Meriter

7. Ture Stensson (Bielke), son till B. 5, f. på 1370-talet eller senast i början av 1380-talet, d »tempore quadragesime» (troligen omkr. 21 febr.) 1425. Var riddare redan 1402; blev efter faderns död lagman på Öland och ägare av Kråkerum, där han framgent var bosatt (gården Rävelsta i Uppland, som var hans moders arvegods, hade han sannolikt erhållit tidigare); hövitsman på Piksborg från omkring 1414; riksråd.

Gift 1) å Oppensten senast 16 jan. 1407 och möjligen just denna dag med Birgitta Abrahamsdotter, f. på 1380-talet (efter 1382), d (innebränd) 1415, före 18 febr., änka efter danske riddaren Jens Falk och dotter av danske riddaren och riksrådet Abraham Brodersson (oxhuvud) och Märta Pedersdotter Dudde; 2) i Köpenhamn troligen i början av 1420-talet med Margareta Eriksdotter Krummedige, d 9 juni 1451, dotter av danske rikshovmästaren, holsteinaren Erik Krummedige och efter T:s död omgift med Kristiern Nilsson (Vasa).

Biografi

På det politiska området gjorde sig T. mindre gällande än många andra av de medeltida Bielkarna; hans mannaålder inföll ju under Erik av Pommerns tidigare regering, som i regel icke gav svenskfödda stormän nämnvärt utrymme för politisk eller överhuvud offentlig verksamhet. Det är under sådana förhållanden huvudsakligen blott i sin egenskap av den ryktbare Abraham Broderssons (se denne) svärson, som han framträder i historien. Då T. gifte sig med Birgitta Abrahamsdotter, enda barnet till Nordens mäktigaste och rikaste ädling, gjorde han härmed det bästa parti, som stod till buds i Skandinavien. Han fick emellertid snart pröva lyckans obeständighet. Under ett fälttåg mot holsteinarna, i vilket T. själv torde ha deltagit, blev herr Abraham 27 aug. 1410 plötsligt avrättad utanför Sönderborg på konung Eriks befallning. Konungen förklarade därvid herr Abrahams fasta kvarlåtenskap hemfallen till kronan, och det såg sålunda ut, som om T:s hustru, berövad sin fader, även skulle mista huvudparten av sitt fädernearv. Några år senare (1413 eller 1414) återfingo emellertid T. och fru Birgitta en del av Abraham Broderssons efterlämnade jordagods och besittningar, varvid de dock nödgades erkänna, att herr Abrahams avrättning varit lagligen grundad — han påstods ha gjort sig skyldig till fridsbrott och våldtäckt — och att de på grund av hans förbrytelser icke voro berättigade till arv efter honom utan uteslutande hade konungens gunst och nåd att tacka för vad de nu bekommo (en liknande förklaring, vari de erkände herr Abrahams skuld och frånkände sig all rätt till arv efter honom, hade de f. ö. redan i mars 1412 måst avge inför drottning Margareta). Den kungliga »gåvan» fick alltså en för mottagarna förödmjukande form, och det kan betvivlas, att den verkat fullt försonande på dem. De bittra ord, med vilka Eriks uppträdande mot Abraham Brodersson omtalas i den av T:s och fru Birgittas svärson konung Karl Knutsson inspirerade Karlskrönikan, låta tvärtom förmoda, att oviljan mot herr Abrahams baneman fortlevde inom familjen även efter förutnämnda uppgörelse och övergick till T:s barn i första giftet (det kan rentav antagas, att minnet av Abraham Broderssons) olycksöde i sin mån medverkat till att Karl Knutsson och hans svåger, T:s och Birgittas son Erik Turesson, anslöto sig till upproret mot Erik av Pommern på 1430-talet). Häremot strider det ju icke, att T. under sina återstående år till det yttre tydligen stod i gott eller åtminstone drägligt förhållande till konungen; omständigheterna tvingade honom givetvis att dölja den harm, han till äventyrs ännu närde. År 1416 deltog han troligen i det av Erik nu återupptagna kriget mot holsteinarna, och den omständigheten, att han efter Birgitta Abrahamsdotters död gifte om sig med en dotter till Eriks högtbetrodde hovmästare Erik Krummedige, får väl också uppfattas som ett vittnesbörd om att T. trots allt eftersträvade att upprätthålla goda relationer till den alltjämt så mäktige monarken. T. var en jorddrott av rang. Det spelade därvid en huvudroll, att han genom den ovanberörda uppgörelsen med konung Erik erhöll ett rikt tillskott till sina redan innehavande godsbesittningar; särskilt i Småland och Halland fick han på detta sätt en mängd gårdar, som förut tillhört herr Abraham. Han blev sålunda i tillfälle att ådagalägga en icke ringa frikostighet mot kloster och andra stiftelser, varom ännu bevarade donationsbrev bära vittne. Så t.ex. ihågkom han klostren i Nydala och Vadstena — i det sistnämnda valde han och hans första hustru sin lägerstad — och efter faderns föredöme jämväl stadsskolan i Enköping. — Tre av hans barn nådde mogen ålder. Två av dessa voro födda i äktenskapet med Birgitta Abrahamsdotter: den ovannämnde Erik Tures son till Kråkerum, riksråd 1436, riddare troligen 1441, d i början av år 1450, gift 1446 med drotsen Kristiern Nilssons (Vasa) dotter Birgitta, och Birgitta Turesdotter; d på våren 1436, gift omkring 1428 med sedermera konung Karl Knutsson. Om T:s son i senare giftet Ture Turesson se nedan B. 9.

Författare

G. Carlsson.

Källor och litteratur

Källor: Pergamentsbrev, RA och UB; kopiebok A 26, RA. — Arfstvisten emellan Erik Eriksson (Gyllenstierna) och Ture Turesson (Bjelke) 1451—1480, efter handskrifter i Riksarkivet utg. af K. H. Karlsson (1908); De seldste danske Archivregistraturer, 1 (1854), s. 40, 65, och 4 (1885), s. 24 o. följ.; Scriptores rerum Suecicarum, 1: 1 (1818), s. 78, 135, 145, 228; Sv. medeltidens rimkrönikor, utg. af G. E. Klemming, 2 (1866), s. 101 o. följ.; Sv. diplomatarium fr. o. m. år 1401, 1—3 (1875—1902). — Kr. Erslev, Danmarks Historie under Dronning Margrethe og Erik af Pommern, 1—2 (1882, 1901); K. A. Karlinder, Rosor eller rutor (Person -hist. tidskr., 1922); P. v. Möller, Bidrag till Hallands historia, 1 (1844); dens., Halländska herregårdar (1871).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Ture Stensson (Bielke), https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18190, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Carlsson.), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18190
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Ture Stensson (Bielke), urn:sbl:18190, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Carlsson.), hämtad 2024-04-20.