Meriter

Biografi

Adlercrona, Johan, före adlandet de Flon, d 1687, var son till bruksägaren Gillis de Flon, av fransk släkt, som invandrat till Sverige och anlagt Lotorps stångjärnshammare i Risinge socken i Östergötland. Av fransk börd var enligt namnets vittnesbörd även A: s hustru, Maria de' S: t Jullien. Johan eller Jean de Flon, som han från början hette, lär som fadern hava varit bruksägare – Lotorps masugn innehades 1677 av en »bruksförvaltare» Gilius de Flon, möjligen en broder, jämte participanter –, men han blev tillika handlande i Stockholm, där han vid början av 1670-talet uppenbarligen var en av de förnämsta affärsmännen. År 1672 namnes han bland dem, som övertogo det »renoverade» tjäruhandelskompaniet. Efter avslutandet av samma års franska förbund erhöll de Flon det sedan upprepade gånger förnyade uppdraget att indraga i riket de utlovade franska subsidierna; bankokommissarien Pötter-Lillienhoff var påtänkt, men de Flon fick franska sändebudets förord och var dessutom snabbare redo med äskad försträckning till amiralitetet. Om det anseende, som de Flon vid denna tid åtnjöt, vittnar det sätt, varpå han omnämnes i ambassadören Feuquiéres' brev och i Magalotti's resebeskrivning, och ej mindre anbudet om den lediga räntmästartjänsten, vilket han dock avböjde (1675). Redan 1674 hade han fått kommissarietitel (12 dec.) och blivit adlad med namnet Adlercrona (16 dec); sköldebrevet åberopar dels hans verksamhet för handelns utveckling, dels gjorda förskott och andra tjänster. Genom A:s händer gingo för övrigt också de franska penningar, som genom Feuquières' försorg tillställdes M. G. De la Gardie och andra ledamöter av rådet för att genomdriva Sveriges verksamma deltagande i kriget på fastlandet (1674–75).

Synnerlig omfattning togo A: s försträckningar omkring tiden för krigsutbrottet i juni 1675: av årets subsidier fick han tillåtelse att göra sig betalt för dylika på 82,000 dlr smt och utlovade nya på 50,000 rdr i Hamburg och 125,000 i Paris; för att sörja för ett riktigt utförande av dessa löften avreste han själv till Frankrike, där han sedan stannade i flera år. I påtagligt samband härmed står det, att A. i samma dagar mot senare betalning överlät till kronan ett parti kram- och galanterivaror av allahanda slag till ett värde av 32,000 dlr; måhända var det hela sitt inneliggande lager, som han på detta sätt befriade sig ifrån vid sin avresa från Stockholm. Av dessa »goda och brukliga varor», som med nytta sades kunna användas i K. M:ts tjänst, fanns en rest kvar osåld i klädkammaren ännu 1718.

A. hade härmed nått höjdpunkten av sin bana, men verksamheten som långivare och samtidigt förvaltare av kronans medel var ej utan risk. Klagomål spordes över hans egenmäktighet, kammarkollegium ingav en skrift mot honom hos konungen, och redan i febr. 1678 gav Karl XI sitt bifall till ett förslag att fråntaga honom subsidiernas uppbörd och utdelning, som han dock kom att lämna först med årets slut. Upprepade kallelser att inställa sig i Sverige för att avlägga räkenskap åtlydde A. icke före maj 1681, då han ännu skrev till konungen från Paris; han hoppades i det längsta att återfå dennes nåd och sitt förra uppdrag, ja till och med att hugnas med titel av resident. Efter hans hemkomst var hans förvaltning under likvidationskommissionens prövning; en dom i kammarrätten föll redan 1682, två andra först 1688, efter A:s död. För åren 1672–73 utdömdes i kapital och ränta 16,000 rdr, för åren 1674–78 138,000, och dock voro icke alla punkter avgjorda. A:s egendom togs i beslag; stärbhuset ägde jämte lösören två hus i huvudstaden, egendomen Målhammar i Västmanland samt andra gods i Öster-och Västergötland. Änkan satt en tid under arrest – hon misstänktes bland annat för att vilja undandölja medel utomlands – men återfick sin frihet genom ett kungligt brev till kammarkollegium av 6 juni 1689, sedan hon i ett för allt bjudit en summa av 148,000 rdr (delvis motkrav på kronan), varemot hon med vissa avdrag fick behålla 44,000 i osäkra fordringar jämte en del juveler. – Att A. som andra i liknande ställning sökte bruka denna till egen vinning utan att alltför noga se på kronans bästa, kan knappast betvivlas; grov oredlighet förelåg dock tydligen icke.

Författare

G. WlTTROCK.

Källor och litteratur

Källor: Riksregistr., bergskollegiets registr., biographica, kammarrättens dom- och resolutionsböcker, RA; kammarkollegiets prot., likvidationer-forstrackningar och leveranser (serien B), kammararkivet; Hist. tidskr. 1913 s.315; F.F. Carlson, Sveriges historia under kon. af Pfalz. huset, 2 (1856), s! 424 f.; O. Fyhrvall, Tjärhandelskompanierna (Hist. bibliotek, 7, 1880), s. 316; L. Magalotti, Sverige år 1674 (1912), s. 53; O. Varenius, Räfsten med Karl XI :s förmyndarstyrelse, 1 (1901), s. 71—73, noterna.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Adlercrona, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/5552, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. WlTTROCK.), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:5552
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Adlercrona, urn:sbl:5552, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. WlTTROCK.), hämtad 2024-04-19.