Meriter

Bossi, Giovanni Domenico, f. 1767 i Triest, d 7 nov, 1853 i München. Erhöll konstnärlig utbildning i Venedig. Ägnade sig åt miniatyrmåleriet och omtalas, då han utställde i Berlin 1789, såsom »herrn Bossi aus Venedig»; förde under den följande tiden ett kringflackande liv och vistades 1794−96 i Hamburg samt befann sig 9 okt. 1796 i Petersburg, varifrån han — ovisst med vad rätt — medförde titeln »kejserlig miniatyrmålare»; kom från Ryssland till Sverige, där han gjorde sin uppvaktning hos överintendenten K. Fr. Fredenheim 9 aug. 1797 och genom daterade arbeten kan följas till år 1801; vistades sedan utomlands, förmodligen i Petersburg, men återvände till Sverige 1805 eller 1806 för att därpå i varje fall företrädesvis uppenbara sig i detta land åtminstone till år 1811; signerade 1812 ett porträtt (i konsul Hj. Wicanders samling) av G. M. Armfelt, vilken detta år vistades, i Finland och Ryssland, återfinnes i Petersburg 1813, i München och Venedig samt slutligen i Wien, där han vistades 1818 och synes ha stannat till år 1834; bodde därpå i Hamburg 1834−37 (besökte dock Italien 1836) samt i Wien 1837−41 och under sin återstående livstid i München. LFrKA 1798; ledamot av Konstakademien i Wien 1815; svensk hovmålare aug. 1824.

Gift 1) Juliana von Arnim^[1], som under B:s vistelse i Hamburg 1794−96 rymde från honom med en eljest okänd polsk miniatyrmålare vid namn Jannasch; 2) i Wien 1828 med Terese ...

Biografi

B:s år 1801 signerade självporträtt (nationalmuseum) motsvarar ganska väl den bild av en företagsam, säkerligen ganska magnifik lyckoriddare, som hans skiftande levnadslopp frammanar. Ansiktet är energiskt och kraftigt byggt, med bred panna, och fylliga läppar. Redan före sin första Sverigevistelse under sin kringflackande levnad målade B. flera svenskar. Tre sådana porträtt förekommo på miniatyrutställningen i Stockholm 1915, bland dem en vacker år 1795 signerad bild av friherre Otto Reinhold Klingspor. Sedan han 1790 eller 1797 för en tid slagit sig ned i Sverige, vann han genast en framskjuten ställning i det svenska konstlivet. Han tog obestritt ledningen inom det populära miniatyrmåleriet, och hans svenska kolleger strävade att tillägna sig hans karakteristiska maner. Hans receptionsstycke i Konstakademien, där han invaldes i febr. 1798, var ett ännu i dess samling befintligt porträtt av ingen mindre än Karl Fredrik von Breda. B. blev även medlem av den exklusiva »Cloub des ministres», det nuvarande Sällskapets föregångare. Vid sidan av sin konstnärsverksamhet anknöt han även förbindelser som konsthandlare. Sedan B. efter några års bortovaro en andra period arbetat för den svenska marknaden, återtog han till en tid sitt kringirrande liv men slog sig sedan för ett par decennier ned i Wien, där hans karriär blev märkvärdigt lik hans stockholmska Konstakademien öppnade sig mycket snart för honom, och han blev på 1820-talet en flitig deltagare i dess utställningar. Hans svenska förbindelser voro ej avbrutna. Så förmedlade han under denna tid stora köp av italienska tavlor till friherre Elias Lagerheim och avslöt 1828 med greve Gustav Trolle-Bonde ett kontrakt, varigenom han mot en årlig livränta å 100 dukater i guld till denne överlät ett tjugutal italienska tavlor, delvis representerande de mest bekanta konstnärsnamnen. Om hans senare liv ha åtskilliga notiser bevarats i självbiografiska anteckningar av hans i Wien födda dotter Charlotte, vilken väl helst dröjer vid sin höga »tenorstämma», sin stora talang som miniatyrmålarinna och sin tjuskraft men även förtäljer åtskilligt om vistelsen i Hamburg 1834−37, där »alle höchsten zirkel» öppnade sig för B. och hans familj, och om B:s sista år i München, där han bebodde ett vackert eget hus nära Pinakoteket.

B:s stilistiska utveckling har länge förefallit något dunkel, men mera ljus har fallit däröver, sedan hans konstnärliga kvarlåtenskap 28 sept. 1917 försålts i Galerie Hugo Helbing i München. Den i samband därmed av doktor H. Buchheit utarbetade katalogen bragte nämligen icke endast en biografisk inledning — varur i det föregående åtskilliga uppgifter med reservation för deras riktighet hämtats — utan offentliggjorde även en del nytt material från skilda tider. B:s tidiga stil, i den Wicanderska samlingen representerad av ett porträtt av modern, har av Buchheit sammanställts med Rosalba Carrieras. Sambandet är emellertid i varje fall tämligen löst. I verkligheten är B:s stil ytterst karakteristisk för honom personligen och gör hans arbeten lätt igenkännliga, även om de ej, såsom oftast är fallet, äro signerade. Koloriten är gulaktig i karnationen, rätt kraftig i dräktpartierna och i bakgrunden nästan genomgående gulbrun. Det vid ytligt betraktande mest påfallande draget är det schematiska system av grova prickar, som täcker bakgrunden. Modelleringen av ansiktena är oerhört kraftig, med slät och stram färgbehandling och en egendomlig benägenhet att liksom platta till huvudena uppifrån, ett så genomgående drag, att det möjligen bör sättas i samband med något organiskt synfel. Ansiktsfärgen är i regel onaturligt hög. Den skulpturala och breda teckning, som utmärker B:s arbeten, tillhör i sin allmänna hållning den stilströmning, som revolutionstiden medförde, och- kan studeras hos hela den generation, som följde efter P. A. Hall, främst hos Augustin. Men B. är en av de mest originella, en av dem, som satt sitt eget handlags prägel på allt vad han gjorde i sin krafts dagar och på åtskilligt, som hans efterföljare åstadkommit, icke minst i Sverige. J. A. Gillberg och J. E. Bolinder samt en hel rad småkonstnärer som L. Fränckel, Maria Vilhelmina Krafft, K. I. Rylander, N. Hagelberg och B:s landsman G. Rota ha tagit de starkaste intryck av honom. En art för sig bland B: s svenska arbeten äro de fina och säkra silverstiftsteckningarna på preparerad grund. Han rör sig här med mera klar och fintonig elegans än i målningarna. Ett vackert prov på denna stil erbjuder ett porträtt av brukspatron Karl V. Wahrendorff på Sturefors. Under Wientiden synes B. även i sina målningar ha lämnat det hårda maneret med de prickade bakgrunderna och arbetat i en mera mjuk och liten stil. — Av B:s arbeten finnas åtskilliga i nationalmuseum, bl. a. ett porträtt av excellensen A. F. Skjöldebrand. Ett trettiotal arbeten av honom, däribland de tidigare i ingenjör K. R. Lamms samling på Näsby befintliga, ingå i Hj. Wicanders samling. Där anträffas några av hans bästa kända arbeten såsom porträttet av friherrinnan Elsa Maria Munck, f. Hebbe. En betydande samling av hans arbeten äges av fröken Emelie Piper på Lövstad i Östergötland. I den förutvarande Weberska samlingen, som numera äges av kaptenen K. Klingspor i Stockholm, ingår bl. a. ett av hans vackraste damporträtt, daterat 1797.

Författare

K. Asplund.

Källor och litteratur

Källor: [K. Asplund], Föreningen för de gamlas dag: Utställning av äldre svenska porträttminiatyrer i aktiebolaget H. Bukowskis konsthandelslokal (1915); Katalog över B:s kvarlåtenskap, utarbetad av H. Buchheit för firman H. Helbing i Miinchen, 1917, samt aktiebolaget H. Bukowskis katalog N: o 246 vid försäljning av generaldirektören Alfr. Lagerheims m. fl: s samlingar 25, 26 och 27 sept. 1924; K. Asplund, Den svenska porträttminiatyrens historia (Konsthist. sällsk. publikation, 1916); dens., Hjalmar Wican-ders miniatyrsamling (1920); C. M. Carlander, Miniatyrmålare i Sverige (1897); J. Leisching, Die Bildnisminiatur in Österreich 1750—1850; E. Lemberger, Die Bildnis-Miniatur in Skandinavien, 1 (1912); C. L. Looström, Konstsamlingarna på Säfstaholm (1882); O. Siren, Några italienska tavlor i en gammal svensk samling (Konsthist. sällsk. publikation, 1917).

Gjorda rättelser och tillägg

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
G Domenico Bossi, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17996, Svenskt biografiskt lexikon (art av K. Asplund.), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17996
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
G Domenico Bossi, urn:sbl:17996, Svenskt biografiskt lexikon (art av K. Asplund.), hämtad 2024-04-24.