Meriter

2. Carl Adolf Theodor Björkman, den föregåendes broder, f. 22 febr. 1831 i Stockholm, d 13 aug. 1908 därstädes. Elev vid nya elementarskolan i Stockholm ht. 1839; student i Uppsala 12 febr. 1848; elev vid skogsinstitutet 11 mars s. å.–4 juni 1850; företog skogs vetenskapliga studieresor, delvis med statsunderstöd, till Tyskland, Schweiz, Frankrike och Danmark 1857, till Wien 1873 och till Preussen och Sachsen 1875. Vik. lärare vid skogsinstitutet läsåren 1850–61 och 1851–52 enligt upprepade förordnanden; e. överjägare i Stockholms län 11 okt. 1850; överjägare därstädes 14 nov. 1851; erhöll uppdrag 19 juli 1852 att efter verkställd besiktning såsom bidrag till Sveriges skogsstatistik avgiva berättelse om skogarnas tillstånd i Norrbottens län; ånyo vik. lärare vid skogsinstitutet 21 sept. 1853–31 maj 1855; jägmästare i Västmanlands län 14 nov. 1854; lärare vid skogsinstitutet 5 dec. 1856; transporterad till jägmästare i Stockholms län 16 dec. s. å.; skogsvetenskapligt biträde hos skogsstyrelsen 28 juni–9 sept. 1860; styrelseledamot i Svenska trädgårdsföreningen 25 sept. 1862 (v. ordförande 1869–75); föredragande i Lantbruksakademiens skogs- och trädgårdsavdelning 1863–83; ledamot av Stockholms läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott 1863–83 och i direktionen för Stockholms läns sparbank 1864–83; tf. sekreterare i skogsstyrelsen 23 sept. 1864; sekreterare därstädes 10 dec. 1869; delegerad för skogsstatistik vid den internationella statistiska kongressens permanenta kommittés sammanträden i Stockholm 1874; tf. generaldirektör och chef för skogsstyrelsen 21 maj 1875—31 dec. 1882; ledamot av allmänna kartverkskommissionen 1880–83; landshövding i Gävleborgs län 23 apr. 1883; ordförande i hushållningssällskapet i samma län s. å., i direktionen för statens läroanstalt för dövstumma i Bollnäs 1884, i styrelsen för länets frökontrollanstalt 1887, i styrelsen för länets folkhögskola .s. å. och i styrelsen för länets lantbruksskola 1888; inspektor för Gävle h. allmänna läroverk 1888–92; ordförande i Gävleborgs läns skytteförbund 1888–99; ordförande i styrelsen för Dala—Hälsinglands järnvägs-a.-b. 1895; erhöll avsked 20 okt. 1899. LLA 1857; RVO 1863; ledamot av Karl XV:s jaktklubb 1868; erhöll Svenska trädgårdsföreningens silvermedalj 1870; RNO 1873; ledamot av Patriotiska sällskapet 1874; KVO1kl 1879; ledamot av Pro patria 1880; hedersledamot av kejserliga finska hushållningssällskapet 1882; KNO1kl 1885; HedLLA 1889; RCXIII:sO 1893; KmstkNO 1894; hedersledamot av Gävleborgs läns hushållningssällskap 1899; erhöll år 1900 Gävleborgs läns skytteförbunds guldmedalj och samma läns hushållningssällskaps guldmedalj; hedersledamot av Föreningen för skogsvård (sedermera Svenska skogsvårdsföreningen) 1904; innehade dessutom norsk orden.

Gift 31 okt. 1864 med Julia (Julie) Birgitta Fredrika Sandströmer, f. 16 juli 1847, dotter till statsrådet .

Biografi

B. var en skicklig skogsman och ämbetsman. Som lärare vid skogsinstitutet var han exemplarisk och nitisk. I början av sin lärartid hade han ett stort antal ämnen att sköta, och det fordrades därför stor arbetsförmåga och stort intresse för att fylla alla de krav, som ställdes på honom. Under senare åren av sin lärarverksamhet fick han mera odelat ägna sig åt skogsskötsel och skogsindelning. Någon lämplig lärobok i skogsskötsel för institutet fanns ej då, utan B. föreläste med ledning av tyska källor och egna erfarenheter från en studieresa i Mellaneuropa år 1857. Först sedan han lämnat sitt lärarkall, fullbordade han sin »Handbok i skogsskötsel», ett för sin tid framstående arbete, som under tvenne decennier blev huvudläroboken vid skogsinstitutet. Trakthyggesbruket var, för den tidens skogsmän det allena saliggörandet. Även B. var en hängiven beundrare därav och försummade ej att vid undervisningen framhålla dess företräden framför blädningen. — Under sin lärarverksamhet påverkade B. elevernas vandel, och de sågo bland sina lärare främst upp till honom. Stor musikvän, befordrade han bildandet av en dubbelkvartett samt en kvartett av jägarhorn och andra mässingsinstrument bland eleverna.

Som skogsvetenskapligt biträde hos chefen för skogsstyrelsen samt som sekreterare i detta ämbetsverk fick B. många maktpåliggande uppdrag. Sålunda utarbetade han 1867 års skogsindelningscirkulär samt fick flera år utföra skogsstyrelsens chef åliggande inspektionsresor. Bland de frågor, som under hans egen chefstid särskilt stodo på dagordningen, var den måhända viktigaste att få en överblick över statsskogarnas virkesförråd, så att de tryggades mot befarad överavverkning. För den då fåtaliga skogspersonalen förelåg här ett jättearbete, som man sökte lösa genom upprättandet av s. k. interimsskogshushållningsplaner. Särskilt, uppgjordes sådana för boställen och utarrenderade domäner. Dessa planer väckte ofta missnöje genom blotta tillkomsten: av vissa band och kravet på ordning och reda, där tillförene full frihet varit rådande. I övrigt införde B. en ny uppställning av den officiella skogsstatistiken, bidrog till en högst betydlig utvidgning av kronoskogarna samt sörjde för förstärkning av skogspersonalen, i den mån anslag härtill kunde erhållas; statsmakterna voro dock i stort sett njugga mot skogsadministrationen under hans chefstid. Även som chef påtog sig B. personligen den största arbetsbördan i verket och avfattade särskilt själv alla viktigare utlåtanden. Som närmaste man hade han visserligen en synnerligen rutinerad sekreterare, E. G. Sundberg, vilken var ett fullkomligt lexikon i alla administrativa frågor. Men denne hade ej själv utövat skogsyrket, och B. måste därför i rena skogsfrågor lita blott till sitt eget omdöme. Det sades också, att han ej sällan kände sig osäker i sin tjänsteutövning, vartill jämväl torde ha bidragit, att han endast var tf. chef. Skogsstyrelsens verksamhet blev under sådana förhållanden utsatt för en hel del kritik, såväl i riksdagen, där man önskade större avkastning av skogarna, och i vissa ämbetsmannakretsar som även inom skogsstaten, och när icke ens skogsmännen mera allmänt höllo på sin chef, blev hans ställning allt osäkrare. Då det år 1882 beslöts att anförtro vården av statens skogar och jordbruksdomäner åt ett enda ämbetsverk, domänstyrelsen, i vilken skogsstyrelsen skulle uppgå, hoppades B. emellertid helt säkert på att få bliva det nya verkets förste chef, och det berättas t. o. m., att det för honom var en fullständig överraskning, att befattningen i stället anförtroddes åt en riksdagsman och jordbrukare. Sedan B. väl lämnat ledningen av landets skogs väsende, började man dock snart sakna den skicklige ämbetsmannen, som hade både initiativkraft och framtidsblick. När han ratades, förlorade också den högre skogsadministrationen den tidens obestritt kunnigaste skogsman.

Även om den tid, B. var chef för skogsstyrelsen, var den viktigaste och mest krävande i hans liv, fick han som landshövding i Gävleborgs län allt framgent på mångahanda sätt verka för det allmänna. Han arbetade för anläggning av järnvägar, landsvägar och flottleder samt för åstadkommande av provinskartor. Han var också djupt intresserad av undervisningsväsendets utveckling i sitt län. Själv utövare av släkt- och fornforskning, återupplivade han år 1889 Gästriklands fornminnesförening, vars verksamhet sedan tjugu år tillbaka legat nere, och igångsatte utgivandet av dess »Meddelanden», för vilka han författat ett flertal uppsatser. — B. var en blond, lång och ståtlig man. Hans förbindliga sätt, som vittnade om framstående chefsegenskaper, tillvann honom många sympatier. Under den ganska allvarliga och stränga ytan bar han ett varmt och känsligt sinne. Hans arbetsförmåga var otrolig, och arbetslampan brann hos honom långt in på nätterna. Hans hem var känt för stor gästfrihet, och på Gävle slott höll han stora mottagningar; minnet av festerna där på nyårsdagen, då länets invånare infunno sig objudna, lever ännu. Sedan B. efter uppnådd pensionsålder nedflyttat till Stockholm, ägnade han sitt intresse åt skogslitteraturen och följde med uppmärksamhet de nya rörelserna inom skogsmannakretsarna. År 1904 fungerade han som v. ordförande vid Föreningens för skogsvård möte och sågs också senare flera gånger med intresse följa förhandlingarna vid de stora skogsmötena.

Författare

Gunnar Schotte.

Tryckta arbeten

Tryckta skrifter: Om behandling af barrträds frö för att påskynda dess groning (Handlingar rör. landtbruket o. dess binäringar. D. 19, 1859, s. 295—298). — Om åstadkommande af återväxt i barrskog (Tidskr. f. sv. landtbruket o. dess binäringar, Årg. 5, 1859, s. 41—43; även i Tidskr. f. Iandtmanna- o. kommunalekonomien, Årg. 20, 1860, s. 89—93). — Plantskolor för skogsträd (Tidskr. f. sv. landtbruket o. dess binäringar, Årg. 8, 1862, s. 200—203, 273—280^ 341—343). — Skogarne och virkesutdrifningen vid Indalselfven (LA Tidskr., Årg. 2, 1863, s. 314—321). — Instruktion för skogvaktare. Sthm 1865. 8 s. (Anon.) — Om hagar och gärdesbackar med hänseende till lämpligaste sättet att tillgodogöra dessa för skogskultur och bete (LA Tidskr., Arg. 4, 1865, s. 294—297). — Inom länet befintlig hagmarks ändamålsenliga användande (Tidning f. Stockholms läns hushållningssällsk., 1865, s. 177—181; anon.). — Förslag till instruktion vid de allmänna skogarnes indelning för ordnad hushållning. Sthm 1867. 4: o 16 s. — Handbok i skogskötsel. Sthm 1868. IV, 305 s. 2: a uppl. Sthm 1877. (1), IV, 312 s. — Om insamlande af skogsfrö (Tidning f. Stockholms läns hushållningssällsk., 1868, s. 79—82). — Upplysningar angående skogsstyrelsen och skogsinstitutet. Sthm 1869. — Handledning i skogsskötsel för allmoge. Sthm 1870. 67 s. (Smärre skrifter föranl. o. prisb. af K. patriot, sällsk. 6.) — Hushållningssällskapens utlåtande rörande sätten för åstadkommande af en ändamålsenlig skogskötsel inom landet. Referat (LA Tidskr., Årg. 9, 1870, s. 3—14). — Om insamling af tallfrö. Luleå 1870. 4 s. (Utdrag ur förf:s Handbok i skogsskötsel.) — Instruktion angående undervisningen i skogshushållning vid Stockholms läns hushållningssällskaps fiskodlingsanstalt (Tidning för Stockholms läns hushållningssällsk., 1870, s. 7—8). — Skogsskötsel vid små hemmansbruk (ibid., s. 99—105; anon.). — Om terpentin- och lysoljefabriken vid Kulla uti Kalmar län (LA Handl. o. tidskr., Arg. 10, 1871, s. 59—62). — Om löffoder och löftägt (ibid., s. 267—271). — Om svenska statsskogarne och deras förvaltning år 1876 (LA Handl. o. tidskr., Årg. 17, 1878, s. 150 —152). — Myntfyndet i Storsjön (Meddelanden fr. Gestriklands fornminnes-fören., 1890, s. 9—12; anon.). — Fynd af fornsaker i Hille socken (ibid., s. 23—25; anon.). — Gestriklands vapen (ibid., 1891, s. 13—17; anon.). — Hospitalskyrkan i Gefle (ibid., s. 17—24; anon.). — Om ryssarnes härjningar i Gestrikland (ibid., s. 31—32; anon.). —¦ Fynd af fornsaker i Gestrikland (ibid., *1892, s. 33—37; anon.). — Vargskall vintertid (Jägaren, Årg. 13, 1907, s. 1—17). — Dessutom artiklar i Nordisk familjebok samt i Post- och inrikes tidningar, Nya dagl. allehanda m. fl.

Utgivit: Jagtstadga af den 21 okt. 1864 med sedermera dervid gjorda förändringar samt öfriga i sammanhang med jagtstadgan stående författningar jemte i Kongl. bref meddelade föreskrifter rörande jagt med utförligt sakregister. Sthm 1869. 12: o 59 s. 8:e uppl. Sthm 1895. 144, (3) s. — Gällande stadganden angående skogsväsendet. Sthm 1887. 139 s.

Källor och litteratur

Källor: Personliga minnen; finansdep. handl. 14 nov. 1851, 14 nov. 1854 och 16 dec. 1856, RA; H. Samzelius, Jägeristaten (1915); dens., C. A. T. Björkman (Jägaren 1917); A. Wahlgren, Den högre skogsundervisningens utveckling (Skogshögskolan 1917. Festskrift, 1917, s. 85—87); V. T. Örtenblad, C. A. T. Björkman (Skogsvårdsfören. tidskr., 7, 1909).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Adolf Theodor Björkman, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18298, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnar Schotte.), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18298
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Adolf Theodor Björkman, urn:sbl:18298, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnar Schotte.), hämtad 2024-04-25.