Meriter

Biografi

de Roy, Arent, d. 1590. D. blev redan under Erik XIV:s regering inkallad i riket och ledde från 1566 till sin död byggnadsarbetet vid Vadstena slott. Han var till börden nederländare och förmodligen av samma släkt som en Andries de Roy, vilken vid samma tid verkade i Holland som fortifikationsingenjör. Anställningsåret börjar han med en lön på 300 mark förutom vissa naturaförmåner, 1572 uppbär han 400 mark, 10 alnar engelskt kläde, 1 läst spannmål, 5 lispund humla, 1 tunna salt fisk jämte utfodring för två klippare, en avlöning, som senare ökas, så att den 1577 beräknas till 1161/2 dlr jämte fri kost för honom själv och en dräng. D. anlitades dock ej endast för slottet i Vadstena. Han anlägger 1567 en skans i Jönköping, får året därpå befattning att leda återuppbyggandet av det av danskarna nedbrända Eksjö och är enligt Johan III: s brev av 28 febr. 1576 även ledare av Linköpings slotts utbyggnad, ett arbete, som han förestår till 1580. Vid ett par tillfällen, 1583 och 1584, kvitterar han respengar till Stockholm, antagligen för att med konungen samråda om då pågående byggnadsföretag och närmast Vadstena slott. Då i Johans brev av 6 jan. 1588 till ståthållaren Arvid Gustafsson Stenbock en schamplun eller ritning omtalas, som i vissa hänseenden noggrant måste följas, bör det ha varit densamma som enligt föregående års räkenskaper betalats med 5 dlr, och vars upphovsman knappast kan vara någon annan än slottsbyggmästaren själv. Det har ifrågasatts, att ritningen skulle vara avbildad i en i »Svenske Planteboken» (1637) införd teckning (Fortifikationsarkivet), vilken finnes återgiven i olika beskrivningar av slottet (av Upmark d. ä., Hahr, C. M. Kjellberg). Detta är högst sannolikt, då den utgör ett utkast eller en skiss till en blivande byggnad, vilken även så när som på det västligaste partiet verkligen utfördes och senare av D:s efterträdare något ändrades (jfr nedan).

De vid slottet i öster och väster belägna rundlarna äro å ritningen högre än de båda andra vid vallhörnen i söder liggande. Endast den nordöstra påbyggdes av D. och försågs med kungsgemak, men det lider intet tvivel, att ej även den nordvästra var av konungen avsedd att uppföras till samma höjd. Man urskiljer vidare det mellersta och äldsta av Johan III påbyggda stenhuset med dess lanterninkrönta torn och till höger och vänster därom det östra och det västra stenhuset med deras respektive trapptorn åt gårdssidan. Så var slottet ämnat att bli, och sådant utseende fick det även med det undantaget, att det västra stenhuset ej under D: s tid blev färdigt, och att den nordvästra rundeln ej blev påbyggd till den nordöstras höjd och satt i direkt förbindelse med det övriga. I kungabrevet av 6 jan. 1588 ges bestämt besked om, vad Johan III önskar först och främst se fullbordat, och säges uttryckligen ifrån, att man icke skall företaga något med byggningen på den västra sidan om porten, »förrän alla de våningar och byggningar innanför slottet ära alldeles redo, såsom schamplunen utvisar». D. fick alltså begränsa sig till det mellersta stenhusets förhöjning, uppmumingen av det östra stenhuset och dess trapptorn, den nordöstra rundelns påbyggning o. a., men härmed tillkommo i den översta våningen rikssalen, slottskyrkan och gemaken öster om salen samt i den nämnda rundeln. Dessutom utfördes under hans tid det mesta av den rika utsmyckning i portaler och fönsteromfattningar, som ännu pryder slottet samt en förnämlig och dyrbar inredning, som ej långt därefter förstördes av brand. Den västra delen med dess trapptorn byggdes av D: s efterträdare Hans Flemming, även han holländare, på vars lott det också föll att reparera byggnaden efter branden 1598. Denne tycks dock satt raskare fart på hela byggnadsarbetet, ehuru förlusten av Johan III: s kostbara rumsinredningar icke kunde ersättas av den mera konstlösa och billiga inredning, som nu tillkom. Stenhusen fingo ett gemensamt och högre tak än förut, de praktfulla renässansgavlarna i nordost och nordväst, det västra trapptornets portal m. m, sågo dagen, och det tunga mittornet erhöll en lättare överbyggnad med balustradkantad altan kring lanternintornet, allt enligt rådhusets i Emden förebild, men snart ersatt av Jean De la Vallées (se denne) till våra dagar bevarade barocktorn.

D. tillhör äran att vara den förste verklige byggmästaren, som förvandlade Gustav Vasas oansenliga och trånga borg till det renässanspalats, vartill det senare utvecklades. Av Vadstena slott att döma var D. en arkitekt med sinne för det monumentala, på samma gång i väldiga dimensioner och goda proportioner, så t. ex. i den i stora mått tilltagna fönsterarkitekturen efter högrenässansens principer. Något dylikt hade man tidigare knappast sett i Sverige, och det fordrade en rumshöjd i en helt annan skala än förut. Endast å Borgholms slott söktes sådana oerhörda måttförhållanden. Fönstren fördelas i på naturligt sätt tillkomna grupper, som skola motsvara varandra, ehuru dessa i norr på den ena sidan kommit att få fyra, på den andra sidan fem fönster. Mitt i all renässans uppenbara sig å vardera fasaden ett par gotiska spetsbågsfönster och över dem ett rosfönster, vilka samtliga ge ljus åt slottskyrkan, fastän stilen snarare är konung Johans än byggmästarens idé. Det nästan kvadratiska korsvalv, som övertäcker kyrkan och är av i äldre svensk arkitektur enastående spännvidd, vittnar om den senares konstruktiva skicklighet. Slottet har D. uppenbart tänkt sig tyngre, massivare, med lägre tak och slutnare mittorn än som det kom att gestalta sig under efterföljarens ledning.

Författare

A. Hahr.

Källor och litteratur

Källor: Konung Johan III :s bygnads- och befästningsföretag. Bref ur iriks-registraturet 1568—1592 meddel. af V. Granlund, 1—2 (Hist. bibliotek, 1—2, 1875—76); A. Hahr, Studier i nordisk renässanskonst, 1 (HVS Skrifter, 15:1, 1913), s. 38—47; dens., Vadstena slott (Sv. slott och herresäten. N. F. •Östergötland, 1920); C. M. Kjellberg, Vadstena slott (1913); L. W:son Munthe, Kongl. fortifikationens historia, 1 (1900—02) och 6:1 (1913—16); ¦G. Upmark, Valda skrifter (1901), s. 98—154: dens., Svensk byggnadskonst 1530—1760 (1904).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Arent de Roy, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17490, Svenskt biografiskt lexikon (art av A. Hahr.), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17490
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Arent de Roy, urn:sbl:17490, Svenskt biografiskt lexikon (art av A. Hahr.), hämtad 2024-04-25.