Meriter

Bolin(us), Andreas, f. 26 dec. 1642 i Unnaryds kyrkoby, i Västbo härad, d före 16 juni 1698. Föräldrar: bonden Anders Bengtsson och Elin Gudmundsdotter. Intogs i Växjö skola 1655 och studerade sedan i elva år därstädes och vid gymnasiet i Växjö; var samtidigt informator för »ärlige och förnämlige mäns barn»; lämnade Växjö med testimonium av rektor, daterat 11 aug. 1666, och avreste till Tyskland i sällskap med Magnus Wiselius; inskriven vid universiteten i Rostock sept. s. å. och i Wittenberg 8 jan. 1667; studerade i sistnämnda stad med avbrott för en sommarresa i Tyskland till våren 1670 och disp. under denna tid 15 okt. 1669 (Disputatio theologica anti-calviniana de S. S. cæna dominica; pres. J, Deutschmann) och 16 apr. 1670 (Ex philosophia morali dissertatio de modestia; pres. Kr. Röhrensee); avreste från Wittenberg 24 apr. och hemkom 24 juni s. å.; student i Uppsala 18 okt. 1670; avlade teologisk examen 5 juni 1671; informator för Axel Silfversparre 20 juni s. å.; erhöll K. stipendium 26 juni s. å.; undergick examen philosophicum 13 juni 1674; prästvigd 25 juli 1675. Erhöll vid prästvigningen konsistoriets ordination att vara regementspredikant vid Kalmar regemente, vilket förordnande bekräftades av generalmönstringskommissionärerna 25 sept. 1675; frånträdde predikantsbefattningen 1679 (testimonium 11 okt.); erhöll K. brev på Göteryds pastorat eller något annat, som bleve ledigt, 5 dec. s. å. och utsågs . med anledning härav av domkapitlet till kyrkoherde i Forsheda, Bredaryd och Torskinge 2 aug. 1681.

Gift 2 aug. 1681 med Elsa Jonsdotter Gumælia, dotter till B:s företrädare, kyrkoherden Jonas Månsson Gumælius.

Biografi

B. var endast en enkel lantpräst, som varken genom sin ställning eller sitt livsverk åt sig bevarat ett rum i eftervärldens minne. Men han har i våra dagar blivit uppmärksammad som en av det sjuttonde århundradets få svenska memoarförfattare. Som barn ådagalade han avgjord fallenhet för läsning, vilket föranledde de tydligen välmående föräldrarna att bestämma honom för den lärda banan. Enligt sin egen anteckning sändes han i jan. 1655 till Växjö skola, och denna uppgift torde säkerligen få anses riktig, ehuru hans namn ej återfinnes i skolans — mycket ofullständiga — matrikel. De förhoppningar, barnets läslust ingivit, kommo ej på skam: B:s flit väckte ofta förundran, och han försakade gärna sina jämnårigas glada lag för att sitta hemma över böckerna. Men om han alltså endast njuggt utmätte sin andel i kamratlivets fröjder, hade han en håg för att se sig om i världen, som han i rikt mått fick tillfredsställa. Från Uppsala berättades det, att där på orten var »sjukligit och dyrt», och B. föredrog därför att direkt från läroverket bege sig till Tyskland, ett företag, för vilket han emellertid helt säkert var väl förberedd, då han ända inemot tjugufyraårsåldern begagnat sig av de solida bildningsmöjligheterna vid det tidigare 1600-talets stiftsläroverk. I Tyskland tillgodogjorde sig B. framför allt den teologiska, undervisningen i Wittenberg; men han gav sig även tid till en verklig rundresa genom mellersta och södra delarna av landet (1668). I Wittenberg fann han särskilt behag i det trägna disputerandet — fem à sex gånger i veckan sommar och vinter i både teologiska och filosofiska fakulteten »med största lust att på höra» — och försummade ej själv detta bildningsmedel. Sedan han avslutat sin akademiska sejour med en disputation — den andra, för vilken han responderade — återvände han på försommaren 1670 efter nära fyra års bortovaro till fäderneslandet och fortsatte där sina studier i Uppsala, vars akademi av den vittbereste studenten erhöll betyget att vara »bland de berömmeligaste i hela Europa». Säkerligen var det hans avsikt att nu nå fram till magistervärdigheten, men vid ett besök i hembygden 1675 erbjöds honom predikantsysslan vid Kalmar regemente, och sedan han mottagit denna, fick han intet tillfälle att avsluta sina studier. Han deltog med regementet i de skånska fälttågen och följde 1679 sina knektar ombord på skeppsflottan för att sedermera, efter att ha bevistat flera sjöstrider, länge ligga på Öland med de till öns försvar landsatta trupperna. Vid demobiliseringen 1679 erhöll han av regementschefen ett vackert intyg om trogen tjänst under stort besvär och livsfara till lands och sjöss samt försörjdes därpå tack vare konungens rekommendation snart nog med ett pastorat, varvid han dock till sina övriga förtjänster lade meriten att konservera företrädarens familj genom att, själv trettioåttaårig, äkta dennes sextonåriga dotter.

B. upplade, då han anträdde sin utländska resa, dels en dagbok, som han fortsatte att föra ända till året före sin död, och dels en »resebok», i vilken han nedskrev utförligare underrättelser om de orter, han besökte. På gamla dagar utarbetade han även sina egna personalier, vilka, ehuru defekta, sammanhäftats med dag- och reseböckerna till en volym, som gått i arv bland B:s efterkommande och varur nyligen (1913) ett ganska omfattande utdrag offentliggjorts. Även då B. under krigen på nära håll följde händelser av historisk vikt, nedskrev han blott korta notiser mest om det, som omedelbart rörde honom själv. Hans minnen äga därför ringa betydelse för kännedomen om Karl XI: s krig, knappast ens för kronologien, för vilken även eljest tillräckliga källor väl i regel förefinnas. Ej heller resenotiserna torde bringa mycket nytt stoff. Men B:s dag- och reseboksanteckningar kasta en belysning, som för detta tidsskede sällan bjudes oss, över antecknarens sätt att se på sin närmaste yttre omgivning. Deras syfte har endast varit att till personlig uppbyggelse bevara hågkomster av vad B. sett och upplevt. Han har därför väsentligen inskränkt sig till uppräkningar och beskrivningar, som ej format sig efter tidens litterära krav. Endast sällan har den resande studenten själv sökt fixera och analysera de stämningar, som bestämt urvalet i hans anteckningar, men detta urval ger självt en god vägledning. B:s intressen ha varit levande nog att skänka honom förmågan att se även det vardagliga, och han har därför nedskrivit ej blott sina turistminnen från främmande land utan även sina intryck av svenska städer och orter, för oss kanske resebokens intressantaste partier. De många tyska städer, han besett, har han velat skildra systematiskt, och han har därför sökt få med, »huru långt thet är emillan them, vad för religion the hava, huru the äre befäste, vad seder the hava, huru the äro belägna sampt vad för respublica ther är». Intresset för religionen, som naturligtvis var betingat även av B: s egen levnadsbana, åtföljdes av ett lika näraliggande intresse för universitetsförhållandena. Till kapitlet om sederna höra hans ofta återkommande anteckningar om för olika orter karakteristiska klädedräkter. Om de tyska städernas ståtliga byggnadsverk och kyrkornas rika skrud berättar han jämförelsevis utförligt, tydligtvis med många reminiscenser från en förevisartradition ganska lika den, som än i dag möter den resande främlingen. Hans anteckningar om naturen äro i regel rent sakliga, endast för det pittoreska landskap, vilket främst får sin karaktär av en »härlig och lustig lövskog om sommertid, som är sköna träd av ek, apel, hassl, hagentorn, ask och allehanda örter och blomster» och som livas av »en stor ömnighet på djur, med hjorter, råbåcker, hinder och härer, att the löpa såsom fähopera» (Öland), har han städse ett lovord till hands. Uppsveriges karga skogstrakter avlockade honom intet liknande beröm, men han imponerades av björnarnas och vargarnas talrikhet och fann i Roslagen »mycket lustigt land med grän, talle, björk, aspe, hägge och eneskog tillsammans», med goda fiskrika sjöar och med svedjeland i skogen, »efter vilka träffeliga många smultron växa om året».

Författare

B. BOËTHIUS.

Tryckta arbeten

Handskrifter: se texten och den utförligare redogörelsen i förordet till nedannämnda tryckta utdrag ur B:s självbiografiska skrifter. Tryckt skrift: En dagbok från 1600-talet författad av regementspredi-kanten vid Kalmar regemente, kyrkoherden i Bredarvd, Torskinge och Forsheda Andreas Bolinus. Utg. av E. Brunnström. Sthm 1913. 99', (1) s. Även i utdrag i tysk övers, av Ilse Meyer-Liine (Thuringisch-sächsische Zeitschr. f. Geschichte u. Kunst, 1916, s. 177—188).

Källor och litteratur

Källor: B : s dag- och resebok samt dedikationerna till hans disputationer i Wittenberg; Die Matrikel der Universität Rostock, 3, hrsg. von Ä. Hofmeister -(1895); Uppsala universitets matrikel, 1, utg. af A. Andersson, A. B. Carlsson och J. Sandström (1900—19111: Växiö skolas matrikel för åren 1651—1751, utg. av L. Larsson (1921).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Andreas Bolin(us), https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17903, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. BOËTHIUS.), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17903
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Andreas Bolin(us), urn:sbl:17903, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. BOËTHIUS.), hämtad 2024-04-19.