Carl Echman

Född:1686-05-14 – Visingsö församling, Jönköpings län
Död:1749-06-29 – Sankt Laurentii församling, Östergötlands län (begr i koret i Söderköpings kyrka)

Präst, Lärare


Band 12 (1949), sida 28.

Meriter

Echman, Carl, f. 14 maj 1686 på Visingsö (Jönk.), d. 29 juni 1749 i Söderköping, begr. 11 juli s. å. i koret i Söderköpings kyrka. Föräldrar: skolrektorn på Visingsö, sedermera kyrkoherden i V. Tollstad (Ög.) Magnus Echman och Justina Mellin. Efter studier på Visingsö och i Linköping student vid Uppsala univ. 7 okt. 1704; disp. 20 dec. 1715 samt pro gradu 9 okt. 1717; fil. magister 18 juni 1719; prästvigd i Linköping 29 juni 1720; gymnasieadjunkt i Linköping 10 jan. 1722; rektor vid trivialskolan där 25 aug. s. å.; lektor i logik 30 april 1725 och kyrkoherde i Landeryd 1737; preses vid prästmötet 1737; led. av prästeståndet vid riksdagen 1738–39; kontraktsprost i N. Tjusts kontrakt 19 april 1738; 2:e teol. lektor s, å.; kyrkoherde i Söderköping och Skönberga 17 dec. s. å., tilltr. 1739; kontraktsprost i Hammarkinds kontrakt 23 maj s. å. – Ogift.

Biografi

E. åtnjöt anseende som framstående lärare, och Sivers framhåller, att de lärdaste män i stiftet hålla »det för en särdeles förmån att hava suttit vid denna Gamaliels fötter»; varaktig betydelse fingo hans lektorsår i Linköping genom den katalog han i egenskap av bibliotekarie på föranstaltande av biskop Eric Benzelius d. y. 1730–37 upprättade över stiftsbibliotekets samlingar. I Söderköping verkade E. med mycken drift; bland annat reparerades både Söderköpings och Skönberga kyrkor under hans tid. I 1738–39 års riksdag spelade E. ingen partipolitiskt framträdande roll utan intog en hovsamt förmedlande ståndpunkt.

Framför allt har E. gått till eftervärlden som homilet och predikant. När biskop A. O. Rhyzelius 1740 upphörde med sina utkast Ideas poenitentiales till böndagstexterna, överenskommo E., kyrkoherden i Borg och Löt Petrus Trysén och adjunkten vid Tyska kyrkan i Norrköping, sedermera kyrkoherden och prosten i Tryserum Henric Jacob Sivers att fortsätta arbetet. I deras sålunda från 1741 utkomna Meditationes homileticae behandlade E. till sin död högmässotexterna, medan Trysén på sin lott tog ottesångstextema och Sivers aftonsångstexterna. Dessa utkast ha av allt att döma haft ett betydande inflytande på predikan i vårt land, och redan den omständigheten, att de fortsatte under så många år, tyder utom andra vittnesbörd på att de blivit gärna mottagna och flitigt brukade.

Som självständig predikant framstår E. i sina talrika efterlämnade predikningar och liktal som en sympatisk representant för en allvarlig, nitälskande ortodoxi med stark gammaltestamentlig orientering i den karolinska tidens stil. Det är särskilt två av predikningarna, som ännu förtjäna uppmärksamhet. Hans predikan om den allmänna gudstjänstens nödvändighet 1740 (tryckt först 1748) vittnar nämligen om förekomsten av en hittills tydligen förbisedd starkt radikalpietistisk riktning i Söderköping, alldeles säkert icke utan sammanhang med den f. ö. inom Linköpings stift och särskilt Norrköping förefintliga radikalpietistiska strömningen på 1740–50-talen., Den omständigheten, att predikan trycktes först åtta år efter dess hållande, behöver icke tyda på att rörelsen i Söderköping mattats eller upphört, eftersom predikan, såsom framgår av titeln, upplagts till ledning för yngre predikanter till att »i det allmänna umgänget försvara våra kyrkors helg» och att till efterrättelse av K. M:ts nådiga föreställning av 28 maj 1746 »vid alla tillfällen driva läran om vilodagens tillbörliga helgande samt nyttan och nödvändigheten av den allmänna gudstjänstens bivistande». De nya »reformatores» gendrivas till stor del med språk ur Gamla testamentet; intressant är omnämnandet av deras »katekeser, tryckta i Reval», varmed åsyftas »Ett rättsinnigt wäsende i Jesu (Ephes. 4, 21) förestält uti menniskans fråga och Andans swar» [af Aug. Hermann Francke] (1723). Den av Skarstedt i ljuset framdragna, anonymt utgivna nykterhetspredikan av 1746 är slutligen anmärkningsvärd genom sitt praktiska grepp på ämnet, värmen och den folkliga vältaligheten i framställningen, som inte bör ha förfelat sin verkan; till stor del rör sig E. (särskilt i de anmärkningar, som tillagts i den tryckta predikan) med tidstypiska nationalekonomiska argument, och ehuru de två föregående försöken att förbjuda brännvinsbränningen inte haft åsyftad verkan, ifrågasätter han, om inte »den tredje gången är utsedd till att fullkomligen bota med», och han förordar att följa Lykurgos och Gustav I:s exempel »att tappert rycka kniven ur handen på barnen, efter de ändå intet kunna hantera honom». Som en allvarlig och klok nykterhetspredikant har E. sitt givna rum i den svenska nykterhetsrörelsens historia.

Författare

Bror Olsson.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

– Sex brev från E. till H. J. Sivers finnas i Uppsala univ.-bibliotek (Nordin 987).

Tryckta arbeten

Handskrifter: Consideratio quaestionis, an ratio naturalis satis perspicue demonstrare possit, cur Deus non possit peccata simpliciter condonare, sub conditione posnitentiffi sine alia satisfactione ? Quae amice affirmatur contra. .. Andr. Rydelium... [1733]. [Enl. Lärda tidningar 1749, s. 364; jfr nedan Källor: Linköpings stifts herdaminne, 3:2, 1918]. – Catalogus Bibliothecae Lincopensis (i Linköpings stiftsbibliotek).

Tryckta arbeten: a) akad. avhandl. och synodalavhandl.: se J. H. Liden, Catalogus disputationum, 1 (1778), 5 (1780). – b) övriga skrifter: Epicedium ad funus .. . Torstani Rudeen ... 1729... Linköping u. å. Fol. 2 bl. (Även med titel: Epicedia ad funus . .., i A. O. Rhyzelius, Guds nådabarns tre-dubla salighet... tå... Torstanus Rudeen... af somnat hade... 1729, 4:o s. 95–100). – Ad tumulum ... Andre» Törner ... qui. .. obdormivit. .. 1730 . .!. Linköping u. å. 4:o 2 bl. – Bettre sent, än aldrig, en tilbörlig och uprich-tig ihogkommelse öfwer . . . mag. Daniel Arvidsson [RydeliusJ . . . samt. . . Helena Enander (i: Christeligit föräldra-minne .. . öfwer . .. Daniel Arvidsson . . . [utg.] af... Arvid Johan Rydén. Linköping 1735, s. 113–118). – Wår föda, med möda, til döda . . . betracktat tå . .. Petrus Millberg .. . 1737 ... uti Linkiöpings domkyrckio i sitt hwilorum nedsattes ... Linköping u. å. Fol. 2 bl. – Söderköpings klagan och tröst hörd, tå . . . Ulrica von Block . . . Jacob Ridderborgs. . . maka... 1741... til sitt hwilorum wardt beledsagad... i Söderköpings stadskyrckia . . . Linköping u. å. Fol. 2 bl. — En ärlig qwinnas goda rychte och åminnelse belrachtad, då . . . Margareta Amnelia . .. Peter Moseils högtälskade maka .. . af somnade ... 1744 ... Norrköping u. å. 4:o 20 s., 2 bl. [De två avslutande bladen utgöras av »Grafskrift» på vers, undert. E. M. Wb.j – Then himmelska stegans och the himmelske stigandes betrachtelse, enfalde-ligen förestäld tå.. . Petrus Simonius Löfgren junior ... år 1745, uti Gryts kyrka... til sitt lägerställe... beledsagades... Linköping u. å. 4:o 40 s. [s. 33–40 två dikter: Grafskrift, undert. A. L., och Begrafnings-tankar . . .af Andr. Er. Dahl]. – Dryckenskaps falska loflighet, men thess rätta fördömelighet, uti en kort predikan... förestäldt. .. åhr 1744. Sthm 1746. 4:o 16 s. – Glädje-betygelse öf. den nyfödde Sweriges rikes kronprins, 1746. 8:o [Enl. J. Chr. Stricker, Försök til et sw. homiletiskt bibliotek, 1, 1767, s. 37]. – Frids och försonlighets mögelighet ibland menniskior . . . förestäld i en predikan . . . åhr 1747. Norrköping u. å. 30 s. – Then allmenna gudstienstens nödwendighet och kyrckors helighet enfaldeligen förestäld ... i en kort predikan ... år 1740 . .. Norrköping [1748]. 47 s. – Christelig sachtmodighet til thes beskaffenhet och salighet, uti en enfaldig betracktelse förestäld tå . . . Johan Wiman . .. beledsagades til sitt hwilorum i Tingstad kyrka.. . 1747. Norrköping 1748. 4:o 31, (9) s. [De sista 4 opag. s. utgöras av en gravskrift i stenstil, undert. A. Hagelius]. ¦– En gudelig lärares sidsta af skeds tal til sina åhörare . . . förestält tå .. . Haqvinus Biörling .. . beledsagades til sitt hwilorum i Ringerums kyrka . . . 1748. Norrköping u. å. 4:o 25, (11) s. [De sista 7 opag. s. utgöras av gravdikter av E. G. Maurin, J. Tockerstrand och O. Rydbom]. – En domares em-bete at förlika enfaldeligen förestäldt och betraktadt... uti en dompredikan . .. år 1748. Sthm 1749. 4:o 35 s. – [Ers egen gravskrift på latin och svenska] (i D. Evenssons likpredikan; se nedan, Källor). – E. har dessutom författat de intill året för hans död i följ. serie ingående högmässopredikningarna: Meditationes homileticas, quibus omnes anni 1741 [& seqq.] textus pcenitentiales expenduntur et illustrantur ... a quibusdam in Ostrogothia verbi divini ministris. Norrköping 1741 f. — Översatt: Joh. Hubneri Brevis introductio ad historiam politicam in usum incipientium adcurata. Ex consensu venerandi consistorii lincopensis. [Incl.: Mnemonica historiae sviogothicae epitome, dode-cade quasstionum inclusa.] Linköping 1725. 2 bl., 104 s. (Övers, anon.) [Ny uppl.] Ibid. 1728. 2 bl., 78, 30 s.

Källor och litteratur

Källor: Ch. H. Braad, Ostrogothia literata, hs., Linköpings stiftsbibi. (även i UB, Westin 609–611); S. L. Gahm Perssons Biogr. samlingar, T. 10 (X 215), UB. – Lärda tidningar för år 1749, s. 363–364; Betänkande och förslag ang. läroverks- och landsbibliotek (Statens off. utredningar 1924:7, 1924); D. Evensson, En gudfrucktig präst, eller Herrans tienare, uti en enfallig lik-predikan . . . öfwer . . . Carl Echman ... förestäld (1749); H. J. Sivers, Elogium Echmannianum (i Evenssons nyssnämnda likpred., 1749); C. W. Skarstedt, Predikoverksamhetens och den andliga vältalighetens historia i Sverige till omkring 1850 (1879); T. A. Westerlund & T. A. Setterdahl. Linköpings stifts herdaminne, 3:2 (1918), s. 505.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Echman, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16568, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bror Olsson.), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16568
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Echman, urn:sbl:16568, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bror Olsson.), hämtad 2024-04-25.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se