Meriter

Sulke (Sulcke, Sulken), Herman, d 1611 i Sthlm, Ty (begr 18 jan). Bokförare, bokbindare o förläggare trol i Wismar, verksam i Sverige från 88, i Sthlm åtminstone från 91.

G m Barbara Hansdtr, d mellan 17 juni 1622 o 28 aug 1624, dtr till guldsmeden Hans Böök, före 12 nov 1615 omg med S:s mästersven bokföraren Henrik Diener.

Biografi

S var liksom majoriteten av aktörerna på den svenska bokmarknaden av tysk börd. Då han 1588 första gången omnämns i Sverige var han sannolikt nyligen inkommen till landet och kallas bokförare ”av Wismar”. Hertig Karl utfärdade då ett frihetsbrev som innebar att S i hans hertigdöme ”fritt och obehindrat av alla, må föra, sälja och för skäl föryttra uti alla städer och marknader … nyttiga, rena och oförfalskade böcker som klerkeriet och skolarerna så och andra kunna tjänliga vara”. För inländskt gods som S i övrigt handlade med gällde dock sedvanliga avgifter i enlighet med respektive stads privilegier. I den teologiska strid som utbrutit efter det att den nya katolskt färgade liturgin, den s k Röda boken, införts 1577 hävdade hertigen med kraft sitt furstendömes integritet och det är sannolikt att de böcker som S förväntades införa till stor del syftade till att förse hertigens prästerskap med god lutheransk litteratur från kontinenten. Just 1588 utfärdade nämligen kungen Det hårda patentet, ett dokument som i princip förklarade hertigens präster för fredlösa. Dessa framhöll i sin tur Augsburgska bekännelsen som grundläggande dokument för den svenska statskyrkan, en ståndpunkt som på nationell nivå segrade fem år senare vid Uppsala möte.

Mot bakgrund av S:s senare kontakter med hertigen är det alltså inte osannolikt att han haft en roll som leverantör av framför allt teologisk litteratur till dennes kyrkopolitiska parti. Senast 1591 kom han att slå sig ned i Sthlm och blev där närmast hovbokhandlare. Man kan inte få någon helhetsbild av bokinköpen men bevarade kvitton visar att hertigen 1591–95 förutom skrivpapper och kalendrar köpte ansenliga mängder tyska böcker – framför allt av teologisk luthersk art. Den blivande kung Gustav Adolfs lärare Johan Skytte (bd 32) lät för dennes räkning såväl köpa som binda in läroböcker och skrivböcker från S under perioden 1602–10. Bland andra bemärkta kunder till S märks riksrådet Hogenskild Bielke (bd 4).

Väl inflyttad till Sthlm erhöll S snart burskap och utökade sin verksamhet till att även omfatta en stationär bokhandel (1594) och ett förlag (1599). Han sägs vara den första svenska förläggaren. Det finns inga säkra belägg för detta, men han var åtminstone med stor sannolikhet den första att sätta ut sitt eget namn på de förlagsartiklar han gav ut och explicit klargöra att utgivningen skett på hans bekostnad. De flesta av S:s förlagsartiklar trycktes dock i utlandet, främst i Rostock hos boktryckarna Stephan Möllmann och Christoph Reussner. För de arbeten som trycktes i Sverige svarade Anund Olofssons tryckeri i Sthlm. S använde olika förlagsmärken för de böcker som trycktes i Tyskland respektive Sverige. Det svenska märket var troligen skuret av Johannes Bureus (bd 6).

S:s förlag kan sägas ha haft en relativt folklig profil. Produktionen utgjordes till stor del av omtryck av äldre texter som var fria att eftertrycka, såsom ett antal utdrag ur Gamla Testamentet (Rostock 1602–11), Laurentius Petri Gothus (bd 22) Någhre wictighe orsaker, hwarföre alla menniskior sig wacta skola för dryckenskap (Rostock 1605) och Olaus Petris (bd 28) skoldrama Tobiae comedia (Rostock 1609). Bland de nyare arbeten som S gav ut kan nämnas den tyska lutherska teologen Huberinus Om den christeliga riddaren (Rostock 1599), svensken Petrus Johannis Gothus Passional (Rostock 1600) – ett påkostat verk med träsnitt på varannan sida, det latinsk-svenska glossariet Variarum rerum vocabula (Rostock 1607) och Nathanael Chytraeus omtyckta och folkliga fabelsamling Esopi fabler (Sthlm 1603), översatt till svenska och bearbetad av Nicolaus Balk. De svenska översättare S anlitade tycks han ha betalat genom att ge dem en viss del av upplagan.

Även om S började sin bana som kringresande bokförare blev han, som ovan framgått, snabbt bofast i Sthlm. Hans bokhandel, som var den första i Sverige med fast adress, låg i källarvåningen i greve Magnus Brahes (bd 5) hus på Kornhamnstorg. Den ska ha varit en ekonomiskt framgångsrik verksamhet och för sin tid tämligen välsorterad. Eftersom S även var verksam som bokbindare fick han importera papper och böcker tullfritt. Detta innebar stora ekonomiska fördelar gentemot konkurrenterna, och speglar också bokbindarnas gynnade ställning på den tidiga svenska bokmarknaden.

S var en aktiv medlem av Tyska församlingen i Sthlm och skötte inbindningen av kyrkans böcker. Vidare var han 1609–10 verksam som församlingens skattmästare. S efterlämnade flera döttrar gifta med borgare i Sthlm, Uppsala och Västerås. Efter hans död övertog änkan verksamheten. Hon gifte senare om sig med S:s mästersven Henrik Diener som fortsatte driften av företaget.

Författare

Anna-Maria Rimm

Källor och litteratur

HKR 1588, f XCIv, RA.

I A Bonnier o A Hånell, Anteckn:ar om sv bokhandlare intill år 1935, 2 (1935); I Collijn, En hittills okänd upplaga av Variarum rerum vocabula med Formulae puerilium colloquiorum. Stockholm 1559 (NTBB 1928); dens, Sveriges bibliografi intill år 1600, 3 (1932–33); dens, En grupp sv bokband med plattstämplar avbildande nordiska helgon (NTBB 1933); A Hedberg, Bokbindare-bokförare i Sverige 1500–1630 (Pro novitate, pars secunda, 1914); dens, Sthlms bokbindare 1460–1880, 1 (1949); L Hedberg, Företagarfursten o envåldshärskaren (2009); G Hjelm-Milczyn, Gud nåde alla fattiga översättare. Glimtar ur sv skönlitt översättningshist fram till år 1900 (1996); M v Platen, Hertig Karls bokräkningar (Lychnos 1956); Å Rasmusson, Bokhandlarna (Den sv boken 500 år, 1983); H Schück, Den sv förlagsbokhandelns hist, 2 (1923); SMoK; STb 1624–25 (1979); O Walde, De sv bibliotekens hist (S Dahl, Svend Dahls bibl:handbok, ed S E Bring, 2, 1931).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Herman Sulke, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34679, Svenskt biografiskt lexikon (art av Anna-Maria Rimm), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34679
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Herman Sulke, urn:sbl:34679, Svenskt biografiskt lexikon (art av Anna-Maria Rimm), hämtad 2024-04-23.