Meriter

Söderling, Bertil Knutsson, f 19 jan 1905 i Sthlm, Hedv El, d 22 aug 1989 i Borås. Föräldrar: överläkaren Knut Alexis Samuel S o Berta Wilhelmina Forssling. Studentex vid Nya elementarskolan i Sthlm 11 maj 23, inskr vid KI 20 nov 23, med kand där 14 dec 26, assisterande läk Sollefteå garnisonssjukhus 29, med lic 30 maj 31, leg läk 30 maj 31, e underläk vid Serafimerlasarettets med pol 31, led av styr för Sveriges yngre läkares fören (SYLF) 31–33, assisterande läk vid kir avd vid Sahlgrenska sjukhuset 1 dec 31–7 febr 32 o 13 mars–5 maj 32, tf amanuens 8 febr–12 mars 32, tf amanuens vid radiologiska avd 1–31 juli 32, amanuens 1 aug 32–31 aug 33, allt vid Sahlgrenska sjukhuset, amanuens vid KI:s pediatriska klinik vid Norrtulls sjukhus 32–36, underläk vid Västeråsens sanatorium, Borås, juni 35 o 1 mars 36–31 juli 37, läk vid Borås stads barnavårdscentral 36–37, underläk vid KI:s pediatriska klinik vid Norrtulls sjukhus 37–39, extra läk vid Borås lasaretts barnavd 1 maj 39–30 april 41, lasarettsläk där 28 mars 41–31 jan 71, disp vid KI 2 maj 39, med dr där 30 maj 39, förest vid Älvsborgs läns landstings barnavårdscentral i Borås 39, tf förest för dess psykiatriska barn- o ungdomsvård 53, grundare av Rädda barnens lokalfören i Borås 45, ordf där till 51, Rädda barnen-delegat våren 46, överläk vid barnsjukhuset i Otwock, Polen, 46, led av styr för Målsmännens riksförb 49–senast 65, av styr för Förb för religionsfrihet 51, genomgått Ericastiftelsens läkepedagogiska sem juni 52–maj 53, led av styr för Första majblommans riksförbunds centralkomm 54–åtm 66, av styr för Sv barnläkarförb 54–57, ordf för Kretsteatern (från 63 stadsteatern), Borås, 54–64, anlitad i Sveriges radios program Radiodoktorn 55–65, doc i pediatrik vid GU 1 febr 59, vice ordf i Sällskapet bibliotekets vänner 62, led av 1962 års familjeutredn juni 62–dec 66, ordf i Borås stads kulturnämnd 67–73, led av dir för Allmänna barnhuset 67–75, tf överläk vid barn- o ungdomspsykiatriska kliniken vid Borås lasarett 68–76.

G 10 feb 1933 i Sthlm, Kungsh, m Kerstin Holmgren, f 22 mars 1908 i Falun, Kristine, d 13 maj 1987 i Borås, dotter till professorn o riksdagsmannen Israel H (bd 19) o Olga Helena Ahrenberg.

Biografi

S var son till en läkare och att han skulle följa i faderns fotspår stod klart för honom en dag då han var tolv år och framgångsrikt stoppade en kamrats näsblod. Som Sveriges förste ”radiodoktor” blev han känd i breda lager då han varje vecka under tio års tid besvarade och diskuterade allehanda medicinska frågor med sina lyssnare. S:s primära intresse- och forskningsområde var emellertid barnsjukvård, i synnerhet barnpsykiatri. Även inom detta område blev han en pionjär. En viktig inspirationskälla var sannolikt läraren och kollegan Isak Jundell (bd 20), professor i pediatrik som redan på 1910-talet framhöll behovet av vård för barn med ”själssjukdomar”. I sin avhandling behandlade S tuberkulos hos spädbarn; studien innehöll den första stora sammanställningen av resultat som uppnåtts genom uppföljning av de omfattande tuberkulinprov som utförts 1910.

S:s engagemang i barnfrågor kom tidigt till uttryck även i annat än ren sjukvård. I början av 1940-talet blev han läkare vid Frälsningsarméns hem för ensamstående mödrar i Borås, och under andra världskriget bistod han i mottagandet av krigsbarn. Han var en av grundarna av Rädda barnens lokalavdelning i Borås och var under våren 1946 delegat vid förnödenhetstransporterna till Wien. Senare samma år tjänstgjorde S vid det av Polenhjälpen inrättade barnsjukhuset i Otwock nära Warszawa, där 400 barn med tuberkulos kunde vårdas. Institutionen blev Europas för tiden största barnsjukhus och fyllde en viktig uppgift i det hårt krigsdrabbade och behövande Polen. Mötet med nöd och lidande var en omskakande upplevelse för S, som efteråt redogjorde för vistelsen i en rad tidningsartiklar. Minnena återkom även i hans böcker.

Efter kriget och introduktionen av antibiotika sjönk den redan minskande förekomsten av tuberkulos ytterligare, och S kom istället att inrikta sig på uppbyggnaden av barnavdelningen vid Borås lasarett där han kort före disputationen påbörjat en anställning. Han var då redan föreståndare för landstingets barnavårdscentral i staden och kom att stanna på bägge befattningarna under hela sitt yrkesliv. Då Världshälsoorganisationen (WHO) 1951 erbjöd honom att bygga upp mödra- och barnavården i Indonesien tackade han nej med hänvisning till sina uppdrag i hemlandet.

Inom såväl den slutna som den öppna vården fanns verkligen stora behov och även möjligheter till utveckling i enlighet med nya socialpolitiska riktlinjer – efterkrigstidens ambitioner inom barnavården, inte minst den förebyggande, var stora. Här fanns enligt S ”nutidens och framtidens stora forskningsfält, där marken alltmer bearbetas och odlas” (Söderling 1943) och strävandena omfattade inte endast somatisk vård utan även psykiatrisk sådan, liksom sociala ingrepp och reformer.

S framhöll med stolthet att Borås var först i landet med att inrätta en modersmjölkcentral, dit ammande mödrar kunde lämna sitt överskott till förmån för sjuka spädbarn. Han påtalade också att försörjningsläget bland lågavlönade, inte minst stadens textilarbetare, var så dåligt att fall av undernäring förekom bland barnen. För att avhjälpa sådana brister behövdes helt enkelt mat, men S var övertygad om att barns utveckling på det fysiska planet också hängde intimt samman med det psykologiska och sociala. Så engagerade han sig t ex i uppbyggnaden av daghem för barn till fabriksarbetande mödrar i Borås. Han ansåg det självklart att barnläkare skulle samarbeta redan på planeringsstadiet med arkitekterna, vilket varit fallet då företaget Eiser lät inrätta ett daghem för sin personals barn och där ordnade verksamheten enligt senaste medicinska och pedagogiska rön.

Den utbildning i barnpsykologi som S:s läkargeneration fått dömde han ut som undermålig och han genomgick själv på 1950-talet kurser hos Ericastiftelsen, en institution för psykisk hälsovård bland unga. Hans övertygelse om att barnets utveckling påverkas lika mycket av psykologiska och sociala faktorer som av biologiska och fysiska bekräftades ytterligare. Den expertis inom barnpsykosomatik som S med tiden förvärvade inspirerade honom att publicera flera böcker och ett stort antal vetenskapliga artiklar. Radioprogrammen, som började sändas 1955 och som gjorde honom rikskänd, erbjöd också en ny sorts plattform att nå ut från. Radiorådgivningen betraktades inledningsvis med skepsis – somliga läkare ansåg den vara under deras värdighet och att lättpåverkade människor kunde börja inbilla sig åkommor, men S tog till vara på möjligheten att på ett enkelt sätt upplysa människor och få dem att förstå att de inte var ensamma om sina bekymmer. Undersökningar visade att han hade upp till 800 000 lyssnare varje vecka. Frågor och svar från programmen gavs också ut i bokform, där allt från tandröta och hemorrojder till barnlöshet och tumsugning togs upp.

Till skillnad från vad äldre tiders barnuppfostringsideal påbjudit förespråkade S ett prestigelöst och mindre auktoritärt sätt att bemöta det uppväxande barnet. Han pekade på betydelsen av uppväxtmiljö och samspel med föräldrar för barnets känsloliv och hade gärna sett att inte bara barnpsykologi utan också ”mammologi” och ”pappologi” infördes på skolschemat – även barnen själva behövde lära sig om relationerna i en familj. Föräldrars sociala högfärd i fråga om skolprestationer m m borde dämpas så att ”läroverksneuroser” kunde undvikas. Hans Utveckling och personlighetsbildning i tidiga barndomsår (1957) blev något av en bästsäljare; den prisades för sitt klara och lättsamma tilltal och kom att ges ut i flera upplagor.

S var före sin tid i flera frågor. Hans barnavdelning var först med att införa en ”leksakssyster” som kunde sysselsätta de sjuka barnen, och redan under tidigt 1950-tal gavs mödrar möjlighet att bo kvar på sjukhuset hos sina barn, en åtgärd som avsevärt minskade kontaktstörningar och separationsångest hos de små. Modellen uppskattades mycket av både föräldrar och personal men det dröjde innan sjukhus i övriga landet följde efter. På 1970-talet efterfrågade S en mentalitetsförändring i hela samhället, som tillät föräldrarna – alltså även fäder – att stanna hemma under barnens första år.

I frågor som engagerade honom var S inte rädd att säga sin mening. 1950 väckte han stor uppmärksamhet då han begärde att Medicinalstyrelsen skulle granska biskop Bertil Giertz lärobok för konfirmander, Grunden (1942), som då utkommit i ännu en upplaga. S fann den ”själsligt ohygienisk”, en ”skräcklära” som enbart skulle inplantera rädsla och skamkänslor i det uppväxande släktet. Debatten blev livlig och följdes på hösten av ännu en, nu för och emot det förhållandet att Medicinalstyrelsen faktiskt upptagit anmälan och bett Barnpsykiatriska föreningen att granska boken. Saken kommenterades ännu flera decennier senare då Giertz deltog i ett TV-program; oavsett vem man ansåg hade rätt i frågan hade den onekligen skaffat S en viss berömmelse.

Året efter bråket om konfirmandboken blev S tillsammans med bl a Ture Nerman (bd 26), Stellan Arvidson och Per Anders Fogelström en av grundarna av Förbundet för religionsfrihet, vars syfte bl a var att ”motarbeta den tvångsmässiga kristendomsundervisningen” i skolor och på sjukhus. S var inte regelrätt religionsfientlig men ansåg det egendomligt att upplysta människor i ett modernt samhälle kunde underkasta sig religiös dogmatik och uppmanade istället till ”behövlig och önskvärd verklighetsanpassning” (Söderling 1961).

S var i person och gärning en typisk representant för den moderna välfärdsstatens ambitioner att förändra samhället och hjälpa individen till hälsa och utveckling. Ett uttalat mål för honom var att skingra missuppfattningar och omoderna föreställningar –”höja den medicinska och psykologiska nivån i samhället”. Han bidrog väsentligt till att sprida kunskap om psykosomatiken hos i synnerhet barn, och till att genom radioprogrammen ge människor råd och hjälp på ett tillgängligt sätt. S hyste vid sidan av sin läkargärning ett stort kulturintresse. Han ingick redan från starten 1954 i styrelsen för Kretsteatern i Borås och senare i stadens kulturnämnd. Vid 80 års ålder gav han ut diktsamlingen Dagboksblad (1985).

Författare

 Lena Milton

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

 Tryckta arbeten (egna verk): [Rubrik:] Behandlung der Zuckerkrankheit im Kindesalter ohne Diäteinschränkungen. Uppsala 1935. (Almqvist & Wiksells boktryckeri-aktiebolag). [Svit 2], 41 s, tab. (Acta paediatrica, vol 18, suppl 2). [Samtryckt med: C W Herlitz, Studien über den Krankheitsverlauf und die Therapie des Diabetes mellitus bei Kindern.] – Zur Früh- und Spätprognose der Säuglings- und Kleinkindertuberkulose, zugleich eine Studie über die Epituberkulose (Eliasberg-Neuland). 1, Frühletalität und Spätprognose in einem Krankenhausmaterial. [Akad avh Sthlm: KI.] Sthlm 1939. (Thule). 271 s, [63] pl-s, fotogr. (Acta pædiatrica, vol 23, suppl. 2). [Även bokhandelsutgåva s å.] – Mitt barn vill inte äta. Borås u å [1941]. (Centraltryckeriet). [4] s. [Utkom i ytterligare minst fem tryckningar 1942–47.] – [Rubrik:] Något om den förebyggande barnavårdens uppgifter och nuvarande möjligheter. [Kolofon:] Borås u å [1943]. (Centraltr). [4] s. – [Omslag:] Erfarenheter och intryck från svenskt hjälparbete i Polen 1946. 5 artiklar i Borås tidning till förmån för Rädda Barnen. [Kolofon:] Borås u å [1947]. (Borås tidnings tryckeri). 11, [1] s. – Barnet söker kontakt. Några samlevnadsproblem mellan barn och vuxna. Sthlm: Svenska socialvårdsförbundet, 1955. 27, [1] s, ill. (Socialmedicinska barnavårdsdelegationens skrift, 33). [Ny, reviderad upplaga 1961: Barnet söker kontakt … [Verso:] Omslag och teckningar: G Uppenberg … 29 s, ill. Ny upplaga 1963. Nya upplagor 1966, 1968: [Sthlm:] Svenska röda korset. Ny upplaga 1973: [Sthlm:] Svenska röda korset, 25 s.] – Barn i brytningsåren. En liten orientering för föräldrar med barn i de första tonåren. Sthlm: Svenska socialvårdsförbundet, 1956. 32 s. (Socialmedicinska barnavårdsdelegationens skrift, 35). [Ny, reviderad upplaga 1963: 27 s. Ny upplaga 1967.] – Utveckling och personlighetsbildning i tidiga barndomsår. Sthlm: Fack- och specialböcker, 1957. 189 s. [2. uppl 1958. 3., omarbetade uppl 1961: Sthlm: Nordiska bokhandelns förlag, 198 s. 4. uppl (med sakregister) 1965: 198, [2] s. 5., omarbetade uppl 1970: 208 s.] – Radiodoktorn. Populär programserie i radio. Sthlm: Sveriges radio, 1958. 265, [3] s, ill. [Samling av svar på läsarbrev.] – Barnet i skolåldern. Utveckling och personlighetsbildning i senare barndomsår. Sthlm: Bonnier, 1959. 159, [1] s. (Praktisk psykologi). [2. uppl 1962: 163, [1] s. 3., omarbetade uppl 1965: 146, [1] s. 4. uppl 1969: 156, [1] s. 3. och 4. upplagan ingår ej i serien Praktisk psykologi. Översatt till danska: Barnet i skolealderen. Udvikling og personlighedsdannelse (København: Hirschsprung, 1960).] – De vanligaste barnsjukdomarna. Göteborg: Religion och kultur, 1959. (Uddevalla: Bohusläns grafiska anstalt). 40 s. [Bilaga till: Lyckliga barn. Rådgivare för föräldrar och lärare. Redaktion: G Nihlén, S Holmberg, B Nihlén. Göteborg: Religion och kultur, 1957. (Uddevalla: Bohusläns grafiska anstalt). 905 s. Bilagan är fr o m 2. upplagan (1959) av Lyckliga barn inarbetad i texten, och återfinns i denna upplaga på s [907]–920.] – Vi och verkligheten. Om vår förmåga till anpassning i olika livssituationer. Sthlm: Bonnier, 1961. 125 s. ([Förtitel:] Praktisk psykologi). [2. uppl 1963: (Orion). 3. uppl 1967: 126 s.] – Om vänskapen med böcker och ordens läkedom. Lund: Bibliotekstjänst, 1962. (Sthlm: Statlander). 82, [1] s. (Tema, [förtitel:] 1). – [Omslag:] Åren mitt emellan. [Omslagets baksida:] Sthlm: Stockholms stads barnavårdsnämnd, fritidsavdelningen, 1963. 7 s. – Doktorn om barnen. Redigering: G Granlid. Illustrationer: C Hart. Sthlm: Åhlén & Åkerlund, 1964. 63, [1] s, ill. ([Omslag:] Blå serien). – Barn av samma stam. Perspektiv på barnets utveckling och släktets. Sthlm: Bonnier, 1967. 165, [1] s. – Medicinska miniatyrer. Sthlm: Nordiska bokhandelns förlag, 1967. 215 s. [Består huvudsakligen av populärmedicinska artiklar tidigare tryckta i dagspressen.] – Verksamhet och uppgifter inom landstingets psykiska barna- och ungdomsvård (PBU). Borås 1975. (Centraltr.) 8 s. – Dagboksblad. Dikter. Borås: Norma, 1985. 106, [3] s.

Tryckta arbeten (bidrag): S:s bidrag har ej efterforskats, men enligt PubMed 2023 kan 27 artiklar (1939–70) attribueras till S.

Källor och litteratur

Reg över landets samtl leg läk, Medicinalbyrån D V 5: 12, Medicinalstyrelsens arkiv, RA.

B Appelgren, De flesta vill bara skriva av sig något (Aftonbladet 9 maj 1956); Ateisten som blev biskop (SvD 23 dec 1992); Barn med läroverksneuroser (Expressen 9 jan 1954); Bilden som alla föräldrar borde se… (Expressen 2 dec 1979); ”Borås var före Stockholm med en mjölkcentral” (Borås tidning 19 febr 2018); De gudlösa skall bilda förbund (SvD 16 sept 1951); De konfessionslösa har bildat förbund (SvD 18 sept 1951); Familjelyckans psykologi (Trelleborgstidningen 25 sept 1953); Fint jobb (Expressen 19 febr 1951); T Jonsson, Sjukhus i gåva till Polen (DN 4 sept 1946); Konfirmationsbok skräcklära? (Expressen 2 maj 1959); Mamma flyttar också in på sjukhuset när lillen blir sjuk (Aftonbladet 14 dec 1955); Pia [sign], Från Borås: barnläkare hjälper arkitekten, resultatet blir ett idealdaghem (DN 15 mars 1945); ”Radiodoktorn” fyller 80 år idag (Göteborgsposten 19 jan 1985); G Rosell, Radiodoktorn har det bästa sjukhuset! (Aftonbladet 17 juli 1966); C Sundelin, Socialpediatrik och barnhälsovård som yrke (Socialmedicinsk tidskrift 2005, nr 2); L Sundin, Nytt hem för mödrar (Borås tidning 17 dec 2013); Svältfall bland barnen i Borås konstaterar läkare (Arbetartidningen 12 okt 1942); Tuberkulos hos spädbarn under debatt (SvD 3 maj 1939); Var det detta ni drömde om? (Aftonbladet 31 maj 1939); Väd; Väv: Götaland (1965); R Zetterström, Svensk pediatrik världsledande i början av 1900-talet (Läkartidningen 2000, nr 5). – Nekr i Göteborgsposten 27 aug 1989.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Bertil Knutsson Söderling, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/35227, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lena Milton

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:35227
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Bertil Knutsson Söderling, urn:sbl:35227, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lena Milton