Meriter

4. Sven Johan Ulrik Herman Billing, den föregåendes broder, f. 16 sept. 1849 i Önnestad, d 12 jan. 1917 i Stockholm. Student i Lund 23 maj 1868; fil. kand. 14 dec. 1872; jur utr. kand. 30 nov. 1875. Auskultant i hovrätten över Skåne och Blekinge 20 dec. 1875 och i Göta hovrätt 16 juni 1876; e. o. notarie i Göta hovrätt 27 juni 1876; v. häradshövding 17 dec. 1877; inskrevs i Svea hovrätt 25 jan. 1878; v. notarie vid Stockholms rådsturätt 1 febr. s. å.; amanuens i ecklesiastikdepartementet s. å.; sekreterare hos kyrkolagutskottet vid kyrkomötet s. å.; v. auditör vid Svea artilleriregemente 1879–80; sekreterare i konstitutionsutskottet vid riksdagarna 1879–80, i kommittén för revision av lagstiftning angående förlagsinteckning 1880–81 och i teaterkommittén 1881; tf. stadsnotarie omkring två år under tiden 1881–85; ombudsman i Stockholms inteckningsgaranti-a.-b. 1881–89; sekreterare i nya lagberedningen vid revision av strafflagen 1885–87; stadsnotarie vid Stockholms rådsturätt 28 maj 1886; ledamot i bolagskommittén 29 juni 1888–30 juni 1890; ledamot i styrelsen för Stockholms enskilda bank 1889–97; ordförande. å rådsturättens femte avdelning 1891–95 och å dess fjärde avdelning 1895–97; rådman i Stockholm 13 mars 1891; ledamot av nya lagberedningen 4 dec. s. å. och av lagbyrån 30 nov. 1894; ledamot i skandinaviska checkkommittén 17 apr.–30 sept. 1896; justitieråd 18 aug. 1897; ledamot i styrelsen för Stockholms högskola 1899–1900; inspektor för Palmgrenska samskolan 1900–01. RNO 1893; KNO2kl 1896; KDDO2gr 1897; KNO1kl 1899; KmstkNO 1906; jur. hedersdoktor 31 mai 1900. — Ogift:

Biografi

Sin främsta insats i svenskt rättsliv torde B. hava gjort i egenskap av lagförfattare. Hans namn är knutet vid utarbetandet av förslagen till ett flertal av de lagar, vilka utfärdades under 1880- och 1890-talen. Av B. i egenskap av kommittésekreterare kontrasignerade eller av honom såsom kommittéledamot undertecknade äro förslag till förordning angående förlagsinteckning (1881), nya lagberedningens förslag till lag angående ändring i vissa delar av 7, 10 och 11 kapitlen strafflagen (1886), nya lagberedningens förslag till lag angående ändring i vissa delar av strafflagen (1887), förslag till lagar om enkla bolag och handelsbolag, om aktiebolag samt om föreningar för ekonomisk verksamhet m. m. (1890), nya lagberedningens förslag till lag angående vad till fast egendom är att hänföra (1892), nya lagberedningens förslag till förändrade lagbestämmelser i fråga om makars ansvarighet för gäld och om boskillnad (1892), nya lagberedningens förslag till lag angående vissa invändningar i rättegång vid allmän underrätt, så ock om sådan rätts behörighet i vissa fall (1893), nya lagberedningens förslag till lag om köp och byte (1894) samt förslag till lag angående vissa anvisningar m. m. (1896). Flera av dessa lagförslag äro betydande arbeten; särskilt är detta fallet med förslaget till lagar om enkla bolag och handelsbolag m. m., vilket ledde till lagarna av 28 juni 1895, samt förslaget till lag om köp och byte, vars grundsatser till stor del återfinnas i de förslag, vilka slutligen ledde till lagarna av 20 juni 1905 om köp och byte av lös egendom samt av 11 juni 1915 om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område. I vilken omfattning de angivna lagförslagen bero på B:s insatser eller äro direkt författade av honom låter sig icke för en utomstående avgöra; i förslagens utarbetande torde, beträffande förslaget till lag om förlagsinteckning samt flertalet av de från nya lagberedningen härstammande förslagen, L. Annerstedt, beträffande de av nya lagberedningen utarbetade förslag, vilka avsågo straffrättsliga ämnen, dessutom K. G. Carlsson och Joh. Hagströmer, samt beträffande förslagen till bolags- och köplagar Hj. Hammarskjöld tagit mycket väsentlig del, varjämte även utom andra K. J. Thyselius, L. V. Lothigius, Joh. Wold, K. A. Sjöcrona, T. Wijkander, Joh. Ramstedt och Axel Bergström i egenskap av kommittéordförande eller kommittéledamöter deltagit i utarbetande av särskilda av förslagen. Enligt samstämmiga uppgifter har emellertid B. utövat ett betydande inflytande å gestaltningen och utformningen av förslagen från de kommittéer, inom vilka han varit verksam. De egenskaper som lag- och motivförfattare, vilka förskaffade B. detta inflytande och som åstadkommo, att alltjämt nya uppgifter lades i hans hand, ha av presidenten E. T. Marks von Würtemberg antytts i en dödsruna: en högt uppdriven teknisk skicklighet, sinne för språkets konstnärliga form och för dess skiftningar, praktisk blick och mångsidig erfarenhet samt »i hög grad den art av fantasi, som, efter vad han plägade yttra, en lagstiftare måste äga för att på förhand kunna någorlunda överskåda den mångfald av växlande förhållanden, på vilka en ifrågasatt rättsregel kan erhålla tillämpning». En annan av B:s kolleger, landshövding Hj. Hammarskjöld, har bekräftat detta omdöme, med uttalande, att icke någon av de många, med vilka han samarbetat på lagstiftningens område, överträffat — eller ens varit fullt jämbördig med — B. i de egenskaper, som för framgångsrik lagstiftarverksamhet förutsättas. »Lagstiftningen var för B. en av de sköna konsterna, och i denna konst blev han genom naturliga anlag och trägen övning mästare. Han hörde icke till dem, för vilka den första ingivelsens resultat är heligt. Han tröttnade ej att ideligen 'fila' och omarbeta, var det också tiotal av gånger, tills den efterlängtade motsvarigheten mellan vacker, knapp och rytmisk form samt gott och nyttigt innehåll syntes vunnen. För en rekordjagande massproduktion liksom för billig popularitetssträvan beträffande vare sig form eller innehåll var han omöjlig. Han var i hela sitt andliga väsen en sann aristokrat.»

Till den nyss berörda karakteristiken av B. som jurist har presidenten Marks von Würtemberg fogat några ord om B. som privatman, vilka här må anföras. »Förbigås må slutligen ej hans höga universella bildning och hans intresse för allt mänskligt. Han var en polyhistor, utan spår av den trånghet, som mången lekman vill räkna till juristvärldens yrkessjukdomar, en forskande och sökande ande. Den tid, som han, tack vare sin ovanliga lätthet att arbeta, fick till överlopps, användes väsentligen till studier inom skilda grenar av mänskligt vetande, och han var ett levande vittnesbörd, att mångsidighet i intressen ej behöver utesluta duglighet i ett specialfack utan tvärtom kan vara högeligen ägnad att främja denna.»

Författare

R. Holmbäck.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Huru skall 3 § af 19 kap. strafflagen rätteligen förstås? (Tidskr. f. lagstiftn., lagskipn. o. förvaltn., Årg. 13, 1876, s. 585—588; undert: —g.) — Några anmärkningar om uppskof i rättegång och praeclu-sion (ibid., Årg. 15, 1878, s. 109—115; undert.: —g). — Några anmärkningar om de senaste nyheterna inom konkurslagstiftningen (ibid., Årg. 21, 1884, s. 700—705; undert.: —ng). — Dessutom medverkat vid kommittébetänkanden, lagförslag m. m. (se texten).

Källor och litteratur

Källor: Meddelanden av landshövding Hj. Hammarskjöld; Hj. Gullberg, Justitiematrikel 1914; E. Marks von Würtemberg. Herman Billing juristtidn., Arg. 2, 1917).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
S J U Herman Billing, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18220, Svenskt biografiskt lexikon (art av R. Holmbäck.), hämtad 2024-04-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18220
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
S J U Herman Billing, urn:sbl:18220, Svenskt biografiskt lexikon (art av R. Holmbäck.), hämtad 2024-04-16.