Meriter

Israel Bringius, f. 12 sept. 1587 i Bringetofta, d. 29 jan. 1662 i Uppsala. Föräldrar: kyrkoherden i Bringetofta, prosten Nicolaus Andreae och Elin Nilsdotter. Elev vid domkyrkoskolan i Växjö; student i Greifswald 6 dec. 1609, i Wittenberg, i Helmstedt, i Tübingen 25 okt. 1614, i Rostock 9 okt. 1623 och i Leiden 5 aug. 1624; disp. i Greifswald 13 febr. 1611 (Disputatio metaphysicarum, II. De principiis et causis cum in genere tum in specie; pres. Jonas Magni Wexionensis); avlade examen philosophicum i Tübingen 1615; disp. därstädes 10 febr. s. å. (De uno transcendentali; pres. M. Zieglerus); fil. magister därstädes. Adjunkt i Uppsala 1616; preceptor för Per Brahe d. y. under dennes utrikes resa 1618–21 samt för N. och J. Jacobsköld från 1623; professor i etik och politik i Uppsala 5 nov. 1629; ledamot i kommittén för utarbetande av nya konstitutioner för Uppsala universitet 1646; promotor 1647; professor i juridik 17 juli 1648.

Gift 8 jan. 1631 med Katarina Lenæus, dotter till kyrkoherden i Lena i Uppsala stift Augustin Jonse Lenæus.

Biografi

Efter undervisning i hemmet skickades B. till domkyrkoskolan i Växjö, där han åtnjöt särskild handledning av den lärde rektorn Johan Ungius. På grund av sin utpräglade och ådagalagda böjelse för studier erhöll han efter slutad skolgång av stiftets prästerskap ett stipendium för att i utlandet kunna fullborda sin utbildning. På hösten 1609 begav sig därför B. till Tyskland och vistades i två år i Greifswald, där studierna vid universitetet resulterade i en disputation under presidium av magister Jonas Magni Wexionensis, sedermera professor i Uppsala och biskop i Skara. Hemkommen erbjöds B. rektoratet vid Växjö skola, men han avslog anbudet. Släkt och vänner sammansköto då en summa penningar för att underlätta hans fortsatta utbildning. Ånyo begav han sig till Tyskland och studerade framför allt teologi och filosofi vid universiteten i Wittenberg, Helmstedt och Tübingen, de högskolor, som särskilt vid denna tid besöktes av lärdoms törs tände svenska studenter. I Wittenberg åtnjöt B. undervisning av Nikolaus Hunnius, en av den ortodoxa teologiens kraftfullare försvarare och den panteistisk-mystiska Weigelianismens bekämpare. I Helmstedt hörde han till de lärjungar, som samlades kring den svenskfödde, allmänt aktade professorn i fysik Nikolaus Granius, vilken senare av Axel Oxenstierna erhöll kallelse till en professorsstol i Uppsala men avböjde. I Tübingen, där B. längst vistades, fann han en hängiven vän och lärare i logices och physices professorn Martin Zieglerus. Under dennes presidium försvarade han efter avlagd magisterexamen sin gradualdisputation, vilken han själv författat, och tillägnat Johannes Messenius. Vid den följande magisterpromotionen erhöll han, trots att han var utlänning, på grund av sin stora och mångsidiga lärdom av filosofiska fakulteten första hedersrummet bland femtioen kandidater. Till fosterlandet återvände B. under år 1616 och blev en tid efter hemkomsten kallad till adjunkt i filosofiska fakulteten vid Uppsala. Länge kom han icke att denna gången verka i sin lärartjänst, ty riksrådet Abraham Brahe utsåg honom till preceptor för sin son Per under den utrikes resa, som denne skulle företaga för att vid berömda utländska högskolor fullkomna och avsluta sin uppfostran. I början av okt. 1618 avreste B. med sin skyddsling från Rydboholm. Färden gick över Köpenhamn, Rostock, Lübeck till Giessen, där de peregrinerande svenskarna uppehöllo sig med tvenne kortare avbrott nära 2½ år och där den unge ädlingen sökte och erhöll undervisning hos »förnäme man, sådana som vore av lärdom igenom deras skrifter eller på andra sätt namnkunnige». För Per Brahes utveckling blev denna vistelse i Giessen av grundläggande betydelse, icke minst genom insiktsfull ledning från preceptorns sida. Efter riksrådet Brahes direktiv hade B. att inrikta den unge ädlingens studier framför allt på det för konung och fosterland gagneliga med undvikande av onyttiga teologiska studier men hade också att bära omsorg om lärjungens ståndsmässiga yttre uppträdande. Vid påsktiden 1621 bröto B. och den unge Brahe upp från Giessen, och över Frankfurt, Würzburg och Strassburg gick resan till Paris. Efter en kortare vistelse i England besöktes Holland, varifrån hemfärden företogs sjöledes till Göteborg. I slutet av aug. 1621 voro resenärerna åter på Rydboholm. B. återvände därefter sannolikt omedelbart till Uppsala; åtminstone uppbar han lön som adjunkt för år 1623 och presiderade i maj s. å. för sin första avhandling.

En samtida källa till B:s biografi meddelar, att B. även åtföljt Per Brahe på dennes andra utländska resa, vilken, påbörjad i jan. 1623, gick till Italien och Tyskland samt avslutades först i dec. 1625. Detta kan dock näppeligen vara riktigt, ty på hösten 1623 vistades B. vid universitetet i Rostock och på sommaren 1624 i Leiden såsom preceptor för tvenne bildningssökande medlemmar av släkten Jacobsköld. Senast under år 1626 är B. åter i Uppsala och fästes snart därefter för alltid vid universitetet som lärare. De nya. konstitutionerna, utfärdade på sommaren 1626, tillskapade en ny professur genom att från historien utbryta etik och politik och därav bilda en självständig lärostol. Redan i okt. s. å. blev B. av konsistoriet utsedd till innehavare av denna och varmt rekommenderad hos kanslern. Men av obekanta skäl följde ingen utnämning förrän 5 nov. 1629, då den praktiska filosofien fick en egen målsman, som den dittills saknat. I början av år 1631 kallades B. av konungen till medlem av hovrätten i Åbo. Men hans kolleger önskade behålla honom, emedan han var den ende vid universitetet, som »läste politicam», och gjorde genom ärkebiskop Kenicius framställning härom, vilket hade åsyftad verkan. B. fick stanna i Uppsala. I tjugu år skötte han lärostolen i praktisk filosofi men flyttades i juli 1648 över till den juridiska fakulteten, där han bekläddes med professuren efter Johannes Loccenius, som blivit utnämnd till bibliotekarie. Även sedan B. uppnått sjuttioårsåldern åtnjöt han god hälsa och skall »med fullkomliga livskrafter och färdighet ständigt kunnat göra sina sysslor både hemma och utomhus». En olyckshändelse ändade hans liv. När han på morgonen 29 jan. 1662 var på väg till ett konsistoriesammanträde, blev han mittför Nosocomium kullslagen av ett par skenande hästar och avled på kvällen samma dag.

Resultatet av B:s vetenskapliga gärning är nedlagt i ett femtiotal disputationer — några andra skrifter av hans hand förutom akademiska program föreligga icke. I flertalet av dessa behandlar han filosofiska eller moralfilosofiska ämnen, i andra utvecklar han de politiska begreppens natur och de förberedande studier, som erfordras för att klargöra dem, såsom då han upptar till diskussion val- eller arvrike. B. synes i ett avseende ha varit en föregångsman, ity att han i disputationen »De regno» berör den svenska statsförfattningen sådan den då var och ganska utförligt redogör för de olika kollegierna och deras sammansättning. Vid sina föreläsningar använde han mindre än sina kolleger de gamla klassiska författarna som förebilder och utgångspunkter utan utlade även arbeten av så moderna rättslärare som Jean Bodin och Johannes Althusius. Hans filosofiska ståndpunkt kan närmast karakteriseras såsom en mellanställning mellan de båda rivaliserande riktningarna nyaristotelismen och ramismen. Härigenom undgick B. att bliva inblandad i de uppslitande tvister om dessa båda filosofiska system, vilka under 1600-talets förra hälft i hög grad störde undervisningen. Oaktat den omfattande lärdom och de djupa insikter i en mängd olika ämnen, som B. enligt samtidas vittnesbörd ägde, var han en synnerligen praktiskt anlagd man, vars krafter togos i anspråk för universitetets många skiftande behov under fem rektorat och i särskilda uppdrag. Han deltog verksamt i de genom Gustav II Adolfs donation förvärvade godsens skötsel, han erhöll 29 juli 1636 jämte L. Wallius uppdraget att hava vården om biblioteket, han var medlem av den femmannakommitté, som 1646 utarbetade förslag till nya konstitutioner för universitetet och fick flera gånger inför vederbörande i Stockholm muntligen framföra dettas krav och önskningar. Liksom flera andra av akademistatens medlemmar hade B. obehag av det oförsvarliga sätt, på vilket hans lärjunge, räntmästaren B. Chruzelius, handhade universitetets medelförvaltning. Själv hade B. en dålig ekonomi, som delvis härrörde från hans många utländska resor, och den synes icke hava blivit avhjälpt genom de särskilda förmåner, som drottning Kristina 28 juni 1645 beviljade hans ägande skattehemman i Rasbo. De förskott, som B. erhållit av Chruzelius, föranledde en process mellan den förres arvingar och universitetet, vilken först avslutades på 1690-talet. B. hade i Uppsala en längre tid en egen krog, och det där serverade ölet — Bringeölet — var särskilt guterat.

Författare

Samuel E. Bring.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Av B. utgivna akad. avhandl. och program äro förtecknade i J. H. Liden, Catalogus disputationum, 1 (1780) och i E. Meyer, Program utg. vid Upsala universitet 1599—1700 (1905). Förutom de i förstnämnda arbete upptagna dissertationerna har B. jämväl utgivit: Disputatio metaphysicarum 11. De principiis et causis cum in genere tum in specie. Greifswald 1611. 4: o. (Praes. Jonas Magni Wexionensis.) [Liden.] — De uno transcendentali, Tübingen 1615. 4: o 2 bl., 24 s. (Prass. M. Zieglerus.) — De foederibus. Upps. 1623. 4: o 8 bl. —; samt enligt anteckning i ett exemplar av Lidéns Catalogus i UB: De libertate et servitute. Upps. 1639. 4: o. (Resp. G. Z. Humerus.) — De virtutibus homileticis, comitate, urbanitate et veracitate. Upps. 1640. 4: o. (Resp. J. P. Forsasus.) — De imperio nationis. Upps. 1647. 4: o (Resp. J. A. Tiderus.) — Positiones ex diversis juris arti-culis desumtaä. Upps. 1655. 4: o. (Resp. S. Steen.)

Källor och litteratur

Källor: Nicolaus Andreas's självbiogr. anteckningar, sign. E. 35, samt S. L. Gahm-Perssons biogr. över B., sign. X. 215, UB; Större akad. konsistoriets prot., Upps. univ. arkiv. — Per Brahes Tankebok, utg. af D. Krutmejer (1806). — C. Annerstedt, Upsala universitets historia, 1 (1877); P. Nordmann, Per Brahe (1904); J. Nordström, Georg Stiernhielm, Filosofiska fragment, 1 (1924); O. Rudbeck, Inbjudan till B:s begravning 9 febr. 1662, omtr. i A. Stiernman, Bibliotheca Suiogothica, 2 (1731), s. 295; J. H. Liden, Catalogus dissertationum Suecorum extra patriam (UB : s, arkiv, K. 97).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Israel Bringius, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16964, Svenskt biografiskt lexikon (art av [a:16961:Samuel E. Bring.]), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16964
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Israel Bringius, urn:sbl:16964, Svenskt biografiskt lexikon (art av [a:16961:Samuel E. Bring.]), hämtad 2024-04-24.