Reinerus Reineri Broocman

Född:1677-08-28 – Estland (i Lais)
Död:1738-03-03 – Norrköpings Sankt Olai församling, Östergötlands län

Präst, Boktryckare


Band 06 (1926), sida 415.

Meriter

1. Reinerus Reineri Broocman, f. 28 aug. 1677 i Lais i Lifland, d. 3 mars 1738 i Norrköping. Föräldrar: kyrkoherden i Lais Reinerus Reineri Broocman och Sofia Forsselius. Erhöll enskild undervisning; student i Dorpat 6 dec. 1695; disp. 5 sept. 1696 [grekisk text] unigeniti filii Dei seterni; pres. M. O. Moberg); student i Wittenberg s. å. Prästvigd i Dorpat 30 juli 1699; adjunkt hos fadern i Lais s. å.; fältpredikant vid en överstelöjtnant Taubes bataljon under ett år; tjänstgjorde därpå hos fadern i Lais; tillika adjunkt i Lohhusu 6 apr. 1703; innehade prästerlig befattning i Pernau; avlade pastoralexamen 1704; kyrkoherde i Lais 18 aug. s. å.; tillika fältpredikant vid överstelöjtnant H. Gr. von Buddenbrocks skvadron; flydde till Stockholm 1711; adjunkt hos kyrkoherde J. A. Köhler i Hedvigs tyska församling i Norrköping 1712; kyrkoherde därstädes 10 dec. s. å. (med konungens bekräftelse 28 juni 1713); prost 1723; erhöll avsked 10 jan. 1735.

Gift 1701 med Anna Katarina Goldhan, f. 1680, d. 1755 (begravd 8 febr.), kyrkoherdedotter från Lifland.

Biografi

Nyss inskriven vid universitetet i Dorpat, sökte B. (7 dec. 1695) ett K. stipendium med en supplik, vars svarvade fraser helt visst avsågo att ge de akademiska fäderna ett bevis på redan förvärvat herravälde över det latinska språket. Efter att hava respon-derat på en teologisk avhandling och i trenne år studerat vid främmande universitet var han därpå färdig med sin utbildning: på våren 1699 anhöll han om venia concionandi hos överkonsistoriet och anmälde sig samtidigt till examen rigorosum; kort därpå skall han ha blivit faderns adjunkt i Lais. B:s levnadsbana syntes sålunda väl utstakad och jämnad: han hade, skrev han en gång senare (1704), från ungdomen liksom uppfostrats till sin födelsebygds själasörjare, och allt tycktes lova honom lantprästens lugna och trygga liv. Men tiderna blevo annorlunda. Det stora nordiska kriget bröt ut, Lais, hans undangömda hembygd, fick ett namn i samtidens publicistik och på historiens blad, då den segerrike svenske konungen där uppslog sitt vinterkvarter (1700—01), två av B:s bröder kämpade i den svenska hären — för att båda efter vunnen befordran till kapten stupa, den ene i striderna om Dorpat, den andre vid Pultava —, och de hemmavarande fingo även pröva krigets svårigheter och nöd. Den gamle Broocman måste magasinera all sin säd för arméns behov, han fick sätta upp två dragoner, hans båda söner, som drogo i fält, skulle utrustas, och den ene av dem åtog sig värvningar, till vilka fadern försköt medlen. Även B: s uppfostran och hans systrar, som fingo hederliga giften, kostade den gamle vackra summor. Så kommo ryssarna i trakten, kyrka, prästgård och de tvångslagrade spannmålsförråden gingo upp i lågor, och den gamle mannen flydde med sin församling på vildmarksvägar, som ingen människa förut färdats. Det är sålunda troligt nog, att det ej var endast tomma fraser, då den äldre Broocman och efter hans död sonen klagade över att boets välstånd under krigstiden undergrävts. Själv fick B. pröva växlande öden. På generalguvernören Erik Dahlberghs befallning följde han ett år på egen bekostnad en överstelöjtnant Taubes bataljon i fält. Därpå kom han på grund av faderns växande ålderdomssvaghet hem till Lais och betjänade denna församling och det ännu mer exponerade Lohhusu, tills fiendens infall drev honom bort. Berövad alla existensmedel, mottog han nu vad han själv kallar »den olyckliga vokationen till Pernau, som fullständigt ruinerat mig», antagligen någon prästerlig befattning, som dock ej blivit omnämnd i det Utländska herdaminnet. Då fadern dog av slag vid pingsttiden 1704, vistades B. i Reval och sökte därifrån pastoratet, som han också genast erhöll. Men just då föll Dorpat (14 juli), B. stannade i eller flydde åter till Reval och antog för att försörja sig och sin familj predikantsysslan vid överstelöjtnant H. G. von Buddenbrocks skvadron samt drog i fält med denna. På fullmakten till Lais fick han på grund av vissa missförstånd vänta en tid. Huruvida han sedan kunnat tillträda befattningen och i vad mån han skött den, är ej känt. I källorna möter han först åter som en utplundrad flykting i Stockholm efter Östersjöprovinsernas erövring, i förtvivlade ekonomiska omständigheter liksom sina olycksbroder. Lyckligare än de flesta av dessa fann han från början en beskyddare och inflytelserik befordrare i Arvid Horn och erhöll snart nog levebröd och en aktad ställning som kyrkoherde i Norrköpings tyska församling, där han gjorde sig känd som en lärd och driftig prästman och god själasörjare. Krigets prövningar hade han likväl ännu ej undsluppit. Då ryssarna år 1719 plundrade Norrköping, förlorade han än en gång sin egendom och såg sin kyrka liksom en gång Lais' härjad av eld. B: s energi bröts ej därför. Under resor inom och utom landet hopsamlade han en fond till kyrkans återuppbyggande, och för sin egen utkomst sörjde han genom företag, som givit honom en plats i hans nya hemlands kulturhistoria.

Sedan B. kommit till ro i Norrköping, hade han framkastat planen att försvenska Kr. Scrivers »Seelenschatz» och även 5 mars 1719 erhållit privilegium exclusivum på detta omfattande företag för en tid av tio år. De ryska härjningarna och hans därvid lidna förluster berövade honom emellertid för en tid all håg för dylika arbeten, men år 1722 upptog han ånyo tanken. Med en märklig begåvning för den merkantila sidan av bokproduktionen förstod han då att säkerställa företaget genom att utverka en uppmaning till alla kyrkor i riket att lösa boken (K. brev till domkapitlen 8 maj 1722) — f. ö. ej den enda fördel, han visste draga av det fromma nitet. Tryckningen sattes därpå i gång men gick enligt B: s mening för långsamt. Han sökte då tillstånd att anlägga ett eget tryckeri och fick även omedelbart det erforderliga privilegiet (13 aug. 1723). Kapitaltillgången var till en början knapp, men B. uraktlåt ej att, om än med växlande framgång, anlita K. M: t om hjälp. I verkligheten visade han sig vara mannen att föra företaget i hamn. Hans ekonomiska organisationsförmåga kom till synes även i den utmärkta försäljningsorganisation, han förstod att tillskapa tack vare talrika ombud i olika delar av landet — ett område där han var en verklig föregångsman i den svenska förlagsbokhandelns historia. Efter hand utvecklade sig tryckeriet till ett mycket betydelsefullt förlag, särskilt för teologiska arbeten. Vid sidan av Scrivers själaskatt trädde värdigt de symboliska böckerna på svenska, ett ömtåligt översättningsarbete, som till censur utdelades mellan universitetens teologiska fakulteter och efter stora ansträngningar slutfördes, oaktat professorernas senfärdighet och oregelbundna arbete beredde B. många nervösa stunder. Bland trettioen förlagsartiklar, som B. 1736 annonserade, kunna ytterligare nämnas ett antal teologiska arbeten, bl. a. av Luther, Scriver, Arndt och' Jesper Swedberg, samt And. Hesselius' berömda »Kort berettelse om then swenska kyrkios närwarande tilstånd i America», därjämte And. Rydelius, »Grammatista philosophans», Johan Skytte, »En oration om the Svvenskas och Göthers första ursprung och mandom i krig», samt framför allt B:s eget bekanta arbete »En fulständig swensk hus-hålds-bok».

B: s ståtliga hushållsbok säger sig själv vara sammandragen utur gamla och nya tyska och svenska hushållsböcker, egen erfarenhet och förfarna mäns trovärdiga manuskripter och berättelser. Dess huvudföremål är lanthushållningen med binäringar och hemmasysslor, inklusive skogsskötsel, jakt, fiske, trädgårdsskötsel, »kokekonsten och åtskillige likörers tillredande», om vilket allt den meddelar allehanda rön och råd »jämte många förträffeliga och nyttiga arcana ceconomica»; av övriga näringar beaktas blott järnhanteringen. Boken är sålunda en handbok i lantlevnadens konst och gömmer en rik fond av ekonomiskt-historiskt och kulturhistoriskt material, inklusive anekdoter (t. ex. om en Karl XII:s älgjakt i Lais), skrock, huskurer och medicinska råd, ej sällan av säregen art (se t. ex. om harens medicinska bruk) osv. Arbetet börjar med att emfatiskt prisa »lanthushållningens ädla värde» samt »lantlevnadens angenämhet och behageliga ljuvlighet» under åberopande av historiens och berömda författares vittnesbörd. Något principiellt inlägg i den snart så brännande frågan om de olika näringarnas inbördes företräde utgör arbetet ej, men det hör omisskännligen samman med det växande jordbruksintresse, som under de följande decennierna skulle revolutionera de ekonomiska åskådningarna. B. har främst inspirerats av tyska och baltiska förebilder och representerar mera en strängt ordningssam, gammaldags hushållning än de nya tankar, som börjat arbeta sig fram i Västeuropa. Den brukningsform, han ger företrädet, är det i hans hembygd övliga tresädet, vars fördelar framför två- och ensädet framhållas. Potatis har B. aldrig sett eller smakat, långt mindre odlat, men han rekommenderar denna nyttiga växt genom ett utdrag ur E. Salanders »Gårdsfogde-instruction». Att ängarna äro åkerns moder och boskapsskötselns grund, är för B. självklart. Åt cirkulationsbruk med regelbunden foderväxtodling ägnar han ej en tanke, men han ger många råd om anläggandet av artificiella ängar genom insåendet av nya grässorter. Berömt såsom det första försök till skogshushåll-ningsplan, som möter i den svenska litteraturen, är B: s förslag till skogens indelning och avverkning. Vad han yrkar är, att man skall dela skogen i trettio skiften och varje år hålla sig inom ett av dessa vid huggandet av ved och stängs el virke; timmer- och mastträdsämnen skola därvid alltid lämnas kvar. B. syftade sålunda icke till markens frigörande för återväxt genom verkligt trakthygge och uppdragandet av likåldriga bestånd utan till systematisk ordning och reda vid det överallt brukliga bladandet av klenare husbehovsvirke. Den korta omloppstid för vedskog, som ligger bakom förslaget om indelning i trettioårsskift, var ingen nyhet för äldre svensk skogshushållning, vilken tvärtom särskilt från kolvedshyggena hade rika erfarenheter åv fördelen att nyttja ungskogarnas snabba tillväxt.

Vid utarbetandet av hushållsboken hade B. stöd och hjälp av ett antal sakkunniga män, bland vilka han även fann översättare av sitt tyska manuskript. Till den andra delen av verket förelågo vid hans död omfattande samlingar, som ännu ej ordnats och samarbetats. På grundvalen av detta material sammanställde hans lärda vänner verkets andra del, som dock ej innehåller alla ursprungligen utlovade avdelningar.

B. blev med tiden en välmående man. Utom tryckeriet ägde han sålunda sätesgården Himmelstalund i Norrköpings grannskap. På äldre dagar drog han sig tillbaka från sin mångskiftande verksamhet. Tryckeriet och Himmelstalund övertogos 1732 och 1736 av sonen Karl Fredrik Broocman (se nedan), pastoratet förstod den gamle prosten att förskaffa sin måg J. S. Eckstein (1735).

Författare

B. BOËTHIUS.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Der Getreuen Lehrer Lohn Bey der Leichbegägnijs des ... Herrn Erasmi Henrici Bremeri. ., conrecloris bey der Königlichen Schule in Dorpat... U. o. el. år. Pat.-fol. 1 bl. (Tills, med J. E. Pastelberger.) — Plarictum & plausum Apollinis in solenni mutatione sceptri academici cum illud vir magnificus Michael Dau.. . viro plurimum reye-rendo & amplissimo Olao Moberg... traderet. Calamo incompto depinxit Imbecillis Erato Plaudens. [Dorpat 1695.] Pat.-fol. 1 bl. — [grekisk text]  unigeniti filii Dei asterni, asserta disputatione publica. Dorpat 1696. 4: o 16 s. (Diss., prass. O. Moberg, auctor & resp. B.) — Das auf Ehren-Seulen gebaute Hauss, bey der den 6 May a. c. in Stockholm vollzogenen Vermählung dess. . . Herrn Johann Paul Heubleins, vornehmen Kauff- und Handels-Manns, mit der ... Jungfer Jfr. Anna Dorothea Ehrenstolpin, aus den 31 Cap. der Spriiche Salomonis entworffen. U. o. [1712]. Fol. 2 bl. — En fulständig swensk hus-hålds-bok, om swenska land-hushåldningen i gemen och i synnerhet, så in- som utom huset, om landt-gods, åkerbruk, sädens formerande.. . Utur gamle och nya, så wäl tyska som swenska hushåldsböcker, och egen erfarenhet sammanskrifwen och utgifwen. D. 1—2. Norrköping 1736—39. 4: o 12 bl., 216, 228, 72, 68, 48, 88 s.; 3 bl., 14, 43, 28, 62, 38, 42, 42, 120,68, 24 s. [2 :a delen med titel: Then swenska hus-hålds-bokens andre del, om jernwärck, jagt och foglafänge, mältande, bryggande, bakande . . ., sammandragen utur gamla och nya hus-hålds-böker samt förfarna mäns trowerdiga manuscripter och berettelser.]

1 vilken utsträckning översättningarna av å B: s förlag utgivna arbeten härröra från honom är obekant. Jmfr ang. tidskriftsföretaget Patrioten O. Syl-wan, Sveriges period, literatur under frihetstidens förra del (1892), s. 131.

Källor och litteratur

Källor: Riksregistr. 1704, biographica, Dorpat-Pernau universitets och lifländska överkonsistoriets arkiv, skrivelser till kanslikollegiet från boktryckare, kanslikollegiets underd. utlåtanden och Linköpings domkapitels underd. utlåtanden 26 nov. 1712 och 6 dec. 1734, allt i RA. — R. R. Broocman, [Dedikation till Arvid Horn] (N. Hunnius, Epitome credendorum, 1726); G. E. Klemming & J. G. Nordin, Sv. boktryckeri-historia 1483—1883 (1883); J. K. Napiersky, Beiträge zur Geschichte der Kirchen und Prediger in Livland (1843—52); H. Schiick, Den sv. förlagsbokhandelns historia, 2 (1923), särskilt s. 88, 256, 330; J. A. Westerlund & J. A. Setterdahl, Linköpings stifts herdaminne, 3 (1917—19); Skogs- och jagtväsendet i Sverige intill år 1870 (Bidrag till Sveriges officiella statistik. Q. Skogsväsendet, 1, 1879).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Reinerus Reineri Broocman, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17028, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. BOËTHIUS.), hämtad 2019-10-21.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17028
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Reinerus Reineri Broocman, urn:sbl:17028, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. BOËTHIUS.), hämtad 2019-10-21.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se