Meriter

2. Carl Abraham Alexanderson, f. 10 febr. 1845 i Stockholm. Föräldrar: justitierådet Adolf Martin Joakim Alexanderson och Sofia Katarina Louise Zethelius. Elev vid nya elementarskolan i Stockholm 1854–63; student i Uppsala 26 nov. 1863; avlade hovrättsexamen 14 sept. 1867; hospitant vid Ultuna lantbruksinstitut ht. 1871–ht. 1872. E. o. notarie i Svea hovrätt 1 okt. 1867; v. häradshövding 31 maj 1871; disponent vid Surahammars bruk 1 apr. 1873–9 aug. 1883; ledamot av styrelsen för Surahammars bruks aktiebolag 1 apr. 1873–23 jan. 1917 (ordförande fr. o. m. 1903); ägare till Ekensholms gods i Södermanland med Björndams masugn och Stålboga bruk 1883–98; ledamot av riksdagens andra kammare 1892–93; stadsfullmäktig i Stockholm 1902–10; suppleant i Stockholms stads fattigvårdsnämnd 1902–04 samt ledamot därav 1904–12; ordförande i styrelsen för Vagn-fabriksaktiebolaget i Södertälje 1903–2 juni 1913; ledamot av Jakobs och Johannes fattigvårdsstyrelse 1903 (ordförande fr.o.m. 1914); ledamot i direktionen för Strömsholms nya kanalbolag 1903–16 (ordförande från 1913); ordförande och verkställande direktör för Mellersta Södermanlands järnvägsaktiebolag 1904–16; ledamot i kommittén rörande revision av lagen angående skydd mot yrkesfara m. m. 24 febr. 1905–9 dec. 1909; ledamot av och ordförande i styrelsen för Stockholms norra yrkesskola 1911. RVO 1887; RNO 1895; KVO2kl 1915.

Gift 21 maj 1876 med Märta Sofia Kristina Holmquist, f. 14 juni 1856, d. 11 april 1929^[1], dotter till brukspatronen Gustaf Alfred Holmquist.

Biografi

Surahammars gamla bruk i Västmanland inköptes i mitten av 1800-talet av den bekante stockholmsborgaren och bruksmannen E. A. Zethelius. Sedan företaget 1872 ombildats till aktiebolag, övertog A., Zethelius' dotterson, följande år ledningen därav såsom disponent, och även sedan han efter en tioårig verksamhet på grund av försvagad hälsa dragit sig tillbaka från denna post, närmast såsom godsägare i Södermanland, har han såsom ledamot av bolagets styrelse och slutligen ordförande däri fortsatt att ägna sitt huvudsakliga intresse åt bruket och dess utveckling, till dess att aktiemajoriteten i bolaget 1917 försåldes av A. och de honom närstående intressenterna. Surahammars bruk uthärdade i motsats mot så många andra svenska järnverk 1870-talets svåra kris och har sedan stadigt gått framåt, så att bolagets jordareal mer än fyrdubblats och det årliga försäljningsvärdet av dess produkter slutligen stegrats i än högre grad. De krav, dessa utvidgningar och de av den moderna tekniken fordrade nyanläggningarna ställt, har bruksledningen under hela den tid, A. intagit en ledande ställning inom densamma, mött utan nämnvärd skuldsättning, i det årligen en tredjedel- till hälften av nettobehållningen avsatts för rörelsens behov. — Under sin korta riksdagsmannaperiod anslöt sig A. ej till något särskilt parti. I debatterna uttalade han sig flera gånger i ekonomiska och sociala frågor, vilka till följd av, hans verksamhet lågo honom nära, och hävdade därvid bl. a. gentemot föreslagna reglerande statsåtgärder arbetsgivarens plikt att på ett personligt, patriarkaliskt sätt tillgodose sina arbetares intressen (1892). Vid båda riksdagarna 1892 uttalade han sig för den föreslagna utsträckningen av värnplikten men krävde som en konsekvens av de ökade försvarsbördorna en tillmötesgående skattepolitik samt (1892, 1893) utvidgning av rösträtten till andra kammaren. Sedan A. inflyttat till Stockholm, har han tagit del i stadens allmänna angelägenheter och särskilt ägnat sin uppmärksamhet åt de sociala frågorna. Såsom ledamot av yrkesfarekommittén inlade han i en vid det slutliga lagstiftningsarbetet beaktad reservation sin gensaga mot vissa föreslagna bestämmelser, vilka syntes honom innebära vådor för ungdomens fostran till arbetsamhet och yrkesskicklighet. Och då tidig och ihållande praktisk övning enligt hans åsikt är en oundgänglig förutsättning för en sådan fostran, tog han 1911 initiativet till en i Stockholm förlagd yrkesskola, avseende att utbilda lärjungarna genom ett under en sammanhängande arbetstid fortsatt yrkesarbete.

Författare

B. BOËTHIUS.

Källor och litteratur

Källor: Andra kammarens prot.; personliga meddelanden.

Gjorda rättelser och tillägg

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl A Alexanderson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/5654, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. BOËTHIUS.), hämtad 2024-04-27.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:5654
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl A Alexanderson, urn:sbl:5654, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. BOËTHIUS.), hämtad 2024-04-27.