Meriter

Carl Adolf Brakel, f. 31 mars 1774 på Vik i Birkkala socken i Finland, d 21 aug. 1861 därstädes. Föräldrar; kaptenen vid Åbo läns livdragoner Otto Maurits Brakel och Ulrika Regnata Boije. Korpral vid Vesilaks kompani av Björneborgs regemente 22 okt. 1787; fänrik 1788; sergeant på extra stat därstädes 16 maj 1789; fänrik i regementet 28 apr. s. å. och vid regementet 15 juli s. å.; erhöll lön 20 dec. 1791; löjtnant vid Kyrö kompani av Björneborgs regemente 20 dec. 1804; chef för samma kompani 1 juni 1808; kapten i armén 9 febr. 1809; erhöll avsked ur svensk tjänst 22 maj 1810; finsk undersåte s. å.; bosatte sig på fädernegården Vik; erhöll rysk majorstitel 1819. RSO 1808; innehade dessutom rysk orden; erhöll finska hushållningssällskapets stora silvermedalj 1855.

Gift 25 febr. 1813 med Johanna Gustava Gripenberg, f. 2 mars 1785, d 1 mars 1861, dotter till kaptenen Johan Gustav Gripenberg.

Biografi

B. inskrevs enligt tidens sed som barn i krigstjänst. Efter utbrottet av Gustav III:s ryska krig sökte den fjortonårige korpralen vid björneborgarna förgäves att få gå ut i fält, men redan följande år fick han börja sin krigarbana och visade trots sin ungdom lysande prov på tapperhet och sinnesnärvaro. Han ansågs för ung att tjänstgöra som korpral men fick passera graderna som sergeant över stat och deltog i Kyröaffären 11 juni samt två dagar senare i första träffningen vid Porrassalmi. Där råkade han befinna sig vid sidan av Georg von Döbeln i det ögonblick, då denne fick det sår i pannan, som han sedermera dolde med sitt svarta band, och bevisade honom »den lilla tjänsten» att bortföra honom ur striden. Som belöning för sin tapperhet vid Porrassalmi fick B. rida till Gustav III med en rapport över segern, i vilken även hans uppförande omnämndes med beröm. Konungen utnämnde honom genast till fänrik och gav honom sin egen officerskokard samt tjugu dukater i guld till ekipering. B. deltog sedermera i drabbningarna vid Kilpijoki och Parkumäki samma år men bevistade däremot under nästa års fälttåg inga märkligare träffningar.

Under den följande fredsperioden delade B. sitt intresse mellan den militära tjänsten och deltagandet i skötseln av fädernegården, vilken av honom så småningom helt övertogs. Vid krigsutbrottet 1808 lämnade han vården av hemmet och godset och övertog befälet över ett av björneborgarnas jägarkompanier. Han bevistade alla de drabbningar och slag, i vilka regementet med sådan berömmelse deltog, och bidrog med sin redan förut beprövade tapperhet vid flera tillfällen till att öka regementets krigsära. I de talrika skildringarna från detta fälttåg omnämnes B. ofta med särskild berömmelse. Så utmärkte han sig vid Lappo, vid Kauhajoki stormade han oförväget fram, vid Lappfjärd, där han anförde kanonbetäckningen, väntade han kallblodigt fiendens anryckning och var nära att bli fången, i samma uppdrag gjorde han god tjänst vid Juutas. Efter den senare affären var B:s egentliga krigarbana avslutad. Han åtföljde regementet till Torneå och fick efter kapitulationen i Kalix återvända till sitt hem. Efter fredsslutet levde B. på sin gård och ägnade sig åt lanthushållning. Vid Alexander I:s besök i Finland 1819 utnämndes han till riddare av Vladimirsordens fjärde klass »i anledning av något biträde han varit i tillfälle att göra vid strömrensningarna i Viks och Nokia forsar», och vid samma tillfälle erhöll han majors värdighet. En av hans minnestecknare anmärker emellertid, att »någon annan grad ville han ej veta av än, den han innehaft vid Björneborgs regemente, och annan orden kom aldrig på hans bröst än den, som bar vittne om hans krigiska bragder».

Under den mer än femtioåriga levnad, som B. i stillhet tillbringade efter det sista krigets slut, sysselsatte sig hans tankar mycket med krigshändelserna såväl 1788−90 som 1808−09. Han skrev i ett brev, att »efter min död skola finnas bland mina papper anteckningar om begge sista krigens händelser, som jag själv sett och vet vara sanna. Dessa äro av ringa värde, varföre jag ej velat förfoga över dem. Men måhända kan häri finnas något, som kunde gagna historien.» Den gamle veteranens anteckningar blevo sedermera utgivna och ha visat sig vara en utmärkt och sanningsenlig samt även flitigt anlitad källa. Redan under livstiden hade emellertid B. fått lämna bidrag till historiska skildringar. Sålunda har E. G. von Döbeln i sitt arbete »Några anteckningar om och af general von Döbeln» (1856) citerat utförliga meddelanden av B. som »en gammal björneborgares berättelse». Även till Gustav Montgomery lämnade B. uppgifter, vilka kommo till användning i dennes »Historia öfver kriget emellan Sverige och Ryssland åren 1808 och 1809» (1842). Rika källor till det senare krigets historia erbjuda slutligen B: s brev till brodern Gustav Anton Brakel i Stockholm (febr. 1808−juni 1809), »i vilka den i sin mannaålders bästa kraft stående hjälten mitt under drabbningarnas vimmel och krigets lidanden och mödor meddelade sin broder sin raska krigarsjäls innersta känslor». Avskrifter av dessa brev förvaras i krigsarkivet.

Författare

Lenn Jacobson.

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: Anteckningar öfver 1789—1790 samt 1808—1809 fälttag i Finland. Efter förf:s död utg. Hfors 1862. XV, 149, fl) s. − Om meddelanden av B. till andras arbeten se texten.

Källor och litteratur

Källor: B:s ovannämnda anteckningar; J. R. Danielson, Finska kriget och Finlands krigare 1808-1809 (1897); Sveriges krig åren 1808 och 1809, nrki>ff je^^abens krigshist. afdelning (1890-1922); Fänrik Ståls män (1901); H. Schulman, Striden om Finland 1808—1809 (1908 09)

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Adolf Brakel, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18057, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lenn Jacobson.), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18057
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Adolf Brakel, urn:sbl:18057, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lenn Jacobson.), hämtad 2024-04-19.