Meriter

3. Peter Brask, den föregåendes brorson, f. omkr. 1558, d. omkr. 1605 i Polen. Fader: Lars Hansson Brask. Erhöll undervisning vid kollegiet på Riddarholmen 1576−77; övergick till katolska läran; reste utrikes juli 1577; elev vid jesuitkollegiet i Dillingen i sept.^[1] s. å. och vid collegium Germanicum i Rom 24 jan. 1578−6 apr. 1580. K. sekreterare 7 jan. 1589; sekreterare i konung Sigismunds tjänst 1590; fogde över Drottningholms fögderi 14 aug. 1594−1595; erhöll religionsfrihet vid Söderköpings riksdag 1595; avfärdad som hertig Karls sändebud till Sigismund 1597 (fullmakt och memorial 15 mars); vistades sedan i Polen.

Biografi

Efter en protestantisk uppfostran blev B. 1576 en av de första lärjungarna i Johan III:s nyupprättade »collegium» på Riddarholmen i Stockholm, som leddes av jesuitpatern Laurentius Norvegus, »Klosterlasse». Där övergick han inom kort till katolska läran och tillhörde den grupp av sex unga svenskar, som av pater Laurentius i juli 1577 skickades till jesuitkollegiet i Rom för att utbildas till missionärer för hemlandet. Den 13 juli 1577 gav pater Laurentius de unga männen ett öppet rekommendationsbrev, och konung Johan bidrog med 300 dlr till resekostnaderna. Ledningen av färden var anförtrodd åt B. I slutet av aug. hade ynglingarna hunnit till Innsbruck. Jesuitfädema där avrådde dem dock från att genast resa vidare, enär pesten rasade i norra Italien, och förmådde dem att för en tid förlägga sina studier till det berömda jesuitkollegiet i Dillingen. Resenärernas tillgångar voro emellertid snart uttömda, och därför avsände B. som ledare 31 aug. 1577 en böneskrift till jesuitgeneralen Eberhardus Mercurianus, vari han redogjorde för sina och kamraternas öden och resplaner och anhöll, att generalen ville förhjälpa dem till Rom. Brevet är präglat av en lågande hänförelse för de unga svenskarnas nya tro och deras väntande uppgifter i Sverige. Deras önskan uppfylldes snart. Den 24 jan. 1578 inskrevos de i collegium Germanicum i Rom med särskild rekommendation av »protektorn» för de påvliga seminarierna i utlandet, kardinalen av Como. B. fortsatte där sina studier i två år. Den 6 apr. 1580 utskrevs han från kollegiet men kvarstannade ännu någon tid i Rom. B:s öden under större delen av 1580-talet äro okända. Han återvände emellertid så småningom till hemlandet, där han 1589 inträdde som sekreterare i K. kansliet med en årslön av. 90 dlr penningar samt spannmål och kläder. Denna sin befattning synes han ha utövat i konungens närhet, ty blott ett skriftligt uppdrag till honom är bevarat, en order av 5 juni 1589 att bl. a. närmare undersöka ett nyfunnet »silverstreck». År 1590 begav sig B. till Polen och trädde i Sigismunds tjänst som sekreterare. Som sådan deltog han i förhandlingarna i juli 1593 med hertigens sändebud, sekreteraren Olof Sverkersson. I samband med konungens första svenska resa kom han tillbaka till Sverige och fick nu tjänstgöra som fogde över Drottningholms fögderi. Enligt 1594 års beställningsregister uppgick hans lön till 353 ¼  dlr, därav 60 dlr i pengar. På Söderköpings riksdag 1595 beviljades religionsfrihet åt ett fåtal katoliker, bland dem B., under villkor att de förhölle sig stilla. Men redan i aug. 1595 planerade hertigen en räfst bland ämbetsmännen, och efter riksdagen avsattes de, som ej ville hålla riksdagsbeslutet; mot slutet av året blev också B. avsatt från fogdeämbetet. Han synes dock ha stannat kvar i Sverige, tills han i mars 1597 av hertigen sändes till Sigismund för att underrätta om Arboga riksdags beslut och förebåda den där avtalade »legationen» till konungen. Hertigens sändebud hade förut ibland ej, ens blivit mottagna av konungen, och därför hade Karl denna gång utvalt B., som var »Eders K. M:ts egen tjänare och sekreterare» och »av E. K. M:ts egen religion» (22 maj 1597). Men ej heller B. blev hörd (jmfr hertigens brev till B. 9 aug. s. å.), och Sigismund upptog med onåd, att han åtagit sig legationen. Konungens sändebud S. Laski förebar sedan på sin andra beskickning till. hertigen som konungens ursäkt, att B:s resa fördröjts av sjukdom och att läget i Sverige under tiden ändrat sig. Sedermera vistades B. allt framgent i Polen, där han 1598 biträdde Kr. Sturcius vid författandet av den mot hertigen riktade stridsskriften »Ausa... Caroli».

Författare

B. Lindén.

Källor och litteratur

Källor: Riksregistr., hertig Karls registr., RA; räntekammarböcker, löningsregister 1590, beställningsregister 1594, kammararkivet. — Documents concernant les relations entré le Saint-Siége et la Suéde durant la seconde moitié du 16: e siécle, rec. & annotés par H. Biaudet, 2: 1 (1912); N. Chesnecopherus, Fulkommelige skäl.. ., hwarföre samptl. Sweriges rijkes ständer "hafwe . .. afsagdt kon. Sigismundum (1607); Hertig Carls slachtare-bänck. . . (1617); [Chr. Sturcius], Ausa illustriss. princip. Dom. Caroli, Sudermannia; &c. ducis ... adversus ... Sigismundum III., regem Sueciae ac Polonise & suscepta (1598). — J. A. Almquist, Den civila lokalförvaltningen i Sverige 1523—1630, 1 (1917), 4 (1922—23); L. A. Anjou, Sv. kyrkoreformationens historia, 3 (1851); H. Biaudet, Om finske studerande i jesuitcollegier (Historiallinen arkisto, 19, 1905); G. Bolin, Johan III: s 'högskola å Gråmunkeholmen, 1 (Samf. S:t Eriks årsbok, 1912); A. Brandrud, Klosterlasse. Et bidrag til den jesuitiske propagandas historie i Norden (1895); N. Eden, Den sv. riksstyrelsens reorganisation 1594—1602 (Hist. tidskr., 1901); A. Jonsson, Hertig Karl och Sigismund 1597—1598 (1906); J. Messenius, Scondia illustrata, 8 (1702), s. 30, 56; Stockholms rådhus och råd, 2 (1918) jämte koncept och förarbeten därtill i Stockholms rådhusarkiv; Sv. biogr. lexicon, Ny följd, 2 (1858—59); A. Theiner, La Suede et la Saint-Siége, 2 (1842); S. Tunberg, Sigismund och Sverige 1597—1598, 1 (1917); T. Werwing, Kon. Sigismunds och kon. Karl IX: s historier, 1 (1747).

Gjorda rättelser och tillägg

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Peter Brask, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16876, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. Lindén.), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16876
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Peter Brask, urn:sbl:16876, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. Lindén.), hämtad 2024-04-25.