Benny Söderling TT bildbyrå

Olle Benny Söderling

Född:1941-03-11 – Bromma församling (AB-län), Stockholms län
Död:2009-05-24 – Solna församling, Stockholms län

Fotbollsspelare, Ishockeyspelare, Bandyspelare


Band 35 (2020-), sida 398.

Meriter

Söderling, Olle Benny, f 11 mars 1941 i Sthlm, Bromma, d 24 maj 2009 i Solna, Sth. Föräldrar: skräddaren Olle Helmer S o Brita Kristina Bergman. Murare i Sthlm, bandyspelare i Essinge IK 55–60 o 73–85, fotbollsspelare där 56–59 o 67–omkr 78, hockeyspelare där senast 59–60, fotbollsspelare i Karlbergs BK 60–61, hockeyspelare där 60–62, bandyspelare i Dalaföreningens IK 60–62, bandy- o fotbollsspelare i Allmänna idrottsklubben (AIK) 62–65, hockeyspelare där 62–66, bandyspelare i IFK Stockholm 65–67, hockeyspelare där 66–67, fotbollsspelare i Hammarby IF 66, bandyspelare där 67–73, hockeyspelare i Tranebergs IF 67–68, tränare i Essinge IK. – Stor grabb nr 161 i bandy.

G 1) 29 aug 1959(–74) i Sthlm, Essinge, m Eva Margareta Bengtsson, f 31 okt 1941 där, Bromma, dotter till verktygsfilaren Sven Rudolf B o Margit Elisabet Viklund; 2) 6 april 1977 i Solna m hemsamariten o dagbarnvårdaren Lena Margareta Smedinge, f 13 aug 1943 i Sthlm, S:t Göran, dotter till fotografen Olof Edvard Alfred S o Laura Margareta Lundberg samt tidigare g Holmqvist.

 
 

Biografi

Benny S var under 1960- och 1970-talen en av Sveriges mest namnkunniga idrottsmän. Som en av landets främsta – och sista – mångsysslare inom bollsporten gjorde han sig känd som en förstklassig målskytt och spelade i landets högsta serie i såväl bandy och ishockey som fotboll samt blev landslagsman i bandy och ishockey.

S växte upp på Stora Essingen i Stockholm. Moderklubben var Essinge IK, där han redan under åren i pojklagen fick namn om sig som målfarlig anfallare. Ryktet om S:s talang spred sig snabbt över huvudstadsområdet genom hans insatser i ishockey och fotboll i pojklagsturneringen AT-cupen, där han tävlade med AIK-profilen Jim ”Jimpa” Nildén om att vara Stockholms främste målskytt. I A-lagssammanhang debuterade S som 14-åring i Essinge IK:s bandylag. Han förblev klubben trogen fram till 1960, då han sökte sig vidare till klubbar högre upp i seriesystemen.

Under sin första säsong i Karlbergs BK 1960–61 var S med om att bli distriktsmästare i ishockey i Stockholm samt spelade upp klubben i landets högsta serie. Han spåddes en lysande framtid och fick året därpå chansen i landslaget, som genomgick en generationsväxling. Debuten ägde rum på Johanneshovs isstadion den 3 december 1961 i en match mot ett kombinerat allsvenskt lag som nominerats av pressen. Tre dagar senare var han med om att vinna (5–2) mot Sovjetunionen borta i Moskva, men några fler landslagsuppdrag med A-laget blev det inte. När klubblaget åkte ned i division II efter säsongen 1961–62 sökte sig S vidare till AIK, som han då började representera i såväl ishockey och fotboll som bandy.

Så långt var S främst känd som ishockeyspelare. Den saken ändrade sig dock i ett slag när han i en kvalmatch mot IS Halmia på Malmö stadion 1962 sköt det mål som åter förde upp AIK i allsvenskan i fotboll. Avgörandet har kommit att kallas för det kanske viktigaste målet i AIK:s historia. Efter matchen sades S vara ”värd sin vikt i guld och mer därtill”, eftersom målet taxerades till ett värde av över 100 000 kronor i dåtida penningvärde, och han blev känd som ”Benny guldfot” i hela fotbollssverige. S:s stora popularitet tog sig också uttryck i att han fick seriefiguren Benny Guldfot uppkallad efter sig i ungdomstidningen Buster. S spelade allsvensk fotboll i AIK fram till 1965, då han växlade över till Hammarby IF i division II för att sedermera varva ner i moderklubben Essinge IK.

Sina största framgångar nådde S i bandy. I slutet av tonåren bytte han moderklubben Essinge IK mot Dalaföreningens IK i division II. Efter att ha visat framfötterna där under ett par säsonger blev det spel i landets högsta bandyserie för AIK och IFK Stockholm innan han bytte till Hammarby IF. Under tiden i IFK Stockholm etablerade sig S som en av landets bästa offensiva bandyspelare och figurerade i landslagssammanhang. Allt som allt spelade S elva A-landskamper och tog två silver- och en bronsmedalj i VM-turneringarna 1967, 1969 och 1971. S utsågs även till Stor grabb av Svenska bandyförbundet.

Sin bästa bandymatch gjorde S enligt egen utsago i Hammarbys bortavinst (4–1) mot Västanfors 1971. S gjorde då själv tre mål, varav det sista i så utmattat tillstånd att han inte ens märkte att bollen gick in. Efter matchen fick S tillnamnet ”bandyns Eusebio”, en anspelning på den världsberömde portugisiske anfallaren i fotboll Eusébio da Silva Ferreira. Med sina totalt 120 mål i tävlingsmatcher för Hammarby är S en av klubbens främsta målskyttar genom tiderna.

Efter avslutad elitkarriär spelade S bandy i Essinge IK. Där fortsatte han att utmärka sig som målskytt även efter det han hade passerat 40-årsstrecket och var märkt av skador. När spelarkarriären var över fungerade S som ledare och tränare inom Essinge IK.

S förklarade sin målfarlighet med hänvisning till sitt tuffa kroppsarbete som murare. På planen utmärkte han sig som en elegant grovarbetare och god skridskoåkare som alltid visste att hålla sig framme framför motståndarmålet. S blev ofta hårt tagen av motståndarna, men kunde även ge igen med samma mynt. Privat framstod S som en utpräglad stockholmskis och var känd för sitt rappa munläder.

 
 

Författare

 Tobias Stark

 
 


Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

 
 

Tryckta arbeten

 

 
 

Källor och litteratur

Allmänna idrottsklubben 100 år (1991); T Andersson, ”Spela fotboll bondjävlar!”: en studie av svensk klubbkultur och lokal identitet från 1950 till 2000-talets början, 2 (2016); dens, Den döende bandyn?: en säregen historia om svensk natur, nationalism och nostalgi (2019); C-G Bengtsson, Hammarby bandy: från Hammarby sjö – till Studenternas: 100 år med Hammarby bandy (2000); T Stark, Folkhemmet på is: ishockey, modernisering och nationell identitet i Sverige 1920–1972 (2010). – Nekr i SvD 10 juli 2009.

 
 

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Olle Benny Söderling, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/35226, Svenskt biografiskt lexikon (art av Tobias Stark

), hämtad 2024-04-30.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:35226
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Olle Benny Söderling, urn:sbl:35226, Svenskt biografiskt lexikon (art av Tobias Stark

), hämtad 2024-04-30.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se