Meriter

Camphuysen, Govert Dircksz., f. 1623 eller 1624, d. 1672 (begraven i Nieuwe kerk i Amsterdam 4 juli). Föräldrar: predikanten Dirck Rafelsz. Camphuysen och Anna van iUendorp. Omtalas 11 sept. 1643 i staden Amsterdams handlingar som porträttmålare; råkade senare antagligen på obestånd, då inventarium över hans ägodelar upprättades 4 mars 1652; hade sannolikt redan då lämnat Amsterdam och över Skåne begivit sig till Sverige (är 1659 och 1661 antecknad som dopvittne i Tyska kyrkan liksom hustrun ännu 1663); var åter i Amsterdam 1665; upprättade sitt testamente där juni 1667.

Gift febr. 1647 med Petronella Francken.

Biografi

C. hade konstnärligt påbrå från sin fader Dirck Rafelsz. Camp-huysen, som i sin ungdom utbildat sig till målare och som vann ett mycket berömt namn som skald. Anhängare av radikala teologiska åskådningar, blev han emellertid utsatt för förföljelser och nödgades föra en ambulatorisk tillvaro. Under denna föddes sonen Govert, antagligen i någon av städerna Harlingen, Ameland eller Dokkum i Friesland, där fadern funnit en tillflykt, säkerligen ej som tidigare uppgivits i den sydholländska staden Gorinchen (Gorkum), från vilken familjen härstammade. Dirck Camphuysen avled redan 1627 oclr har sålunda ej kunnat utöva något inflytande på sonens uppfostran. Änkan flyttade till Amsterdam, där C. sökte sin utkomst som målare. Måhända var det på grund av ekonomiska missräkningar han — till äventyrs även lockad av Allart van Everdingans framgångar — begav sig till norden. I det då ännu danska Skåne fann han motiven till sina tidigaste här uppe utförda målningar. Bevarade kvitton ådagalägga, att han åtminstone under åren 1653 —55 arbetade för Hedvig Eleonora. Senare var Magnus Gabriel De la Gardie hans gynnare. Under det decennium, C. vistades i vårt land, måste flera målningar av hans hand ha tillkommit, fastän de bevarade äro lätt räknade. Ännu i mitten av 1700-talet var hans namn dock här icke förgätet, åtminstone icke av K. G. Tessin, som skriver: »Att vi haft i Sverige en målare, som hetat Camphuysen, är otvivelaktigt, ty 1: o Finnes av dess målningar, som alla äro på duk, att han på några av dem skrivit: Camphuysen pinxit Holmise. 2: o Äro de landskaper, han brukar till fond, alldeles svenska. 3: o Finnas här åtskilliga av hans stycken, vilket utgör ett skäl i ett land, där få målningar införskrivas. Hans djur äro i all önsklig smak och efter naturen på ett levande och otvunget sätt målade. Gemenligen har han lagt på främre plan ett avhuggit stycke björk, oförlikneligen föreställt. Vid Drottningholm finnes en stor brun hund och en annan tavla i naturlig storlek med unga jägare, som spela kort. Bägge hava varit mine. I Wrediska huset på Drottninggatan satt förr över matsalsspiseln ett vackert stycke av honom. Vid Steninge finnes ock av hans arbete.»

Tessins anmärkning, att C. »gemenligen» i förgrunden plägar anbringa ett stycke björk, är icke fullt korrekt, ty av hans i Sverige nu befintliga målningar förekommer detta från Jan Wynants lånade bruk blott i två dukar. Icke heller kan uppgiften, att han  på några av sina målningar signerat »pinxit Holmiæ», nu bestyrkas. Förf. av denna biografi har aldrig påträffat denna signatur, men på Lindoxe Abbey i England lär 1871 funnits en tavla av C. med påskriften »Stockholm». I övrigt visar det sig, att Tessin var väl förtrogen med C: s arbeten. Visserligen känner han icke mästarens förnamn, ehuru denne regelbundet signerar sina i Sverige utförda målningar: G. Camphuysen — den första bokstaven dock för den oinvigde svår att dechiffrera. Men i utlandet, Holland inbegripet, vår förnamnet länge likaledes obekant. Man tillskrev alla »Camphuysen» signerade tavlor Goverts far, Dirck Rafelsz., vilken, som nämnts, i ungdomen studerat målarkonsten men aldrig vidare utvecklat sina artistiska anlag. Det var först den skarpsynte Théophile Thore (»W. Bürger»), som på grund av signaturen å en tavla av C. i Museum Boymans i Rotterdam fastslog, att konstnären hette G. C. och påpekade, att han sannolikt var identisk med den Govert C., som enligt P. Scheltema 1650 blev borgare i Amsterdam. Senare har det genom holländska arkivforskningar konstaterats, att han var son till Dirck Rafelsz.

C., som näst Allart van Everdingen var den förste artist, som i Sverige målade landskap och, jämte David Kl. Ehrenstrahl, dess tidigaste djur- och genremålare, åtnjuter nu i utlandet berättigat anseende. Några av hans större dukar, såsom ett par i Eremitaget (Vinterpalatset), en i Hollands rijksmuseum, en i Dulwich college och en i Kassels galleri, beundrades länge, försedda med Paulus Potters förfalskade signatur, såsom remarkabla arbeten av den sistnämnde. Frändskapen mellan några av C: s och Potters verk är också stor, utan att man dock behöver antaga, att någondera påverkat den andra. För övrigt är C. jämförd med Potter den mångsidigare och både porträtt- och genremålare. Märkligast av hans dukar i Sverige, nästan en pendant till tavlan i Kassel, är ett väldigt skånskt landskap (2,10 x 2,66 m.) med kor och figurer i naturlig storlek i Ramelska samlingen på Övedskloster. Korna, fullt värdiga Potter, äro på ett högst livfullt sätt återgivna, den milda sommaraftonstämningen väl träffad, och de båda figurerna skickligt insatta: den i den ena kons horn hållande bonden med sitt välvårdade skägg och sin hätta, som jämte den övriga dräkten verkar något 1500-tals-kostym, samtalande med den skälmskt leende, mjölkande kvinnan.

Inberäknat detta mästerverk finnes numera blott ett tiotal av C:s arbeten kvar i Sverige. Försvunna äro f. n. Tessins »Unga jägare, spelande kort» och ett stilleben, »Upphängt villebråd», som tillhörde den 1857 avlidne greve E. A. von Lantingshausen. Ingenting närmare känna vi heller om de dukar, C. målade för M. G. De la Gardie, eller de som på Tessins tid funnos i Wredeska huset i Stockholm och hos von Fersens på Steninge. Tänkbart är ju dock, att en eller annan av dessa återfinnes bland hans nu i landet befintliga arbeten. Av dessa behandla åtminstone, förutom Övedsklostertavlan, tre typiskt skånska motiv: ett stort »Landskap med vildgäss, mot vilka en gosse hetsar en hund» — en ganska hopgyttrad komposition med en av tuktade pilar omgiven sjö —, förr efter vartannat i Wahrendorffska, Ulmgrenska, af Ugglas'ska och Sörensenska samlingarna, ett »Landskap med får» tillhörigt d:r Emil Hultmark samt »Bykrog», en av frisk humor präglad, kulturhistoriskt ytterst värdefull interiör i af Petersénska samlingen på Södra Lindved. I denna lilla, på papp utförda målning, där scenen enligt meddelande av G. F. Karlin är förlagd till Torna härad, framställas två kvinnor, förmodligen hustru och svärmor, som genom dörren lämna lokalen, med den beskänkte mannen mellan sig. Segerstolt vänder sig den yngre om på tröskeln, skrattande betraktande en gumma, som i kragen fattar sin långhårige, supige man, vilken sitter där vid bordet, med kruset i hand, för att förpassa honom samma väg. Sjömannen till vänster i förgrunden yves synbarligen över sin frihet, under det att prästen skamsen sticker sig undan i bakgrunden. En oskattbar tidsmålning, som, märkvärdigt nog, har ett visst släkttycke med Marstrands genrebilder. C: s övriga nu kända tavlor i riket äro: »Efter jakten», ett landskap med vilande jägare, förr i galleriet på Österby och nu i nationalmuseums förråd, Tessins forna »Bruna hund», nu på Gripsholm, »Simmande vildgäss», tillhörande kapten E. Schlesinger, »Landskap med kreatur», på Stockholms slott och en interiör (förr Gloosemeyerska samlingen). Att C. under sitt långa uppehåll i vårt land även målade porträtt, framgår av en av D. Padt-Brügge efter en hans tavla graverad bild av borgaren Olof Larsson. C. var även raderare, men som sådan icke betydande. — En porträttmålning i Amsterdams rijksmuseum, framställande en Govert Camphuysen, återger ej målarens drag, utan en hans frändes med samma namn.

Författare

O. Granberg.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor: Artiklar i Nord. familjebok, l:a och 2: a uppl. (av C. Eichhorn och O. Granberg) samt i Notes and queries, Ser. 4: Vol. 7 (Lond. 1871), s. 188 o. 312; A. Bredius & E. W. Moes, De schilders Camphuysen (Oud Holland, 1903); O. Granberg, Catalogue raisonné de tableaux anciens inconnus jusqu'ici dans les collections privées de la Suéde, 1 (1886); dens., Inventaire general des trésors d'art, peintures et sculptures ... en Suéde, 1—3 (1911—13); dens., Govert Camphuysen (Kunstmuseets aarsskrift 1921 —23, 1924); A. Hahr, Konst och konstnärer vid M. G. De la Gardies hof (1905); P. Scheltema, Rembrandt (1853); Tessin och Tessiniana lutsr. af Fr. v. Ehrenheim] (1819).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Govert Dircksz Camphuysen, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16348, Svenskt biografiskt lexikon (art av O. Granberg.), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16348
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Govert Dircksz Camphuysen, urn:sbl:16348, Svenskt biografiskt lexikon (art av O. Granberg.), hämtad 2024-04-26.