Meriter

1. Eric Burman, f. 23 sept. 1692 i Bygdeå, d. 3 nov. 1729, i Uppsala. Föräldrar: kyrkoherden i Bygdeå Jakob Laurentii Burman och Kristina Bozaea. Elev i Piteå skola 1703 och i Härnösands gymnasium; student i Uppsala 13 dec. 1707; orerade 3 maj 1712 »De laude musices»; disp. 22 juni 1715 (Specimen mathematicum de proportione harmonica, P. 1; pres. P. Elvius) samt 6 juni 1716 (Disputatio altera. de proportione harmonica; pres. J. Vallerius); fil. magister 12 juni 1716. Uppehöll sig som lärare i matematik i Stockholm 1716—19; adjunkt i matematik i Uppsala 4 sept. 1719; sekreterare i Vetenskapssocieteten vid dess stiftande nov. s. å.; director musices och organist i Uppsala domkyrka 6 dec. s. å.; professor i högre matematik (astronomi) 31 okt. 1724; inspector musices 16 mars 1728. Ledamot av Royal astronomical society i London 1728.

Gift 8 okt. 1721 med Anna Elisabet Reftelia, f. 18 nov. 1699, d. 16 mars 1743, dotter till professorn Johan Reftelius i Uppsala och 8 okt. 1731 omgift med professorn Andreas Boberg i Uppsala.

Biografi

Då B. efter ett par års, studier vid skolan i Piteå skulle övergå till gymnasiet i Härnösand, råkade han vid avfärden ut för en skenolycka och skadade sin höft. Knappt var det benbrott, han därvid ådrog sig, läkt, förrän det förnyades, och den i Umeå praktiserande kirurg, som skötte honom, fann det nödvändigt att sträcka den skadade höften genom att binda honom vid en planka eller bjälke. Så fick han ligga på rygg ett halvår. Studierna, för vilka han från barndomen visat en anmärkningsvärd fallenhet, fortsatte han ändå, men då han ej blev bättre, tog hans mor honom till Stockholm, där han äntligen nödtorftigt kurerades. Från Stockholm fick han fortsätta till Uppsala, och här nådde hans begåvning, som främst riktade sig på de matematiska ämnena, sin fulla utveckling under ledning av Harald och Johannes Vallerius, Petrus Elvius, Nicolaus Celsius och A. G. Duhre. Som ett bevis på B: s okuvliga energi berättas, att han en hel sommar med sitt haltande ben varje dag gick ut till Duhre på landet vid Ultuna för att av honom inhämta »ars analytica». Från ungdomens idrotter var han emellertid genom sin ofärdighet stängd. Sin vederkvickelse sökte han i stället i musiken, vars praktik han lärde av Kristian Zellinger, medan han inträngde i dess teori under förtroligt umgänge med sina lärare Vallerierna, båda högt begåvade även som musiker.

B. åtnjöt hos sina samtida ett gott anseende som matematiker och astronom, vilket bl. a. framgår av Benzelius d. y: s yttrande i konsistoriet, när detta hade att upprätta förslag till besättande av den efter N. Celsius lediga professuren i astronomi. B. erhöll också tjänsten, trots att bland konkurrenterna om platsen funnos så ansedda vetenskapsmän som G. O. Bilberg, S. Klingenstierna, K. Quensel och B. Vassenius. Hans professorstid blev synnerligen kort, men likväl uträttade han mycket för höjandet av den astronomiska forskningen vid universitetet. Observatorium saknades, ty det, som A. Spole inrättat i sitt hus, ödelades vid stadens brand 1702. De experimenterande naturvetenskaperna förfogade nu i biblioteket (då i Gustavianum) över »ett särskilt rum eller galleri för varjehanda maskiner och modeller av mekaniska verk och andra konster». I detta galleri förvarades också astronomiska instrument, dels inköpta utrikes, dels tillverkade i Uppsala. Noggrannheten i de observationer, som förrättades med dessa instrument, var ej stor, och B., vilken var en god observatör, gjorde därför försök att erhålla, nya och bättre hjälpmedel. Han lyckades också förmå konsistoriet att vid två tillfällen anslå en del av bibliotekets medel till inköp av diverse astronomiska instrument. Den låga köpesumman — 302 dir kmt — ger dock vid handen, att nyanskaffningarna måste ha varit av enklaste beskaffenhet, och det fåtal observationer, B. publicerade av den stora mängd, han påstås ha gjort, antyda, att hanNej heller genom inköpen av de nya instrumenten fått sina krav uppfyllda. Då den för observationernas anställande anvisade platsen var för ändamålet olämplig, arbetade B. energiskt för att få ett observatorium byggt. Den franske astronomen J. Cassini, med vilken han korresponderade om sina planer, sände honom ritningar över observatoriet i Paris jämte förslag till en billigare anläggning i Uppsala. I sina strävanden att få en tidsenlig astronomisk institution uppbyggd erhöll B. ett kraftigt stöd i den framsynte och mångsidige Benzelius. Redan 1716 hade denne föreslagit att för sagda ändamål iståndsätta de gamla slottsrundlarna, varvid han påpekade möjligheten att erhålla det mesta av byggnadsmaterialet ur slottsruinen. Till inköp av instrument och årligt underhåll av observatoriet tänkte han sig erhålla medel genom att Vetenskaps-societeten erhöll almanacksmonopol. Denna senare plan gick emellertid om intet, men däremot lyckades Benzelius förmå 1723 års riksdag att upplåta en av slottsrundlarna till observatorium. Det fattiga universitetet ägde dock inga medel till iordningställandet, och andra svårigheter uppstodo, varför det hela fick bero. År 1728 återupptog B. sina planer, men även då utan framgång. Först under hans efterträdare A. Celsius' tid blev ett nytt observatorium byggt, B. är den förste, vilken förrättat regelbundna meteorologiska observationer i Sverige. Resultaten av dessa iakttagelser äro publicerade i sammandrag i Acta literaria Svecias för åren 1722—28. Observationerna omfatta temperatur, b arometers tånd, vindriktning och de allmänna förändringarna i väderleken samt förrättades tre gånger om dagen. B. nedlade mycken energi på att få meteorologiska iakttagelser efter en gemensam plan utförda i olika delar av landet. Hans strävanden kröntes ock med framgång: vid hans död voro observationerna utvidgade till att omfatta fjorton stationer i Sverige. För sina förtjänster om den meteorologiska forskningen invaldes B. i Royal astronomical society i London. De astronomiska observationer, B. publicerat, behandla även mån- och solförmörkelser, norrsken m. m. Dessutom har han sammanfört regler angående vädert lekens förutsägande i sin »Väderleksspåman». — B. var en samvetsgrann lärare och synes ha föreläst med stor skicklighet över de olika grenarna inom astronomien, och de under hans tid hållna disputationerna göra ett gott intryck.

Efter Zellingers död blev B. dennes efterträdare som director musices. I denna egenskap förenade han organistbefattningen vid domkyrkan med omsorgen om studenternas musikstudier och ledningen av det av dessa bildade akademiska kapellet. Kombinerandet av sysslorna möjliggjorde en ganska riklig avlöning, som genom K. brev 1 apr. 1721 på domkyrkans bekostnad höjdes till 400 dir smt. Director-musicesbefattningen skänkte B. stor tillfredsställelse. Emellertid synes någon konflikt ha uppstått mellan honom och domkyrkorådet, ty detta förklarade 1727 organistplatsen vid domkyrkan till ansökan ledig. B. kämpade av alla krafter för att få behålla sin plats, och konsistoriet ställde sig på hans sida. I en skrivelse till kanslern 18 aug. 1727 hävdade det, att director musices borde vara en professor, ty en ostuderad direktör skulle sakna all auktoritet över studenterna, vilka möjligen kunde hålla sig för goda att spela tillsammans med kyrkans och stadens ordinarie musikanter, »dem de eljest kunstpfeiffer kalla». Trots detta blev platsen besatt med en annan innehavare, en motgång, som B. tog mycket hårt. Han klagade förgäves hos K. M:t (resolution 12 dec. 1727). För att bereda honom upprättelse erbjöd domkapitlet honom »inspektionen och överdirektionen av musiken», och akademiska konsistoriet gav sitt bifall till denna anordning. Det sålunda inrättade inspektoratet över musiken var ett lönlöst hedersuppdrag, som innebar en viss chefsställning även gentemot den nye organisten, och tillkom i förhoppning, att man »i god vänskap ville hjälpas åt att bringa musiken i flor» — en välmenande tanke, som dock så långtifrån förverkligades, att B. i stället råkade i en (vid hans död ännu oavgjord) uppslitande process med sin rival.

På musiklivet i Uppsala utövade B. stort inflytande. Han föranstaltade bl. a. små musikaftnar i sitt hem två gånger i veckan. År 1726 sammanförde han alla Uppsalas musikaliska krafter till ett »musikaliskt kollegium». Flera professorer och studenter medverkade i detta sällskap, »alla försvarliga vid sitt instrument». Åtskilliga disputationer i musikens teori ventilerades under B: s presidium. B:s verksamhet som musiker är föremål för utförlig behandling hos M. Gerbert von Hornau, F. J. Fetis och J. Mattheson. Den sistnämnde omnämner B. i sin »Ehrenpforte» såsom den där hade blivit en stor reformator av svenskt musikväsende, om han fått leva längre.

Författare

K. Lundmark.

Arkivuppgifter

I Uppsala meteorologiska observatoriums bibliotek förvaras B: s meteorologiska dagböcker omfattande åren 1722—28. Dagboken för 1722 kallas n:o 9, vilket gör det sannolikt, att iakttagelserna påbörjats redan 1714, fastän inga resultat publicerats förrän 1722. Detta antagande bestyrkes av uppgifter i en i Acta literaria et scientiarum Svecia? införd levnadsteckning över B. B:s astronomiska observationer i koncept förvaras i Uppsala universitetsbibliotek (sign. A. 522), brev från B. till E. Benzelius d. y. finnas i Linköpings stiftsbibliotek.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: a) akad. avhandl., se: J. H. Liden, Catalogus disputatio-num, 1 (1778). — b) övriga skrifter: Relation öfwer Hannes Kongl. Maj: ts wår regerande allernådigste drottnings smörjelse och kröningsfest (i B: s Almanach för år 1720). — Specimen observationum meteorologicarum Up-salensium A. 1722—28 (Acta liter. Sveciae, 1723, s. 387—393; 1725, s. 11—13; 1726, s^.139—141; 1727, s. 254—257; 1728, s. 490—493; 1729, s. 513—515; anno 1726 även på engelska i utdrag av W. Derham i Philosophical transac-tions, Vol. 38, 1733—34, s. 334—344). — Eclipsis lunas a: o 1721 d. 2 januarii, stylo Juliano, vesperi observata Upsalis (Acta liter. Svecise, 1723, s. 419— 420). — Eclipsis solis partialis, Upsalia; a: o 1724 d. 11 maji, post meridiem observata (ibid., s. 537—543, 1 pl.). — Observatio circa lumen boreale d. 20 sept. a: o 1717 prope Upsal. (ibid., 1724, s. 566—570; även i Philosophical transactions, Vol. 33, 1724—25, s. 175—178). — En kort berättelse utaf hwad tilfälle de personers namn blifvit införde uti almanachen, som der för hwarje dag hela åhret igenom stå anteknade ... Sthm 1731. 16: o 208 s. (Förut tryckt som almanacksuppsatser i B:s almanackor för åren 1721— 1730; anon.) 2: a uppl., tillika med förbättrad och tilökt wäderleks-spåman. Västerås 1768. 8: o 158 s. 3:e uppl. 1794; 4:e uppl. 1815. — Väderleksspåman. Hemtad ur ett å Kongl. biblioteket förvaradt arbete, hvaraf 3:dje upplagan är tryckt i Vesterås hos J. L. Horrn, 1794. Tillagd med en prak-tika... Sthm 1871. 16: o 58 s., 1 tab.; 2: a uppl. Sthm 1889. 47 s., 1 tab. — Dessutom utgivit almanackor för åren 1720—30 (se G. E. Klemming & G. Ene-ström, Svenska almanachor, kalendrar och kalendariska skrifter intill 1749, Sthm 1878) samt biträtt vid redigeringen av Acta literaria Svedas (1720—29).

Handskrifter: Se texten.

Källor och litteratur

Källor: Västerbottniska nationens matrikel, UB; Uppsala akad. konsist. prot. 1728, Uppsala univ. arkiv. — C. Annerstedt, Upsala universitets historia 2: 1—2 (1908, 09), 3: 1—2 (1913, 14); Brefwäxling imellan ärke-biskop Eric Benzelius den yngre och dess broder, censor librorum Gustaf Benzelstierna, utg. af J. H. Liden (1791); H. Forsell, Minne af erkebiskopen doktor Erik Benzelius den yngre (Sv. akad. handl. fr. 1796, D. 58, 1883); Himlarna förtälja Guds ära, korteligen betraktadt då ... mag. Eric Burman ... beledsagades til sit hwilorum (1729); A. A. Hulphers, Historisk afhandling om musik och instrumenter i allmänhet .. . (1773); J. H. Liden, Repertorium Benzelianum (1791); Memoria vitas mortisque . . . mag. Erici Burmanni. . . expressa å na-tione Westro-Bothnica (1729); T. Norlind, Allm. musiklexikon, 1 (1916); dens., Svensk musikhistoria (1918): J. C. Poggendorff, Biographisch-literarisches Handwörterbuch zur Geschichte der exacten Wissenschaften, 1 (1863); H. Schiick, Inbjudningsskrift till åhörande af den föreläsning, med hvilken professorn i astronomi Östen Bergstrand tillträder sitt ämbete (1911); Uppsalaposten 13 maj 1874; Werldsens obeständighet, tå... mag. Eric Burman... til sitt hwilorum... beledsagades..., framstäld af Österbotniska nation (1729); Vita Erici Burman (Acta liter. Svecias, 1730).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Eric Burman, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17187, Svenskt biografiskt lexikon (art av K. Lundmark.), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17187
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Eric Burman, urn:sbl:17187, Svenskt biografiskt lexikon (art av K. Lundmark.), hämtad 2024-04-23.