Meriter

5. Karl Isak Anders Johan Bergström, son till B. 3, f. 5 maj 1858 i Kristianstad. Avlade mogenhetsexamen vid Stockholms gymnasium 19 maj 1876; student i Uppsala 29 maj s. å.; jur. fil. kand. 29 jan. 1879; jur. utr. kand. 2 mars 1885. E. o. notarie i Svea hovrätt 5 mars s. å.; erhöll första domarförordnandet 23 nov. s. å.; tf. domhavande i Gottlands norra och Gottlands södra, Södra Roslags och Öster-Närkes domsagor upprepade gånger 1886—90 och 1894—95; v. häradshövding 1 okt. 1886; e. o. notarie hos Stockholms rådstuvurätt 28 jan. 1887; adjungerad ledamot i Svea hovrätt 17 juni 1890—31 aug. 1894; häradshövding i Västmanlands västra domsaga 10 maj 1895; landshövding i Norrbottens län 25 aug. 1900; ordförande i Norrbottens läns hushållningssällskap 1900—11 och i Norrbottens läns skytteförbund 1900—11; inspektor för h. allmänna läroverket i Luleå 1900—04; ledamot i kommissionen angående de svenska flyttlapparnas renbete 28 sept. 1907—9 jan. 1909; landshövding i Örebro län och ståthållare på Örebro slott 29 sept. 1911; ordförande i Örebro läns hushållningssällskap 1912—18 och i Örebro läns skytteförbund 1912—18. RNO 1900; KNO 1902; LLA 1906; KmstkNO 1910; erhöll Norrbottens läns hushållningssällskaps stora guldmedalj s. å., Norrbottens läns skytteförbunds guldmedalj 1911 och Örebro läns skytteförbunds guldmedalj 1918; LSkS 1918; innehar dessutom utländska ordnar.

Gift 20 juni 1901 med Fanny Helena Malmquist, f. 17 maj 1864, dotter till handlanden och rådmannen Karl August Malmquist i Köping och änka efter civilingenjören Ivar Gustav Hallström.

Biografi

Sitt betydelsefullaste arbete har B. otvivelaktigt utfört under den tid av elva år (1900—11), då han var landshövding i Norrbottens län. Han kom härunder, tack vare en lycklig förening av bonhomie, äkta folkligt sinnelag, nitisk pliktuppfyllelse, och eminent personalkännedom, att förvärva sig en ställning inom länet, som det varit få landshövdingar i senare tid förunnat. Det som först bragte B. i intim kontakt med länets invånare var de svåra nödåren 1902—03 i Norrbotten. Vid organiserandet och distribuerandet av nödhjälpen söderifrån till de hemsökta landsdelarnas utvecklade B. en storartad energi och oegennytta; »den långa arbetsdagen» — har det sagts — »räckte oftast ej till, natt efter natt såg man arbetslampan brinna i landshövdingens ämbetsrum». Visserligen blevo en del av åtgärderna föremål för klander; man sade, att den bragta hjälpen emellanåt förslösades till ingen nytta och på ovärdiga personer, och som ett missgrepp anmärktes också, att utlåning i stor utsträckning sattes i gång till de behövande, vilket vållade svårigheter och krångel vid återbetalningen. Men inför det stora arbete, som åstadkommits, förstummades kritiken, och erkännandet för vad som gjorts blev allmänt. Det förtroende, som B. under dessa år vunnit hos länets befolkning, befästade han alltmer genom vidsträckta resor, som även och icke minst utsträcktes till länets mest avlägsna obygder. Under dessa färder lärde han i grunden känna sitt län och dess inbyggare. Erfarenheterna från nödåren utnyttjades till jordbrukets och boskapsskötselns upphjälpande, i syfte att landet en annan gång skulle stå bättre rustat att möta olyckorna. Lantmannaföreningar grundades, mejerier upprättades, lantmannaskolorna utvecklades, och från dem och från växtbiologiska anstalten i Luleå utgick ett kraftigt upplysningsarbete i länet; på alla håll medverkade B. antingen som initiativtagare eller i varje fall med sitt stöd och livliga intresse. Sitt kanske mest betydelsefulla arbete ägnade B. åt lapparna. Den för dessa vitala renbetesfrågan blev aktuell vintern 1905—06, då på grund av ogynnsamma snöförhållanden under förvintern lapparna i Karesuando måste söka betesmarker för sina renar på andra sidan gränsen, både på den norska och den finska sidan, men av ortsmyndigheterna å bägge håll utsattes för svåra trakasserier, som hotade att ödelägga en stor del av deras hjordar. Då var det B., som ingrep till lapparnas räddning. Redan i nov. 1905 hade lapparna vänt sig till honom med anhållan, att renbetesland för 3 1/2 månaders tid måtte utverkas på norska eller helst finska områden mot skälig ersättning. B. hade omedelbart satt sig i förbindelse med svenska regeringen, som på diplomatisk väg inledde underhandlingar med den ryska med det resultat, att denna för tillfället suspenderade gränsspärrningen mot de svenska lap- parnas renhjordar. B. hade själv begivit sig till Karesuando för att bringa hjälp, och under hans vistelse däruppe kom glädjebudskapet om ryska regeringens svar. Då kort därefter renarna i Jukkasjärvi hotades med fullständig undergång, skyndade sig B. att utverka regeringens tillstånd att fälla lavbehängd skog till föda åt renarna. Även för ordnandet av renbetesfrågan på den norska sidan medverkade B. genom medlemskap i den svensknorska kommission, som hösten 1907 tillsattes för frågans vidare utredning. Att B. tack vare sitt raska initiativ och sitt behjärtade ingripande berett lapparna, hjälp i en bekymmersam situation förskaffade honom bland dessa en popularitet, som gränsade till dyrkan. »De sågo i 'maaherra' hart när ett högre väsen, som kommit det stackars folket till undsättning i dess mer än hårda kamp för tillvaron.» Tvivelsutan var det också bland lapparna, som saknaden kändes starkast, då B. 1911 utbytte hövdingposten i Norrbotten mot sin faders gamla landshövdingstol i Örebro. Hans verksamhet här har av naturliga skäl varit mindre maktpåliggande och har ej erbjudit samma tillfällen till nydanande, självständiga uppslag som den, han utövat bland Norrbottens nybyggare och nomader.

Författare

Gr. Jacobson.

Källor och litteratur

Källor: Just.-dep. handl. 10 maj 1895 (meritförteckn.), RA; samtida tidningar; Norrbottens läns hushålln.-sällsk. handl., 1911—1912; C. Svedelius Karl J. Bergström (Hvar 8 dag, 1905—06, N:o 28).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Karl I A J Bergström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18683, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gr. Jacobson.), hämtad 2024-04-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18683
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Karl I A J Bergström, urn:sbl:18683, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gr. Jacobson.), hämtad 2024-04-16.