernkontorets annaler, 1913). B., som i politiken hyllar liberala åsikter, har jämväl dokumenterat sitt opolitiska intresse genom ett tidvis omfattande medarbetarskap i Dagens nyheter.

Författare

Erik Naumann.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor: Eckl.-dep. handl. 13 sept. 1918 (meritförteckn.), RA; promemorior, arbetsberättelser och förteckningar utarb. av B., RA ämbetsarkiv; bankoutskottets utlåtanden 1919 N:o 49 (med B:s skrivelse till riksgäldskontoret 29 jan. 1919) och 1921 N:o 23; A. Krarup, Nordiske Vatikan-undersogelser [Dansk] Hist. Tidsskr., R. 9: Bd 3, 1924). — Ang. B:s tryckta arbeten se K. Setterwall, Sv. hist. bibliografi 1901—1920 (1923) samt bibliografierna i Hist. tidskr. för år 1921 o. följ.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Ludvig Magnus Bååth, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16255, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Naumann.), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16255
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Ludvig Magnus Bååth, urn:sbl:16255, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Naumann.), hämtad 2024-04-25.