Meriter

Björklund, Isaac, f. 22 okt. 1686 å Heikkilä i Lill-Kyro socken, d 30 jan. 1740. Föräldrar: bonden Göran och hans hustru Gunilla. Genomgick Vasa trivialskola; student i Uppsala 5 sept. 1705; avbröt på grund av medellöshet sina akademiska studier utan att ha avlagt examen. Informator hos prosten E. Cajanus i Paldamo 1707; korrektor vid Gezeliska bibelverket; fil. adjunkt vid universitetet i Åbo 1720, men tillträdde ej befattningen; teol. lektor i Borgå 1725, men erhöll genom K. brev 2 aug. 1726 tillstånd att fortsätta korrektorsarbetet vid bibelverket i Stockholm; prästvigd 1726; riksdagsfullmäktig för Borgå stift 1726–27; professor linguarum orientalium vid Åbo akademi 23 maj 1728; tillika kyrkoherde i Piikkis 1732; rektor vid Åbo akademi 1733; uppförd å. tredje förslagsrummet till biskop i Borgå 21 febr. 1734; andre teol. professor i Åbo 28 dec. 1734; tillika pastor vid Åbo finska församling.

Gift 1726 med Sara Elisabet Bergman, dotter till prosten Kristiern Bergman i Kumla.

Biografi

I mars år 1712, då B. som informator vistades i Paldamo prästgård, plundrades denna av härjande kosacker. B., som vid överfallet just steg ur sängen, fick två sabelhugg i axeln och en pikstöt i sidan men undkom halvnaken och räddade sig omsider till Uleåborg efter att ha utstått svåra lidanden på den femton mil långa vägen. Sin hälsa återvann han aldrig fullständigt. Han begav sig emellertid nu till Sverige och levde där i stor fattigdom, tills han fick en nödtorftig bärgning genom att biträda vid korrekturläsningen av det Gezeliska bibelverket. Förbindelsen med biskop Johannes Gezelius den yngre, vilken i B. fann en »insignis philologus», lämpad för akademisk lärarverksamhet, blev för denne av stor betydelse. Hans framtid tryggades nu, först genom utnämningen till adjunkt vid akademien i Åbo och sedan genom ett lektorat i Borgå. B: s befordran på den lärda banan var anmärkningsvärd därför, att hans studier aldrig fullföljts till den akademiska graden; vid utnämningen till adjunkt ställdes också det kravet på honom, att han skulle habilitera sig genom ett publikt prov; detta villkor kom han dock aldrig att uppfylla, en försummelse, som också räknades honom till last, då han senare (1722) sökte historieprofessuren i Åbo. Biskop Gezelius ville emellertid ej undvara B. vid bibelverket, och denne kom därför att tills vidare stanna i Stockholm. Att han detta oaktat betroddes med att representera Borgå stift vid riksdagen 1726–27, berodde på en önskan att minska riksdagsutgifterna genom att till den ena, representanten begagna en i Stockholm bosatt person; det anspråkslösa, honorar, som utlovats åt B., lyckades denne f. ö. aldrig fullständigt utfå oaktat allt förnötande av »både tid, kläder och hälsa» under sitt arbete för sina kommittenters riksdagspetita. Då prästvigning ansågs nödvändig, för att B. skulle vinna behörighet att deltaga i prästeståndets förhandlingar, blev riksdagsmannauppdraget anledningen till, att han 1726 vigdes till kyrkans tjänst. Någon tanke på att redan nu ägna sig åt församlingsarbetet synes han dock ej ha haft. Då bibelverket 1728 började närma sig sin fullbordan, inriktade han i stället sina ansträngningar på att vinna en professur vid Åbo akademi. Hans namn nämndes i samband med både en matematisk och en teologisk professur, men den akademiska lärartjänst, han till slut erhöll, professuren i orientaliska språk, var otvivelaktigt den, som bäst motsvarade hans merit, det långvariga arbetet vid bibelverket.

Sin nya plats »fyllde B., efter tidens fordringar, som icke gingo mycket över ett exegetiskt och antikvariskt samt moraliskt tillämpande studium av Gamla och Nya testamentets skrifter, på ett utmärkt sätt». Av de under hans presidium ventilerade avhandlingarna vanprydas några av de spetsfundiga och föga givande tolkningsförsök, som tyngt det föregående seklets vetenskap till följd av det formalistiska fasthållandet vid bibelns berättelser i förening med strävandet att åt dessa giva tillfredsställande förklaring och logiskt sammanhang. Början till en ny och sundare riktning skönjes emellertid i den uppmärksamhet, som ofta ägnas åt den rent filologiska tolkningen av texten, och i allmänhet har det vitsordats, att de under B:s presidium ventilerade avhandlingarna äro mera sakenliga, mera speciella och med bättre metod avfattade än 1600-talets avhandlingar (Heikel). B:s lärarverksamhet i de orientaliska språken var som vanligt endast en gradpassering till de mera eftersträvade teologiska professurerna. Vid Åbo akademi trivdes vid denna tid en bibliskt praktisk religiositet, som väl vid sidan av den tongivande ortodoxien deltog i polemiken mot de från denna avvikande religiösa rörelserna men samtidigt ägde öppet öga för det berättigade hos dessa och därför mottog starka intryck särskilt av den efter krigets lidanden livskraftiga pietismen. B:s personlighet var präglad av denna innerligare religiositet. »En andelig vishet och med allvarsamhet blandad vänlighet beledsagade alla hans gärningar. Han vandrade i Guds åsyn och hade sig honom och sin nästa helt till tjänst uppoffrat. Hans sinne var från egennyttighet, egen ära och lust, från all falskhet och flärd bortvänt.» Sedan han fått prebendeförsamling, predikade han flitigt och åhördes gärna. Som teologie professor föreläste han gammaltestamentlig exegetik, den heliga historien och kyrkohistorien enligt Erik Benzelius d. ä:s lärobok samt inledning till dogmatik och praktisk teologi. Hans »lektioner voro massiva, lärda och uppbyggliga; ty efter en kort exegesis gick han in uti dogmatica, moralia och stundom ascetica, intet förnötande tiden med gräl och mindre nödiga ting. Den grundlärde mannen, så uppbyggelig han var, hade dock få auditores.» De avhandlingar, som ventilerades under B:s presidium, sedan han blivit teolqgie professor, äro till antalet ej så talrika och torde ej ha författats äy honom själv. Men de äro »uttryck av den fromma, för levande kristendom nitälskande anda, som var honom egen» (Råbergh).

Författare

B. Boëthius.

Tryckta arbeten

Tryckta skrifter: se J. H. Liden, Catalogus disputationum, Sect. 3 (17,79).

Källor och litteratur

Källor: Åbo universitetskansler och konsistorium samt domkapitlet i Borgå till K. M:t, RA; Tidningar utg. af et sällskap i Åbo, 1784, s. 219 o. följ.; M. J. Alopaaus, Borgå gymnasiums historia (1804—07,), s. 303—311; j. A. Heikel, Filologins studium vid Åbo universitet (Åho universitets- lärdomshistoria, 5, 1894); A. Neovius, Special-katalog öfver domkapitels-arkivet i Borgå, 1 (1891); H. Råbergh, Teologins studium vid Åbo universitet, 2 (Abo universitets lärdomshistoria, 9, 1901); M. G. Schybérgson, /Historiens studium vid Åbo universitet (ibid., 3, 1891).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Isaac Björklund, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18291, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. Boëthius.), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18291
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Isaac Björklund, urn:sbl:18291, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. Boëthius.), hämtad 2024-04-23.