Carl Gustaf Bergsten
Född:1879-05-10 – Norrköpings Sankt Olai församling, Östergötlands länDöd:1935 – Stockholms stad, Stockholms län
Arkitekt
Band 03 (1922), sida 694.
Meriter
Bergsten, Carl Gustaf, f. 10 maj 1879 i Norrköping. Föräldrar: med. doktorn Per Vilhelm Bergsten och Oktavie Sofie von Koch. Utexaminerad från tekniska högskolan 1901; elev vid konstakademien 25 sept. s. å.; erhöll K. medaljen; å dess högtidsdag 1903; har företagit studieresor till Tyskland, Frankrike, Belgien och Holland s. å., Tyskland och Österrike 1904, Italien, Grekland, Turkiet, Mindre Asien, Frankrike och Danmark 1907 som statsstipendiat; besökte för studier av konstutställningsbyggnader Tyskland 1913. Praktiserade under studietiden hos professor I. G. Clason samt hos professor E. Lallerstedt 1903; ledamot i Svenska teknologföreningens kommittéer för förslag till ny byggnadsstadga för riket från 1909; sekreterare i ovannämnda förenings avdelning för husbyggnadskonst 1910—11; suppleant i Eva Bonniers donationsnämnd; assistent i arkitektur vid tekniska högskolan 1911.—12; uppehöll professuren i samma ämne därstädes 11 mars—4 apr. 1912; redaktör för tidskriften Arkitektur s. å.— 1915; lärare i omamentik vid tekniska högskolan 1916—17; chef för Nordiska kompaniets möbelavdelning från jan. 1917 till våren 1921; ordförande i den av Svenska teknolog-föreningens avdelning jph husbyggnadskonst tillsatta standardiseringskommittén för byggnadsmaterialieir 1919-20; representant för avdelningen för husbyggnadskonst vid internationella bostadskongressen i London 1920; biträdande sakkunnig för avgivande av förslag angående bostadssociala fordringar pä smålägenhetsproduktionen (K. beslut 27 febr. 1920); styrelseledamot i Svenska teknologföreningen 1920; v. ordförande i dess avdelning för husbyggnadskonst 1921; vik. lärare i arkitektur vid konsthögskolan under en del av vt. 1921; uppehöll professuren i byggnadskonst vid konsthögskolan 1 apr.—15 maj s. å.; uppförd ä andra förslagsrummet till professor i arkitektur vid nämnda skola 24 sept. s. å.; v. ordförande i Svenska teknologföreningens avdelning för husbyggnadskonst 1922; har såsom prisdomare biträtt vid en del arkitekturtävlingar; har erhållit pris i ett flertal tävlingar varibland 1: sta pris i tävlingen om kapell i Hjorthagen 1904, om utställning i Norrköping 1905, om konsthall i Stockholm 1912; 2: dra pris i tävlingarna om ridhus i Östersund 1907, svenska kyrkan i Paris 1909 samt ,3: dje pris i tävlan om rådhus i Stockholm 1905.
Gift 21 sept. 1905 med Agnes Maria Moberg, f. 13 febr. 1884, dotter till disponenten Karl D. Moberg i Norrköping.
Biografi
Ett centralt nutida arkitektoniskt problem har varit att skapa en konstnärlig form, som direkt framgår ur den moderna byggnadens nya material, nya konstruktionsmetoder och nya uppgifter och som försmår bruket av de historiska stilarna. B. har varit en av denna rörelses mest målmedvetna representanter i Sverige. Redan hans första större arbete, radhusförslaget av 1905, avviker från det fylliga formspråk, som då var på modet, och har en till stenmaterialet avpassad stel, geometrisk prägel. I Norrköpingsutställningen av 1906 utnyttjade B. träkonstruktionens dekorativa möjligheter och fick fram .bisarra effekter ur träskeletten, här motiverade av uppgiften att tjäna till tillfällig utställningsreklam. Denna djärva experimentella arkitektur övergavs givetvis i mer stabila byggnader, men den kan dock betraktas söm upptakten till B: s stil. I en del byggnader mellan åren 1908—14, såsom Skandinaviska banken i Norrköping (1908.1 S:t Olofs skola i Norrköping (1908), Skånska Handelsbanken, i Lund (1912) och bankdirektör S. Huldts hus i Malmö (1914), använde sig B. liksom samtida arkitekter av naket tegel och lät själva tegelstommen helt bestämma byggnadernas karaktär. Särskilt upplysande för hur radikalt B. löser problemen är S: t Olofs skola i Norrköping, där huvudfasaden bry tes av ett stort intag för att släppa in ljus till en inre korridor och där fasaderna få en sträng vertikalindelning av smala murpelare och genom hela byggnaden sammanhållna fönsteraxlar. I sin rationalism får denna tegelkonstruktiva, vertikala stil en gotisk energi.
Sedan B. erhållit första pris i tävlan om Liljevalchs konsthall i Stockholm, fick han mellan åren 1914—17 utföra detta sitt hittills betydelsefullaste arbete. Uppgiften var att forma väl belysta utställningssalar, och B. har med skarpsinne och moget konstnärskap renodlat de konstruktiva och innehållsliga synpunkterna under eftersträvande av en efter Djurgårdstrakten avpassad måttfull exteriör med anklang av nyantikt formspråk. Då på grund av tomtförhållanden entrén måste tagas i ett hörn av byggnaden, har den därav nödvändiggjorda hörnbetoningen ytterligare stärkts genom en av Karl Milles utförd kolonn med en bågskytt i brons, vars höga resning lyckligt bryter den låga, vilande arkitekturen. Interiörerna äro tendentiöst enkla; för belysningen har med ledning av vissa av A. Lichtwark i Hamburg utexperimenterade erfarenheter använts lanterninsystem, ej horisontella glastak. Sam-manbygd med Konsthällen är restaurangen Blå porten, uppförd efter B : s ritningar.
B. har dessutom uppfört ett stort antal byggnader för skilda ändamål. I Intima teatern vid Birgerjarlsgatan tillämpade han sin dekorationsfientliga stil för teatersalongen, måhända en för asketisk princip för uppgiften. I Hjorthagens kapell (1909) och En-skede kyrka (1913) har han gett intressanta lösningar på modern kyrkoarkitektur; det förra är en liten kraftig tegelkyrka med strävpelare och spetsigt torn, resande sig från en höjdplatå; ilen senare är en lång horisontal putsad länga med! tornryttare i nyantik stil. Av privatbostäder kunna vidare särskilt nämnas doktor K. Fr. Ekmans hus i Motala och konsul J. Jeanssons villa Svensksnabben utanför Kalmar. Med modernitet i nya uppgifter förenar B. största pietet för äldre byggnadsverk, vilket visats i hans ombyggnadsarbeten, exempelvis i ombyggandet av S: t Johannes kyrka i Norrköping till konsertlokal (1913).
Under senaste tid (1917—21) har B. särskilt varit verksam som inredningsarkitekt; så, har han utfört bl. a. nyinredningar i Hasselbackens restaurang, matsalen i Örebro stadshotell och framför allt matsalen i Grand Hotel Haglund, Göteborg, med dess utmärkta ekarbete; här visar B., att hans kärva konst även kan rymma värme och rikedom.
Författare
R. Josephson.
Sök i Nationella Arkivdatabasen
Tryckta arbeten
Tryckta arbeten: Möbelkonsten och annan konstindustri på sommarens utställning (Arkitektur, Arg. 39, 1909, s. 130—144). — »Kvarteret Lärkan» i Stockholm och dess bebyggande (ibid., Arg. 41, 1911, s. 109—118). — En återblick på byggnadskonsten i Sverige under de sista 20 åren (ibid., s. 161 —166). — Arkitekt Bobergs förslag till Nobelbyggnad (ibid., Arg. 42, 1912, s. 2—10). — Ett bidrag till belysning af bostadsfrågan i stad (ibid., s. 105 —111; tills, med I. Tengbom). — Pristäflan rörande nybyggnad för Timmcr-mansorden jämte några randanteckningar (ibid., s. 113—122). — Ordnande af trakten kring Karl Johans torg och uppfartsvägarna från Slussen till Södermalm (ibid., Årg. 43, 1913, s. 17—23). — Täflingen om Skandinaviska kreditaktiebolagets nybyggnad vid Gustaf Adolfs torg (ibid., s. 99—106). — Engelbrektskyrkan (ibid., Arg. 44, 1914, s. 17—24). — Omkring arkitektur, utställningen (ibid., s. 95—100). — En projekterad krematorieanläggning för Helsingborg (ibid., s. 111 —116). — En ny typi för arméns infanterikaserner (ibid., Årg. 45, 1915, s. 35 —39). — Stockholms, enskilda banks nybyggnader vid Kungsträdgården (ibid., s. 105—111). — Kungsgatans bebyggande (ibid., s. 121—125). — Täflingen om hofrättsbyggnad i Malmö (ibid., Årg. 46, 1916, s. 7—10). — Carl Milles trädgårdsanläggning å Lidingön (ibid., s. 149 —152, 1 pl.). — Nordhemsskolan i Göteborg (ibid., Årg. 48, 1918, s. 81 —881. — Möbler och interiörkonst på verkstadens utställning (Sv. slöjd-fören. tidskr., Arg. 16, 1920, s. 59—81). — Dessutom ett stort antal smärre uppsatser, referat och recensioner i Arkitektur (1908 o. följ.).Redigerat: Arkitektur. Organ för Svenska teknologföreningens afdel-ning för husbyggnadskonst. Årg. 42—46. Sthm 1912—16.
Hänvisa till den här artikeln
Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till.
Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Gustaf Bergsten, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18660, Svenskt biografiskt lexikon (art av R. Josephson.), hämtad 2024-04-23.
Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18660
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare.
Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Gustaf Bergsten, urn:sbl:18660, Svenskt biografiskt lexikon (art av R. Josephson.), hämtad 2024-04-23.
