Hermann Johann Berens

Född:1826-04-07 – Tyskland (i Hamburg)
Död:1880-05-09 – Stockholms stad, Stockholms län

Kompositör, Pianist, Musiklärare


Band 03 (1922), sida 334.

Meriter

Berens, Hermann Johann, f. 7 apr. 1826 i Hamburg, d 9 maj 1880 i Stockholm. Son till kompositören och flöjtisten Karl Berens. Utbildade sig till violinist och pukslagare och åtnjöt undervisning av fadern samt sedermera hos K. G. Reissiger i Dresden. Företog en konsertresa och samarbetade därpå med Marietta Alboni i Hamburg; flyttade till Stockholm 1847; musikdirektör vid livregementets husarkår i Örebro 1849; kapellmästare vid Mindre teatern, sedermera Dramatiska teatern; tf. lärare i kontrapunkt, komposition och instrumentation vid Musikaliska akademiens läroverk samt ledare för elevernas orkesterövningar 28 juni 1861; vald till lärare vid den nyupprättade högre avdelningen (»artistklassen») 8 febr. 1867, ehuru läroverkskollegiet på förslag av preses prins Oskar förordat Frans Berwald, men erhöll på egen begäran avsked från denna befattning 22 febr. s. å.; professor och ordinarie lärare i komposition och instrumentation 24 jan. 1868. LMA 1864; RNO 1869.

Gift 2 nov. 1853 med Hedvig Matilda Braunner, f. 13 juni 1829, d 28 maj 1887, dotter till löjtnanten friherre Johan Robert Ulrik Brauner.

Biografi

B. gjorde sig genast efter sin flyttning till Stockholm bemärkt som pianist genom de kammarmusikkonserter, han gav jämte några andra unga musiker från Hamburg, däribland brodern August Adolf Berens och Johan Meyer, vilka båda längre fram fingo anställning i hovkapellet. I Örebro, livregementets husarkårs förläggningsort, där B. hade sitt hem efter utnämningen till musikdirektörsbefattningen 1849, gjorde han en betydande insats i musiklivet. En vidsträcktare verkningskrets fann han efter sin återflyttning tili Stockholm och särskilt sedan han på Ludvig Normans initiativ efterträtt denne som lärare vid Musikaliska akademien. Någon betydande konstnär eller personlighet var B. icke, men han var en flitig och samvetsgrann .musiker och vann icke ringa erkännande genom sin lärarverksamhet. Särskilt som pianopedagog hade han på sin tid ett stort namn och befäste det framför allt genom sina samlingar av instruktiva pianostycken och etyder, av vilka särskilt hans »Neueste schule der geläufigkeit» (Op. 61) vann stort anseende även utom Sverige. Bland B:s' elever märkesdrottning Lovisa. Efter hans bortgång gav honom Musikaliska akademiens sekreterare Johan Svedbom i akademiens årsberättelse det vitsordet, att han »fostrade de unge till redigt och självständigt, musikaliskt tänkande... Säker, granskande blick och noggrannhet med avseende å satsens renhet parade sig här med plikttroget och välvilligt nit».

Vid sidan av sin lärarverksamhet och ett ansträngande teaterarbete var B. en synnerligen produktiv kompositör och har försökt sig i nästan alla former. Endast symfonier och mässor saknas i hans vidlyftiga kompositionsförteckning. Tyngdpunkten är emellertid förlagd till musik för piano och dramatiska kompositioner, såsom operor, operetter, skådespel med sång och scenmusik. B. var dessutom en flitig arrangör av orkester- och operamusik för piano och utgav även dylika arrangemang såsom egna »opus». Slutligen komponerade han jämväl under pseudonym (Willibald; José de Martinez). I B:s' kompositioner spårar man en solid teoretisk underbyggnad, och hans musik utmärker sig alltid för klar sats och lättflytande melodik. Han söker företrädesvis ljusa och lätta stamningar, som han behandlar än i briljant, än i sentimental stil. I hans uttrycksmedel finnes ingenting av originalitet, och även i stäimningsvärde höjer han sig knappast över vardagligheten. Hart vann ej heller någon verklig framgång, och de av hans operaverk, som upplevde ett fåtal uppföranden i Stockholm — »Violetta» (uppförd 1855; text av J. Granberg), »En sommarnattsdröm» (uppförd 1856—57; text av Rosier och de Leuven), »Lulli och Quinault» (uppförd 1859—60; text av Dumanoir och Clairville) samt »Riccardo» (uppförd 1869) — lämnade trots sin tekniska habilitet och vackra genomarbetning knappast några spår efter sig. En egendomlig kammarmusikform har B. odlat med sina tre s. k. »Gesellschaftsquartette», vilka äro skrivna för piano till fyra händer, violin och violoncell. En av dessa uppfördes ännu på 1919 års musikfest i Örebro, B: s' gamla verksamhetsområde. — B: s' son Herman Gustaf Berens (f. 1862) studerade vid musikkonservatoriet 1880—83 och har sedan, efter anställning vid J. A. Berndts och vid K. J. Fröbergs sällskap i landsorten. 1883—86, med framgång varit verksam som musikanförare vid teatrar och operettscener i Stockholm och Danmark samt såsom dirigent, bl. a. för Stockholms allmänna sångförening. Vid K. teatern har han varit fäst 1898—1907 såsom repetitör samt, efter ett kortare avbrott, från 1 juli 1908, först såsom kapellmästare, därpå, från 1 juli 1910, ånyo som repetitör. Liksom fadern har han även framträtt med egna kompositioner (sånger, stycken för violin och piano samt operetter).

Författare

Julius Rabe.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Kompositioner i tryck: a) vokalmusik: Lieder und Gesänge. [»Sei ge-segnet, du meine Wonne.» Rastlöse Liebe. Gruss an die Nacht.J Hamburg & Sthm u. å. (Op. 15.) — 3 sånger vid piano. [För länge se'n. »Ack, om små blommorna kände.» »Du är mig kär.»] Sthm [1853]. (Op. 35.) — »Fader vår.» Cantat af Stagnelius, musik af Herm. Berens. Väter unser. Cantate... In Musik gesetzt fur vierstimmigen Solo- und Chorgesang mit Begleitung der Orgel oder des Pianofortes. Erfurt & Leipz. u. å. (Op. 45.) — »Sjung! Sjung!» Romans för er. röst med accomp. af pianoforte. Sthm [1855]. (Op. 49.) - — Nya sånger för en röst med accomp. af pianoforte. [Den öfvergifna. Du är min ro! Zigenar-gossen i Norden.] Sthm [1856]. (Op. 50.) — En tragedie. Folkvisa från Rhen. »På deras graf stå trenne lindar.» Sthm u. å.. (Op. 75.) — Jamais t'oublier. Romance pour une voix avec. piano. Sthm u. å. (Op. 90.) — Tre sånger för en röst med piano-accompagnement. [Till sömnen. Blif hos mig! Vid en väns död.] Sthm [1877]. (Op. 96.) — Därjämte utan opustal: Ett bidrag till qvinnornas historia. (Sann händelse.) Sånger af Wilhelm von Braun med accomp. af pianoforte. Sthm [1850]. — Konung Davids 137: de psalm af Runeberg, satt i musik för en sångstämma med piano- eller orgel-accompagnement. Sthm [1862]. — Gute Nacht (Ernst Vincke). Hamb. & Leipz. u. å. (Omnibus fur Gesang, N: o 3.) — »Sof, oroliga hjärta, sof» (T: L. Runeberg) för en röst med piano. Sthm [1851]. (Musikbil. till Pariser-blommor, Sthm 1851.) — Vår och kärlek. Sång för sopran eller tenor. Sthm u. å. (Italienska, franska och tyska sånger med accomp. af piano, 2: a uppl., N: o 8.) — Sånger ur operetten En midsommarnattsdröm. N: o 1*. Shakespeare's dryckesvisa: »Här på bottnen af pokalen.» Sthm [1856]. — Sånger och visor för en röst ur operetten Lully och Quinault. Klaverutdrag. H. 1*. Sthm [1860]. — -Sånger vid piano ur Riccardo, komisk opera af Hermann Berens. N:o 1—3. Sthm [1869]. b) instrumentalmusik: Das musikalische Europa. Zwölf Fantasien iiber beliebte Themas. Zur Unterhaltung und zum Studium fur das Pianoforte. Hamb. & Leipz. u. å. (Op. 2.) — Utile et agréable. Six études enfantines pour piano. Hamb. & Leipz. u. å. (Op. 3.) — Zwei Rondos fur das Pianoforte uber Motive aus der Oper »Die Matrosen» von Fr. von Flotow. Hamb. ti. å. (Op. 4.) — Erste grosse Sonate fur Pianoforte und Violine. Hamb. n. å. Op. 5.) — Trio fiir Pianoforte, Violine und Violoncell. Leipz. & New York u. å, (Op. 6.) — La fontaine, étude pour piano. Hamb. & Leipz xi. å. (Op. 7 N: o 2.) — Impromptu pour piano. Hamb., Leipz. & New York u. å. (Op. 13 N: o 2.) — Deux morceaux brillants et inélodieux pour le piano. [Au bord du Mälar. Valse étude.] Sthm u. å. (Op. 16.) — Otålighet. Caprice-étude för pianoforte. Sthm u. å. (Op. 17.) — Jenny Lind. Fantasie för piano öfver motiver ur operorna Kärleksdrycken, Sömngångerskan, Regementets dotter, Lucie, Norma, Friskytten och Figaros bröllop. Sthm [1848]. (Op. 18.) — Fantasier öfver svenska national-melodier, bearb. för piano. [Dalarne. Westgöthland( I).] Sthm [1848], (Op. 19.) — Second grand' trio pour piano, violon et violoncelle. Leipz. u. å. (Op. 20.) — Sånger af Jacob Axel Josephson, bearb. för piano. Sthm [1850]. (Op. 21.) — Minne af operan i Stockholm. Fantasie för pianoforte öfver motiver ur operorne Ziguenerskan, Leonora, Barberaren, Figaros bröllop, Puritanerna, Martha. Sthm u. å. (Op. 22.) — Gesellschafts-Quartett fur das Pianoforte zu 4 Handen, Violine und Violoncell. Hamb. & Sthm u. å. (Op. 23.) — Les rivales. Deux morceaux de salon. [Moment capricieux. Valse-révérie.] Hamb., Leipz. & New York u. å. (Op. 24.) — Fantasie. Erfurt & Leipz. u.å. (Op. 25.) (Cäcilia. Meisterwerke der vorzügl. Orgel-Componisten neuerer Zeit, H. 24.) — Sonate pour le piano å quatre mains. Hamb. u. å. (Op. 26.) — Taubenpost. Etude fiir das Pianoforte. Hamb. u. å. (Op. 27.) — Sonate pour le piano å quatre mains. Hamb. u. å. (Op. 29.) — Reminiscences de 1'opéra: Il matrimonio segreto de Cimarosa. Fantaisie dramatique pour le pianoforte. Sthm u. å. (Op. 30.) — Reminiscences de 1'opéra: Il giuramento de Mercadente. Fantaisie dramatique pour le piahoforte. Sthm [1852J. (Op. 31.) — Lätta stycken för snälla barn, komp. för pianoforte. Sthm [1852]. [Även under titel:] Der kleine Salonspieler. Acht instructive Compositionen im eleganten Style zum Vorspielen furs Pianoforte. Leipz. & New York u. å. (Op. 32.) — Ode å 1'amour. Troisiéme nocturne pour le piano. Sthm [1853]. (Öp. 33.) — Souvenir d'Ängsö. Idylle pour piano. Sthm [1853]. (Op. 34.) — Mazurka di bravura. Morceau brillant pour le piano. Mainz u. å. (Op. 35.) — Quatre romances sans paroles pour le piano. Sthm [1853]. (Op. 36.) —¦ Deux études caractéristiques pour le piano. [La harpe éolienne. Les cyclopes.] Mainz u. å. (Op. 36 [bis].) — Polka for ever. Caprice humoriste pour le piano. Mainz u. å. (Op. 37.) — Rosen's bild. Mélodie de Reichardt. Transcription pour le piano. Hamb, Leipz. & New York, Sthm u. å. (Op. 37 [bis].) — Vision. Réverie funébre pour le piano. Mainz u. å. (Op. 38.) — Réverie d'une jeune fille. Morceau facile et brillant pour le piano. Sthm [1854]. (Op. 38 [bis].) — »I rosens doft.» Favoritmelodi af prins Gustaf. Pastoral för piano. Sthm [1854]. (Op. 39.) — Dorfgeschichten. Ländliche Scenen fiir das Pianoforte. Mainz u. å. (Op. 40.) — Hommage aux graces. Nocturne pour piano. Mainz u. å. (Op. 41.) — Grand scéne italienne pour piano. Mainz u. å. (Op. 42.) — Le Zéphyr. Morceau carac-téristique pour piano. Mainz %u. å. (Op. 43.) — L'agitation et la consolation. 2 tableaux pour piano. Mainz u. å. (Op. 44.) — Martha de Flotow. Grande fantaisie dramatique pour le pianoforte. Hamb, Leipz. & New York, Sthm u. å. (Op. 46.) — Tondikter, comp. för pianoforte. Sthm [1855]. (Op. 47.) — Zweites Gesellschafts-Quartett fiir pianoforte zu vier Handen, Violine und Violoncell. Hamb. u. å. (Op. 48.) — Second scéne italienne pour le piano. Mainz u. å. (Op. 51.) — Deux églantines pour piano. Mainz u. å. (Op. 52.) — Robin Adair. Air écossais favori, transcrit pour le piano. Mainz u. å. (Op. 53.) — Grand caprice pour piano. Mainz u. å. (Op. 54.) — Grand marche brillante pour piano. Mainz u. å. {Op. 55.) — Chanson å boire de 1'opéra L'étoile du Nord de Meyerbeer. Paraphrase pour piano. Mainz u. å. (Op. 56.) — Boléro pour piano. Mainz u. å. (Op. 57.) — Trans-scriptioner för pianoforte. N:o 1—6. Sthm [1856—61]. (Op. 59.) — Prissonat för piano. Sthm [1859]. (Op. 60.) — Neueste Schule der Geläufjgkeit fiir das Pianoforte, bestehend aus vierzig Uebungsstucken . .. H. 1—4. Hamb. & Sthm u. å. (Op. 61.) (Även i flera uppl. med svensk titel.). — Melodiska öfningsstycken för piano och fyra händer... H. 1—3. Sthm [1864]. (Op 62,i — Airs finlandais nationaux. Fantaisie elegante pour le piano. Hamb. & Leipz. u. å. (Op. 63.) — Capriccio pour piano seul. Hamb. & Leipz. ti. å. (Op. 64.) — Elfenspiel. Scherzo-étude pour le piano. Hamb. & Köln u. å. (Op. 65.) (Även i uppl. med svensk titel.) — Vorstudien fiir Clavierspieler zur Einfuhrung in die Werke älterer und moderner Componisten. H. 1—3. Hamb. & Wien u. å. (Op. 66.) — Allegro appasionato pour le piano. Hamb. & Leipz. u. å. (Op. 67.) — Causerie amoureuse. Premiére valse de salon pour le piano. Breslau & Leipz. u. å. (Op. 68.) — Rosen- & Dornen-stiicke fiir Piano. H. 1—2. Leipz. u. å. (Öp. 69.) — 50 morceaux de'piano sans octaves pour les premiers commencans. Livr. 1—3. Hamb. u. å. (Op. 70.) — Mazurka romantique pour le piano. Breslau & Leipz. u. å. (Op. 71.; — Drittes Gesellschafts-Quartett fiir das Piano zu vier Handen, Violine und Violoncello. Hamb. u. å. (Op. 72.) — 12 études de genre pour piano. Cah. 1—2. Hamb. u. å. (Op. 73.) — Miniatiirbilder. Improvisationen am Pianoforte. N:o 1—6. Hamb. u. å. (Op. 74.) — Haideröslein. Klavierstiick. Hamb. u. å. (Op. 76.) — Poetische Studien. 30 Clavierstiicke melodischen und characteristischen Inhalts, als Vorbereitung fiir die Schule der neueren Meister. H. 1—4. Hamb. u. å. (Op. 77.) — Grosses Quartett N:o 1 in) E fiir zwei Violinen, Viola und Violoncell. Bremen & Leipz. u. å. (Op. 78.) 20 Kinder-Etuden ohne Octavengriffe fiir das Klavier. Voriibungen zu ... Neuester Schule der Geläufigkeit. Op. 61. H. 1—2. Hamb. u. å. (Op. 79.) (Även i uppl. med svensk titel. Sthm & Kristiania [1868].) — Viertes Gesellschafts-Quartett fur Pianoforte zu vier Handen, Violine und Violoncell. Hamb. u. å. (Op. 80.) — Sechs Kinder-Sonaten fur Pianoforce Hamb. & Sthm u. å. [Även under titel:] Sex lätta sonatiner (i Kuhlaus maner). Sthm [1869]. (Op. 81.) — Neue Dorfgeschichten (2: te Folge). Ländliche Scenen fur das Pianoforte. Mainz u. å. (Op. 82.) —¦ Chromatische Fuge fur die Orgel. Leipz. u. å. (Op. 84.) — Drei Trios fur Violine, Bratsche und Violoncell. Hamb. & Leipz. u. å. (Op. 85.) — Gruss an die Nacht. Serenade fur Violine und Piano mit Begleitung von Violoncello und Harmonium ad libitum. Köln- & Leipz. u å. (Op. 86.) — Improvisation öfver A. F. Lindblads »Öfver skogen, öfver sjön» för piano ensamt. Sthm [1869]. (Op. 87.) — Öfningskurs i skalor, accorder och prydnader, innehållande 28 progressivt ordnade etuder för piano. H. 1—3. Sthm [1872]. (Op. 88.) — Die Pflege der linken Hand. 46 Uebungsstucken und 25 Etuden fur die linke Hand allein. H. 1—2. Wien & Hamb. u. å. (Op. 89.) — Fleurs du printemps. Deux morceaux gracieux pour le piano. [Impromptu. Nocturne.] Köln & Leipz. u. å. (Op. 91.) — 2 valse-études brillantes pour le piano. Mainz u. å. (Op. 92.) — Zwei Idyllen fiir das Pianoforte. [Das Begräbniss der Rose. Grazietänze.] Leipz. u. å. (Op. 93.) — Im häuslichen Kreise. Melodische Skizzen fiir Pianoforte und Violine. N:o 1—8. Kiel u. å. (Op. 94.) — Drei Trios fiir Pianoforte, Violine und Violoncell. Hamb. & Kiel u. å. (Op. 95.) — Tre albumblad för piano. Sthm [1878]. (Op. 97.)

Därjämte utan opustal: Duettinen H. 1—2. [1. Fiinf Salon-Lieder fiir Violine und Piano. 2. Ballade und Romanze. Zwei Salonstiicke fiir Violine oder Violoncell und Pianoforte.] Leipz. u. å. — Genrebilder. 8 Clavierstiicke zu vier Handen. H. 1—2. Mainz u. å. ,— Helsjngborger-Polka. Hamb. u. å. (Tänze und Märsche fiir das Pianoforte.) — Hussarmarsch, comp. och arrang. för' pianoforte... Sthm u. å. — Melodier för violin eller violoncell och pianoforte. Sthm [1855], — [Ouverture till op.] Lully och Quinault. Sthm u. å. — Propheten. Fantasi för pianoforte öfver motiver ur operan Propheten a"f G. Meyerbeer. Sthm u. å. — Riccardo, Komisk opera af H. Berens. Arrang. för piano ensamt. Sthm [1869]. — Soupir amoureux. Morceau mélodique pour le piano. Sthm [1883], — Triangel-Polka. Hamburg [1851]. (Hamburger Tanz-Album fiir Pianoforte, 1851.) — Tvenne orgelstycken. Sthm [1870] m. fl.

Under pseudonym: Baltimore-marsch för piano af A. Willibald. Sthm & Leipz. [1890]. —¦ Kongl. parad-marsch af A. Willibald. Arrang. för piano. Sthm u. å. — Opern-Gallerie. Kleine Fantasien in Form von Potpourries fiir das Pianoforte von A. Willibald. (Op. 40.) — Marcha mejicana, compuesta para el piano por A. Willibald. Hamb. u. å. (Op. 44.) — Valse andalouse pour le piano comp. par José de Martinez. Sthm u. å.

Därjämte ett flertal arrangement, transkriptioner m. m.

Källor och litteratur

Källor: K. musik, akademiens prot. och handl., MA arkiv; J. P. Cronhamn, Kongl. musikaliska akademien åren 1771—1871 (1871); F. A. Dahlgren, Anteckningar om Stockholms theatrar (1866); T. L. Höijer, Musik- lexicon (1864); T. Norlind, Allm. musiklexikon, 1 (1916).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Hermann Johann Berens, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18523, Svenskt biografiskt lexikon (art av Julius Rabe.), hämtad 2018-12-10.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18523
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Hermann Johann Berens, urn:sbl:18523, Svenskt biografiskt lexikon (art av Julius Rabe.), hämtad 2018-12-10.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se