Meriter

Svensson, Carl Alfred, f 9 okt 1861 i Söne, V Göt, d 28 maj 1925 i Skön, Vnl. Föräldrar: torparen o arbetaren Sven Larsson o Maria Brita Carlsdotter. Jordbruksarbetare, sågverksarbetare vid Kramfors o andra sågverk 78–93, vid Heffners sågverk, Skön, 93–99, ordf för avd 10 i Sv sågverks- o brädgårdsindustriarb:förb (från 00 Sv sågverksindustriarb:förb) 97–99, ombudsman i perioder för Sv transportarb:förb o Sundsvalls samorganisation, stuveriarbetare, agitator för Sv sågverksindustriarb:förb 04, skribent vid Nya Samhället, led av styr för Sveriges soc:dem arbetareparti (SAP) 08, led av AK 11–17 (av dess tillf utsk 12–16) o från 21.

G 29 okt 1893 i Njurunda, Vnl, m Stina Andersson, f 8 juli 1864 i Skön, d 22 maj 1908 där, ibid, dtr till arbetaren Olof A o Anna Olsdotter.

Biografi

Carl S föddes som det äldsta av nio syskon i en torparfamilj i Söne nära Lidköping. Efter att familjen flyttat till Värmland började S i unga år arbeta inom jordbruket samtidigt som han tillsammans med fadern, och senare yngre brodern Gustaf, i perioder begav sig norrut för att söka arbete inom sågverksindustrin. Han och brodern flyttade runt mellan åtskilliga sågverk i Kramfors och Sundsvallstrakten. Till slut flyttade S permanent till Heffners sågverk norr om Sundsvall. Han har i samtida källor beskrivits som skötsam, nykter och ordentlig. S var aktiv i nybildandet av Svenska sågverksindustriarbetareförbundet 1897 liksom i bildandet av en avdelning samma år som han också blev ordförande för.

Svenska sågverksindustriarbetareförbundet, som under några år fört en tynande tillvaro, fick en nystart bl a genom att agitatorer anställdes, vilket ledde till snabbt stigande medlemssiffror. I denna process fick S en central roll för organiseringen av arbetarna i Sundsvallsdistriktet. Efter den stora föreningsrättsstriden 1899 i regionen, som bl a berörde rätten att organisera fackföreningar och Sågverksarbetarnas anslutning till LO, lämnade S Heffners och tvingades söka arbete som stuveriarbetare. Föreningsrättsstriden rev sönder arbetarrörelsen i Sundsvallsdistriktet – både partiorganisationer och fackföreningar upplöstes – men S kom senare att spela en central roll i återuppbyggandet av rörelsen i distriktet.

Under 1900-talets första decennium fick S olika uppdrag inom både fackföreningsrörelsen och det socialdemokratiska partiet. 1904 anställdes S som agitator hos Svenska sågverksindustriarbetareförbundet och senare samma år var han en av medlarna i den s k Sörviksstriden, då det nya ångsågsbolaget gick hårt åt strejkande arbetare som å sin sida utsatte några strejkbrytare för grov misshandel. Han arbetade i perioder som ombudsman på Svenska sågverksindustriarbetareförbundet, för Svenska transportarbetareförbundet och för Sundsvalls fackliga samorganisation, och även under en tid på den socialdemokratiska tidningen Nya Samhällets expedition i Sundsvall. S förblev under resten av sitt liv knuten till tidningen, där han regelbundet skrev korta artiklar om agitationsarbetet i regionen. Efter deltagande i storstrejken 1909 blev han en av många som svartlistades och fick svårt att finna arbete. Han förblev dock rörelsen trogen och, liksom efter nederlaget vid föreningsrättstriden 1899, en central person i arbetet att bygga upp rörelsen och återorganisera sågverksarbetarna i regionen efter strejken.

S tillhörde från 1908 och fram till sin död SAP:s partistyrelse. Under den turbulenta period som partiet genomgick i och med partisplittringen 1917 ställde han sig på Hjalmar Brantings (bd 6) sida och tog starkt avstånd från det vänsterparti som utbrytarna bildade. S:s omfångsrika efterlämnade material vittnar om att han var en mycket lojal anhängare av Branting.

S var en av de första socialdemokraterna från Norrland som blev invald i riksdagen vid andrakammarvalet 1911. Han satt i AK under två perioder, först som representant för Medelpads valkrets och därefter för Västernorrlands. I riksdagen gjorde han sig känd som ”den stora tigaren” som aldrig debatterade eller motionerade eller ens deltog i diskussionerna i utskottsarbetet. S var dock påläst och visade stort intresse för dagsaktuella politiska frågor vilket speglas i hans omfattande anteckningar, för vilka han var känd redan i sin samtid. Tystlåtenheten till trots anses han ha utövat inflytande i nivå med arbetarrörelsens främsta föregångsmän.

Det var dock framförallt som outtröttlig agitator i Sundsvallsdistriktet S gjorde sin stora gärning. Han har beskrivits som en ”rörelsens landshövding”, en central aktör för organiseringen av arbetarna längs Västernorrlandskusten, som brann för fackföreningsrörelsens vardagliga arbete med agitationsresor, uppsökande verksamhet och förhandlingar med arbetsgivarna. S var agitatorn som under sina resor sökte upp gräsrötterna för att sedan bearbeta och förmå dem att sluta sig samman i fackföreningar. Ibland kunde övertalningen t o m ske med nävarna. Rörelsen kom först och solidariteten mellan arbetarna värderades högst av allt. Anspråkslös och idealistiskt lagd levde S sparsamt och gick ofta till fots under sina agitationsresor då han ogärna ville slösa med rörelsens medel. Sina enkla uppväxtförhållanden glömde han aldrig, inte heller vilka han representerade. Han tog inte den maktposition han uppnått för given utan begärde istället upprepade gånger bekräftelse på att de valkretsar som valt honom verkligen ville ha honom som sin representant.

Trots idealismen intog S ofta en pragmatisk ståndpunkt i några av de ideologiska ämnen som debatterades inom socialdemokratin under 1910-talet, t ex antimilitarismen – för honom hade de fattiga arbetarnas levnadsvillkor företräde. Han var en ivrig förespråkare för demokratin i rörelsen vilket också innefattade lojalitet mot den valda partiledningen. Framförallt blev S genom sitt arbete med organiseringen av Sveriges arbetare i Norrland en viktig aktör för både partiet och fackföreningsrörelsen i Sundsvallsdistriktet. Hans arbete ledde honom dock aldrig till framstående poster inom arbetarrörelsen, varken inom partiet eller inom fackföreningsrörelsen, men det torde heller aldrig varit S:s mål.

Författare

 Jenny Jansson

Arkivuppgifter

S:s arkiv i AA (12 vol: omfattande material knutet till den politiska gärningen, personliga handl:ar, anteckn:ar, tidn:klipp, korrespondens) o i Föreningsarkivet i Västernorrland, Sundsvall (3 vol: korrespondens, tidn:klipp, anteckn:ar, fotografier).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (bidrag): S:s bidrag i Nya Samhället har ej efterforskats.

Källor och litteratur

Arbetets söner, 2 (1960); S Hansson, C A Svensson (Fackföreningsrörelsen, nr 23, 1925); dens, Svensson, Carl August (Svenska folkrörelser, 1, 1936); Z Höglund, Hjalmar Branting och hans livsgärning, 1 (2. uppl, 1934); R Olsson o R Lindström, En krönika om sågverksarbetare (1953); Socialdemokratiska partistyrelsens berättelse för år 1925 (1926); Sveriges officiella statistik (SOS), Riksdagsmannavalen 1909–1911 (1912); I Vennerström, C A Svensson (Västerbottens folkblad 7 april 1928).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Alfred Svensson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34914, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jenny Jansson), hämtad 2024-04-27.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34914
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Alfred Svensson, urn:sbl:34914, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jenny Jansson), hämtad 2024-04-27.