Meriter

2. Christian Ludvig Aschenberg, den föregåendes son, f. 4 juni 1662, d 2 febr. 1722. Volontär vid Sparres infanteriregemente i Holland 24 dec. 1680; fänrik 28 nov. 1681; erhöll avsked 29 dec. 1682; löjtnant vid livgardet; kapten därstädes 13 jan. 1687; deltog under kurfurstens av Bajern befäl i de allierades fälttåg vid Rhen 1690 och under hertigen av Luxembourg i fransmännens fälttåg i Flandern 1691; överstelöjtnant vid riksänkedrottningens livregemente till häst 1 juli 1692; överste för samma regemente efter fadern 27 aug. 1694; generalmajor av kavalleriet 11 sept. 1709 (rådets fullmakt, stadfäst av konungen 21 mars 1710); deltog i skånska fälttåget 1710 och fälttåget i Bohuslän 1711; var tidtals ställföreträdande befälhavare över bohuslänska armén 1710–12; deltog i Magnus Stenbocks fälttåg i Mecklenburg och Schleswig-Holstein 1712–13; fången i Tönningen 1713, utväxlad; generallöjtnant av kavalleriet 27 mars s. å.; deltog i norska fälttåget 1716; erhöll avsked från sin överstebeställning 14 juni s. å.

Gift 24 dec. 1697 med Maria Margareta Wittenberg, d 24 juli 1720, dotter till generallöjtnanten Leonard Wittenberg.

Biografi

A. beordrades på nyåret 1710 att föra sitt eget och tvenne andra regementen från västra Sverige till den Stenbockska arméns förstärkning och förenade sig med denna vid Osby (8 febr.) efter en marsch, som vad beträffar vägstycket Markaryd—Osby är att betrakta som en synnerligen vacker prestation. I slaget vid Hälsingborg tjänstgjorde A. som generalmajor av högra flygeln under generallöjtnant Meijerfelt och förde härvid befälet över denna flygels första linje. Han deltog som Meijerfelts närmaste man i det anfall, som nämnda flygel, mycket försvagad genom detacheringar, utförde mot luckan mellan danska slagordningens mitt och dennas vänstra flygel. Stenbock säger härom i sin rapport över slaget: »Generalmajor Sparfelt på högra flygeln viste all god conduite, men hade visserligen kommit att lida, där generallieutnant Meijerfelt och generalmajor greve Ascheberg med den övrige delen av högra flygelns kavalleri icke hade honom med så stor conduite och valeur strax soutinerat och fiendens kavalleri på deras vänstra flygel repousserat samt infanteriet med värjan i hand så käckt anfallit, att det flykten taga måste». A. deltog sedermera i förföljandet och nådde härvid den s. k. Ängelholmsporten. Det torde emellertid med fog kunna ifrågasättas, om han ej bort tidigare avbryta denna förföljelse och vända sig mot fiendens mot Kullaporten retirerande infanteri, i vilket fall avsevärda delar av detta infanteri troligen blivit tillfångatagna. I slaget vid Gadebusch (9 dec. 1712) förde A. befälet över vänstra flygelns första linje och var, sedan generallöjtnant Dücker i stridens början blivit sårad, äldst i graden av befälhavarna vid nämnda flygel. Frånsett att Stenbock själv mot slagets slut ingrep på denna punkt, torde A. ha fyllt en viktig uppgift i den häftiga rytterikampen på åkrarna mellan Wakenstädt och Alt Pokrent. Under den tid, Stenbockska armén var innesluten i Tönningen, var A. förordnad som kommendant över den svenska delen av garnisonen. I 1716 års norska fälttåg spelade han en viktig, i vissa avseenden ödesdiger roll. Hans första uppgift var att med sitt regemente under fälttågets inledning demonstrera vid Svinesund. Sedan Karl XII från Holmedal och general Karl Gustav Mörner från Västra Ed infallit i Norge, beordrades han (25 febr.) att marschera till Enningedalen samt här indriva proviant och furage. Av okänd anledning utförde A. denna order först efter ungefär fjorton dagar (omkring 12 mars). Sedan svenska huvudkrafterna nått Glommen, beordrades A. vidare att taga ställning vid Skjeberg, mitt emellan Fredrikshald och Fredrikstad, och inspärra dessa båda befästa platser samt skydda arméns förbindelser från Kristiania till Bohuslän och Dalsland. Kort härefter befalldes han även bl. a. att låta storma den vid Svinesund belägna Spånviksskansen. Som en direkt följd av sin underlåtenhet att i tid gå över gränsen kom A. betydligt försenad (17 mars) till Skjeberg. Härigenom blev han i avsevärd mån skulden till att arméns förbindelser med hemlandet under den första veckan av dess uppehåll i Kristiania voro så gott som fullständigt avbrutna och att Fredriksstads garnison fick tillfälle överfalla Moss, där några hundra sjuka samt en del av trossen kvarlämnats. Dessutom hunno norrmännen proviantera såväl nämnda fästning som Fredrikshald. Även efter framkomsten till Skjeberg lyckades A. endast i ringa mån fylla de uppgifter, som givits honom. Till hans ursäkt må dock anföras, att den styrka, han härför disponerade, var alltför ringa. Riksänkedrottningens livregemente uppgick nämligen knappast till 800 man och försvagades undan för undan genom detacheringar. Detta insåg också Karl XII, varför han beordrade avsevärda förstärkningar till A:s hjälp. Innan dessa anlände, hade dock A. utan order gått tillbaka till Sverige över Nössemark i Dalsland (natten till 27 mars lämnade han Skjeberg). Som orsak till denna för hela norska fälttåget olyckliga åtgärd anger A. bland annat, att furage och proviant saknades för regementet, ett förhållande, som till stor del torde ha berott på hans egen försumlighet, samt att fienden alltmer samlades omkring honom. A. blev på Karl XII:s order arresterad men hölls tills vidare i arrest i sin bostad. Konungen hänsköt hans sak till behandling vid den generalkrigsrätt, som på nyåret 1717 sammanträdde i Lund för att döma generallöjtnant Lybecker. A. slapp emellertid att inför domstol svara för sina ovanberörda misstag, då Karl XII, troligen på grund av Ulrika Eleonoras förböner, lät befria honom ur arresten. Sina återstående dagar tillbragte han å Sövdeborgs gods i Skåne, vilket han tillika med Agerup och Tosterup ärvt av sin fader. Han nämndes dessutom som herre till Gullmarsberg och Holma. Han dog barnlös.

Författare

H E. Uddgren.

Arkivuppgifter

— En volym K. fullmakter samt senatens och kollegiernas brev till A. 1681—1713 finnes i Uppsala universitetsbibliotek, andra fragment av hans arkiv i Lunds universitetsbibliotek.

Källor och litteratur

Källor: Riksregistr., militaria: ansökn. och meritförteckn. samt administrativa handl. rör. armén (änkedrottningens livregemente till hast), biographica, brev till Nils Posse från Eleonora von Ascheberg, allt i RA; riksänkedrottningens livregementes till häst arkiv, krigsarkivet; Bidrag til den store nord. Krigs Historie, 2 (1903); J. A. Lagermark, Karl XII:s krig i Norge 1716 (1883); H. E. Uddgren, Kongl. Bohusläns regemente 1661 — 1911 (IQU).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Christian Ludvig Aschenberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18869, Svenskt biografiskt lexikon (art av H E. Uddgren.), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18869
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Christian Ludvig Aschenberg, urn:sbl:18869, Svenskt biografiskt lexikon (art av H E. Uddgren.), hämtad 2024-04-18.