Biografi

von Dellwig (Delwig, Delwich), urspr. westfalisk adelssläkt, som är påvisbar i Östersjöprovinserna redan 1423 och blev en av Estlands mera kända ätter. Ewert (III) von Delwig (d. före 8 nov. 1602) till Toal, Koschs sn (Estland), m. m., gick i svensk tjänst, var fogde på Lode 1581—82, blev fänrik vid Livländska adelsfanan 1586 och kallas 1596 ryttmästare. Som sådan deltog han jämte Carl Carlsson Gyllenhielm i Karl IX: s polska krig 1600, bl. a. i striden vid Helmets slott, där emellertid hans ryttare flydde. E. v. D. var tillika lantråd. Genom hans syster Agneta von Delwig, g. 1577 m. sedermera fältöversten Carl Henriksson Horn, fick släkten betydelsefulla svenska förbindelser. Av E. v. D: s söner märkas Jo hann (Hans) von Delwig (d. 1652) till Toal m. m., som blev svensk hovjunkare 1609, löjtnant 1619 och lantråd 1631, samt lantrådet Ewert (IV) von Delwig (d. 1616). Johann v. D. var talesman för den estländska ridderskapsdeputation av tre ledamöter jämte en sekreterare, som under slitningarna mellan svenska regeringen och Estlands trotsiga tyska adel förhandlade i Stockholm juli—sept. 1640. Tvisten gällde rättegångs- och privilegiefrågor — i de sistnämnda låg adeln i strid med staden Reval — och förhandlingarna blevo delvis stormiga, i det att Axel Oxenstierna skarpt angrep den baltiska adelns allmänna rättsuppfattning. — En kusin till Ewert (III) v. D. Wolter von Delwig (d. omkr. 1627—29) var fader till svenske generallöjtnanten Hen- rik von Delwig, tysk riksfriherre von Delwig 1690 (se nedan 1).

I Karl XII:s arméer tjänade 16 medlemmar av ätten von Delwig, däribland nio söner till lantrådet Johann v. D: s son ryttmästaren Berend Reinhold von Delwig (d. 1699). Av dessa nio bröder-var Clas Gustaf von Delwig (f. 1678, d. 1736) med vid Narva 1700, blev svårt sårad vid Erastfer 1701, deltog i striden vid Hummelshof 19 juli 1702, bevistade Revals belägring 1710 samt deltog i fälttågen i Norge 1716 och 1718 såsom överstelöjtnant vid Västmanlands reg. Han blev överste och kommendant i det förlorade Reval 1719, fick avsked 1723 och generalmajors karaktär maj 1736; han dog i Sverige och begrovs i Motala. Säkerligen genom förväxling med denne karolin C. G. v. D. har uppkommit den talrikt förekommande uppgiften om en karolinsk generalmajor »Carl Gustaf von Delwig», som aldrig existerat. Den, som avses, är i verkligheten C. G. v. D:s bror Johan Winrich von Delwig (d. 1716; se nedan 2). Bror till C. G. och J. W. v. D. var Bernhard Reinhold von Delwig, svensk friherre von D e 11 w i g 1720 (se nedan 3). Hans ätt fortlevde i Livland, där dess två grenar utdogo på manssidan 1876 och 1916. Ännu en bror till C. G. och J. W. v. Delwig samt B. R. von Dellwig var Bernhard Wilhelm von Delwig (f. 1686, d. 1741), som 1723 introducerades som svensk adelsman med namnet von Dellwig. Han fick slutligen överstes titel, slog sig ned i Skåne och förvärvade där godsen Hjularöd och Jordberga; han och medlemmar av denna släktgren, som utdog 1834, ha skrivit sig de Dellwig. En son till B. W. v. D. var ryttmästaren Christian Georg de Dellwig (f. 1729, d. 1807), som deltog i Pommerska kriget, är känd som en av J. C. Barfods sagesman för uppgifter i »Märkvärdigheter rörande skånska adeln» samt var en föredömlig ekonom. Han ägde tillika Tunbyholm och blev LFS 1780.

Från en Berend Reinhold v. D:s (d. 1699) bror, Otto von Delwig, härstammar en rysk gren, till vilken hörde Pusjkins vän skalden Anton von Delwig (f. 1798, d. 1831); denna linje fortlever. Från en annan B. R. och Otto v. D:s bror Wolter v. D. (d. 1696) härstammar en gren von Delwig, vilken som ointroducerad kvarlevat i Finland och Sverige. Den utdog emellertid i Finland även på kvinnosidan 1915, men fortlever i Sverige.

Författare

Bengt Hildebrand.

Källor och litteratur

Källor: Riksregistr., Biographica, Militaria: ansökn. och meritförteckn. samt Sköldebrevssaml., RA; Likvidationer, KA och KrA. — O. Durchman Ätten von Delwig (Personhist. tidskr., 23, 1922, tr. 1923); B. Hildebrand, En obefintlig karolinsk general (»Carl Gustaf» von Delwig) (Hist. tidskr., 62, 1942); Geneal. Handbuch der baltischen Ritterschaften. Estland, 3 (1929); A. LewenhauDt. Karl XII:s officerare (1920—21); T. D. von Steinen, West- phälische Geschichte, 3 (1757), s. 324—329.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Dellwig, von, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17439, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-10-15.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17439
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Dellwig, von, släkt, urn:sbl:17439, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-10-15.