Meriter

1. Christer Henric d'Albedyhll, före upphöjandet i friherrligt stånd Albedyl, f. 19 apr. 1679 i Riga, d. 11 nov. 1750 på Odensfors i Vreta klosters församling. Föräldrar: generaladjutanten hos Karl XI, överstelöjtnanten lifländske lantmarskalken Otto Reinhold Albedyl och Hedvig Anna von Wulffen. Åtnjöt privat undervisning i hemmet; student i Uppsala 12 aug. 1696; reste utrikes 1697 eller 1698; sekundlöjtnant vid fältmarskalken Steinaus regemente i sachsisk tjänst 1699 (erhöll dimission ur landet 13 okt.); livdrabant 25 juni 1700; marskalk på ambassaden till Warschau dec. 1703; vicekorpral vid drabanterna 1705; korpral därstädes 1708; följde Karl XII till Bender 1709; generaladjutant av flygeln 31 jan. 1711; överste och chef för skånska tremänningskavalleri-regementet 16 apr. 1712; transporterades till skånska ståndsdragonregementet och utnämndes till generalmajor av kavalleriet 7 dec. 1712; hemkom till Sverige 1716; friherre 2 mars 1720; tf. kommendant i Karlskrona 15 maj—hösten 1721; transporterad till chef för Österbottens regemente 10 nov. 1721 och för Jönköpings regemente 9 jan. 1725; bevistade riksdagarna 1726—27, 1731, 1734 och 1738 —39 och var därunder bl. a. ledamot av tulldeputationen 1738—39; erhöll generalmajors lön 1732; landshövding i Östergötlands län 20 dec. 1736; erhöll avsked 30 dec. 1747. RSO 1748.

Gift 22 mars 1722 på Ålstorp i Askeryds socken med grevinnan Hedvig Ulrika Mörner af Morlanda, f. 6 febr. 1694 på Ålstorp, d. 24 juli 1758 på Odensfors, dotter till K. rådet och fältmarskalken greve Karl Gustav Mörner af Morlanda och friherrinnan Katarina Margareta Bonde.

Biografi

d'A. eller Albedyl, som han hette, innan han nådde friherrevärdigheten, tillhörde genom tradition och uppfostran den svensksinnade delen av lifländska adeln; fadern hade varit generaladjutant hos Karl XI under danska kriget. Efter ett kortare besök vid Uppsala universitet begav A. sig utomlands och hade redan vunnit officersfullmakt i Sachsen (1699), då de svenska undersåtar, som stodo i fientlig tjänst, hemkallades vid krigsutbrottet 1700. A. åtlydde kallelsen och infann sig utan dröjsmål vid armén i Sverige. Där fick han omedelbart anställning vid Karl XII:s berömda drabantkår, som just då omorganiserades till ett förband av officerare. Under hela krigets första skede kvarstod A. som drabant. Hans meritlista upptager en lång rad av de mera kända krigsaktionerna: övergången till Seland och slaget vid Narva 1700, övergången av Duna 1701, slaget vid Klissov 1702, kavalleristriden vid Pultusk och belägringen av Thorn 1703, slaget vid Holofsin 1708 och striden vid Krasnokutsk på nyåret 1709. I dec. 1701 var A. drabantchefen Arv. Bernh. Horn följaktig, då denne sändes ut att »möta» konungen, vars långa bortovaro på expeditionen till Kovno väckt oro i högkvarteret. Som marskalk följde han Horn på beskickningen till Warschau i dec. 1703 för att genomdriva August II: s avsättning och delade 1704 beskickningens öde att falla i fångenskap hos sachsarna men utväxlades 1705 och återvände till armén. Under belägringen av Poltava var han i Karl Xll:s omgivning, då denne kort före slaget sårades, samt medföljde efter slaget konungen till Bender. Han var en av de svenska officerare, vilka av konungen beordrades att ansluta sig till Mehmet Geraj, tartarkanens son, då denne på nyåret 1711 bröt in i Ukraina. Överhuvud användes han gärna av konungen i olika krävande uppdrag och var bortkommenderad på ett dylikt vid kalabaliken, i vilken han sålunda ej kom att deltaga.

Vid uppbrottet från Turkiet fick A., som tid efter annan avancerat och Vid endast trettiotre års ålder blivit både överste och generalmajor (1712), befälet över en marschgrupp och anlände 1715 till- Stralsund. Vid fästningens fall undgick han såsom tillhörande konungens hovstat fångenskap, skyndade över Holland till Sverige och stötte under inmarschen i Norge 1716 till armén. Därefter följde han ånyo högkvarteret och tillhörde där Karl XII: s närmaste omgivning. Det direkta befälet över sitt regemente (skånska ståndsdragonregementet) kom han praktiskt taget aldrig att utöva men togs i stället i anspråk för olika särskilda uppgifter. Efter konungens död upphöjdes han under namn av d'A. jämte flera andra generaler i friherrligt stånd (1720) och erhöll ett maktpåliggande uppdrag, i det han i maj 1721 sändes till Karlskrona för att ordna fästningens försvar. Han fann defensionsverken i slätt tillstånd och grep sig i samarbete med amiralen K. H. Wachtmeister och landshövdingen i länet med kraft an med att sätta dem i försvarsdugligt skick. På hösten Samma år upplöstes d'A: s regemente. Han var närvarande, då generalen K. G. Horn mönstrade truppen. Manskapet stacks in i olika infanteriregementen, och d'A. fick i stället Österbottens regemente.

Vid ankomsten till sitt nya regemente fann d'A. detta i ett bedrövligt skick. Vakansernas antal uppgick till fyra femtedelar av styrkan, utrustningen var försliten och underhållet var av flera anledningar det sämsta möjliga. Regementet var ej roterat utan rekryterades fortfarande genom utskrivning, men »få finnas, som lära kunna utskrivas», skrev d'A. Landet hade lidit oerhört under kriget; av de 362 mantal, som voro anslagna till befälets löner, kunde föga mer än femtio fullgöra sina utskylder, och nära hundra voro helt öde. Även karaktärsbyggnader för befälet saknades — regementet hade tidigare legat i ständig garnison i Östersjöprovinserna. Då det var utskrivet, hade kronan att även i fredstid bestrida manskapets underhåll. Detta synes ha blivit nödtorftigt ordnat, men d'A: s framställningar om åtgärder för rekryteringen förklingade ohörda. När därför Jönköpings regemente blev ledigt, då hans frände generallöjtnanten H. O. von Albedyl övergick i utländsk tjänst, sökte och erhöll d'A. transport dit (1725). Här var tillståndet i stort sett gott. Under åren 1728—32 togs d'A. jämväl flitigt i anspråk såsom generalmönsterherre i södra Sverige.

Efter att redan tidigare förgäves ha sökt landshövdingeposten i Jönköping (1727), placerades d'A. 1736 som landshövding i Östergötlands län. Här kom han att verka i tio år. Hans ämbetsutövning kännetecknades även på det nya området av duglighet, plikttrohet och rättrådighet. En militär knapphet i formen utmärker hans tjänsteskrivelser. Med omisskännligt nit sökte han befordra länets bästa, särskilt Norrköpings stads, »som ännu (1740) ej förmått i stånd sätta... publika hus, broar och byggnader» efter 1719 års brand. År 1743 ordnade han försvaret av Östersjökusten mot ett befarat ryskt angrepp, och följande vinter fick länet mottaga de ryska trupper, som efter det olyckliga krigets slut överfördes till Sverige till skydd mot danska anfall. — Efter avskedet från landshövdingetjänsten (1747) bodde d'A. på sin gård Odensfors i Vreta klosters socken, där han låtit uppföra ett nytt corps de logis.

Författare

P. Wernstedt.

Arkivuppgifter

Ett antal brev från d'A. till Karl Lillie (1725—37) finnas i Uppsala universitetsbibliotek (sign. G. 30). I riksarkivet förvaras, jämte hans tjänsteskrivelser till K. M:t och upphandlingsdeputationen, brev från honom till J. Fr. Preis 1748—49 (Hollandica), Kasten Feif 1716—18 och G. H. von Goertz. I Linköpings stifts- och landsbibliotek finnes ett antal brev till E. Benzelius och P. Filenius.

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor: Riksregistr., friherrebrevet, d'A:s ovannämnda skrivelser, krigs-iM -S?i a (St°ra nordiska kriget, 7), biographica, arméns meritförteckningar, a t,, o ' ,ar, av d'A:s tjänsteförteckning hos friherre C.'G. T. d'Albe-dyhll Stockholm _ Karol krigares dagböcker, utg. af Ang. Quennerstedt,

\'Ji niAoi ' ' ' ^ ~ J' A- Nordber^ Kon' Carl XII: tes historia;

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Christer H. d'Albedyhll, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17209, Svenskt biografiskt lexikon (art av P. Wernstedt.), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17209
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Christer H. d'Albedyhll, urn:sbl:17209, Svenskt biografiskt lexikon (art av P. Wernstedt.), hämtad 2024-04-20.