Meriter

1. Petter Johan Bergelin, f. 19 juni 1791 i Karlskrona, d 19 mars 1839 i Karlstad. Föräldrar: mjölnaren och kvarnägaren Johan Bergelin och Maria Kristina Sparring. Åtnjöt dels enskild, dels skolundervisning i Karlskrona; student i Lund 4 okt. 1806; informator för doktor E. J. Olanders söner i Lidköping från 1808; återvände till Lund ht. 1809; filol. kand. 6 dec. s. å.; disp. 29 nov. s. å. (De mediocritate pessima honestatis regula; pres. A. O. Lindfors); fil. kand. 19 juni 1810; idkade medicinska studier i Stockholm från hösten s. å.; avlade kir. stud. examen 17 dec. s. å. (Coll. med. prot.); med. lic. i Lund 11 apr. 1812; disp. 9 maj s. å. (De camphorse in medicina usu; pres. J. A. Engelhart); kir. magister 22 sept. s. å.; med. doktor 22 juni 1813. Bataljonsläkare vid livregementisbrigadens grenadjärkår 23 mars 1813; åtföljde svenska armén till Tyskland i maj s. å.; beordrad till Berlin i sjukvård 25 aug. s. å.; sjukhusläkare i Halle okt. s. å.; tjänstgjorde, efter att en tid ha legat sjuk i Lübeck, vid militärsjukhusen i Lüttich och Köln i början av 1814; deltog i fälttåget mot Norge s. å.,och fungerade därunder som sjukhusläkare i Strömstad och Fredrikshald; regementsläkare 2 maj 1815; provinsialläkare i Gottlands norra distrikt 30 maj s. å.; dömd till döden som riksförrädare av Svea hovrätt 12 juni 1817, vilket straff dock genom K. nåd 23 juli s. å. förvandlades till tjänstens förlust och fängelse på obestämd tid; erhöll befrielse från fängelsestraffet 26 apr. 1820; lasaretts- och stadsläkare i Karlstad 18 aug. 1821; erhöll avsked 1827.

Gift 2 febr. 1816 med Rebecka Winckler, f. 13 aug. 1788, d 1 aug. 1830, dotter till brukspatronen och grosshandlaren Teodor Kristoffer Winckler i Karlskrona.

Biografi

Ett intressant vittnesbörd öm B: s verksamhet under 1813—14 års krig föreligger i ett utförligt brev till professor A. H. Florman, där han med vaken iakttagelseförmåga och både vetenskapligt och praktiskt intresse redogör för sina rön i den militära sjukvården samt för sina intryck från Tysklands medicinska värld. Det är emellertid framför allt en av samtiden mycket omtalad episod, som fäst en allmännare uppmärksamhet vid B: s namn. Under ett samkväm efter Karlsdags-balen i Visby 1817 föreslogs konungens skål. Den bredvid B. sittande adjunkten L. P. Ihre, vilken i likhet med B. befann sig i upprymd sinnesstämning, hade icke uppfattat, vem skålen gällde, utan frågade sin granne: »Vems skål skall jag dricka?» vartill B. svarade: »Drick Gustav V:s skål!» Ihre upprepade därpå: »Gustav V:s skål.» Vid själva festen hade just ingen lagt märke till detta lilla intermesso, men dagen därpå inberättades saken för landshövdingen K. Fr. Aschling (se denne), vilken dock tog det under rusets inflytande fällda yttrandet föga allvarsamt. På högsta ort såg man ej saken på samma sätt. Aschling avlägsnades för sin lamhet och fick till efterträdare Jakob Cederström, en av de aktiva deltagarna i 1809 års revolution. Såväl B. som Ihre häktades, och alla, som varit närvarande vid samkvämet, instämdes till rådhusrätten. Att den obetydliga händelsen kunde väcka oro i sinnena berodde väl till stor del därpå, att dagarna förut i huvudstaden cirkulerat falska rykten, omförmätande, att sex ryska linjeskepp med prins Gustav ombord voro på väg till Gottland, vilken ö skulle vara utsedd till utgångspunkt för en resning till den avsatta dynastiens förmån. Dödsdomen, vilken enligt dåtidens drakoniska lagstiftning var påföljden av B: s och Ihres »fruktansvärda» brott, mildrades emellertid som vanligt genom nåd, och B. insattes på Karlstens fästning, där han behandlades tämligen milt. Efter ett års tid fick hans hustru flytta till honom, och han kunde till och med mot slutet av fängelsetiden utöva läkarpraktik i Marstrand. År 1820 lössläpptes han och fann kort därpå som lasaretts- och stadsläkare i Karlstad en tryggad framtid. — B. var en skicklig, nitisk och intresserad läkare. Han avled oväntat av slag, sedan han ännu sent den föregående kvällen besökt sina patienter, och blev i Karlstad mycket saknad. Anekdoter, som ännu berättas om honom, synas röja ett livligt och utpräglat temperament.

Författare

Hj. Lindeberg.

Källor och litteratur

Källor: Muntliga meddelanden av B: s sonson, överste Th. Bergelin Stockholm. — P. Clarholm, - Lasarettet i Karlstad (1907); C. M. Furst, Från krigsåret 1813. Bref till prof. A. H. Florman från bataljonsläkaren P.J. Bergelin och öfverfältläkaren C. F. Weltzin (Tidskr. i militär helsovård, 1896); [And. Lindeberg], Bidrag till Sveriges historia efter d. 5 nov. 1810, 1 (1839); Hj. Lindeberg, Prinsen av Wasa 1921).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Petter Johan Bergelin, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18567, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hj. Lindeberg.), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18567
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Petter Johan Bergelin, urn:sbl:18567, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hj. Lindeberg.), hämtad 2024-04-26.