Carl Gustaf (Wiberg) Cassel

Född:1783-10-04 – Skänninge församling, Östergötlands län
Död:1866-11-02 – Stockholms stad, Stockholms län

Lagman


Band 07 (1927), sida 647.

Meriter

1. Carl Gustaf (Wiberg) Cassel, f. 4 okt. 1783 i Skänninge, d. 2 nov. 1866 i Stockholm. Föräldrar: råd- och handelsmannen i Skänninge Nikolaus Wiberg och Hedvig Maria Ek. Studerade vid Linköpings trivialskola och gymnasium; student i Åbo under namnet Wiberg 26 sept. 1801; avlade examen till hovrätten därstädes 13 dec. 1803. Inskriven vid Åbo hovrätt 1803 och vid justitie-revisionen 1804; auskultant i Svea hovrätt 25 apr. 1804 och i kommerskollegiet 12 maj 1804; e. o. kanslist därstädes 7 aug. 1804; v. notarie vid Stockholms stora sjötullsrätt 11 juni 1804; notarie därstädes 11 dec- 1804; ordförande i Visby sjötullsrätt för vissa särskilda mål 2 juni 1807; erhöll advokatfiskals namn, heder och värdighet 23 febr. 1808; sekreterare vid lanttullverket 9 mars 1809 och vid sjötullverket 1 mars 1810; ledamot av Stockholms sjötullsrätt 1810—17; ordförande i Karlshamns sjötullsrätt i särskilt mål 2 juni 1811; överdirektör vid tullverket 13 jan. 1818; överflyttad på expektansstat fr. o. m. 1 jan. 1825 med bibehållen lön till följd av tullverkets omorganisation 24 nov. 1824; av K. M:t förordnad att dels tillika med lagkommittén, dels ensam utarbeta vissa tullförordningar och stadgar 18 febr.—31 juli 1824; förordnad att förrätta urtima lagmansting i Västmanlands och Kopparbergs lagsaga 16 jan. 1826; lagman i samma lagsaga 27 juni 1826; ledamot av kommittén för granskning av taxa och reglemente för Hjälmare kanal 1828 (jmfr K. brev 19 mars)—11 jan. 1830; tillika lagman inom Upplands lagsaga 28 apr. 1832; adjungerad ledamot i Svea hovrätt 1832—33; ledamot av kommittén för ny sjölag 8 febr. 1834— 1 juni 1836 samt 6 nov. 1845—apr. 1847 och i »tablåkommittén» 9 jan. 1836—1839; sekreterare hos bondeståndet 20 juli 1840 till riksdagens slut 14 juli 1841; ledamot av lagberedningen 28 aug. 1841 men avsade sig detta uppdrag; ånyo sekreterare hos bondeståndet 8 juli 1844—24 maj 1845; erhöll vid lagmansrätternas indragning avsked från lagmansbefattningen 18 apr. 1849. Var dessutom styrelseledamot i Svenska missionssällskapet och i Svenska bibelsällskapet samt ledamot av Patriotiska sällskapet och av Samfundet pro fide et christianismo. RNO 1824; ordenshistoriograf i S:t Jo-hanneslogen S:t Erik 1824—40; RCXIII:sO 1840.

Gift 15 okt. 1812 med Johanna Fredrika Tisell, f. 10 juni 1794, d. 24 okt. 1849, dotter till brukspatronen Nils Fredrik Tisell på Hättorp.

Biografi

C:s mor blev änka, innan sonen fyllt två år, men sedan bon (1788) gift om sig med assessorn Per Cassel, rönte han av styvfadern en verkligt faderlig välvilja och antog sedermera av tacksamhet mot denne hans släktnamn Cassel. Då ekonomiska omständigheter nödgade C. att söka sig biförtjänst i tullverket, öppnade sig för den skötsamme unge mannen en snabb, väg till befordran, som förde honom i Karl XIV Johans närhet och skaffade honom dennes synnerliga bevågenhet. Till den juridiska banan, som från början lockat honom, fick han återvända, då han efter en del tillfälliga domaruppdrag utnämndes till det ansedda lagmansämbetet (1826). Detta ämbete, som han beklädde ända till lagmansrätternas indragning 1849, förvaltade han så, att han vann allmän aktning som »en synnerligen skicklig, rättvis, god och omtyckt domare». Ett hedrande förtroendeuppdrag tillföll honom, då han (1836) jämte tvenne andra jurister, revisionssekreteraren J. L. Boije och häradshövdingen P. Gr. Norin, insattes i den s. k. tablåkommittén, som 1835 fått till uppgift att utarbeta en översikt över förslagen till civil- och kriminallag samt en jämförelse mellan dem och1 gällande lag. Inom kommittén, vars arbeten stördes av den konservative Boijes opposition (se denne), gåvo C. och Norin genom att lägga lagförslaget och1 ej den gamla lagen till grund för de jämförande tablåernas uppställning uttryck åt sin förkärlek för det liberala reformverket, medan Boije påyrkade ett motsatt förfarande. Slutet blev, att Boije publicerade egna tablåer efter sin metod, medan C. och Norin med iakttagande av det motsatta förfarandet utarbetade dels var för sig preliminära översikter över särskilda balkar, som utsändes till granskning 1838, dels gemensamt de i kommitténs namn framlagda tablåerna.

Utan tvivel var det kännedomen om C: s popularitet som ämbetsman, som föranledde regeringen, enkannerligen Karl Johan själv, att söka förmå den redan närmare sextio år gamle, till hälsan ej alldeles starke ämbetsmannen att åtaga sig den föga angenäma sekreterarbefattningen hos bondeståndet vid den stormiga riksdagen 1840—41, sedan den först förordnade sekreteraren advokatfiskalen N. A. Heurlin efter flera pinsamma uppträden nödgats avgå. Förvåningen över C:s eftergivenhet för konungens önskan tog sig uttryck i pressen: »Det var nog, att hr C. vid sina år och sitt helsotillstånd åtog sig en så stillasittande befattning» (Aftonbladet 1840, n:o 163). Själv har C. både enskilt och offentligt angivit som motiv sin erkänsla för konungens välvilja — ett drag av den person!igt-rojalistiska pietetsuppfattning, som hörde med till äldre tiders patriarkaliska regemente. Det dröjde icke fjorton dagar, förrän verkningarna av det nya sekreterarförordnandet visade sig motsvara regeringens förhoppningar. En inom bondeståndet framkommen plan att tvinga regeringen till riksdagsupplösning genom att redan 1 aug. avgöra statsregleringen och sedan inbjuda de övriga stånden att biträda beslutet lyckades C. avstyra. Genom lugn och klokhet förmådde C. även under riksdagens fortsättning sammanjämka regeringens och riksdagens intressen, varför han ock fick mottaga ståndets erkännande vid det långvariga riksmötets slut. Talmannen sade sig räkna som en lycka, att ståndet fått med sig se »införlivad» en ämbetsman, som »med lugnt allvar vårdat sig om folkets sak» och som ställt sina insikter och sin erfarenhet i dess tjänst. Att C. samtidigt även bevarade konungens förtroende synes framgå av ett bland riksdagsmännen spritt rykte, att han skulle inkallas i konseljen. Hans förnyade förordnande som sekreterare vid urtima riksdagen 1844—45 tyder på att även Oskar I vetat värdera hans tjänster.

Varmt religiöst och filantropiskt intresserad var C. en nitisk medlem av ett flertal föreningar och samfund, såsom Patriotiska sällskapet, Pro fide et christianismo, Svenska bibelsällskapet och Svenska missionssällskapet, i vilka bägge sistnämnda han även var styrelseledamot. I sin första ungdom en beundrare av M. Lehnbergs predikovältalighet kom C. senare att följa ej blott den religiösa renässansströmning, som i Wallinska psalmboken äger sitt förnämsta uttryck, utan även den mera djupgående, folkomspännande andliga rörelse, som är förbunden med K. O. Rosemus' namn, den evangeliska väckelsen. Genom denna mottaglighet för det nya och löftesrika i de olika skeden, vår kyrkohistoria under hans liv omfattar, är han en intressant tidstyp, ägnad att ådagalägga tillvaron av förbindelselinjer mellan eljest så pass olika företeelser som neologi, romantik och nyevangelism. Vid tiden för Evangeliska fosterlandsstiftelsens bildande och under dess tidigaste verksamhet stod han nära dess ledande män: Rosenius, P. M. Elmblad, P. Fjellstedt, K. B. F. Wadström m. fl. Den vänlige, godmodige gamle mannen aktades i dessa kretsar som »en avgjord, sin Herre bekännande kristen», och man lyssnade gärna till hans lärorika samtal och vittnesbörd. Ett karakteristiskt uttryck för hans fromhet äro slutorden i hans självbiografi: »För den omvårdnad, framgång och välsignelse jag under en lång levnad fått åtnjuta i mitt offentliga och enskilda liv, kan jag aldrig nog erkänna och prisa en oändlig barmhärtighet, i synnerhet för den nåd att hava fått känna Honom, som oss av Gudi gjord är till visdom, rättfärdighet, helgelse och förlossning.»

C. lade även i dagen vittra intressen. I den akademiska retorikens stil författade han ett minnestal över Magnus Lehnberg (1809), och såsom ordenshistoriograf inom S:t Johanneslogen S:t Erik (1824—-40) skrev han omkring 200 minnesteckningar över avlidna frimurare, varjämte han inom nämnda samfund talade till Karl XIV Johans minne (7 sept. 1844). I bunden form försökte han sig bl. a. som psalmdiktare och insände till den 1811 nedsatta psalmboks- kommittén sexton psalmer (fyra omarbetningar, tolv original), vilka kommittén fann »förtjäna närmare skärskådning». I »Förslag till förbättrade kyrkosånger» 1814 infördes tre av C: s försök: botpsalmen »När jag besinnar, store Gud» (sv. ps. 185), dödsberedelse-psalmen »Ack, att i synd vi slumre bort» (sv. ps. 450), betydligt förkortad och ändrad, samt morgonpsalmen »O Gud, mitt hjerta tackar dig» (sammandragen från sex till två strofer), respektive n:o 254, 383 och 353 i förslaget. Botpsalmen är av en viss betydelse som incitament  till Wallins efter samma meterklass skrivna »Hjelp mig, min Gud, ack fräls min själ» (sv. ps. 184), som först uppträder i 1816 års förslag. På gamla dagar återvände C. till religiös diktning. I Pietisten, 8 årg. (1849), infördes ett poem »Wår utkorelse och salighet i Christo», som där uppges vara författat av »en uppsatt statens tjänsteman i Stockholm». Tre strofer ur denna sång, den första begynnande »Uppstånden är Christus! Gudomliga lif», förekomma med C: s namn i Sionstoner och Svenska missionsförbundets sångbok. En annan längre sång »Den gamla, fasta grunden» (över Joh. 3: 16 och Efes. 1: 4), signerad C. G. C, finner man i Pietisten, 23 årg. (1864). — Under sitt långa otium var C. en flitig brevskrivare i uppbygglig, något känslosam anda.

Författare

E. LlEDGREN.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten:"Åminnelse-tal, öfver .. ."biskopen . .. Magnus Léhnberg, hållet i »Östgöta gille» den 21 juli 1809. Sthm 1809. 54, (1) s. — Minnestal, hållne uti Frimurare-ordens stora landt-loge i Stockholm af ordens historiograf. Sthm 1831. 166 s. (Anon.) — Tablå af det väsendtligen skiljaktiga emellan lag committeens förslag till allmän civillag och den nu gällande. Giftermåls- och ärfdabalkarne. Sthm 1838. 4: o VIII, 211, (1) s. — Tablå af det väsendtligen skiljaktiga emellan lag committeens förslag till allmän civillag och den nu gällande. Handelsbalken. Sthm 1838. 4: o 210 s. — Tablå af det väsendtligen skiljaktiga emellan lag committeens förslag till allmän civilläg och den nu gällande. Jordabalken. Sthm 1838. 4: o 105, (1) s. — Tal vid minnesfesten efter konung Carl XIV Johan, uti Frimurare-logen i Stockholm den 7 sept. 1844. 50 s. — Några minnesord för vägen till Guds rike. Sthm 1850. 36 s. (Anon.) — Tal hållet vid diakoniss-sällskapets högtidsdag den 5 juni 1851. Linköp. 1852. 18 s. — C. har dessutom medverkat vid utarbetandet av ovannämnda kommittéers betänkanden och förslag, varvid han särskilt 'haft huvudbestyret' med utarbetandet av Förslag till sjölag (Sthm 1837. 4: o VIII, 72 s.), samt författat 'åtskillige mindre skrifter och tidningsartiklar i bunden och obunden stil, i religiösa och politiska ämnen'. — Ang. C: s verksamhet som psalmdiktare se texten.

Källor och litteratur

Källor: Biographica (meritförteckn., dat. 8 mars 1826, m. m.), RA. — C:s självbiografi i Sv. biogr. lexikon, N. F., 3 (1859—60); Aftonbladet, 1840 —41, 1844—45, 1866; Bakom riksdagens kulisser. C. W. Liljecronas dagbok under riksdagen 1840—41, utg. av G. A. Aldén (1917). — O. Alin, Carl XIV Johan och rikets ständer 1840—41 (1893); A. Anjou, Kongl. Svea hofrätts presidenter samt embets- och tjänstemän 1614—1898 (1899); J. W. Beckman, Den nya swenska psalmboken, framställd uti försök till swensk psalmhistoria (1845 —72); A. Hildebrand, Svenska kyrkans psalmbokskomitéer och psalmboksförslag under 1700-talet och början af 1800-talet (1884); A. Th. Låstbom, Svenska ämbetsmanna längder, 6 (handskr., RA); B. Wadström, Ur minnet och dagboken, 1—3 (1897—1902); K. Warburg, Johan Gabriel Richert, 1—2 (1905).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Gustaf (Wiberg) Cassel, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16483, Svenskt biografiskt lexikon (art av E. LlEDGREN.), hämtad 2019-01-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16483
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Gustaf (Wiberg) Cassel, urn:sbl:16483, Svenskt biografiskt lexikon (art av E. LlEDGREN.), hämtad 2019-01-20.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se