Meriter

Johan Leonhard Belfrage, f. 2^[1] nov. 1754 på fänriksbostället Tobräckan i Dalsland, d. 26 nov. 1820 på Malma vid Lidköping. Föräldrar: dv. löjtnanten, sedermera kaptenen vid Västgöta-Dals regemente Åke Belfrage och Beata Eleonora Hård af Segerstad. Underofficer vid Västgöta-Dals regemente 1762; förare därstädes 16 okt. 1769; kadett vid kadettkåren i Karlskrona 1770; avlade officersexamen därstädes 19 juni 1773; stabsfänrik 23 febr. 1774, stabslöjtnant 1 juni 1778, stabskapten 18 okt. 1784 och kompanichef 20 apr. 1785, allt vid Västgöta-Dals regemente; deltog i kriget mot Ryssland 1788–90; bevistade slaget vid Högland 17 juli 1788 samt beordrades s. d. att med trupper från stora flottan till lands betäcka Hangö; bevistade affären därstädes 15 sept. s. å.; befälhavare på Hangö kasteli 23 maj 1789 samt bevistade i sådan egenskap den där förefallande affären med ryska flottan och fullbordade de påbegynta fästningsarbetena därstädes; åtföljde regementet till ryska gränsen aug. s. å.; bevistade affären vid Broby 1 sept. s. å.; tjf. major vid Skaraborgs regemente 15 okt. 1789; tjf. major vid Västgöta-Dals regemente maj 1790; bevistade Korhoispassets återtagande 30 maj s. å.; erhöll en till 15 juli 1790 antedaterad fullmakt som major i armén samt utnämndes till förste major vid Skaraborgs regemente 7 mars 1791; överstelöjtnant därstädes 19 dec. 1794; överste och chef för Bohusläns regemente 7 mars 1796; tf. landshövding i Göteborgs och Bohuslän 2 aug. 1800 samt ånyo 20 mars–6 juli 1801; brigadchef från mars 1808 i den under generalmajoren E. E. G. von Vegesack i Göteborgstrakten och Bohuslän sammandragna armékår, vilken såsom vänstra flygel ingick i den s. k. västra armén; deltog som chef i affärerna vid Krokstrand och Svinesund juni s. å.; chef för Bohusläns och Hallands lantvärnsbataljoner s. å.; ånyo tf. landshövding i Göteborgs och Bohus län 17 nov. s. å.–17 juni 1809; bevistade riksdagen i Örebro 1810; erhöll avsked från överstebeställningen med generalmajors namn, heder och värdighet 18 dec. s. å. RSO 1789.

Gift 7 okt. 1795 med Hedvig Charlotta von Köhler, f. 25 mars 1775, d. 29 maj 1829 på Malma, dotter till v. presidenten i Göta hovrätt friherre Axel Johan von Köhler.

Biografi

Efter att med utmärkelse ha deltagit i 1788–90 års krig intog B. sedan 1796 som chef för Bohusläns regemente en aktad ställning, som bl. a. fann uttryck i ett par landshövdingeförordnanden; ända från sin översteutnämning följde han också under personliga besök och genom kunskapare med uppmärksamhet förhållandena i Norge och avgav därom skriftliga och muntliga berättelser till konungen. En något större verksamhet öppnade sig för honom under krigsåren 1808–09. Hans nyhetskanaler och förbindelser i Norge fingo nu en ökad betydelse. Vidare ställdes han i spetsen för en något växlande sammansatt men huvudsakligen av delar av Bohusläns och Älvsborgs regementen, Västgöta dragonregemente och Göta artilleriregemente bestående brigad, vars styrka översteg 1,000 man. Med sina trupper tog han till en början ställning i trakten av Göteborg och fick sålunda ej följa vänstra flygeln vid dess inmarsch i Norge i maj men framsköts därpå mot norska gränsen och kom där att deltaga i ett par av de obetydliga striderna under norrmännens offensivförsök i juni. Av överbefälhavaren G. M. Armfelt fick han uppbära förebråelser för alltför stor eftergivenhet i disciplinära frågor men stod i övrigt på förtroligt vänskaplig fot med honom. Under den fortsatta gränsbevakningen angreps han i sept. 1808 av nervfeber och erhöll längre fram som tf. landshövding i Göteborg viktiga civila tjänsteåligganden. I början av 1809 fick han befallning att underteckna och i Norge sprida en av regeringen utarbetad proklamation med uppmaning till norrmännen att göra sig självständiga, ett försök att bearbeta opinionen, som lyckligt verkställdes men alldeles icke medförde önskad verkan. Underrättelsen om Adlersparreska resningen mottog B. till en början med den lojale ämbetsmannens indignation; han kallar den »de högst bedrövliga händelser inom vårt kära fädernesland», utlovar, att norrmännen skulle få stryk, om de rörde på sig, »ty nation tror det är genom deras kanaler, insurrektion skett», och fastslår slutligen, att nationen redan fått en uppeldad håg att möta utländskt våld, »då en liten faktion uppstått att inom riket något politisera» (17 mars). Icke desto mindre hade han snart försonat sig med den nya ordningen; en månad senare (19 apr.) erinrar han om, huruledes »det allmänna omdömet redan vid första underrättelsen om den förändring, som återställt hoppet om rikets räddning, välsignat den hand, som detta berett», och berömmer sig längre fram av att hava upprätthållit lugnet vid revolutionen, oaktat »engelska flottans stationering utanför Älvsborg, engelske amiralen Keats' erbjudne trupper och vapen och den då så mycket utvidgade engelska handeln gjorde tänkesätten delade och ställningen till ett mera svårt och grannlaga förhållande». I jan. 1810 beordrades han att möta den nyvalde kronprinsen Karl August vid Svinesund och deltog efter dennes frånfälle i valriksdagen i Örebro 1810. Då Sverige från och med 1812 åter fick anledning att med uppmärksamhet följa händelserna i Norge, mottog han, ehuru redan ur tjänst, upprepade uppmaningar att anordna kunskapartjänst i Norge och skaffade även denna gång ganska rikhaltiga uppgifter om stämningar och förhållanden därstädes. Personligen varmt intresserad för tanken på en förening mellan rikena, yrkade han ivrigt på att regeringen skulle söka vinna norrmännen genom tillförsel av säd och skänkte själv efter konventionen i Moss hundra tunnor havre till de fattiga i Kristiania. — År 1795 köpte B. säteriet Malma i Skaraborgs län, där han bosatte sig och uppförde ett större corps de logis, omgivet av präktiga trädgårdar. A. A. Afzelius, som var informator på Malma, har i sina »Minnen» bevarat drag av det gammaldags enkla men rörliga och gästfria hemlivet därstädes och ihågkom med sympati den storväxte, ståtlige, förtroendeingivande och hjärtlige gårdsherren. Utom Malma ägde B. även andra egendomar i trakten. Om sin verksamhet som godsägare har han själv antecknat, att av honom upphjälpta gårdar »bära sannfärdiga vittnesmål, vad genom Guds välsignelse, flit och arbetsamhet kan uträttas till många människors uppehälle och nytta; 27 av mig uppodlade och bebyggda torp äro nu bebodda av välmående och arbetsamma människor».

Författare

B. Boëthius.

Arkivuppgifter

Av B:s skriftliga kvarlåtenskap förvaras en mindre rest i riksarkivet. Jämte ämbetsberättelser ha enstaka privatbrev av honom bevarats.

Källor och litteratur

Källor: B:s papper, militaria: ansökn. och meritförteckn., landshövdingens i Göteborgs och Bohus län underdåniga skrivelser 1800–01, 1808–09 samt brev från B. till G. af Wetterstedt (1809), C. G. von Brinckman (Anglica) och C. E. Lagerheim, allt i RA. — A. A. Afzelius, Minnen (1901); Jenny Belfrage, Bidrag till släkten Belfrages historia (1916); Biogr. data om generalmajoren Johan Leonard Belfrage (Personhist. tidskr., 1902); R. Hjorth, Beskrifning öfver Wiste härad i Skaraborgs län (1902); Sveriges krig åren 1808 och 1809, utg. af generalstabens krigshist. afdelning, 6: 1–2, 7 (1915, 19); B. Sjövall, Georg Adlersparre och tronfrågan 1809 (1917), s. 8–10; Spionminnen från Norge (Ur dagens krönika, 1886); H. E. Uddgren, Kongl. Bohusläns regemente 1661–1911 (1911).

Gjorda rättelser och tillägg

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Leonhard Belfrage, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18433, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. Boëthius.), hämtad 2024-04-27.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18433
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Leonhard Belfrage, urn:sbl:18433, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. Boëthius.), hämtad 2024-04-27.