Meriter

Degenaar, Jacob Pettersson, f. omkr. 1 maj 1692, t 1 febr. 1766 i Stockholm. Föräldrar: segelmakaren Pieter Dirckz (Dirichson) Degenaar och Katarina... Segelmakare och borgare i Stockholm; kallas segelmakare vid amiralitetet i 1730 års mantalslängd och K. segelmakare i 1731 års mantalslängd; erhöll (enl. egen uppgift) av Fredrik I kaptens namn och värja; häktad i Stralsund för olovligt kaperi i Östersjön 8 aug. 1745; rymde till Frankrike apr. 1746; erhöll lejd 26 mars 1748; frikallad från vidare åtal 27 sept. 1748.

Gift 1) omkr. 1715 med Anna Maria Losch (Losk), f 12 apr. 1721 i Stockholm, dotter till bryggaren Hartvig Losch (Losk); 2) omkr. 1722 med första hustruns halvsyster Margareta Losch (Losk), f 2 febr. 1761 i Stockholm, dotter till bryggaren Hartvig Losch (Losk) och Maria Broms.

Biografi

D. tillhörde en av namnet att döma holländsk släkt, vars medlemmar i flera generationer drivit segelmakareyrket i Stockholm. Han var det'tredje av fem barn till en välbärgad borgare, vilken var leverantör till amiralitetet och ägde fastighet, först på 1690-talet i Stadens södra kvarter (Wrangel), senare (i kvarteret Glasbruket större) vid Stadsgården och Glasbruksgatan i Katarina församling. D: s äldre broder Diedrich fick vid faderns död 1721 övertaga dennes verkstad. Han dog emellertid redan 1727, och familjens fastighet härjades kort därefter av eldsvåda. D. hade före faderns död börjat med dennes yrke och tituleras 1721 »mäster». Vid broderns död sökte han först genom bördsrätt inlösa familjefastigheten men avstod, då han kunde förvärva de närbelägna husen 18—19 Glasbruksgatan (kvarteret Ormen). Hans affärer måtte icke ha varit lysande, ty under 1730-talet tager han, bl. a. av Jean Bedoire och Jean Lefe-bure, det ena lånet efter det andra mot inteckningar i fastigheten.

Redan under Danzigs belägring 1733—34 skall D. ha låtit använda sig i mer eller mindre äventyrliga uppdrag. I samband därmed blev han åtalad för att han inför konungen, sekreta utskottet

1734 och eljest om kaptenen, polske generaladjutanten Reinh. Stackelberg utspritt ett av konung Stanislaus till D. fällt yttrande om Stackelbergs uppförande under försvaret av Weichselmunde skans. Under rättegången inför Södra förstadens kämnärsrätt rymde D. utrikes men återvände efter erhållen lejd samt dömdes 16 juni

1735 till åtta dagars fängelse och offentlig avbön. Krigsutbrottet 1741 syntes därpå öppna en väg ur de svårigheter, vari han råkat. Den 22 juli hade sekreta utskottet tagit initiativet till ett kapar-reglemente, och 28 juli publicerades ett dylikt. I sin iver hade man utsträckt kaperirättigheterna mycket långt, men detta framkallade internationella förvecklingar, som snart framtvungo för kaparna menliga eftergifter. D. hörde emellertid till dem, som läto locka sig att gå ut på kaparfärd på Östersjön. I sept. 1741 trädde han i in-tressentskap med åtskilliga förnäma personer, vilka utrustade honom för en kaparfärd, som blev resultatlös och förorsakade D. en förlust av 28,000 dir kmt. I juni 1742 gick D. ånyo ut för egen räkning. Även denna resa blev fruktlös. I stället för att få kryssa sändes han med brev till Ch. E. Lewenhaupt och fick ingen ersättning därför. D:s förlust blev 15,378 dir kmt. Sommaren 1743 försökte han åter sin lycka och uppbringade nu verkligen skepparen P. Wiebes fartyg S:t Petersburg, men prisen frigavs av amiralitetsöverrätten 24 okt. 1743. Genom K. dom 25 apr. 1744 befriades D. från ådömt skadestånd å 15,000 dir kmt men ålades betala nytt skadestånd å 6,000 dir smt. Till råga på allt förlorade D. en brigantin under Bornholm och blev till sist själv uppbringad och förd till S: t Petersburg. Ruinerad av olycka, icke av »egen förgörelse», medan han »gjorde tjänster till Hans Maj: ts och fäderneslandets nytta», måste D. okt. 1744 söka sig i konkurs. Bouppteckningen visade 53,810 dir kmt i tillgångar och 84,065 dir kmt i skulder. — Vid samma tid blev D. inblandad i målet om generalen Ch. E. Lewenhaupts flykt och måste med ed fria sig (K. brev 12 dec. 1744).

D:s förtvivlade ställning förde honom in på planer av osedvanligt slag. Det pågående kriget mellan Frankrike och England lockade honom att än en gång försöka sin lycka på sjön. Trots gällande förbud för svenska undersåtar att deltaga i kaperi trädde han i förbindelse med franska ambassaden i Stockholm och erhöll ett kaparbrev, utställt av amiralen Louis Jean Marie av Bourbon i Versailles 1 okt. 1744. Därefter utrustade och bestyckade han i hemlighet ett fartyg och lät värva sjöfolk. I maj 1745 styrde han under fransk flagg och åtföljd av sin son Klas (f. 1726) ut på Östersjön och kapade två engelska fartyg strax utanför Danzig. Ett av dessa gjorde han till kaparfartyg och seglade så till Sandhamn, dit han anlände morgonen den 12 juni 1745. Den 15 juni kommo två engelska fartyg till Sandhamns tullhus på väg från Stockholm. Efter ett misslyckat försök att fredligt ackordera med dessa tog D. med sitt beväpnade folk även dem och tilltvang sig tre lotsar. Med alla fyra priserna seglade han så bort, medan underrättelsen om den ovanliga händelsen satte myndigheterna i Stockholm i rörelse. Den 16 juni kl. 10 f. m. erhöll hovkanslern greve K. F. Piper ett memorial från engelska ministern i Stockholm M. Guy Dickens. Redan dagen därpå var saken före i rådet, som genast insåg faran för Sveriges handel. Efterspaningar och förhör igångsattes omedelbart, och örlogsfartyg utsändes att jaga D. på Östersjön. Diplomatiska förhandlingar fördes med engelske ministern, som det gällde att lugna, och med franske ministern, som ju själv befann sig bland de felande, och dessa förhandlingar fortplantade sig inom kort till London, Paris och S:t Petersburg. Tre av priserna lämnade D. i Pillau, och, sedan besättningen plundrat och övergivit honom, anmälde sig D. själv hos högvakten i Stralsund, där han arresterades och med sonen sändes till Stockholm. Åtskilliga papper beslagtogos, och D: s franska flaggor överlämnades högtidligen till franske ministern.

Medan rättegången inför amiralitetsunderrätten i Stockholm pågick (se K. brev om proceduren 22 okt. 1745), lyckades D. apr. 1746 fly till Frankrike, varifrån han i okt. 1746 och okt. 1747 anhöll om lejd, som beviljades. Rättegången återupptogs men vid hertig Karls födelse frikallades D. från vidare åtal. Sonen Klas blev dömd (K. brev 20 nov. 1746) till ett års fängelse å Kalmar fästning, vilket straff på moderns ansökan genom K. utslag 17 dec. 1746 förvandlades till fyra års landsflykt. Efter ansökan erhöll D. 24 apr. 1750 rätt att disponera de persedlar, som kunde finnas kvar i Stralsund efter hans kaparfartyg Chatelet. Det mesta därav hade emellertid förkommit, och D. begärde då att »till min och de minas räddning ur yttersta elände någon annan K. nåd och hjälp eller till ersättning av vad jag mist i nåder bliva befordrad». En dylik kom honom ock till del, då han efter en redan vid riksdagen 1746—47 ingiven ansökan enligt ständernas tillstyrkan (4 juni 1752) 23 juni 1752 erhöll tillstånd att anordna ett lotteri, dock utan utsatt belopp. Detta blev honom dock till föga hjälp, ty han utbjöd förgäves lotteriprivilegiet till salu och kunde icke själv utnyttja det. År 1754 sökte han brandkaptensbefattningen i Stockholm, och 1755 följde nya suppliker om hjälp. Möjligen är det D., som omtalas i samband med äventyrliga sjöfärder under pommerska kriget (febr. 1758; Höpken). De knappa omständigheter, i vilka D. levde, belysas av bouppteckningarna efter hustrun 1761 och honom själv 1766, av vilka den senare visar väsentligt mindre tillgångar.

Författare

b. Linden.

Källor och litteratur

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Jacob Pettersson Degenaar, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17389, Svenskt biografiskt lexikon (art av b. Linden.), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17389
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Jacob Pettersson Degenaar, urn:sbl:17389, Svenskt biografiskt lexikon (art av b. Linden.), hämtad 2024-04-18.