Meriter

2. Paul Gabriel Ahnfelt, den föregåendes broder, f. 25 mars 1803 i Gullarp, d 11 okt. 1863. Genomgick Lunds läroverk; student i Lund 23 juni 1817; disp. 18 nov. 1820 (De defensione sui, pres. Er. Cederschiöld); avlade filol. kand. examen 19 dec. 1821 och fil. kand. examen 21 maj 1823; disp. 23 maj s. å. (De veterum Suecorum et Gothorurh praecipuis, quse remp. spectant institutis, pres. E. S. Bring); fil. magister 23 juni s. å. Docent i praktisk filosofi 26 aug. 1826; erhöll patronell kallelse till Bosarps och Strö församlingar 24 juni 1830; prästvigd 10 dec. 1830; avlade pastoralexamen 19 dec. 1832; kyrkoherde i Bosarps och Strö församlingar genom domkapitlets fullmakt 27 mars 1833; prost 14 juli 1837; kyrkoherde i Farhult och Jonstorp 2 nov. 1849 (tillträdde 1850).

Gift 25 mars 1832 med Hedvig Sofia Ekstrand, f. 24 aug. 1810, t 12 apr. 1900, dotter till grosshandlaren Sven Ekstrand i Karlshamn.

Biografi

A:s betydelse ligger icke på det pastorala området. Det ohälsosamma läget av Bosarps prästgård gjorde honom för hela livet till en värkbruten man, som föga kunde handlägga de rent prästerliga göromålen. I stället blev han en pennans man. Såsom sådan var han alltid den borne journalisten, vare sig han ägnade sig åt pressen eller åt tyngre vägande författarskap. Han har en synnerligen lättläst och behaglig stil, är starkt subjektiv i sina omdömen och utan större djup, synnerligen underhållande, med förkärlek för det pointerade och pikanta, alltid orädd, även när det gäller att värdesätta dem, för vilka han hyste ringa eller ingen sympati. Av hans skriftställarskap får man en förträfflig inblick i tidsförhållandena, blott man kommer ihåg, att han ser sin samtid med färgade glasögon. Händelser och personer betraktade emellertid A. icke blott från synpunkten av personliga sympatier. Ideal, för vilka han hela sitt liv kämpade, och det med mycken framgång, voro ävenledes bestämmande för hans uppfattning.

Under studenttiden tog A. starka intryck av H. Schartau, men dennes strikte utlagda vägar passade ej hans oberoende och obundenhet älskande sinne. Av avgörande betydelse blev den intima vänskapen med P. Wieselgren och J. H. Thomander. Nykterhetsintresset vann i honom en ivrig förkämpe, och i tal och skrift verkade han energiskt vid den store nykterhetsapostelns sida. Nykterhetsfrågan blev en sprängkil bland forna teologiska vänner i Lund. Föreningsväsendet och nykterhetslöftena voro något nytt för svensk kyrklig tradition, och många betvivlade deras överensstämmelse med lutersk åskådning. Med utgångspunkt härifrån upprullades vittgående kyrkopolitiska spörsmål om större frihet inom svenska kyrkan. Centralfiguren i de kyrkliga reformsträvandena blev i södra Sverige jämte H. B. Hammar den geniale, kraftfulle Thomander, men han sekunderades tappert av A., varvid dennes stora begåvning och betydande skriftställartalang gjorde den gemensamma saken stora tjänster. Thomander och Reuterdahl, genom Theologisk quartalskrift nära förbundna, gingo nu åt skilda håll. Med den senare följde så småningom bl. a. E. G. Bring. När krafterna på denna sida sedermera, efter nya teologiska impulser, konsoliderade sig och man genom Svensk kyrkotidning med Bring, A. N. Sundberg och V. Flensburg såsom redaktörer gjorde en kraftig framstöt, blev striden het. A. ställde sig mitt i stridens vimmel. Hans kärlek till frihet och obundenhet, hans städse ogrumlade tro på fria folkmötens reformerande kraft, varigenom de på folkdjupet bundna krafterna skulle bryta fram — i åtskilligt gav framtiden honom rätt — kommo honom att betrakta Svensk kyrkotidnings kamp mot lekmannapredikan m. m. med odelad antipati. Han med sitt program »allt för, med och genom folket» fann i det motsatta blott insnörd prelatensisk högkyrklighet. När A. N. Sundberg i en anonym recension i Svensk kyrkotidning mycket hårdhänt behandlat en av A. utgiven broschyr med titeln »Statskyrka eller frikyrka» och därvid bl. a. gjort gällande, att det inre troslivet och det osynliga föreningsbandet mellan troende själar icke kunde bära en församling, utbrister A. i sin svarsskrift: »vilken krass objektivitet, vilken köttslig uppfattning av nåden, vilken död, mekanisk och andefattig kyrkolära», och giver redaktionen rådet att driva ut tjänstekvinnans son, recensenten. För Brings personliga religiositet hade A. sedan gammalt stor aktning. Men han skriver dock i en tidning efter ett i Lund avlagt besök på slutet av 1850-talet: »Man märker, att det ej finnes någon levande och livgivande källa i den torra prelatensiska jordmån, vari Bring hämtar näring åt de unga teologerna».

A. fick den glädjen att se sin gamle vän Thomander stiga upp på Lunds biskopsstol, som så många år innehafts av den av A. och hans vänner mycket häcklade och på sin ålderdom utan tvivel loje och något avsigkomne Vilhelm Faxe. Denna omständighet svalkade något hans iver att i svenska kyrkan införa presbyterialförfattning. Liksom Thomander intresserade sig A. för skandinavismen och stod i livlig förbindelse med danska kyrkomän, bland dem Grundtvig, för vilken han hyste stora sympatier. Vid en sammankomst i Farhults prästgård uppstod tanken på de fria skandinaviska kyrkomötena.

Författare

Edv. Rodhe.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: De libertate hominis morali dissertatio philosophica. P. 1—2*. Lund 1826. 4: o 16 s. — Det uppenbarade ordets ewiga lifskraft. Tal i Lunds bibelsällskap d. 2 apr. 1833 (Theol. quartalskrift, 1832, H. 4 [tr. 1833], s. 1—11; även sep.). — Tal hållet vid Lunds nykterhetssällskaps sammanträde d. 27 febr. 1838. Lund 1838. 15 s. (Lunds nykterh.-sällsk. skrifter, 2.) — Tal hållet vid Bosarps och Strö nykterhets-sällskaps sammanträde d. 18 mars 1838. Lund 1838. 26 s. 3:e uppl. 1839. — Tal hållet wid Bosarps och Strö nykterhets-sällskaps sammanträde d. 27 maj 1838. Lund 1838. 8 s. — Wälment försök att i enlighet med förnuftet uttolka wissa swårare ställen i nykterhetsskrifterna. Herr doctor Reuterdahl och hans nyktre läsare wördsamligen understäldt. Lund 1838. 16 s. 2: a uppl. Lund 1838. — Profpredikan hållen i Kjellstorps och L. Beddinge kyrkor tredje söndagen i fastan 1839. Lund 1839. 23 s. — Tal vid kammarherren Fredrik Arvid Trolles jordfästning i Näs kyrka d. 10 maj 1839. Lund 1839. 26 s. — Predikan hållen i Helsingborgs kyrka 12: te söndagen efter trinitatis 1839. Hälsingb. 1839. 30 s. — Om den Straussiskt-kritiska ståndpunktens förhållande till tidehwarfwets christliga medwetande så wäl i allmänhet som särskilt inom kyrkan och den theologiska wetenskapen (Theol. quartalskrift, 1841, s. 275—318; även sep. 49 s.). — Profpredikan hållen i Ronneby kyrka 8: de söndagen efter trinitatis 1842. Växjö 1842. '32 s. — Tal vid Lunds nykterhets-sällskaps sammanträde d. 28 febr. 1844. Lund 1844. 28 s. — Biskopsvalet i Lilla Salamanca d. 24 nov. gamla st. år 1754. Biographiska skizzer, efter spanskt original bearbetade af ett upplöst prestsällskap. Hälsingb. 1855. 52 s. (Anon.) — Statskyrka eller frikyrka? Ett försök att fatta frågan rent, att ställa den i Guds ords ljus och derunder förwara församlingens rätt, närmast med afseende på Swerige. Hälsingb. 1855. (8), 102 s. — Öppet sändebref och genmäle, till svar å offentligt anfall och tillmäle, redaktionen af Sv. kyrkotidning med skyldig hörsamhet tillegnadt. Hälsingb. 1855. 32 s. [Med anledn. av rec. i Sv. kyrkotidn. 1855, n: o 7, av föreg. arbete.] — Prestmötet i Christianstad d. 3 sept. 1856. Historiskt actstycke och ett litet bidrag till Lunds stifts herdaminne i nittonde århundradet. Hälsingb. 1856. 41 s. — Herrar committerades underdåniga förslag till förklaring af dr M.. Luthers lilla kateches 1856. En ny-luthersk bekännelse, enfaldeligen granskad. Upps. 1857. 34 s. — Studentminnen. Anteckningar och tidsbilder från hemmet, skolan, universitetet och församlingen. D. 1—2. Sthm och Hälsingb. 1857. XVI, 351; X, 421 s. 2: a uppl. Jemte ett urval af förf: s smärre skrifter och anonyma alster. Norrk. 1882—83. 342, 510 s. — Går det an att lösa sockenbandet? (Samtiden, 1858, s. 569—572; undert.: P. G. A.). — Nikolai Frederik Severin Grundtvig (ibid., 1859, s. 8—34, 73—117; undert.: P. G. A.). — Lunds universitets historia. D. 1*. Sthm 1859. XII, 448 s. — Kan en menniska utan andeligt sinne och andlig kraft vara tjenlig att förvalta andans embete? En fråga understäld den menskliga tanken och det christliga medvetandet, båda särskilt belysta af Guds ord i nya testamentet. Sthm 1859. 39 s. (Anon.) — Predikningar öfver epistlarne på alla årets sön-och högtidsdagar. D. 1*. Sthm 1859—60. 388 s. — A. var därjämte en flitig medarbetare i Aftonbladet, Helsingborgs-posten, Allmänna Öresundsposten, Skånska correspondenten och Nykterhetswännernas tidning, vilken sistnämnda han även en tid redigerade.

Översatt: Chr. Palmer, Evangelisk homiletik. Lund 1846. XVI, 669 s. 2: a sv. uppl., revid. af C. V. S[karstedt]. Sthm 1857. 3:e uppl. Norrk. 1879. VIII, 548 s. — J. H. Kurtz, Bibel och astronomi. En framställning af bibiens kosmologi och dess förhållanden till naturvetenskaperna. Sthm 1855. 460 s. (Ett fragment av detta arbete överflyttat till latin av Jac. Strömbom. Jönk. 1860. 44 s.) — K. Schwarz, Bidrag till den nyaste theologiens historia. Sthm 1857. XVI, 209 s. — M. Meurer, Philipp Melanchtons lefwerne för christliga läsare i allmänhet efter urkunderna fram-stäldt. Sthm 1861. 12: o IV, 204 s. -4- 1 portr. — 'R. Lechler, Sex föredrag öfver China. Sthm 1862. 12: o VIII, 188 s. + 5 pl. — Chr. Palmer, Evangelisk pastoraltheologi. I sammandrag öfwersatt. Sthm 1862. VIII, 362 s.

Källor och litteratur

Källor: Eckl.-dep. handl. 2 nov. 1849, RA; A:s egna skrifter; B. Lundstedt, Sveriges period, litteratur; Åt minnet af prosten Paul . Gabriel Ahnfelt (1864); R. Petersen, Fra det svenske Kirkeliv i de sidste hundrede Aar (1895).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
P Gabriel Ahnfelt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/5631, Svenskt biografiskt lexikon (art av Edv. Rodhe.), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:5631
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
P Gabriel Ahnfelt, urn:sbl:5631, Svenskt biografiskt lexikon (art av Edv. Rodhe.), hämtad 2024-04-18.