Meriter

1. Klas Klasson Anckarström, före adlandet Depken, d 1702. Föräldrar: borgaren i Västerås Klas Depken och Elisabet Kristoffersdotter. Handsekreterare hos landshövdingen i Falun 1650; gruvskrivare vid Stora Kopparberg 1653; konststatsinspektor därstädes 25 nov. 1656 genom bergskollegiets fullmakt, men förlorade 3 apr. 1657 sysslan, då K. M:t förbehöll sig att själv utnämna till denna plats; påbörjade 1659 tillika med David Leijel anläggningen av Älvkarleö och Härnäs bruk; bergmästare i Västerbergslagen 1659 samt genom tjänstebyte i Uppland och Österbergslagen 17 dec. 1661; kamrerare i bergskollegiet 19 nov. 1664; begärde 18 mars 1670 befrielse från utövande av denna befattning samt rätt att ånyo tillträda bergmästardömet vid nästkommande ledighet; erhöll privilegium att anlägga ett bruk vid Axmar 7 apr. 1671; bergmästare i Uppland 10 juli 1672; erhöll jämte Magnus Blix privilegium att anlägga ett bruk vid Galtström 3 dec. 1673; e. o. assessor i bergskollegiet 1674; avstod från bergmästartjänsten till förmån för sin styvdotters man Erik Hammarin-Ehrencrona 31 mars 1675; adlad 13 apr. 1676; erhöll privilegium att anlägga ankarbruk vid Söderforsen i Dalälven 29 apr. s. å.

Gift med Katarina Helena Honnony, dotter till handlanden i Gävle David Honnony och änka efter bergsmannen och handlanden i Falun Frans Futtje.

Biografi

D: s moder Elisabet Kristoffersdotter härstammade från de i Falutrakten vittförgrenade och inbördes befryndade förmögna bergsmanssläkter, som bland sina medlemmar räknade biskop Otto Svinhufvud och Georg Stiernhielm; hennes far, Kristoffer Olofsson till Noret, även kallad Depken, erhöll 1621 av Gustav Adolf adlig värdighet såsom bekräftelse på sitt bergfrälse (ointroducerade ätten Gyllenknoster). Hustru Elisabet satt som änka kvar på släktgården Noret till sin död (12 mars 1654) och bedrev alltjämt kopparbruksröfelse. 1663 nödgades arvingarna efter K. befällning sälja gården till landshövdingboställe; utredningen av arvet och denna affär medförde tvister syskonen emellan, som slutligen drogos inför K. M:ts prövning. Akterna i målet lämna en del upplysningar om boets tillgångar, som visa, att D. utgått från ett burget och välbehållet bergsmanshus. Släktförbindelser och förmögenhet ha sålunda utan tvivel jämnat vägen för honom, då han inträdde i bergsstatens tjänst. Emellertid var det ej inom förvaltningen, D. skulle ernå sina egentliga framgångar. Han är en av grundläggarna av den stora bruksrörelsen vid Dalälvens nedre lopp. Föreningen på ett ställe av en storartad vattenkraft och vidlyftiga skogsmarker för kolning gjorde detta område särskilt lämpat för en dåtida bruksindustri, och malm fanns i Dannemoragruvorna; de rika naturliga ängarna och gräsmarkerna utmed Dalälvens stränder underlättade även underhållet av dragare för de delvis besvärliga transporterna. D. ingick kompanjonskap med Stockholmsköpmannen David Leijel, av en släkt, vars namn ofta möter i den svenska bruksrörelsens historia. I Älvkarleby socken uppväxte snart (från 1659) stora anläggningar, Älvkarleö och Härnäs bruk; under dessa lydde vidsträckta skogsmarker, och största delen av Älvkarleö socken, som av kronan förpantats till bruksägarna, fick sina utlagor förbytta i kol till bruksrörelsens befrämjande; med' de ursprungliga anläggningarna kombinerades snart en masugn i Hyttön, som då räknades till Hedesunda (privilegium 10 nov. 1664). Bruken drevos, av bergmästarrelationerna att döma, med all energi, först av ägarna själva, sedan genom arrendatorer. Utbrottet av Karl XI: s krig skapade för en man av D: s företagsamhet konjunkturer, som han ej dröjde att begagna. När flottan skulle utlöpa, visade det sig, att ett antal ankaren saknades. Dylika hade förut importerats eller endast med stort besvär smitts för hand, men Dl satte nu i gång en tillverkning på sina bruk och lyckades som den förste i Sverige framställa ankaren med hjälp av vattenhammare; redan våren 1676 kunde han »till ett prov» leverera tolv stycken. Hans belöning blev adelskapet och ett K. brev (17 apr. 1676), som ålade bergskollegiet att inrymma honom den »regala» strömmen Söderforsen i Dalälven för anläggning av ett stort ankarbruk. Privilegierna utfärdades några dagar senare. A. och hans medintressenter grepo sig omedelbart an med en omfattande anläggning, men det skulle snart visa sig, att kronans regalrättsanspråk ej räckte till för att försäkra dem om ostörd dispositionsrätt till de stora förmåner, de utverkat. En annan av pioniärerna i denna trakt, den bekante hovintendenten Johan Leijoncrona, ägare av Untra gård, reste invändningar mot det nya verket. Långvariga processer, byggnadsförbud och andra hinder försenade därför arbetena. Till slut kom bruket väl i gång, men resultatet blev, att Leijoncrona inköpte A:s och hans medintressenters lotter, den sista 1685. Mellan Leijoncrona och A. synes en försoning ha kommit till stånd, befäst genom ett giftermål mellan A:s styvson David Futtje-Anckarström och Leijoncronas dotter. — Även då malmöverskottet från de uppländska gruvorna började leta sig väg uppefter kusten till Norrlands skogsrikedomar, var A. bland föregångsmännen. Han medverkade vid grundandet av Axmars bruk i norra land (1671) och Galtströms bruk i Medelpad (1673).

Författare

B. BOËTHIUS.

Källor och litteratur

Källor: Justitierevisionsakter, bergskollegiets prot., registr. och inkomna handl, RA; J. A. Almquist, Bergskollegium (1909); J. Lundström, Söderfors ankar-bruks historia (1791); Uppland, skildring af land och folk, 2 (1908).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Klas Klasson Anckarström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/5762, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. BOËTHIUS.), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:5762
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Klas Klasson Anckarström, urn:sbl:5762, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. BOËTHIUS.), hämtad 2024-04-20.