Meriter

Borneman, Georg Henrik von, f. 5 nov. 1685, d 1711. Föräldrar: majoren Gustav Henrik von Borneman och Maria Lübecker. Sekundkornett vid Norra skånska kavalleriregementet 20 mars 1706; erhöll konfirmationsfullmakt 28 aug. s. å.; sekundlöjtnant därstädes; fången vid Perevolotjna 1 juli 1709. — Ogift.

Biografi

B. tillhörde en från Mecklenburg härstammande släkt, som med översten Kasper Borneman (f. 1611, d 1665) adlades 5 maj 1664 och introducerades på svenska riddarhuset s. å. Dennes son Gustav Henrik von Borneman (f. 1651, f 1718) avancerade från simpel ryttare till major vid norra skånska kavalleriregementet, (nv. Skånska husarregementet). Vid samma regemente tjänade också hans son Georg Henrik och deltog med detta i Karl XII:s fälttåg i Polen och Ryssland. Regementet tillhörde fr.o.m. 1704 de mindre kårer, som under generalerna J. A. Meijerfeldt, K. G. Rehnschiöld och A. A. Marderfelt mera självständigt, opererade i Polen, oberoende av huvudarmén. Därför kom B. att deltaga i träffningen vid Posen (aug. 1704), slagen vid Fraustadt (febr. 1706) och Kalisch (okt. 1706); i sistnämnda drabbning blev hans regemente tillfångataget men frigavs omedelbart efter freden i Alt-Ranstadt. Efter uppbrottet från Sachsen medföljde norra skånska kavalleriregementet huvudarmén på marschen mot Ryssland. Vid Holowczyn (juli 1708) stupade en äldre broder till B., och vid Perevolotjna måste han själv med återstoden av regementet vandra i rysk fångenskap. Efter att ha deltagit i triumftåget i Moskva i dec. 1709 förlades B. och hans regementskamrater till Simbirsk, en stad belägen vid Volga mellan Kazan och Samara. Där förblev han till apr. 1711, då order kommo om de svenska fångarnas förflyttning till Sibirien, en förvisning, vartill orsaken skall hava varit en planerad men i förtid röjd sammansvärjning av några officerare i Kazan. Den 11 apr. 1711 bröt fångkolonnen upp från Simbirsk, bestående av nära hundra officerare, därav över trettio från norra skånska kavalleriregementet, med Tobolsk som närmaste mål. Under stora vedermödor och umbäranden gick färden öster ut på slädar, vagnar, båtar eller till fots över Klinov till Katarinaklostret (Jekaterininskoje). Hellre än att längre nödgas utstå resans fruktansvärda lidanden och en fortsatt fångenskap i Sibirien beslöto där (6 juli) B. och fyra hans kamrater (ryttmästarna Bertil Björnberg, Filip Bonde, Vilhelm Grönhagen och Kaspar Mannerberg) att rymma och försöka genom det europeiska Ryssland uppnå fäderneslandet. Om deras vidare öden föreligga inga säkra underrättelser. Enligt en källa lära B. och hans kamrater omedelbart efter flyktförsöket hava blivit nerhuggna, enligt en annan skola de länge hava irrat omkring i skogarna och därunder uppehållit livet med bär, rötter och råa fågelungar, tills de omsider blivit överfallna av en skara ryska bönder och av dem ihjälslagna. En tradition, knuten till B: s namn, tillägger, att de värjde sig som tappra karoliner, till sist fäktande på knä.

B. är med största sannolikhet författare till en i Lunds universitetsbibliotek befintlig anonym samling dikter, vilka 1868 publicerades av M. Weibull under titeln »Sånger af en svensk fånge i Simbirsk». Liksom många andra av sina kamrater greps även B. under den hårda fångenskapstiden av den pietistiska strömningen, men denna övergick icke för honom till den asketiskt-världsföraktande trosuppfattning, som utmärkte de flesta av hans pietistiskt sinnade olycksbroder. Grundtonen i den namnlöse skaldens dikter är dock djupt religiös; han ser i nederlagen och olyckorna, som övergingo fosterlandet, en tuktan av den straffande, rättfärdige guden för det svenska folkets ogudaktighet. Men denna religiositet har ett friskt och naturligt drag, och esomoftast bryter den muntert sorglösa, ungdomsfriska tonen från fältlägret igenom, då sångaren skämtsamt och oftast, drastiskt skildrar händelser i den svenska fångkolonien eller stämmer upp en glad dryckesvisa. Ofta gå den unge krigarens tankar tillbaka till det kära fosterlandet, fjärran från vilket han och hans kamrater försmäktade i en hård fångenskap. I skildringen av fångarnas dagliga liv, deras tankar, sysselsättningar och intryck av ryska förhållanden ligger det största värdet av B: s dikter.

Författare

S. E. Bring.

Tryckta arbeten

Tryckt skrift: Sånger af en svensk fånge i Simbirsk, Weibull. Lund 1868. 70 s. (Saml. vitterhetsarbeten af sv. förf., Hanselli, D. 11: 1.)

Källor och litteratur

Källor: T. Fogelqvist, Allvarsmän och narrar (1921); M. Lamm, Upplysningstidens romantik, 1 (1918); A. Lewenhaupt, Karl XII:s officerare,' 1 (1920); E. Wrangel, Det karolinska tidehvarfvets komiska diktning (1888).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Georg Henrik Borneman, von, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17993, Svenskt biografiskt lexikon (art av S. E. Bring.), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17993
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Georg Henrik Borneman, von, urn:sbl:17993, Svenskt biografiskt lexikon (art av S. E. Bring.), hämtad 2024-04-19.